Utomhus

Att fylla lungorna med syrerik luft, att färdas genom naturen av egen kraft. Hjärtat pumpar runt blodet i kroppen som fylls av endorfiner. Ögat tar in alla intryck av en omvärld som är som hämtad från ett vykort.

Jag älskar att träna utomhus. Att få bli ett med naturen. Igår när jag körde skidor var naturen klädd i vitt. Stora snötunga träd bildade en tunnel. Solen tittade fram. Det är så underbart. Jag åker och ler. Vad lycklig jag är! Vad rik jag är!

Idag gjorde jag dock något helt annorlunda. I höstas vann jag ett veckoträninskort på HK Träningscenter som jag just ny utnyttjar. Jag gick på spinning i morse och tänkte köra lite styrka nu ikväll.
Ensam kommer jag till gymmet. Inte en människa i sikte. Jag går in, klär om och ställer mig på löpbandet en stund. Tycker att jag sprungit flera mil och tittar på displayen som visar att jag sprungit 3 minuter :s Det finns ingen musik i lokalen, allt är tyst. Jag sätter igång min mobil som spelar lite ljuva toner för mig. klockan segar sig fram.
Jag intar roddmaskinen och kör 5 minuter.Så! Nu är jag varm.
Plockar upp lite hantlar och kör ett pass med flera övningar för armar. De skakar och jag är skönt mör. Kör lite rygg och mage också.
Jag är fortfarande ensam. jag sätter mig i bilen och åker hem. Sannolikheten att jag ska skaffa mig ett gymkort är mycket liten. Jag måste hitta andra sätt att träna min överkropp. Imorgon blir det skidor igen och det är iaf lite träning för överkroppen.

Jag gillar att träna utomhus!

Hemma igen.

Jag har landat hemma igen. Efter en underbar vecka i Sälen. Vi har åkt skidor nästan varje dag (alla utom julafton) och vi har njutit av snö, en underbart vacker miljö (det rimmar ju faktiskt), varandra och härlig skidåkning. Det har visserligen varit väldigt kallt, en dag åkte vi i -24. Det bet ordentligt i kinderna då.

Lilla bilen med de stora packningsutrymmen.

Allt detta fick vi med oss, plus 3 par skidor och en snowboard.

Nya Runners, och jag :)

Hundfjället

Utsikt från stugan. Vackert!

Glögg- och pepparkaksutflykt

Sälens snyggaste igloo. (inte helt klar dock,,,)

 Privata foton.














Nu startar en ny träningsperiod. Jag ska trappa upp med lite skidåkning inför Öppet Spår och jag ska hålla igång löpningen. Det är bara en månad kvar till 24-timmars i Espoo nu.

Det kommer bli en intensiv vinter för mig:

Vecka 4 - 24-timmars i Espoo, Finland
Vecka 6 - Skidåkning i Sälen
Vecka 7 - Ultrahelg i Stockholm
Vecka 8 . Öppet Spår
Vecka 11 - Rom Marathon
Vecka 14 . Täby Extreme Challenge

Så ser planeringen ut. Eller, jag är ju anmäld och allt är bokat och klart så det är väl så det kommer att bli, förhoppningsvis.
Våren och sommaren är fortfarande oskrivna blad i min kalender. Undrar vad de har att bjuda på?

Imorgon blir det äntligen löpning igen! Åh vad jag längtar!!!

God Jul!

Klockan skulle ringa 6,25. När klockan visan 6.00 ligger jag och väntar och väntar. Snart, snart skulle jag få ge mig ut och springa. Ett sista pass innan veckan i Sälen. Det ska bli rysligt kallt nästa vecka, runt -23 som varmast mitt på dagen. Det är lite för kallt. Men jag hoppas metrologerna har fel så vi får några fina dagar i backen. Det blir lite bad på Experium också.

Det finns inget internet i stugan och jag har inget mobilt bredband.
Så God Jul på er kära vänner. <3

Övning ger färdighet

... så sägs det ju. Jag har alltid lämnat in mina skidor för vallning hos Intersport. Det har fungerat perfekt och jag har alltid haft bra fäste och ett jättebra glid. Nu har Intersport slutat valla skidor, pga tidsbrist, och då får man lära sig att göra det själv.
Jag köpte grejer och hundralapparna flög som flyttfåglar. Tejp, valla, skrapor, borstar, vallaväck och nån spray.

Jag och sambon värmde in ny valla, flera gånger. Kämpade för att få bort den gamla tejpen. Och tillslut skrapade vi bort överflödigt valla och "polerade" länge med borsten. Det var lite kul och lite jobbigt. Tur vi kunde vara hos svärisarna för inne i lägenheten hade inte varit någon bra idé.

Idag på lunchrasten skulle premiären ske. Egentligen redan igår men eftersom det var snöstorm så körde jag ett inomhuspass istället. Skidåkningen var jobbig. Jag kan inte säga vilket fel vi gjort med jag fick staka som en galning, även nerför. Så mycket träning som jag fick idag på 10 km har jag aldrig fått. Bra alltså! Eller? När jag ska köra Öppet spår i februari måste jag få vallat ordentligt iaf. Men övning ger färdighet. Kanske lär jag mig valla en vacker dag. :)

Trevlig mysfredag önskar Inga Glid

Trångbott?

Vi bor i en lägenhet, en trea på 69 kvm. Ibland känns den stor och ibland mindre stor. Varannan vecka är vi 2 personer i hushållet, varannan vecka är vi 4. De helger där vi är 4 på veckan är vi 5 på helgen. Trots detta har vi plats för en massa sportutrustning också!

I dagsläget har vi följande artiklar i vår hall:

• Ett par längdskidor med tillhörande stavar
• 2 par slalomskidor
• 1 snowboard
• 1 par slalompjäxor
• 1 par snowboardboots
• 1 par längdåkningspjäxor
• 1 par cykelskor
• 4 par löparskor
• 3 innebandyklubbor
• 2 par innegympaskor
• 4 badmintonracket'ar (swenglish)
• Otaliga antal träningskläder

Nu undrar ni säkert om hallen är det största rummet, men på den frågan säger jag nej. :)
Vi brukar inte ha alla dessa saker uppe i lägenheten men just nu har det blivit så. Tur att vi bara är två i hushållet denna veckan.

Rom och Cola? (fast jag gillar inte läsk så jag tar bara Rom)

Jag är jätteglad! Flyget är bokat, boendet bokat och anmälan är på väg in.

Jag ska möta våren i Rom och springa marathon 20 mars. :) :) :)

Det blir ett lagomt pass inför TEC sen i april. Vilken härlig vinter jag ska ha, massor av kul att se fram emot! Jag är strålande glad!

Snorunge!

Hur mycket snor ryms det i en människa? Den frågan ställer jag mig. Usch för att vara förkyld! Men jag försöker se det ljusa och njuta av min träningsvila även om det inte är så lätt. igår var det -23 så då kändes skönt att krypa under filten istället.

Jag är hängig och snoret rinner. Jag som vill ut och åka på mina nyvallade skidor. Jag slant på knapparna i söndags och fick iväg en anmälan till Öppet Spår. Det ska bli fantastiskt kul och jag har tänkt på det länge. Nu är beslutet taget och jag ska ta mig från Sälen till Mora igen.

På söndag blir det dock bil till Sälen för att stanna där en vecka. Julen ska firas i lugn i ro med mina barn och sambo. Skönt! Bara vi. Skidåkning, glögg, varm choklad och massa kärlek och mys. Sånt gillas! Vi kommer hem igen på juldagen. (internet tystnad från mig eftersom min nya Iphone hade något fel och är inlämnad, min lånetelefon kan knappt skicka SMS)

Beslut som måste tas inom kort:

Ska jag springa UTMB 2011, eller CCC? Lotteriet sker 22 december så inom 4 dagar måste jag bestämma mig (innan vi åker till Sälen)

Ska jag åka till Rom och springa Marathon i mars? Jag har letat resesällskap och har nu hittat en tjej som jättegärna vill åka till Rom. Hmmm, känns som om jag kommer till Rom.

Dessa beslut ska fattas innan söndag förmiddag. Hur ska jag göra?

Men först är det Espoo som gäller. Dessa nya snyggingar kommer förhoppningsvis att ta mig runt, runt i mååånga mil.

Nu är det en vecka sen jag sprang. Jag längtar och vill. Men avvaktar. Jag vill bli frisk nu!

Gristryne

Så här lagom till jul har jag skaffat mig ett gristryne. Rosa och fint. Jag har alltså köpt en Airtrim. :)

Den gångna veckan har det inte blivit mycket träning. Jag körde morgonpass måndag och onsdag. Klockan ringer 5.20. Upp på toa, byta om, ett glas vatten o iväg. Det är så skönt att väcka kroppen utomhus. Onsdagspasset bjöd dock på -14 så jag fick tillfälle att prova mina nyinköpta sportpryl. Resultatet blev att jag kände knappt att det var så kallt. Den fungerade ypperligt och det kommer bli fler pass med gristryne.



Nöff nöff! Foto: privat

I torsdags var det dags för lunchpass men det kändes inte bra. Jag frös och kände mig "ruggig" så jag hoppade över. Fredag bar det av till Sunne för årets inspirationsdagar med jobbet. Ruskigt kul. (Mer om detta senare) Tyvärr var känslan i torsdags rätt så jag har nu jätteont i halsen och snyter mig typ varannan minut. Så det blir vila idag med. Inte så kul men det är inget att göra åt.
Jag har köpt valla åt mina skidor så om bara snoret ger sig att rinna ska jag köra lite skidor i veckan. DET är kul det! :)

Nu myser jag under täcket med kopp te och ska nog se en film. <3

Löpning, en materialsport?

Löpning är egentligen världens enklaste. Bara att öppna dörren och ge sig ut. Sätta den ena foten framför den andra i rask takt. Nåt som skyddar fotsulan är kanske det enda som behövs. Eller?

Har man bra grejer som fungerar är allt mycket roligare. När vintern är här är det extra viktigt med rätt kläder.
Det blir så mycket roligare om man slipper känna sig kall, blöt och frusen.

Saker som jag bara måste ha på min vinterlöprunda: (inget långpass)

• Trosor med Windstopper
• En bra sportBH (ibland använder jag dubbla, dvs 2 st)
• Löparstrumpor
• Ett bra underställ i funktionsmaterial
• Vintertights (byxor med en vindskyddande framsida)
• En vindjacka 
• ( kanske ett extra lager om det är jättekallt ute)
• Reflexväst
• Min Buff eller Brim. (En sitter runt huvudet, en runt halsen, kanske en torr i fickan)
• Bra skor (så här års använder jag en trailsko utan ovandel i nät. De håller mina fötter torra och varma och gör så att jag får bra fäste)
• Gaiters
• Min Garmin FR405
• Min mobil (om jag skulle skada mig) i en mobilpåse (funkar även med plastpåse)

Om det är ett långpass tar jag även med mig:

• Min vätskerygga en Nathan HPL#020 köpt på Runners Gear
• Energi (bars, gel, macka, sportdryck, godis, nötter eller annat gott)
• Toapapper

All utrustning kostar pengar och ska man köpa allt på en gång så blir det dyyyyrt. Det är riktigt roligt att shoppa träningsprylar, trots att jag inte är någon shoppingmänniska. Även om jag äger flera par tröjor, sportBH'ar etc, tvättar jag alltid upp plaggen jag haft närmast kroppen redan när jag kommer hem. Syntetmaterial börjar lätt lukta illa och lukten är svår att få bort trots 60 gradig maskintvätt. Istället slänger jag av mig kläderna i duschen. Duschar och låter kläderna ligga där i schampo- och tvålskummet, trampar på dom och sparkar dom lite fram och tillbaka. När jag sen är klar med mig själv sköljer jag ur kläderna med vatten och hänger på tork. Självklart tvättas de i maskin när jag sen har tvättid. Men då tar det lite längre tid innan lukten kommer.
Om (när) lukten ändå kommer lägger jag kläderna i en hink med ättika och vatten. Det tar bort den otäcka lukten ytterligare en period.
Så håller jag mina träningskläder hyffsat fräscha och förlänger livstiden på dom. :)

Bars är dyrt och kan med fördel bakas hemma. Rune Larsson är pappa till ett bra recept. Jag har bakat dessa och sprungit många mil med endast dom som energi. Jag valde att blanda i nötter och solrosfrön. Men bara du själv sätter gränser för vad du vill ha i.

ho ho ho. Finns det några lyckliga här?

*räcker frenetiskt upp en hand* Jag mår ruskigt bra just nu. Jag har verkligen allt jag kan tänka mig. Efter att ha tränat inne under veckan steg temperaturen idag så jag tog ett lunchpass ute. Snön dalade ner från himlen och skogen var magiskt vacker och jag flög fram.
Jag tänkte på allt jag har. Två underbara barn som jag älskar och dessutom skulle de komma till mig på mysfredag ikväll. Världens absolut bästa sambo, alla kategorier. Jag är tokkär! Jag kan springa ute igen. Fredag och sovmorgon imorgon och frukost tillsammans, hemma, alla fyra. Om två veckor drar vi till Sälen för en veckas skidåkning. Jag bara ler. Va härligt det är att känna så här!

Vart tog jag vägen då? Inte ett inlägg på hela veckan. Min dator har blivit sjuk. Den tar inte emot laddning längre. Tidsbrist och träning har gjort att lagandet av datorn prioriterats ner. Nu har sambon tagit tag i detta och nu fungerar allt igen. Gött! Puss på han!

Del 1 av min önskelista

Vinden sliter i mitt hår. Kylan biter och river mig ansiktet. Snöflingorna sitter som kaststjärnor i mina ögon. Jag njuter varje sekund!

Det är snöstorm ute. Det blåser åt alla håll - aldrig medvind, bara piskande vindar med vassa snöflingor. Termometern visar -7 grader men med vindens "hjälp" känns det kallare. Den kalla luften kyler mitt ansikte. Men inombords sprids värmen. Värmen från alla endorfiner som dansar runt i min kropp.
Jag pulsar fram i snön. På vissa ställen är det 20 cm djupt. På vissa ställen är det barmark. Jag hoppar över snödrivor, en stor sten och ett omkullfallet träd. Vinden har gjort naturhinder till mig. Jag känner hur skorna greppar i snön och hur benen trycker mig uppför backen. Jag gläds åt naturen och min kropp som tar mig fram genom skogen. Inga protester, den bara fungerar, som en urstark maskin. Jag svävar. Jag fyller mina lungor med skogens syrerika luft.

När jag sen kommer in hemma, glad lycklig och med rosiga kinder, är jag fylld av energi. Jag är redo att fightas med vardagsbestyren och allt vad det innebär. Jag står där på dörrmattan, lite starkare än jag var före min löprunda. 

Jag önskar att alla människor får känna den lycka som löpningen i naturen ger. Det får bli min första önskan på min lista till tomten.

10 av 10

Jag har 10 av 10! 10 riktiga tånaglar. Ingen är blå, ingen är lös och ingen är halv! Det har inte hänt på jättelänge! 

Undrar om det betyder att jag sprungit för lite? Eller för kort? Eller betyder det att jag äntligen har hittat rätt i skojungeln? Oavsett är jag riktigt lycklig för detta! Det är 63 dagar kvar till 24-timmarsloppet i Espoo och då ryker väl nån nagel antar jag. Så jag njuter i ungefär 2 månader till.

De senaste passen har jag kört i mina nyinköpta Saucony Xodus 2,0. Den har riktigt bra grepp i snön, trots att det är en odubbad sko. Jag är varm och skön om fötterna och får inga blåsor. Ett bra betyg från mig!

Jag har även fått förmånen att testa Salomon XT Wings. Salomons första "door to trail" sko. Den satt riktigt skönt på foten och det ska bli spännande att se hur den känns ute i friska luften. 

Mera testresultat kommer! :)

Jag har skaffat en ny!

Länge har drömt, länge har jag suktat, spanat och frestats. Nu har jag gjort det!

I fredags kom han hem till mig, min nya telefon. :) En Iphone 4! Än så länge har jag bara haft den och lekt med eftersom mitt telefonnummer ännu inte har flyttats dit. Men en helt ny värld har öppnats och jag tycker det är jättekul. Vilket behov jag skaffat mig. Men det är ju en nyttopryl också. Jag kan ju dra nytta av den i många situationer. Vägbeskrivningar med gps, vädret, mail, fejjan och mycket, mycket mer. Allt kommer gå mycket lättare och bli roligare. :)

I dagarna två har jag slappat efter helgens hårda pass. Jag har haft ont i mitt knä som gick rakt ner i den isiga leran. Jag är blå på låret, knät och ena underarmen. Idrottsskador...

Imorgon ska jag nog ta mig ut en sväng på lunchrasten iaf. Hoppas bara inte den omtalade snöstormen kommer och tar mig då.

Snöig trailrun med inslag av varg!

Igår lördag lyxade jag till med en hel vilodag. Det var riktigt skönt. Jag och sambon hängde mer Per till Factory Outlet i Vingåker. Jag tänkte köpa jeans, men fick se en baksida av träningen. All löpning har skapat om mina ben. Vaderna och låren har fått sig lite muskler och i förhållande till midjan är de stora. Så alla jeans jag provade satt som ett korvskinn över vaderna och låren och var för stora i midjan. Det fanns säkert mindre storlekar som passade i midjan med de fick jag inte upp så långt eftersom vaderna satte stopp. Jag kände hur det pulserade i vaderna när jeansen satt på. Suck! Jag började leta efter baggy-modeller men det fanns inga. Så jag kom hem med ett vantar till sonen. Han blir säkert jätteglad när han får dom imorgon. Jag får fortsätta min jeansjakt.

Idag tog jag bilen till Karlstad för att springa Kilsleden tillsammans med två grabbar. Det var sjukt jobbigt med all snö som kommit och terrängen var bitvis mycket brôtig. Jag dök på näsan 4 gånger varav 2 då jag slog i knät ordentligt. Aj, aj. Alla vattenhål var isbelagda, med snö ovanpå så det var riktigt lurigt och plötsligt bar inte marken och man sjönk ner i det iskalla vattnet. Jag fick hela tiden koncentrera mig på vart jag skulle sätta fötterna och det var lite jobbigt att titta ner i den vita snön hela tiden.

Bild lånad från Djurskyddet Sverige.

När vi passerade Karlstad Flygplats såg vi en varg!!! Det var mycket mäktigt. Den stod ca 30 meter från oss och sprang sen vidare in i skogen när den fick syn å oss. Häftigt!

47,3 km blev det och ett riktigt bra träningspass. Summerar veckan med 11,7 mil.

Te med sugrör

Armarna skakar, trött, hela jag skakar, trött, orkar inte vara vaken, trött, hungrig, trött, lite illamående och helt SUPERNÖJD!

Jag har länge försökt finna en "slagpåse" (sparringpartner) till kick n box träningen. Aldrig passar det någon som vill. Man tränar två och två på dessa träningar, en håller i pad'sen och en slår/sparkar. Idag tänkte jag att nu tar jag tag och biter i de sura hornen och går dit själv. Om ingen mer gått dit ensam så får jag köra med instruktören, vilket jag gjort en gång och det var det hårdaste pass jag gjort i hela mitt liv. Kul! Men så kom jag på att Per och jag kört kick n box en gång så jag lyckades få tag på hans telefonnummer och han ville gärna följa med.

Det var så himla kul! Svetten sprutade och mina endorfiner steg i höjd med taket! Bra allroundträning som jag ska fortsätta med nu.

Men jag är galet trött i armarna och någon tekopp orkar jag nog inte lyfta, varken idag eller imorgon. Sugrör är en bra uppfinning. Då kan man låta armarna vila och ändå få i sig sitt te. :)

Dubbla löppass är dubbel glädje.

Inte orkade jag hålla mig till efter jobbet inte... 5.15 ringde klockan och jag drog på mig kläderna och stack ut en tur på morgonen. Himla härligt! Knappt en bil i sikte. Som min träningskompis Jörgen säger; vid den tiden är man kung på vägen. Bara att springa hur man vill. 11 sköna km'ar blev det innan det var dags att lämna barnen på fritids och sticka till jobbet. Hungrig som en varg var jag när klockan äntligen blev 9.00 så jag fick lite frukost i magen. Men snabbt blir jag mätt igen. Det är lite skumt det där. När jag tränar blir jag mindre hungrig. När jag vilar sen är jag hungrig konstant. Undrar vad det beror på?

Efter jobbet snörde jag på mig skorna igen och den här gången slutade det med dryga 21 km. Så idag har jag sprungit längre än jag gjorde på hela förra veckan. En bra start på veckan!

Nu ska jag åka på bio i Karlstad. Saw på 3D. Det ska bli himla läskigt! Tur älsklingen är med så jag kan hålla handen.

76

Stora, svarta siffror på funbeat. Nedräkningen till 24-timmars tävlingen i Espoo, Finland har börjat. 75 dagar kvar tills flyget lyfter.76 dagar kvar till start.


November och december ska vara mängdmånader är det tänkt. Kanske är det inte de månader på året som jag känner för att springa så mycket på. Men nu är målet klart och tydligt. Jag ska göra det! Jag ska komma väl förberedd till tävlingen och jag ska nå mitt mål!
Förra veckan var en fin mängdvecka med nästan 15 mil, denna veckan har varit en barnvecka med endast 3 mil. Återhämtning och laddning inför en ny mängdvecka. Lång och långsam träning. Jag är tokspringsugen och längtar efter imorgon och rundan.

Jag hade planer på att försöka ta mig iväg på en kortis på förmiddagen idag, men sov så länge så jag hann inte innan vi skulle iväg till svärmor på kalas. (Jag måste verkligen prioritera sömnen när jag kan. Har haft stora sömnproblem senaste månaden så när jag kan sova så tar jag tillfället i akt.) Tänkte sen lämna barnen till pappan, för en stund på fars dag, men han hade annat planerat så det blev inget idag.Jag körde träningsfilmen till min pilatesboll istället. Så nu är jag skönt trött i magmusklerna.

Den tyngsta biten på ett träningpass är från soffan till ytterdörren. Imorgon kommer det bli en kakbit för mig. Snart är det imorgon. Snart får jag mina endorfiner igen. Snart får jag springa igen. :)

Motivation del 1

Att vara motiverad i sin träning är viktigt. Allt blir en spiral. Motivation ger längtan, längtan att få ge sig ut och jaga de endorfiner som frigörs. Endorfinerna ger ett beroende. Beroendet ger motivation och längtan.

Foto: Privat

En grej som gör att jag behåller min motivation är att jag inte alltid har möjligheten att träna. Jag får längta lite. Önska mig. Jag har inte alltid tiden att ge mig ut på en löprunda. Det ger en längtan som gör att när väl tiden ges spelar det ingen roll om solen skiner eller om regnet piskar mot rutan. Jag har längtat efter den stunden och då blir också passet av.

Det är klart att jag har dagar då motivation lyser med sin frånvaro. Om jag ändå ger mig ut då, känns det så skönt efteråt. Jag besegrade mig själv. Det brukar stå en bil parkerad på gatan ett kvarter härifrån. En bil med registreringsnummer GUT XXX (gut=Bra på tyska). Den brukar jag uppmärksamma lite extra när jag passerar en sån dag, bara ett par hundra meter innan jag är hemma igen. BRA säger jag till mig själv. Bra att jag tog mig ut trots att jag var omotiverad. Bra att jag sprungit. Jag är bra idag. Den känslan hjälper mig nästa gång motivationen tryter.

Man ångrar aldrig ett pass som blev av, bara pass som inte blev av. Det är också en tanke som hjälper mig.

Wiiiiiiiiiii!

I did it! Jag klarade det! Jag stammade inte. Jag svimmade inte och jag tappade inte tråden. Jag grejade föredraget för Rotary, Check!

Oj, vad jag hade ont i magen,det var så många fjärilar i min mage att det kändes som den skulle spricka, hjärtat bultade så jag tyckte det ekade i hela Kristinasalongen. Men det gick ändå rätt bra tyckte jag. Jag tror jag höll det på en bra nivå och de som jag pratade sa att de tyckte det var intressant. Så jag är riktigt skitnöjd, glad och stolt att jag gjorde det! En av mina största utmaningar hittills. Skönt!

Hultets milspår. Orörd snö. Vackert, men jobbigt att springa i .

Foto: Privat.

Harberget i vinterskrud..Foto: Privat

Efteråt firade jag med löprunda tillsammans med Jörgen. Det gick inte alls fort men det var otroligt vackert väder med snö och sol. Lite lättare än gårdagens snöpulsande på Hultet. Det var riktigt slitigt. Fötterna for åt alla håll. Men mer träning på samma sträcka. Bara positivt!

KUL-helgen

Varje år anordnar Kommittén för Ultradistanslöpning (KUL) en KUL-helg.
Man träffas på fredagen, äter en bit mat, övernattar, springer en tur på lördagen, lyssnar på ett intressant föredrag, övernattar o springer sedan en sväng på söndagen innan man åker hem. För mig var det andra året jag deltog men definitivt inte sista!

2010 var det Bålsta IK som arrangerade KUL-helgen och den skulle äga rum i Bredsand utanför Enköping. Jag installerade mig på fredagkvällen, fick mat och träffade nya och gamla ultrakompisar.
Lördag morgon kl 8.30 begav vi oss iväg längs Upplandsleden. Den startade precis bakom vandrarhemmet som vi bodde på. Det var ett par minusgrader, i stort sett vindstilla och soligt. Gruppen splittrades snabbt och vi bildade små grupper. Det var blött bitvis men en trevlig och fin vandringsled. Vid 15 km var första stoppet. Där stod Robert med våra grejer som vi packat in i hans bil, Cola, choklad, mandelmassa och sportdryck. Vi fortsatte längs leden och kom till slut fram i ett litet samhälle, Veckholm,. Därifrån fick vi springa längs landsvägen. 20 km asfalt längs en väg var väl kanske inte jätteroligt men ändå gick det relativt fort. Ett stopp på vägen också vid Roberts bil. Vid marathonpasseringen mötte Robert upp igen och det var dags att åter springa in på Upplandsleden. Motionsspår avläst skogsstig och snart var vi framme vid vandrarhemmet igen. 48,83 km blev dagens pass med 6:17/km i snitt.

Lördagkvällen ägnades åt matintag i stora lass och Andreas Falk som pratade om inspiration. Han berättade om sin väg som ultralöpare.

Söndagens runda skulle gå norr över så vi startade med att springa de 4-5 km in till Enköping, genom stan och ut på deras militärområde. Där blev det skogsvägar, grusvägar och lite asfaltslöpning innan Robert mötte upp med lite godis för magen. Efter lite navigeringsbekymmer och råd från lokalbefolkningen och läsande på postlådor fann vi rätt väg och fortsatte längs den Uppländska landskapen. En hel del grusvägar men även idag var det någon mil längs landsvägen på asfalt. Det blåste lite mer så det var skönt när man vände neråt och fick lite medvind. Med 13 km kvar mötte Robert upp igen och hade värmt glögg på motorblocket som smakade himla gott. Jonas, som var med första 15 km men fick springa hem pga ett ont ben, kom med kaffe. Mums! Avslutningsvis sprang vi längs järnvägen och genom Enköping och ut till Bredsand igen. 47,33 km med 6:10/km i snitt.

Veckorekord!

Nu är jag åter hemma efter en helg i Enköping med många trevliga ultralöpare. Igår kväll var Andreas Falk på besök och höll ett inspirerande och roande föredrag. Vi har haft strålande sol och någon minusgrad. Helt perfekt.

Summa kardemumma av vecka 44.

Veckans rekord: 146,8 km löpning denna vecka. Det är 10 km längre än vad jag tidigare gjort på en träningsvecka. Det känns himla bra och benen känns fräscha trots alla mil.
Veckans "jag är så nöjd med": Min bil! Den är bara såå himla bra. Den tar mig överallt till en billig penning, startar jämt och bara fungerar. Sånt gillas!

Min son har fått i uppgift att berätta om sina föräldrar i skolan. Han gillar också min bil!

Veckans upptäckt: Kompressionsstrumpor! Jag har inte tidigare provat att springa med dom utan haft dom mest i lådan och dragit på mig dom efter nåt pass då och då. Men nu i helgen provade jag springa med dom och jag är helt såld. Över 95 km på dagar och benen känns precis som vanligt. Inga blåsor och ingen trötthet/stelhet. Inte vet jag om det är strumpornas förtjänst eller ej men jag gillar dom skarpt. Visst är det ju i saftigaste laget med 595:- för ett par strumpor men som det känns nu är de väl värda varje krona.
Veckans bästa: Att få komma hem till sambon efter en träningshelg. Fylld av endorfiner och med många trevliga km'ar med likasinnade är jag äntligen i hans famn igen.

Livet är allt bra gött. :)

Funbeatpass i Karlstad

En av mina favoritsidor på nätet är Funbeat. Där har jag min träningsdagbok och läser på forumen. Man roas, inspireras och man lär sig saker. Mycket trevligt. Man kan ta ut statistik och se tex hur en länge man vilat eller trappat upp efter en skada och man kan se tillbaka hur man lagt upp träningen inför en tävling som gått extra bra eller dåligt.
Något man också gör är att få kontakt med nya människor med samma intresse. Idag åkte jag över till Karlstad och sprang en runda tillsammans med två andra Funbeat'are. En som är bosatt i Karlstad och en som var där på besök. Himla trevligt!

Nu är väskan packad inför KUL-helgen i Enköping. Jag ser fram emot denna helg och det ska bli många goa mil på nya outforskade vägar.

Var nöjd med allt som livet ger...

så sjunger Baloo i Djungelboken. Och det ligger nånting i det. Och inte så lite heller.

Barnen säger ibland, om vi ska fika, om det får en bulle till. Svarar jag då nej, blir reaktionen Åhhhhh. Men då brukar jag säga dom; Var nöjd med att du fick en bulle istället för att vara missnöjd med att du inte fick två.
Man strävar och längtar, Bara jag får ..., När köket är klart..., När jag gått ner/upp 5 kg, eftersommaren då ska jag... osv. Men alla dagar som går är faktiskt livet. Njut av dagen men sluta inte drömma och ha mål. Var nöjd med du har här och nu också. Lev varje dag.

Det är ditt liv och du bestämmer hur det kommer att bli. Njut av det! Det går inte i repris.

Idag var jag till blodcentralen och lämnade plasma. Där läste jag i en tidning att optimisten lever 7 år längre än pessimisten. Hur de kommit fram till detta har jag dock ingen aning om men 7 ÅR!  Om det nu stämmer så tänk vilka sköna, glada 7 år detta är. Vilken tur att det inte var tvärtom. ;) 7 år till av elände liksom. :D

LL

LL - inte som i Lidingöloppet utan som långt och långsamt. Sånt gillar jag och ägnar mig åt denna vecka.
Den här veckan blir det många mil.
Måndag  18,7 km
Tisdag 14 km
Onsdag simning
Torsdag ca 15 km
Fredag vila och resa till Enköping
Lördag ca 50 km
Söndag ca 50 km

Denna dag bjöd väl inte på det bästa vädret med mörker, ösregn och blåst. Men inget stoppar mig! Det är bara att bestämma sig. För har man väl bestämt sig så blir det så. Byta om, ut genom dörren och iväg. Svårare är det ju egentligen inte.

Nu myser jag under en filt i soffan med en kopp the medan regnet smattrar mot rutan. Jag gillar hösten.

Helgen är schlutt

Har ni tänkt på vilken lång dag det blir bara för att den blir en timme längre? Om varje dygn var 25 timmar, vad skulle ni göra på eran extratimme då? Jag skulle nog va med barnen eller springa, eller baka, eller mysa, eller cykla, eller... Det finns så mycket kul som jag skulle vilja göra. Vilken tur att man får en extratimme så här. (Att det blir en timme mindre nån dag till våren förtränger jag just nu.)

Jag har haft mina efterlängtade sovmornar nu. Jätte, jätteskönt. Jag har inte gått ur sängen förrän halv elva. Vilken slöis! :D Men nu är jag utvilad inför kommande vecka. För nu följer en barnfri vecka med extra mycket träning. Till helgen blir det KUL-helg i Enköping med 2x50 km i terräng. Me like! Men först blir det några mil på hemmaplan.

Mysfredag

Det är mycket på jobbet nu. Jag känner en inre stress över allt som måste bli klart och arbetsuppgifterna hopar sig och högarna på skrivbordet växer. Samtidigt är det lite skönt att känna när man kan bocka av den ena grejen efter den andra och man kan nöjd gå hem på eftermiddagen och känna att man gjort ett bra jobb.

Idag gav jag järnet på jobbet på förmiddagen, projekt kunde bockas av och datorn gick varm ;) Vid 11 stämplade jag ut, stack till Hultet och sprang 21,5 km i den blöta, härligt höstiga terrängen. Hem och duschade och med rosiga kinder landade jag sen på skrivbordsstolen igen. Redo att möta berget med uppgifter som måste göras. Jag är säker på att jag fick mer gjort efter löprundan än om jag suttit stilla och stirrat i skärmen under samma tid.

Nu ska här slappas framför tv'n. Mysiga fredag. Imorgon ska jag ha sovmorgon. Nåt jag inte haft på tre veckor. Jag längtar verkligen!

Mys på er! <3

Den nakna hälsan

av Jonas Colting. Boken släpps i slutet av november och jag har beställt ett signerat ex på Runners World. Det ska bli en himlans intressant bok att läsa.

Idag har jag varit hemma med älsta sonen. Han var hängig igår, men ok idag.Vi fick en mysig hemmadag med lite småsysslor som städning, tvätt och bakning av bröd, nämligen mammas Flugskitbröd. Jättegott och jätteenkelt! Köpebröd innehåller alldeles för mycket skräp, hembakat ska det va!

Recept Flugskitbröd
5 dl vatten
1½ dl linfrö
1½ dl vetekross
1 liter lättmjölk
2 pkt jäst
1 msk socker (jag använde brödsirap)
5 msk olja
3 liter mjöl (kan man ta olika mjöler)
2 msk salt
1 ägg
Man kan också tillsätta någon smak. Jag tar ibland soltorkade tomater och basilika. Det blir gott!


Koka upp vattnet. Lägg i linfrö och vetekross och låt stå i 30 minuter.
Varm mjölk och olja till 37 grader.
Blanda jäst, salt och socker i en bunke. 
Häll i mjölken, linfrö+vetekross.
Späd med mjöl.
Tryck ut med mjölad hand i 4 brödformar.
Låt jäsa 30 minuter.
Pensla med ägg och strö på frön (jag brukar ta solrosfrön)
Grädda långt ner i ugnen i 200 grader i 35 minuter.

Namnet Flugskitbröd härstammar från min barndom när mamma bakade detta bröd och vi tyckte linfröna såg ut som flugskit. :D

SM i lunchintag

många, många människor på en och samma plats. Gekås, Ullared är ett populärt ställe. Oj, oj, oj vad vi fick köa på lördagen. Det var så jag funderade både en och två gånger på vad jag höll på med. Är jag snål så jag vill stå här och vänta och vänta bara för att få handla lite grejer till mindre pengar? Men så snål var jag. För jag väntade, och väntade och väntade. I spöregn. Men vi kom in till slut och det blev många fynd. Söndagen bjöd inte på någon kö. Men ska man åka till Ullared så rekommenderar jag starkt att åka på en vardag. Jag har varit där 3 gånger tidigare på vardagar och har inte alls tyckt det varit mycket folk. Men i helgen var det verkligen på gränsen till vansinne. Men vi hade en kanontrevlig helg i alla fall.

Denna dagen bjöd på ett lunchpass löpning. Jag trodde inte jag skulle hinna för jag hade ett möte strax före lunch och ett kl. 13. Men jag tänkte ta en kortis. En kortis är bättre än ingen alls. Jag tänkte ta en runda på 8 km. Det hade jag tid med. Men när klockan visade 7,9 och jag hade minst 2 km kvar var det bara och lägga på ett kol. Jag hade misstagit mig och var ute på rundan på 10,7 km. Öka, öka, öka. De sista km'arna lyckades jag sänka snittfarten för hela rundan med 10 sekunder. Men det blev ett bra pass i strålande sol.

När jag kom tillbaka in igen var klockan 5 minuter i ett. Jag värmde matlådan i två minuter och kastade i mig den på de resterande tre. Så dagens SM i matlådeintag vann jag. :)
Och jag kom i tid till mötet.

Tlött tlött tlött

Jag är trött. Jättetrött. Jag tror jag skulle kunna somna stående. Har jag tränat för lite så latmasken har tagit mig tro? Eller är det bristen på sovmorgon som gör sig påmind?
Idag skulle det ju bli ett längre pass löpning. Men när jag kom hem från jobbet gäspade jag så tårarna rann. Försökte få med mig någon ut på en springtur med alla var upptagna. Så jag bokade ett spinningpass på Galaxen. Inte lika krävande. Lite kul. Men jag är sååå trött. Ska lägga mig tidigt.

När jag kom hem från spinningen hade min älskade sambo storhandlat och lagat mat. Jag kan inte ha det bättre. Jag är rik. Jag har allt jag kan önska.

Nu blir det shopping i dagarna två på Gekås i Ullared och 70 mil i bil. Undrar om jag blir piggare av det?! :s

Schemat är fullt

Tiden går fort, tiden rusar. När man är 5 år är ett år en femtedel av hela livet. Varje dag är lång och man upplever att man hinner mycket. Nu är jag 33 år och ett år är bara en 33'onde del av mitt liv. Varje dag är en sån liten del av livet och känns mycket kortare än när man var 5 år.

Den här veckan har verkligen varit fullspäckad. Måndag och tisdag var jag i ett regnigt Göteborg på utbildning. Onsdag var jag på visning på HK Träningscenter där jag vann ett träningskort. Sen sprang jag därifrån nästan hela vägen till sambons badmintonträning som jag deltog på. En bra träningsdag m.a.o.

Idag fick jag sticka ut på lunchen för att få ihop ett par km (18,7 för att vara exakt). Ett jobbärende på Arena i Karlskoga tog hela kvällen. Imorgon är det mysfredag. Jag ska försöka ta mig ut på ett längre pass och ladda för shopping. I helgen bär det av till Ullared!

Plats 81

av 1095. Det är rätt bra tycker jag. :) Det är jag nöjd med.

Vår plan på Tjurruset var att hålla ihop laget så länge som möjligt. Det var möjligt ett par hundra meter. Sen tappade vi bort varandra. Annica, Malin och jag hamnade lite före de andra. Efter andra vattenhindret efter 4 km trampade Annica snett och fick rejält ont i foten. Hon fick halta resten av banan. Jag sprang vidare och allt flöt på. Jag var urstark! Det var så kul! Lera, geggamojja, hinder och myr. Inget stoppade mig! Jag bara flög fram. Jag låg för omkörning hela tiden och "armbågade" mig fram i trängseln.

Foto: Martin Ekequist. Lånad bild från Tjurruset.se

Vårt lag kom på plats 11 av 46. Bra jobbat girls!
Vi hade en kanondag i Stockholm med vackert väder, trevligt sällskap, god mat och ett himla kul lopp! Vi kommer göra om detta! Garanterat!

Bilder, resultat och film på Tjurruset

Geggamojja - here i come

Imorgon bär det av mot Stockholm och Tjurruset. 4 tjejer från Kristinehamn och 2 från Solna bildar laget Team Världsbäst.
Kallt, geggigt och riktigt kul ska det bli!

På kvällen blir det hotellövernattning och god mat och trevligt sällskap!

Seger!

Följande konversation utspelade sig inom mig idag.

SpringarSandra: Jag ska springa på lunchen!

LatmaskSandra: Men det är ju kallt! Jag blev ju jättefrusen förut när jag var ute. Och tänk om jag får mer ont i benet.

SpringarSandra: Njae, ok, det är ju faktiskt bara 2 grader och regnar. Jag kan ju alltid hänga med ut och äta och så kan jag ju springa i eftermiddag.

LatmaskSandra: Åh va skönt. Jag är ju nyduschad (!) också.

SpringarSandra (när klockan är 14.30 och det är dags att bestämma sig slutgiltigt så jag hinner hämta barnen från fritids efteråt): Ska jag eller inte? Jag frågar Susanne som svarar att jag inte måste springa varje dag. Vila istället.

LatmaskSandra: *Jublar* Jag vann! Klart jag kan vila idag. Jag sprang ju igår och ska träna imorgon och springa lopp på lördag.

Stefan kommer förbi och frågar vad jag väntar på, ge dig ut! (Tack!)

LatmaskSandra: Det räcker om jag springer 6 km.

Jag byter om och beger mig upp till Hultet. Springer iväg i lugnt tempo och startar klockan redan när jag lunkar iväg från bilen på parkeringen. Där stigen delar sig och man kan välja milen eller sexan, tar SpringarSandra överhanden och väljer milspåret.

LatmaskSandra: Jag tar ”korta”, gamla milen som bara är 9,5 km.

Men i vägskälet där man väljer gamla eller nya så tar SpringarSandra kommandot igen och väljer ”långa” milen.

Det går himla lätt. Jag flyger fram! Det är ju kul det här! Jag springer ifrån LatmaskSandra. Klockan stannar på 53.38. Så fort har jag inte tidigare sprungit den banan med 148 höjdmeter på 10,54 (som klockan säger). Jag startade ju dessutom klockan före spårets början. Det var inte ens så jag tog i. Nöjd och glad fick jag sticka hem och ta en snabbdusch innan barnen skulle hämtas på fritids.

Jag vann över LatmaskSandra! 1-0

Största utmaningen hittills bokad!

Jag har nu antagit den hittills största utmaningen i mitt liv. Det ABSOLUT värsta jag vet är att prata inför folk. Jag får svettningar, jag darrar, stammar och glömmer vad jag ska säga.
Och nu ska jag hålla ett föredrag! :o

Ja, herregud, vad har jag gett mig in på? Rotary Kristinehamn ringde mig nu på eftermiddagen och jag vet inte hur han lyckades övertala mig men innan vi la på luren hade jag sagt ja och bestämt att den 11 november ska det ske.
Jag ska prata om ultralöpningen och min träning. Med rätt förberedelser kan det faktiskt bli riktigt kul också. (skriver jag med darr på rösten).

Jag ska baske mig klara detta! Jag ska gå starkare ur det! Jag kan! Jag kommer antagligen ångra mig många gånger på vägen och ligga sömnlös sista natten men jag ska gå i land med det här!

Aj aj aj

På förmiddagen gjorde det jätteont i baksida lår. jag kunde inte ens gå som vanligt. Så jag beslutade mig för att inte springa på lunchen. Men under eftermiddagen kände jag ingenting. Skumt... måste ju vara nån nerv eller nåt som ligger och "stör" i mitt ben. Jag bokade en massage på onsdag morgon och hoppas att det ska bli bättre.
Om det känns bra imorgon förmiddag så blir det nog ett lunchpass iaf. Ett ltiet lätt, bara för att det är så skönt och vackert ute. Om allt känns bra förståss. :)

Ont i låret :(

Idag blev det ingen löpning. Det är lite ”tungt” efter gårdagens fest. Men himla kul och trevligt hade vi och det blev en fin runda på 27,5 km igår innan festen. Solen sken och det var ett underbart höstväder med sprakande färger.

Jag har tyvärr haft lite ont i baksida lår idag. Har haft värmekudden på och masserat och strechat. Det blir ju varken bättre eller sämre av att springa så jag vet inte riktigt hur jag ska göra imorgon. Jag tar med kläderna till jobbet iaf och så kanske det blir ett lätt, kort lunchpass.

Spooky

Idag blev det en sen tur så det var mörkt redan vid start. Jag tänkte ta en kort runda för jag var inte direkt springsugen. Dimman låg spöklikt över stan. Molnen och gatulyktorna speglade sig i vattnet. Jag var ensam i Skärgården. Den ena bra låten avlöste den andra så jag ville inte sluta springa. Den lilla korta rundan slutade till slut på över 16 km.

Det blir inget långpass med Annica imorgon. Hon är sjuk :( Min kompis Frida är hemma från Singpore så vi ska luncha på stan. Sen tar jag ett pass själv och springer så långt jag hinner innan barnen ska hämtas. Jag ska försöka med ett långpass på lördag istället.

Jippi!

I lördags var vi på mässa. En liten mässa, Expo här i Kristinehamn. Jag deltog i en tävling att vinna ett årskort på HK Träningscenter. Och vet ni, idag ringde de och sa att jag vann! Inte årskortet dock, men ett veckokort (värt 450:-) som jag kan omvanlda till en del av medlemsavgiften om jag vill träna där längre än en vecka. Åh, va jag blev glad! Jag ska dit på visning och provträning den 20 oktober :) :) Styrketräning är verkligen något jag behöver. Jag fuskar alldeles för mycket med det, och det straffar sig ju i längden.

På fredag blir det långpass med Annica! Jag tror jag är på god väg att omvandla henne till en Ultra-nissa. ;)

Utan hjärna eller utan järn?

Bild från Arla.se

Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli halv sju så Annica och jag ska ut och springa. Jag låter maten sjunka ner lite. Maten idag bestod av blodpudding, stekt skinka och stekt ägg. Mmmm, jag tycker att det är såå gott med blodpudding. Jag kan verkligen längta efter det.
När jag skrev det (Undrar om det saknas nån mineral eller nåt i kroppen när man längtar efter blodpudding?) som status på facebook fick jag till svar; Hjärna... :D
Kan det vara järnbrist eller? 

Men då står jag för att vara utan hjärna för jag tycker det är jättemumsigt och dessutom mättar det under lååång tid.

Dax att klä om! Ut i höstmörkret!

Sköna söndag

Idag skulle sambon iväg och fiska så jag fick sticka iväg på morgonpass om det skulle bli någon löpning idag. Jag åt lite väl mycket godis igår så det behövdes en springtur kände jag :s Klockan 8 drog jag hemifrån i strålande vackert höstväder. Det är verkligen underbart att få vakna tillsammans med naturen. Det är nästan ingen trafik alls en söndag morgon och frukosten smakade kanonbra när jag kom hem.
Sen blev det brasträff och tipspromenad med barnen, bad i badhuset och sen simning när lillen hade simskola. En helmysig söndag tillsammans med mina underbara barn och extrabarn.
Nu är jag laddad för en ny vecka!

Vilket flyt!

I torsdags stack jag iväg på lunchen för en lugn tur. Kollade tempot efter ett tag och jag snittade på 5.12. hmmm, springer jag så "fort". Jag fortsatte och solen lyste så skönt på mig och musiken var helt perfekt från mp3'n. Jag fortsatte runt Kålerud och lite på ett par A9-vägar. Tempot sjönk till 5:10. Konstigt. Jag tar ju inte i alls. När jag kom tillbaka till jobbet hade jag en snittfart på 5:07 på 17,5 km. Det är riktigt bra för att vara mig, och utan att ens försöka. Nöjd och glad!
På fredagens lunchpass fick jag sällskap av Annica. Ett bra och trevligt pass.

Idag har vi haft en mysdag med loppisbesök och bullbak. Ingen löpning idag och i morgon blir det ett pass simning medan lillgrabben har simskola. Till veckan blir det hårdköra igen. Skönt. Energin spritter i benen. :)

Höst

Vita sandstränder, Palmer, gröna hav med koraller och färgglada fiskar, snötäckta glaciärer, ett ökenlandskap eller en pulserande storstad. Allt har sin charm men Sverige på hösten är bland det vackraste som finns tycker jag. Ingen bild kan dock återge det som ögat uppfattar. Jag älskar hösten!

Foto: privat

Foto:privat

Vi har haft ett par fantastiska dagar med sol och klart väder. Solen återger naturens färger på ett magiskt sätt. Att ha förmånen att få vistas utomhus sådana här dagar är verkligen något jag vill unna alla.

Massagen i måndags gjorde gott och jag kände mig som en gummimänniska när jag gick därifrån. Låret mjukades upp och fick sig en dos linement. Skönt!
Idag gjorde jag sen personbästa på Hultetmilen, helt utan att försöka. Det känns bra just nu. Imorgon hinns det tyvärr ingen löpning men på torsdag och fredag blir det lunchpass igen i fortsatt strålande höstväder.

Kvalitetsdag

Idag kom barnen hem till mig igen. Jag var på massage och fick mitt lår uppmjukat så det är som nytt.
Vila, återhämtning och mys. Härliga måndag!

Imorgon blir det lunchlöpning i strålande höstsol! :) :)

Nygamla marker

Idag tog jag bilen till Filipstad. Skulle lämna tilbaka resväskan till mamma. Så då gjorde jag flera flugor på smällen och även tog en springtur i Filipstad.

Jag parkerade hos pappa och sprang till Kalhyttan och sen vidare runt Färnsjön. Milspåret i Kalhyttan är fram och tillbaka, upp och ner. Jag skrapade ihop 254 höjdmeter och kartan ser ut som ett barn har ritat. Men det var en riktigt trevlig mil i fin terräng. Skorna var genomblöta och jag var lerig upp till knäna. Som det ska va alltså! :-)

Jag har tagit beslutet att inte springa Sörmlands Ultra Marathon. Jag har bokat och betalt hotell och flyg till Espoo-tävlingen i Finland, jag ska springa Tjurruset i Stockholm helgen efter (och bo på hotell). Och nu ska ni få höra, jag ska till Ullared på shopping, också i oktober. :D Så det känns som om tiden och pengarna inte räcker till allt. När sedan jag fick erbjudande att ha barnen extra den 8 oktober så valde jag det. Det är ju KUL-helg i november också och jag är nästan bokad på något varje helg tills dess. Synd på en trevlig tävling men den går väl förhoppningsvis även nästa år.

Imorgon blir det vila och massage. Jag känner en början till ont på baksidan av höger ben. Där rumpan blir lår ungefär. Det gör inte ont bara att jag känner av det.

Vågor

Under hela min uppväxt har jag velat ha rakt, platt hår. Jag har plattat, rakpermanentat, sovit med mössa och kämpat. Allt för att håret skulle se rakt ut. Resultatet blev ett frissigt burr som inte alls såg ut som det platta, blanka hår jag ville ha.
Sen upptäckte jag en sida som heter lockig. Där läste jag om balsammetoden och tänkte att jag provar väl. Och se! Håret blev jättefint. Inget friss och en massa nya lockar.
Äntligen har jag accepterat mitt hår och jag är jättenöjd med det. Jag försöker inte se ut som någon annan. Det här är jag!

Edit: Jag är inte sponsrad av denna sida, om någon trodde det. :) Gillar bara konceptet.

Idag blev det en fotning till Sauconys löparmagasin. Bilderna vi tog i tisdags blev inte bra. När det var klart tog jag ett varv på femman. Sprang inte jättefort men fick iaf 24:46 på 5 km vilket känns himla kulnär man inte ens försöker. Sen sprang jag hem runt Ringleden. Det gick lite tungt på slutet men nu känns allt bra.

Hornen växer ut!

Det var meningen att kvällens pass skulle bli en lugn runda. Annica och jag möttes på halva vägen mellan våra hem. Efter lite kringelikrokar hamnade vi på spåret runt Lisas Höjd. Vi lunkade uppför och väjde för den stora vattenpölen genom att springa upp i riset bredvid. DÅ kom det en ung kille (Annica kände igen honom sen när han stannade och det visade sig att han var 13 år) och sprang förbi oss, han väjde minsann inte för någon vattensamling. Utan att uttala ett ord ökar vi farten. Hade vår runda varit hämtat ur en serietidning hade man sett våra tankebubblor ”ingen unge ska väl springa om oss” typ. Vi slet som djur och sprang fortare och fortare. Stackars killen framför var väl livrädd som var jagad av två hysteriska brudar som flåsar honom i nacken. Han höll undan bra och vi kom inte närmare än ett par meter.

När vi kom ner till vägen igen stannade han. Vi med. ”Bra kämpat grabben”, sa jag. ”Vi kom inte ikapp dig.” Han tackade och sa inte så mycket mer.

Förlåt killen, det var inte meningen att skrämma dig. Vi ville bara ligga först. Det var ändå lite kul att vi båda fick hornen att växta ut och vi fick ett bra tempopass i den kuperade terrängen. Tack killen!

Pannlampspremiär!

Efter en fotografering till Saucony's egen tidning körde jag milen i Hultet tillsammans med Daniel och Annica. Mörkret föll och jag fick jag prova min pannlampa för första gången på träning. Det funkade kanonbra och det är riktigt mysigt att springa i lampans sken.

Stigen var rinnande under långa bitar så man sprang liksom i en bäck. Jag njöt av varje km och jag var blöt långt upp till låren. Sista biten flög vi fram! Vilket pass! Åh va kul!

Spinnad

Idag blev det premiär för träning på Sannabadet.
Nytt och fräscht. Nya cyklar utan skrammel, gnissel och glapp.
Det var riktigt, riktigt roligt och jag gav allt!

Äntligen!

Summerar veckan med knappt 7 mils löpning vilket är bra för att vara en "barnvecka". Det har gått lättare och lättare och jag tror jag är på väg tillbaka igen. :) Jag är så glad för det. :) :)

Det är en månad kvar till Tjurruset i Stockholm. Vi är ett lag på 6 tjejer som tillsammans ska genomföra 10 km blöt, geggig terräng. Vi kommer att genomföra tävlingen ihop som en kul grej och inte jaga någon bra tid. Efter tävlingen blir det hotellövernattning med utgång på kvällen. Det ska bli fantastiskt kul!

Helgen innan Tjurruset går Sörmland Ultramarathon av stapeln. Jag sprang loppet förra året och det är ett välarrangerat lopp med jättefin bana. Trots detta kan jag inte bestämma mig om jag ska delta i år eller ej. Orkar jag åka till Stockholm två helger i rad? Det kostar både tid och pengar.

I löööv trail!

Som en guldkantad väg till altaret ligger löven längs stigen i skogen. Som en vigsel mellan naturen, skogen och mig. Tillsammans blir vi ett. Jag fyller mina lungor med skogens syrerika luft. Jag andas, jag finns, jag lever. Här och nu!

Höstsolen värmer lite skönt på mina bara armar och ben. Vattenpölarna längs stigen hjälper mig med en fin lerinpackning för mina fötter och ben. Uppför och nerför. Över kalhyggen och genom skog. Kroppen njuter av blodgenomströmningen. Benen rör sig framåt utan att jag behöver tänka.

Kärleken till löpning i terräng är inte lätt att förklara. Den måste upplevas! Och det gjorde jag idag. :)

Ja ja ja!

En strålande höstsol lyste över Kristinehamn idag. De gulnade löven låg som guldklimpar på marken. Luften var syrerik och lagom varm. Det var helt enkelt perfekt ute. Jag älskar hösten!

Lunchrasten närmade sig och jag var inte särskilt sugen på en löptur men ändå begav jag mig ut. Och det kändes lättare! Det kändes bra! Jag ökade takten och svävade fram mellan träden. Över stenar och rötter. Hoppade över ett omkullblåst träd. uppför den branta stigen. Solen bryter ner genom träden och tar lite av all den vind jag känner när gläntan öppnar upp sig.

Vilken tur att jag är så stönig så jag inte ger upp när det går tungt. Kanske, kanske har det vänt? Löparglädjen kan vara på väg tillbaka. Jag håller tummarna och ger mig ut imorgon med. :)

Kämpa kämpa!

Lunchpasset igår var inte kul. Men kanske morgondagens? Jag ger inte upp. Jag ska ta med lite bra musik och solen ska lysa på mig. Snart är det kul igen. Hösten färgar naturen i vackra färger och luften är syrerik och skön.

Jag är snart på banan igen,

I lördags tog Elisabeth Karlsson nytt svenskt rekord på 100 miles. Vilket betyder att mitt rekord är taget. Men jag gläds med henne.Stort grattis och starkt kämpat! :)

Måltavlan är suddig!

Jag ser inte målbilen lika tydligt längre. Jag måste fokusera. Vart vill jag? Vad vill jag? Vill jag, öht?

Jag är i en svacka. Besvikelsen över mitt odeltagande i Skövde har rubbat min målbild. Jag ser inte målet lika tydligt och vet inte hur jag ska ta mig dit. Eller på vilket sätt.
Löpningen går tungt. Jag har ingen lust att springa. Jag har ingen lust att träna alls.
Jag vet inte hur jag ska tackla det. Ska jag trotsa osuget och springa iaf och hoppas på att det ger sig. Eller vill kroppen säga mig något att jag borde lugna ner mig? Eller är det bara latmasken som tagit mig i besittning?

Imorgon ska jag ta med löpkläderna till jobbet och ta ett lunchpass för att se hur det känns. Håll tummarna för att löparglädjen kommer tillbaka.

Inte sjuk igen?!

Idag har jag blivit mer och mer snorig igen. Jag har känt mig jättehängig och trött och nästan somnat stående trots att jag la mig tidigt igår.
Det har gått i ett på jobbet med förberedelserna inför Energidagen imorgon samt 120-års galan på kvällen.

Den planerade och bokade springturen med Annica blev inställd. Jag orkade verkligen inte när jag kom hem. Kände mig helt paj, igen. :( La mig och vilade och nu känns det lite bättre. Men det blir iaf ingen springtur.
Det blir en lång dag imorgon med jobb på förmiddagen, dukning och förberedelser inför festen och sen hem snabbt och duscha o klä om innan man måste va tillbaka och ta emot gästerna. Puh!


Jag har nu anmält mig och betalt till Espoo 24H i januari. Dags för revansch!!!

Snoriga fredagsmyshälsningar från soffan... Jag kommer igen med springskorna på en annan dag.

Bly är tungt.

Mina ben känns som bly just nu. Usch! Det går tungt att springa. Idag ville jag verkligen bara sätta mig under filten i soffan, dricka the och se på tv. Har inte sett på tv på flera veckor. Men efter lite pepptalk från Annica så blev det ett kort pass i stan på 8,5 km. Det var skönt och det gick ändå lite lättare än igår. Snart är jag på gång igen!

Nu sitter jag nyduschad i soffan men min thekopp. Vilken tur att jag tog mig ut. Det är ju så skönt efteråt! :)

Vågen väger lika

40 grader varmt i skuggan.
35 grader varmt i havet.
Vackra arabhästar.
Vit sandstrand.
Underbart sällskap.
Palmer och öken.
Plocka granatäpplen direkt från buskarna.
Sol och bad.
Lite shopping.

Ställs mot;
En solig höstdag.
Hög skön luft.
Underbar skogstig.
Grönt och lummigt.
Fåglarna som kvittrar.
God mat.
Dricka vatten direkt från kranen i köket.
Sova i sin egen säng.

Ställer man dessa saker mot varandra så väger vågen jämnt. Jag trivs bra med båda men samtidigt är det ju så att Borta är bra men hemma är bäst!
 Vi har haft en fantastisk vecka i Tunisien med sol och bad, ridning på stranden och mysiga varma kvällar.
Nu är vardagen snart tillbaka men jag ser fram emot den och skön härlig höst med mycket löpning i skogen.

Det är nu 2,5 vecka sen jag sprang så jag tog en liten uppvärmningsrunda i skogen på 10 km och jag har nu ett endorfinsvall utan dess like. Det är så underbart! :-)

Tjejerns triumfer i Skövde

Jag kunde inte hålla mig, utan satte mig i bilen och åkte ner till Skövde för att se målgången av 24-timmars men kom på det för sent och hittade inte riktigt fram så jag missade det med 5 minuter. Lite surt men jag fick ändå se och träffa en massa goa ultramänniskor.

Torill Fonn-Hartikainen tog svenskt rekord med 209 km och Åsa Hällstorp var tvåa på 202. På tredje plats kom Kristina Paltén med 184 och alla tog personligt rekord! Detta trots regn och vind!

Av de fem första platserna i Riksmästerskapet så var det fyra som var tjejer! Starka brudar!!
Det var så himla kul att vara där och insupa atomsfären runt en ultratävling. Men när jag kom hem var jag helt slut och hade antagligen en släng av feber igen för jag frös och svettades om vartannat.

Nu ska jag packa för imorgon åker vi till Djerba i Tunisien! Vi hörs om en vecka!
Bye bye!

Nu får det vara nog!

Nu har gråtit till och från hela dagen. Nu får jag ta mig i kragen! Det blir inte bättre och jag kan inte ändra på att jag blev sjuk. Nu är det som det är! Det är klart att det kommer en tävling där jag inte kan vara med. Jag har ändå hållit på i fem år utan att bli sjuk, bryta eller stryka mig från en tävling. Klart det kommer förr eller senare. Tävlingen var mitt andra stora mål detta år och mycket tid och fokus har lagts på denna dag. Jag har räknat ner och planerat. Jag har fantiserat och drömt. Nu blev det inte så.

Jag gjorde ändå rätt som stannade hemma för jag har feber och är inte alls kry. Jag hade helt enkelt inte orkat och kanske dragit på mig värre skador som tar längre tid att läka än en simpel förkylning.

Det är bara och bryta ihop och gå vidare. Och idag har jag verkligen brutit ihop så nu reser jag mig, starkare än tidigare och går (springer) vidare. Man får vara ledsen och besviken. Det viktiga är att inte fastna i det och bli sur och bitter. Nu ser jag framåt! Mot nästa mål. Jag kan vända mig om och se tillbaka att jag var stark och tog ett klokt beslut som gynnar min framtid.


Om tre dygn sitter jag på Landvetter och väntar på flyget. Åh, va det ska bli skönt!
Mot en solig och varm framtid med min älskling! Sen en vacker, mysig och springig höst.

Det blir ingen tävling för mig!

Nu skulle bussen rullat iväg från stationen på väg mot Skövde. Men istället för att sitta i en buss sitter jag kvar i soffan med tårarna rullande nerför kinderna. Jag har kastat in handduken! Jag har strukit mig och satsar på att bli frisk till resan på måndag.

Jag vakande och var genomförkyld. Ögonen var blanka och pulsen skenade bara jag gick på toa. Inte bra! Jag förstod egentligen redan igår, innerst inne, att jag inte skulle orka springa, för jag har inte varit ett dugg nervös. Jag kunde sova hela natten och vaknade av att klockan ringde. Inte alls som det brukar va natten innan tävling.

Så jag tror att långt där inne hade jag redan tagit beslutet att stryka mig men ville inte ta det till mig...

Just nu känns det dock som jag tagit rätt beslut men jag är otroligt ledsen för att jag inte kommer iväg på tävlingen jag tränat och fokuserat på hela sommaren. Men det kommer fler tävlingar och jag kommer tillbaka pigg, frisk och stark. Men just nu känns det riktigt, riktigt pissigt. :'(

Nu ska jag gå och lägga mig en stund. Löpning är världens bästa medicin men sömn är faktiskt inte så dumt det heller... ;)

Väskan är packad och mobilen är stulen!

Nu har jag äntligen bestämt mig! Efter tusen vändor fram och tillbaka har jag bestämt mig för att åka iväg imorgon (om jag inte blir sämre inatt). Jag har inte längre ont i halsen men hostan hänger i, dock i mindre omfattning och jag snorar som tusan.

Jag har dock släppt på kraven och ska springa och lyssna på kroppen. Om inte alls känns som vanligt så kliver jag av helt enkelt. Jag kan ju alltid stanna kvar och va funktionär eller åka hem och sova. Men jag ska prova iaf. Om inte annat får jag träffa en massa trevliga ultramänniskor igen och det är värt mycket :)

En tråkig sak som hände igår var att någon har gått in på mitt kontor på jobbet och tagit min mobil. :( En kollega i rummet bredvid blev av med sin plånbok. Det känns himla trist! Jag har förlorat mycket personlig information som sms, bilder och filmer på barnen osv. Alla mina telefonkontakter måste läggas in på nytt. :(
När jag nu ska åka imorgon bitti så är min bussbiljett en mobilbiljett vilken jag nu givetvis inte har. Men jag skrev ut bekräftelsen jag fått på mail och hoppas jag får komma med bussen då.
Jag har lyckats fixa ett nytt sim-kort nu och fått låna en telefon så jag kan nås och ringa igen. Så jag även kan ta bilder på vår resa till veckan. Jag har ingen kamera utan tar alla bilder med mobilen. Jag får ta tag i och fixa en egen telefon när jag kommer hem igen. Skit! Jag gillade min telefon. En annan tråkig sak är jag måste betala klart den ett havlår till trots att den inte är min ägo längre. Trygg Hansa gav mig lite tillbaka på hemförsäkringen iaf. ++++ till dom för snabb och bra service!!

Hur ska jag göra?

Så här ser det ut utanför mitt fönster just nu.

Om man istället tittar på hur vädret ska bli nästa vecka i Tunisien så ser det mycket trevligare ut! :p

Jag längtar till solen och värmen!

Idag känner jag mig piggare men vågar fortfarande inte bestämma mig för hur jag ska göra. Jag väntar till imorgon, men i ärlighetens namn så känns det lite vanskligt att springa ett dygn när man inte känner sig kry. :s
Det är ju inte lätt att bolla med någon heller eftersom många i min närhet tar första bästa ursäkt till att inte träna. Bara de nyser två gånger så är de förkylda och inte kan träna på minst en vecka (Ja, kanske jag överdrev, men ni fattar). Självklart ska man inte riskera sin hälsa men oftast kan man ju köra lite lugnare om man bara är snorig.
Men det bästa är kanske att hoppa över och vila ut ordentligt på resan och dra igång igen när man kommer hem och är pigg och frisk? Eller så.... Gaaaahhhh! Jag väntar med beslut till imorgon. Så det så!

Sjuk?

Idag kände jag mig mer hängig. :( Tänkte att jag ger kroppen en sista chans att bli pigg genom att sova bort skiten (ursäkta ordvalet men det känns inte kul just nu) så jag gick hem från jobbet vid 10. Halv elva sov jag och vaknade inte förrän 13.30. Då jag gick upp och åt gröt. Sen somnade jag igen till 16 då det var dags att hämta barnen. Jag har inte hostat lika mycket idag så om jag ska se något positivt i det hela så är ju iaf det bättre. Just nu känner jag mig piggare men om jag är lika hängig imorgon som jag var idag så är det nog bara att inse att det blir ingen tävling på fredag. :'(

Jag vill ju heller inte riskera att bli mer sjuk för på måndag åker jag till Djerba, Tunisien!

Foto lånat från Fritidsresors hemsida.

Boostad och laddad!

Idag blev det ett besök på vårdcentralen. Jag fick godkänt i besiktningen! De tog halsprov och sänka men inget tydde på att jag skulle va sjuk. Jag hostar ju fortfarande och halsen svider rejält när jag vaknar på morgonen men sen släpper det rätt fort. Doktorn sa att det var ingen fara att springa så det känns himla skönt. Jag gick därifrån med ett leende!

Under eftermiddagen var jag på hot stone massage hos Lena Bauer på Sandrosen, Det var riktigt skönt! Jag tror jag somnade till, en stund till o med.

Nu är jag uppmjukad, avstressad och laddad med ny energi. Jag är utvilad och fokuserad. Jag försöker äta och sova ordentligt. Nu är det inte många dagar kvar...

Run like a dirty girl!

Så stod det på förpackningen till mina nya gaiters från Dirty Girl Gaiters! De var jättesnygga och kommer säkert komma väl till pass i höst och vinter!

Och när man har ny utrustning, vad vill man göra då? Jo, prova den så klart! Men jag beslutade mig för att vila även idag för att se om halsontet försvinner. Jag har noll i tålamod och bara VILL ut och springa. Sensommarsolen har lyst idag och det har säkert varit en underbar dag i skogen.

Tur att den inte försvinner utan finns kvar när jag kan utnyttja dess läckerheter. Fina barrstigar och frisk, underbar hög höstluft. :)

Överskottsenergi

Det är svårt att låta bli att springa. Nu är det över 2 veckor sen som det började killa i min hals. Jag hostar fortfarande rätt mycket och det gör ont i halsen. Den här veckan har det bara blivit 2 löppass på totalt 16 km. Alltså mycket lite. :( Jag står nu i valet och kvalet om jag ska vila resten av tiden fram till tävlingen och hoppas på att halsontet försvinner eller springa några kortare turer, som jag skulle gjort om halsen var ok. Pulsen är som vanligt och allt annat känns ok.

Kanske borde jag ringa vårdcentralen? Jag väntar till måndag. Det är ju liksom inte akut...

Jag längtar efter att springa långt. Jag längtar efter att springa i skogen. Jag längtar efter att bli lerig, svett och trött. Jag längtar efter utmattning och endorfiner som skenar i kroppen.

Och jag längtar till nästa fredag. :)

Min nya träningskompis

Jag har fått en ny träningskompis. En pilatesboll. Äntligen har jag fått "tummen ur" och börjat träna överkroppen igen. Jag kör mage- och ryggövningar. Det känns skönt att äntligen ha kommit igång och jag ska hålla fast vid det och köra ett par gånger i veckan. Än så länge har det bara blivit ca en kvart åt gången men jag fick med en DVD med övningar som jag ska köra nån dag. :)

10 dagar kvar till Ultrafestivalen... :)))

Ny ultratjej?

Det är inte kul att springa ultra själv, varje gång. Därför håller jag just nu på att "lura" med min kompis Annica på detta. Så igår gjorde vi ett gemensamt prova-på ultrapass. Vi sprang 30 km i mycket lugnt tempo med mat- och gångpauser. Jag tror hon gillade det och hoppas jag får henne på KUL-helgen i oktober.

Många goa kantareller hittade vi också. De smakade gott i omeletten när jag kom hem.

Detta var sista längre passet innan Riksmästerskapet. Nu blir det att varva ner och springa mindre och kortare rundor.

Lera och skog, blött, stenigt och rotigt. Me like!

Idag fick jag vara med när min kompis slog längdrekord. Hon kämpade och slet och vi tog oss 9,2 km. Hon hade bara sprungit 6 km som längst tidigare. Så himla kul att se och vara med när man går över sina gränser. Man klarar så långt mycket mer än man tror. Lycka!

Idag blev det ett oplanerat långpass. Jag hade bara tänkt springa med min kompis efter jobbet men blev sen tillfrågad om jag ville följa med på ett terrängpass och det bangar man ju inte. Så efter avslutat längdrekord så åker jag till nästa pass. Jag och två grabbar sprang till Hultet och skulle ta 16 km där men när stigen viker av till 20 km spåret så valde vi det. Den var omgjord sen jag sprang där sist och nu var det helt obanad terräng i flera km. Ingen stig, bara mossa, sten och skog. Det var blött och lerigt.
Jag är stark! Jag pinnar på! Jag njuter i sommarkvällen. Det var varmt och skönt och att jag var lortig, dyngblöt och luktade sumpmark bekom mig inte. Jag njöt! Jag är ett med naturen och skogen.

Summa summarum blev det 35 km idag. Inte planerat men jättebra och härligt ändå. Imorgon blir det vila och en tripp till Karlstad.

Sandra släpfot

Mina Saucony Triumph sprang jag med första gången den 5 maj. Det är 3 månader sedan. Jag har gjort 95 mil sedan dess, men inte enbart i samma skor. Jag har varvat med ett par andra, lättare. Men se så jag slitit ut de stackars dojjorna. Jag måste ju släpa foten efter mig. :) Bilden är tagen rakt bakifrån. Man kan se det svarta på höger sida, så såg det ut även på vänster sida.

Hmm, jag behöver nya skor... Let's köp!

Jag är rik!

Så sa äldsta sonen när vi var på väg mot Stockholm igår. Han syftade på de 19 kronor han hade i fickan som var hans egna. Men det fick mig att börja fundera över detta. Jag är rik!

Jag har två underbara, friska barn som jag älskar. Jag har en sambo som är den bästa och goaste som finns. Jag har en kropp som ställer upp på alla mina tokigheter utan att protestera. Den bara fungerar. Jag har ett hem som jag trivs och känner mig trygg i, jag har föräldrar som finns för mig. Jag har vänner som ställer upp. Jag har allt jag behöver. :) Jag är rik!

PS: Men just nu har jag ont i halsen och högre vilopuls än normalt så jag avvaktar med att springa nån dag till. Men jag känner mig ändå inget orolig för träningsmängden inför 24h i Skövde. Nästa vecka ska jag köra på igen sista veckan innan nertrappning. Även om det blivit lite av en avtrappning redan denna vecka pga halsen. Men det kan bli något kort pass i helgen.
Fast detta är bara en parantes, det är inge allvarligt, det går över. :)

100

Mitt 100-ade inlägg. :)

Nu har jag vilat i 2 dagar. Det har varit skönt och jag har haft kvalitetstid med barnen. Vi har varit i stugan och fiskat, grillat, hoppat studsmatta, och sett på film. Vi har också varit i badhuset. Mysigt!

Idag tog jag en kort runda. Barnen var med och cyklade bredvid. Jag känner mig lite rosslig i halsen. Det killar lite men gör inte ont. Känner mig torr bara. Så jag tog en kort runda för att se om det blev bättre eller värre. Det blev ingen skillnad :) Så jag tar nog ett morgonpass imorgon. För efter det ska det nämligen shoppas! När jag satte svenskt rekord på TEC så vann jag ett presentkort på Runners Store Så här ska inhandlas lite trevliga löpargrejer. :) Så det blir en tripp till huvudstaden för lite shopping. Barnen ser fram emot resan så det blir att mysa lite med dom också, äta glass på något trevligt ställe och titta på andra kuliga saker.

Idag var vi till badhuset. Nu är jag lite provokativ, men jag tycker det är skrämmande att så många är överviktiga i samhället. Jag såg barn i 5-årsåldern som var så tjocka att magen dallrade och var alldeles gropig. Deras föräldrar var över 100 kg-klassen och de hade stora 2 liters Coca Cola vid bordet. Jag kan inte sluta fundera över hur detta gick till. När jag gick i skolan vet jag 2 som var "tjocka" på min skola. Om man ställde dom bredvid dagens barn skulle de kanske inte ens se tjocka ut? Vad är det som hänt? Varför har vi blivit sånna? Är det den ständiga tillgången till mat och godsaker? Hur ska det sluta?

Here we go again!

Nu har jag skickat in anmälan till nästa års Täby Extreme Challenge. En sån fin tävling kan man ju inte missa. :) All tänkbar bra service och finfin bana.

Idag blev det ett 25 km-pass. Jag hade tänkt springa längre men mina ben var sega och när jag mötte Mats på Mariebergsvägen slog jag sällskap med honom. Vi tog en reviderad sväng runt Niklasdamm, som var min tänkta runda. Den blev lite kortare men det gjorde inte ett dugg och jag fick sällskap på vägen. Jag såg en massa kantareller på en skogsväg som jag ska åka och hämta imorgon. :p Hoppas ingen annan hinner före.

12 mil denna veckan på 6 pass. Nu följer en lugn en vecka igen. Det ska bli skönt. Känner mig trött i benen och jag sover runt 11 timmar varje natt, som ett barn :)

En stor dag och fördelen med motvind

Idag har det varit en stor dag. Jonas Buud vann Swiss Alpine igen, för fjärde gången. Min multisportkamrat Jörgen och flera andra svenskar, däribland Laila gjorde skitbra ifrån sig på samma tävling. Grymt bra kämpat!
Detsamma gäller alla som körde i Kalmar idag. Nån gång ska jag också göra en Ironman.
EM i Marathon har också avgjorts idag och Isabella Andersson kom på femte plats.

Så tillbaka till lilla mig. Min runda idag var blåsig. Mycket blåsig. Tidvis var det stark motvind. Då hinner man tänka på alla fördelar det är med motvind. Man får mer träning per meter, mer träning under samma tid och håret blåser från ansiktet. Man slipper alltså hår blåsande i ansiktet. Alla flugor, bromsar och andra insekter bara blåser förbi och orkar inte tänka tanken på att irritera mig med deras närvaro.
Det finns dock en nackdel med motvind också. Om det blåser riktigt mycket så känns det som om man får stenskott i pannan av flugorna om man träffas av dom när de kommer farande med vinden. Jag hade en fluga som satt fast i min "fuktiga" panna när jag kom hem :D

Idag har jag bakat pannkakstårta med färska hallon plockade hos min kompis Linda i Filipstad. Det smakade gott! En bra grund för ett halvlångt pass imorgon. ;) Vi får se hur jag känner då men jag hoppas orka med en tremilare imorgon.

Veckans långpass avklarat

43,2 km blev veckans långpass och genomfördes igår. Det gick himla fint och jag ökade tempot hela vägen. Första halvan låg snittfarten på 5:37 och väl hemma hade jag en snittfart på 5:32. Det känns himla bra och jag känner ingenting av passet efteråt. Det känns som om jag är i en bra fas.

När jag hade ca 2 km kvar hem så ringde sambon och meddelade att han hade klarat uppkörningen för mc. Det gjorde mig så himla glad och jag flög fram sista biten och sprang och log. Folk som mötte mig tittade skeptiskt på mig och undrade säkert varför jag såg så glad ut.

Jag har bestämt mig nu. Det blir 24-timmars på RM. Det kändes som rätt beslut bara det var taget. :)

Idag är det halvtid på semestern. 1,5 vecka är avverkad och det är lika långt tills sista semesterdagen. Men det är ju bara 3 veckor att jobba när jag kommer tillbaka. Sen ska vi ju till Tunisien! Det ska bli mysigt.

24 eller 48?

Årets Riksmästerskap går i Skövde i slutet av augusti. Ett lopp jag planerar att delta i. Mitt stora dilemma är att jag inte kan bestämma mig om jag ska springa 24 eller 48 timmar. 48 har jag aldrig provat så det vore lite spännande. Men det är svårt att göra ett bra resultat på 24 timmar (som är RM) om man sedan ska fortsätta röra sig framåt ett dygn till.

Jag ska anmäla mig nu i veckan tänkte jag så jag måste bestämma mig, snart! Hjälp! Hur ska jag göra?

Sälen har enorma träningsmöjligheter!

Nu är jag åter på hemmaplan igen. Det har inte blivit någon löpträning i Sälen men lite alternativ motion.

Tisdagen tillbringades på Experium och onsdagen gick till lite Trollskogsvandring och tittande i slalombackarna. Jag tog mig nästan hela vägen upp i Lindvallen genom att springa en bit o sen gå och så fortsatte jag. Det var skönt och jag ville mera men nu var det barnens semester och jag fick lägga band på träningstarmen. När vi sen åkte till Tandådalen för att gå i Trollskogen så skulle vi uppför hela backen innan vi kunde gå nerför genom Trollskogen. så gjorde samma sak här men nu började Lillebror bli trött i benen så jag sprang med honom på ryggen. Det gjorde gött i benen! :)


Torsdagen var det dags att prova DownHill-cykling. Vi hyrde hela utstyrseln till både oss och barnen (vilket var hutlöst dyrt, 2100:-!) Men vi fick en hel dag med rolig cykling både nerför och genom lera och hopp. När vi tog liften längst upp på fjället så kom vi lite fel så vi fick gå över en myr. Jag sjönk långt ner över vaderna släpandes både min och en barncykel. Det var ett tufft jobb och nu har jag träningsvärk i armarna vilket påminner mig om jag borde tränar armarna (mycket) mer. Men vi hittade världens bästa hjortronställe där uppe på fjället. Hjortron överallt!


När man sitter och åker bil kan man fundera. Jag tänker på vilka träningsmöjligheter man ser. "Titta vilken fin backe!" "Åg vilken mysig skogsväg att springa på!" osv osv. Förr när jag hade häst var det ridvägar jag höll utkik efter. Nästa gång jag besöker Sälen sommartid ska jag ta det som ett träningsläger för vilka möjligheter det finns där. Vilken underbart vacker miljö det är där och vad man skulle kunna träna bra. Jag kommer åter!

Imorgon är det morgonlöpning igen och sen 75-årsfest (3 x 25 år) på kvällen så det spörs om jag orkar med någon träning på söndag. Men på måndag kör jag hårt igen!