torsdag 30 juni 2011

Ultrapass på G

Det är mängdvecka säger Coach och det betyder mängder av km, men det i sin tur leder till mängder av mat. Trots värmen är jag hungrig mest hela tiden. Jag försöker lyssna på kroppen och fylla på med bra mat. Kroppen är ju ändå en rätt smart konstruktion.
Sommaren 2011 är sommaren då jag fick ett stort begär av jordgubbar. Jag förstår inte hur jag kunnat tycka att det bara är gott förut. Det är ju vansinnigt gott. Jag kan lätt smälla i mig en och ibland nästan 2 lådor. Jag äter dom precis som dom är. Fast det är rätt gott med glass till också så klart...

Underligt utseende men lika god.
I morgon är det vilodag och på lördag blir det ultrapass. Jordgubbslunken går av stapeln i Rudskoga. Loppet är 10 km och det är ca 40 km dit. Min kära sambo kom med idén att jag skulle springa dit först och jag nappade så klart! Det fina med det loppet är att alla får en låda jordgubbar. Så kanske är det det som lockar mig att kuta 5 mil?!

Väderprognos för lördagen ser, än så länge, bra ut. Runt 23 grader, molnigt och någon lätt regnskur. Det låter som skönt springväder, tycker jag.

Sega gubbar

Under en lång tid har det gått väldigt lätt att springa. Farten har ökat utan att ansträngningsgraden ökar. Det är kul! Men för att man ska känna när det går lätt så måste det också gå tungt ibland. Det måste kännas riktigt segt ibland, annars vet man ju inte när det går lätt.

Den här veckan har löpningen kännts riktigt seg. Motivationen har sviktat och jag frågar mig själv, vad håller jag på med? Vill jag verkligen det här?

Om det beror på att jag kört 3 morgonpass på raken med väckning strax efter kl 5, låter jag vara osagt. Tyvärr har jag kanske inte lagt mig lite tidigare då, utan verkligen tagit vara på de långa kvällarna istället. :)
Det är sommar, varmt och skönt och jag gillar att sola och bada. Så för att hinna med allt så har jag kört mina pass före jobbet för att sen slappa i solen.

Vilodag imorgon gör att jag troligen finner svar på min fråga; Klart jag vill!

tisdag 28 juni 2011

Magisk morgon

5.05 ringer klockan och jag stiger upp, drar på mig kläderna och drar iväg ut. Idag ska det bli sommar i Sverige. Jag vill ha löppasset avklarat så jag kan njuta av solen och värmen i eftermiddag efter jobbet. Det är redan varmt, fast bara lagomt varmt. På himlen finns inte ett endaste moln.

Det är lite fuktigt av dagg i skogen och fåglarna sjunger. Trots att det denna morgon går lite segt så njuter jag. Sakta vaknar kroppen och jag tassar lugnt på stigen som leder bakvägen ut mot skärgården. Skogen öppnar upp sig och jag ser vatten så långt ögat når. Sjön ligger som en spegel. Det är så vackert! Picassoskulpturen står och solar sig längst ut på udden.

Jag fortsätter gångvägen in mot stan igen. Jag möter en man på promenad, fler än så är det inte som är vakna. Inte en endaste bil. Det är inte förrän jag kommer närmare stan som trafiken tätnar och människor jäktar mot sina jobb.

Jag landar hemma igen vid 6.40 och dryga 16 km lyckligare. Nyduschad och med en kopp kaffe och kokt ägg i magen cyklar jag till jobbet, med vinden fladdrandes i min sommarklänning.

måndag 27 juni 2011

Fart under galoscherna

Innan jag blev mamma var jag hästägare i 10 år. Nån gång under mitten av hästägarperioden hade jag min häst i ett stall där det föddes upp hästar. Där bodde en hingst och många ston. Hingsten var from som ett lamm. Jättelugn och go.
Men när det blev tal om betäckning användes en speciell grimma. En grimma som han bara hade på sig när han skulle få kliva upp på stoet. Han visste direkt vad som var på gång och lugnheten försvann.

Min Ohio och jag. Foto: Privat
Lite kan jag känna igen mig i hingstens beteende. Igår stod det fartlek på mitt schema och jag satte på mig mina "springa-fort-skor". Jag joggade iväg och skulle värma upp lite. Efter en stund tittar jag på klockan och inser att någon jogg är det inte frågan om. 4:14-fart visar klockan. Aj aj. Så var det ju inte tänkt. Jag slår ner på farten och km 2 blir den långsammaste km med uppförsbacke och 4:58-fart.

Jag tror kroppen vet, att nu är det dags att springa fort, när de lätta sköna skorna kommer på. Undermedvetet ökar jag takten.
Precis som hingsten vet vad som är på gång när han får på sig sin specialgrimma. :)

torsdag 23 juni 2011

Annorlunda

Det är många gånger jag får konstiga blickar på mig. Ett exempel är när jag sprang riksvägen till Filipstad (50 km) förra året. Det var dagsljus men jag skulle prova hur mina nya pannlampa satt på huvudet så jag hade den på. Vätskerygga, väst och reflexkeps. Innan jag kommit ut ur stan hade säkert ett femtiotal personer vänt på huvudet och tittat lite extra. Säkert undrade de nog vad jag var för konstig typ.

På väg mot Filipstad!
Eller så kanske de kände igen mig, som många i lilla Kristinehamn gör, som "hon som springer så långt".

Se denna reklam från Adidas Löpare är annorlunda.

Du vet att du är löpare när... (hämtat från jogg.se)
... när man tycker att ett par, tre blånaglar på vardera foten är fullt normalt.
... när man sitter i bilen, tittar på vägrenen och omgivningar och letar nya löpvägar.
... när man tvättar och återigen konstaterar att 90% av allt i tunnan är träningskläder.
... när du bara har fått göra ditt pass så bryr du dig inte om vad som händer resten av dagen. Du är så jäkla nöjd och lugn att nästan inget jobbigt kan ändra på den sköna känslan.
... när man är sjuk och inte får springa och det enda som är i tankarna är löpning.
... när du blir väldigt besviken över att det blir personalmöte med bjudlunch för att det rubbar din mat&löpplanering
... när du har gjort nummer 2 i skogen, och springer vidare som om ingenting hänt och tycker det är det mest naturliga i världen!
... när du vaknar på morgonen och tänker "Hur många km ska jag springa idag"?


Vi må hända vara lite annorlunda, men gud så bra vi mår! (när vi inte har ont i halsen) ;)

onsdag 22 juni 2011

Tjock

Min hals känns tjock. :( Jag är trött och lite hängig. Det är inte kul.

Dagens pass ställdes in och jag försöker få bort halsontet så fort som möjligt med vitaminer, vatten och mycket sömn. Det ska gå!

Det var det negativa. Nu till det positiva. :)
Jag har ingen feber, snorar inte, hostar inte, kräks inte. Det är bara halsen som är tjock. Så då släpper det nog inom kort. Jag håller tummarna och tar igen mig i soffan!

tisdag 21 juni 2011

Vila

Vila står på dagens schema.

En av alla positiva grejer med att ha en coach är att vilodagar verkligen blir vilodagar. Jag vet att jag inte kommer träna, även om jag har tid.

Tidigare tränade jag så mycket jag hann. Det betydde att så fort jag fick en lucka kastade jag mig iväg. Dagar då jag inte fick tid att springa blev lite lätt stressande då jag verkligen ville ut. Förr var en vilodag en dag då jag inte hann träna.

Nu när vilan är planerad kan jag slappna av och göra andra saker även om jag får tid över. Det är skönt!

måndag 20 juni 2011

Skogen

Mitt hjärta klappar extra hårt för löpning i skogen och naturen. Löpning längs vandringsleder och stigar. Uppför och nerför. Över omkullfallna träd, bäckar och lera. Trail, helt enkelt. Me like!

Min kompis Mats är en hejjare på vandringsleder. Han hittar lite överallt och visade sig kunnig även på områden som orkidéer och fåglar. Jag hängde på honom när han skulle springa Lunedsleden och Åsjöleden mellan Karlskoga och Storfors. Jörgen var också med, men vände i Lunedet och sprang tillbaka till Karlskoga. Enligt väderprognosen skulle det regna hela dagen. Men vädergudarna hade fel och det blev perfekt löparväder, ca 14 grader och molnigt. Solen tittade fram lite på slutet tom.



Uppför!


Upp upp upp!
För att inte hela dagen skulle ägnas åt löpning drog vi iväg tidigt på söndagsmorgonen. Jag blev upphämtad hemma kl. 7. Halv åtta var bilen parkerad och vi sprang iväg från Karlskoga på Lunedsleden. Den leden är 13 km och avslutas i Lunedets slalombacke. Det var riktigt kuperat och vi fick njuta av en fin utsikt längst upp i backen.

Lunedets slalombacke
Lunedet
I Lunedet fortsatte vi på Åsjöleden som skulle ta oss nästan hela vägen till Storfors. Den leden är en relativt ny led och på vissa ställen var terrängen helt obanad och vi fick klättra uppför stora stenar och gå genom höga växter, och jag kände att risken för fästingar var överhängande stor. Mina aningar besannades och när jag hade duchat och kollat igenom kroppen så visade det sig att en fripassagerare hade satt sig fast i mitt knäveck. Den fick åka Flume ride i toan.


Avslutningsvis sprang vi en kort bit på Lårhöjdsleden. Vi funderade lite på hur den fått sitt namn. kanske man får fina lår av att speinga uppför höjden? Eller är det för att det är jobbigt för låren att det går uppför? Kanske har Sofia "Låren" gett den dess namn? Vi bordlade frågan.

Det blev en riktigt bra dag med 45 km mycket kuperad terräng. Totalt skarpade vi ihop 1120 höjdmeter. Det är riktigt bra UTMB-träning det.

söndag 19 juni 2011

Trail!

Helgen har tillbringats i stugan, därav tystheten i bloggen.

Jag har sprungit långpass idag. Jag är trött, har sovit dåligt. Därför prioriteras dagens blogginlägg ner och sömnen upp. Tyvärr.

Imorgon berättar jag mer. :)

Sov försiktigt!

torsdag 16 juni 2011

Känslor med andra

Tänk att man kan känna genom någon annan människa.
Tänk att man kan bli nere om ens bästa vän inte mår bra.
Tänk att man kan bli så himla glad när ens bäste vän är glad.
Tänk att man kan glädjas för någon annan, med någon annan.

Jag är så glad för er skull vännen! <3

Kurvor

Jag är kvinna och jag har kurvor. ;) Just idag har jag väldigt fina kurvor. Backträning stod på schemat och tillsammans med Jörgen tog jag mig an Busshöjden. Busshöjden är en gammal nerlagd slalombacke.
Fina kurvor
Farten varierar och är mest kurvig.
Sen kommer höjdkurvorna. Garmin är ju inte direkt världsbäst på höjdmätning men man kan ju få en vink i alla fall.
Längst ner är pulskurvan. Den är böljande vacker. :)

Vi sprang upp till masterna vilket var nästan 1 km uppförsbacke, och sen vidare till slalombacken. Där tog vi oss ända ner till sjön och sen hela vägen upp 3 gånger. Sträckan uppför var nästan 800 meter. Totalt fick vi en höjdstigning på 317 meter på dryga 9 km.

Jag kan sammanfatta dagens pass som riktigt givande!

onsdag 15 juni 2011

Kvitto

Återhämtningen efter helgen har gått riktigt bra. Ett av målen med loppet i lördags var att ta det så lugnt att jag snart är på banan igen och kan träna som vanligt. Det målet ser ut att ha gått i lås. :) Dagens pass avklarades på Hultets 16 km-bana. 190 höjdmeter och bitvis teknisk terräng. Men jag gillar den sträckan. Farten varierar med underlaget och det blir aldrig långtråkigt eller enformigt.

Jag sprang iväg i ett skönt tempo och planen var att njuta av passet. Imorgon är det dags för backträning så jag spar på krafterna.

Det kändes jättelätt och en snittfart på 5:12 i den terrängen är ett fint kvitto på att återhämtningen gått fint. Jag känner inte ett spår av trötthet eller stelhet sen helgen. Underbara kropp! Va bra den är!

måndag 13 juni 2011

Zumba

Så nu har även jag provat zumba. Det var faktiskt rätt skoj! På något sätt levde jag mig in i musiken och släppte lös höfterna och gungade med i musiken. Frigörande!

Olika typer av danser och olika rytmer avlöste varandra. Lokalen var full av folk och svetten lackade. Vilket gäng! Kul och medryckande!

Wohoo! :)

söndag 12 juni 2011

Jättelång story.

Jättelångt. Så heter loppet som går längs Roslagsleden mellan Grisslehamn och Norrtälje. Det sägs att vägen inte alltid är så lätt att hitta men Anna och jag bestämde oss för att vara en av de som inte sprang fel. Det lyckades vi med . :)

Bilturen tillsammans med Tobias till Norrtälje startades under kvällningen och klockan hann bli 21 innan vi var framme och installerade på Bed & Breakfast. Ett mycket fint och välvårdat ställe. Det var riktigt varmt men när vi öppnade fönstren stod utsvultna myggor på kö för att suga blodet ur oss. Så det var bara att stänga och försöka sova ändå, trots värmen. Vi käkade kinamat och gjorde alla grejer klara inför morgondagens prövning.

Klockan ringde 6.20 och jag steg upp och möttes av en frukost med fil, yoghurt, bröd, ägg och lite annat gott. Helt ok! Vi packade oss iväg till busstationen som endast låg ett par hundra meter från vårt boende, och bussen som skulle ta oss till start. Solen sken och på himlen fanns inte ett moln.

Grisslehamn var ett mycket mysigt lite ställe. Starten gick i hamnen vid havet. Jag kände mig helt lugn, inte ett dugg nervös. Planen för dagen var ju att njuta av vädret, naturen och trevligt sällskap.
Startklar. Foto: Privat
Vi sprang iväg i ett lugnt tempo. Tobias och jag sprang tillsammans. Ganska snart blev vi ett gäng på 4. En kille till, och en tjej. Vi sprang längs urmysiga stigar, på steniga stränder längs vattnet och andra småvägar. Vi blev omsprungna av samma personer flera gånger. Personer som sprungit fel, sprungit ikapp och om igen.



Solen blev varmare och varmare. Vi sökte skugga och ibland stod luften helt still. Flugor och andra insekter retade gallfeber på mig. Usch! Varför blir de inte fågelmat istället för att terrorisera mig? Surr i öronen gillar jag inte.

Kontrollerna låg med ca 1 mils mellanrum och jag fyllde på med vatten, sportdryck, jordnötter och banan. Jag fyllde upp min rygga med vatten och sen fortsatte vi i den vackra omgivningen.

Efter en stund tappade vi Tobias och den andra killen drog iväg före oss. Några längs banan sa att vi var andra och tredje tjej. Oj! Det trodde vi inte. Vi hade för oss det var minst tre före oss. Vi bestämde då att om vi kom i mål samtidigt skulle vi gå tillsammans i mål.

Ungefär halvvägs kom vi ifatt den ledande tjejen. Hon hade det jobbigt i värmen och hade slagit av lite på farten. Vi traskade på. Jag kände mig fortfarande stark. Tempot var lågt men det var galet varmt. Det sas att temperaturer på 34 grader hade mätts upp efter banan.

Tjejen visade sig heta Anna Pernestål, men det inte förrän efter ett par timmar som vi presenterade oss.

Anna före mig på löpningen längs Väddö kanal.
Sträckningen före den fjärde och näst sista kontrollen gick efter en asfaltsväg. Ingen skugga och luften stod helt still. Det kändes som jag kokade. Riktigt hett! Jag längtade till kontrollen så jag kunde hälla vatten över mig. Jag hade också en liten svacka, men det motades med en gel och jag piggade på mig igen. När äntligen den fjärde kontrollen kom så fanns där en dusch, live-musik och massa gott. Vi duschade av oss, åt och drack och sprang vidare som nya människor med ny energi.

Nu var det bara 20 km kvar. Mindre än en halvmara. Lätt som en plätt! ;) Vi lunkade på i ett tyst samförstånd. Vi pratade lite ibland och sen gick energin till att ta sig framåt. Vi räknade ner till sista vätskestationen. Väl där blev vi omhändertagna av gulliga funktionärer och kunde återigen skölja av oss svett och salt och kyla ner vår supervarma kroppar. Nu var det bara 9 km kvar. Ensiffrigt!

Vi var starka och passerade ett par killar under den sista biten in mot Stora Torget, och det kändes bra att komma in mot mål. Vi sprang tillsammans, hand i hand, över mållinjen. Delad seger är dubbel glädje!
Upploppet. Foto: Lena M Johansson

Segerkram! Foto: Lena M Johansson


Efter målgång. Foto: Privat
Vi fick alla en superfin goodiebag med jacka, tröja och kortbyxor. Mycket uppskattat!
Sen unnade jag mina braiga ben lite massage. Det bjöds på grillat och vid prisutdelningen fick vi blommor och Polars nya pulsklocka!
Prisutdelning. Foto: Lena M Johansson

Jag är verkligen jättenöjd med gårdagens prestation. Idag känner jag mig helt ok, lite ont i tånaglarna och konstant hungrig, men annars är jag oförskämt fräsch.
I herrklassen var segraren 50 minuter långsammare iår mot föregående år. Vi var bara 25 minuter efter fjolårets damsegrartid. Vi kom dessutom 6'a av samtliga startande. Det betyder att vi var riktigt starka igår. :) Totalt startade 73 personer. Värmen tog hårt och 15 män bröt loppet, men ingen kvinna.

Jättelångt är ett bra arrangemang med en superfin bana och trevliga funktionärer. Jag kommer definitivt att springa där igen!

Hand i hand!

Anna Pernestål och jag blev springande tillsammans redan efter 1 km. Sedan följdes vi åt hela vägen in i mål. Tillsammans kämpade vi I den 34-gradiga värmen och tillsammans sprang vi mål, hand i hand.

Delad seger alltså. Ingen av oss hade ambitionen att vinna från början. :)

Jag är riktigt nöjd med dagen! Skriver mer ikväll. Sitter i stugan nu med dålig mottagning på mobilen.

fredag 10 juni 2011

Fulltankad!

På jobbet har vi som tradition att gå ut och äta på fredagarna. Ett trevligt avbrott i arbetet och det skapar sammanhållning och gemenskap. Det är en viktig del i trivseln på jobbet.

Idag serverades det broccolisoppa, kotlettrad med potatisgratäng och hallonpaj till efterrätt. Det smakade mycket bra och nu sitter jag här fulltankad med energi inför morgondagens värmeprövning. För det kommer att bli varmt. Mycket varmt. Enligt vackertvader.se kommer temperaturen ligga på 26 grader och vinden kommer bara fjösblåsa med 3 m/s. Jag hoppas skogen skuggar oss bitvis. Men hellre värme än kallt regn o snålblåst.

Jag ser fram emot morgondagen. Det ska bli härligt att springa lite längre igen. Jag hoppas på sol, fin natur och trevliga löpare. Och jag tror alla mina tre önskningar kommer slå in. :)

torsdag 9 juni 2011

Jordgubbsfrukost!

Vilket vackert ord! Jordgubbsfrukost. Jordgubbar som är så fantastiskt gott tillsammans med dygnets bästa måltid. Kan det bli bättre?

Jag började min dag men en skön löprunda i ett ljummet Kristinehamn. Det gick lite segt till en början men det släppte sen och det rullade på i ett lätt tempo. En skön dusch och iväg med barnen till fritids. Vid frukost på jobbet skulle det serveras Jordgubbsfrukost. Det kurrade rejält i min mage. Dubbla löppass igår och ett i morse gjorde energinivån låg. En macka o jordgubbar och glass slank det ner. Sen åt jag ett helt gäng jordgubbar efteråt, bara för att det är så gott! Vilken underbar start på dagen!

Sen har jag ju en helt egen jordgubbe också... Min sambo är ju elmontör ;)

Min jordgubbe & jag! Foto: privat


onsdag 8 juni 2011

Kunde inte...

... hålla mig från att testa mig nya skor. Salomon Slab 4. Grymt sköna. Dessa par ska få följa mig runt Mont Blanc i augusti. Jag tycker dessutom att de är riktigt snygga.
Det fick bli en skön, kort kvällsrunda tillsammans med Annica och bara få prova lite. :)

Tusingar igen!

Det stod återigen tusingar på schemat. 6 stycken. Jag var nästan lite förväntansfull på förmiddagen. Lite av en skräckblandad förtjusning. Det drog ihop sig mot lunch och jag klädde om och joggade iväg. Det har gått väldigt lätt på sista tiden och det gjorde det även nu. Jag tyckte jag joggade sakta men kom ändå inte upp över 5-minuters fart.

Det är lite drygt 2 km upp till rakan vid järnvägen där jag håller till och sliter på asfalten. Rakan är nära på 1 km. Jag får bara svänga runt hörnet och fortsätta 100 meter för att få ihop mina 1000 meter.
Det lutar lite svagt uppför åt ena hållet. Det kompenserades denna dag med medvind. Nerför och lite motvind åt andra hållet. 25 grader varmt, så jag slapp frysa idag med.

Den snabbaste km'ern, den andra, sprang jag på 3:58. Den långsammaste, den tredje, gick på 4:08. 10 sekunders skillnad alltså. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag känner mig trots allt nöjd med passet. Jag blev dessutom påhejad av 2 olika hundägare. Lite kul. :)

Imorgon blir det en morgonjogg.

Testar

Nytt test från mobilen

tisdag 7 juni 2011

Varmt och skönt!

Det är varmt och skönt ute. Jag gillar verkligen värmen. I flera dagar har jag somnat i solen och jag blir varmt långt in i kroppen. Ibland känns det som om man fryser in till skelettet och nu känns det verkligen som om värmen når ända in i kroppen och det är sååå skönt.

Det är bara ett par dagar kvar till Jättelångt nu och det återstår bara ett par pass innan startskottet går. Det verkar bli ytterligare en varm dag. Det får bli vätskerygga och solglasögon på.

Jag har inga problem med att springa i värmen. Det diskuteras på forum huruvida man ska springa i värmen eller ej. Jag tror att det är väldigt individuellt hur vi påverkas av värmen. Vissa kanske knappt orkar vara ute i värmeböljan medan andra springer bättre i värme. Jag tror att dels beror det på hur vana vi är vid värmen och dels på vår inställning.

Om vi tänker Gud! Så varmt det är! Jag klarar inte att röra mig i värmen. Vi försöker hålla samma fart som när det är kallare ute och det blir kanske genast mycket jobbigare. Vi ser hinder och problem. Vi ser det negativa. En negativ tanke föder flera nya och spiralen går neråt.

Om vi istället tänker: Det är varmt ute. ok, jag gör passet till vad det blir. Vi anpassar farten till vad som känns bäst i kroppen och försöker njuta av den varma dagen. Vi slipper frysa och ha så mycket kläder på oss. Det är inte många dagar på ett år här i Sverige som vi kan njuta av att ha det varmt och skönt. Stanna och köp en glass, ta ett dopp med kläderna på och spring vidare. Spring på morgonen eller spring på kvällen eller natten, då det inte är lika varmt. Se det positiva i värmen. :)

Ett uttjatat uttryck, men, Carpe Diem - Fånga dagen. Njut av värmen och försök komma ihåg de här dagarna i vinter då blötsnön piskar dig i ansiktet och låren är röda av köld. Fingertoppar som är iskalla och hörlurarna fryser fast i håret vid öronen, som sticker ut ur mössan.

Njut av sommarvärmen och sug i er av solens c-vitaminer! Ta vara på långa, ljusa, ljumma sommarkvällar och njuuuuuut.

lördag 4 juni 2011

Njuter!

Det skapar ett lugn i hela kroppen. Ett lugn utan stress och måsten. Solen skiner. Det är varmt och skönt. Vi fikar. Vi äter god mat. Dricker kaffe och ser ut över sjön. Det är verkligen helt underbart här i stugan.

Jag lovade syrran att vattna i deras trädgård då de är i Sälen. 25 km stod på schemat för dagen så efter frukost tog jag på mig springskorna o sprang in till stan och vattnade. Sen tillbaka till stugan. Knappa 22 km blev det och döm om min förvåning när jag ser på klockan att det gått i 4:51-fart! Jag som tog det lugnt och det var dessutom mitt på dagen och 25 grader varmt.

Formkurvan pekar uppåt! Kul!

torsdag 2 juni 2011

Mer semester åt löpare!


I morgon ska jag jobba. Typ alla andra är lediga. Men jag är snål med min ledighet så jag jobbar. Tävlingar kräver ibland att jag tar ledigt från jobbet. I sommar vill jag vara ledig och i vinter ska vi resa utomlands på solsemester.

Tunisien i höstas. Foto Privat

Jag måste spara. Jag måste jobba, när alla andra är lediga och lapar sol.

Jag tycker "apselut" att löpare borde få mer semester och ledighet.

Lite synd är det allt om mig... ;)