torsdag 31 mars 2011

40 mil

Mars var en bra träningsmängdsmässigt för mig. 40 mil löpning på 31 dagar.

Jag kommer stå väl förberedd på startlinjen nästa helg. Jag har 92 mil hittills i år och flera långpass. Jag känner mig lugn och förväntansfull. Jag har skissat på en packlista och hoppas jag fått med allt. Nästa fredag sitter jag på tåget mot huvudstaden.

onsdag 30 mars 2011

Det går ner och det går upp!

I morse var en morgontur planerad. Jag förbereder alltid allt på kvällen och så fort klockan ringer finns ingen tid för eftertanke. Bara upp och iväg. Likaså i morse. Felet jag gjorde var att inte titta på hur kallt det var. Jag sprang iväg och benen kändes som elefantben. Stora, tunga och stela. Och det var kallt, svinkallt! Jag tänkte att det brukar ju bli varmt när man kommer igång. Men så blev inte fallet. Jag frös som en hund (varför säger man så? Fryser hundar ofta?) Efter 5 km stack det i låren av köld och benen var fortfarande stela och det kändes som om hela stan dunsade så fort jag satte i en fot. jag avbröt och sprang hem till en varm dusch. Det blev ynka 6,9 km. Kall och besviken kröp jag tillbaka ner i sängen en kvart, innan det var dags att väcka barnen.

Arbetsdagen flöt på och min tanke var att någon gång under dagen flexa ut och springa en kortis, bara för att få bort den tråkiga minnesbilden jag hade från morgonen. Men jobbet satte käppar i hjulet och jag fick jobba hela dagen utan möjlighet att flexa ut.

När sen ena sonen hade fotbollsträning, smet jag iväg på en tur. Jag hade ju ändå kläderna i väskan. Solen sken och det var underbart ute. Jag sprang ut mot skärgården, jag hade 40 minuter på mig innan jag skulle vara tillbaka och vände alltså på 20 minuter. Det gick lätt! inga dunsar nu inte. Klockan stannade på under 38 minuter på 8 km. En snittfart på 4:44! Utan press och med bra flyt. Det känns bra!

Så dagen började nere och nu är jag uppe igen! Gött det!

tisdag 29 mars 2011

Jämn fart

TEC närmar sig med stormsteg och jag har börjat fila på ett upplägg. En av sakerna jag tänker på, är att försöka ha så jämn fart som möjligt. Jag lyckades rätt bra med det förra året. Se mina varvtider:
TEC 2010 Foto:privat
1:05:14
1:06:50
1:06:31
1:08:42
1:11:44
1:14:13
1:18:02
1:24:20 (här stannade jag o smorde mina fötter)
1:13:39
1:17:48
1:24:53
(här stannade jag o smorde mina fötter)
1:18:40
1:21:35
1:14:59
1:14:44
1:11:26


Varvet är lite drygt 10 km och som ni ser så är det inte jättestor tidsskillnad mellan de olika varven. Det femte varvet, vid marathonpassering gick 20 sekunder långsammare än sista varvet tex.

Jag brukar dela upp loppet i tre delar. Den första delen ska gå lätt, lite för lätt. Det ska kännas lite som en lek. Den andra tredjedelen ska vara liksom som vanligt. Som ett vanligt distanspass. Mellanmjölk. Kännas ok liksom. Den sista tredjedelen ska det kämpas för att hälla samma tempo som tidigare var plättlätt. På så sätt blir tempot hyffsat jämnt.


2 dagars vila nu. Imorgon ska det springas igen. Me like!!

måndag 28 mars 2011

Äta, äta, äta

Igår var jag dålig på att äta. Idag har jag varit desto bättre. Eller iallafall ätit desto mer. Jag har varit konstant hungrig hela dagen.
Frukost, lunch, middag, mellanmål och en massa frukt har bara rasat in i min mun.

När vi handlade i lördags sålde de billiga mango och passionsfrukt på Coop. Ni vet, så där lagomt mogna. Åh, det är så fantastiskt gott. Jag har sparat en mango, men det veto tusan om den blir så långlivad här hemma. Det vattnas i munnen bara jag tänker på den.

Det har varit en skön vilodag idag och jag behövde den verkligen. Undrar om jag orkar vila imorgon också? Jag ska ge det ett försök. Springa lite på onsdag och torsdag istället.

Dumma sommartiden gör mig trött. I min kropp var klockan 5:10 när den ringde i morse. Inte 6:10 som den så frenetiskt visade. Nu tar det ett par dagar innan jag kommer in i den nya tiden. Jag ska gå och lägga mig tidigt så kanske jag kommer in i den snabbare.

söndag 27 mars 2011

En mara till!

Idag har jag slarvat med energiintaget. Fy på mig! Men jag ska göra mitt bästa och äta ikapp nu.
Vid lunch hakade jag på Jörgen och några andra grabbar som var ute och sprang. När vi möttes hade de redan 17 km i benen. Jag tänkte inte springa så långt idag. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Jörgen och jag fortsatte när de andra vek av hemåt och jag fick ihop 16 km när sonens pappa ringer och undrar om jag har hans cykelnyckel. Så jag springer hem och hämtar den och dit och lämnar den. Hamnar på 22,5 km när jag kommer hem. Det känns bra efter gårdagens 43 km och jag känner mig återhämtad och fräsch. Fixar maten och käkar några vindruvor och några småbitar kyckling medan jag står och steker. (ja, jag vet, men det var inte som såg... ;)

Annica ringer och vi bestämmer att dra ut på en tur, på direkten. När vi sprungit en bit bestämmer vi oss för en längre tur. Utan energi och utan vätska eller mobil. Kanske inte det smartaste men ändå. Snön börjar yra mer och mer och nu blåser det hårda vindar med isande snö i ögonen. Inget perfekt löparväder om jag får säga så. Jag börjar bli tröttare och tröttare men hänger i så gott jag kan. Vi luffsar fram i 5:30-tempo och kan knappt se pga snön. Det går tungt som tusan. Energin är slut. När Annica springer in hemma så går jag sista km'ern hem. Nöjd och glad över ytterligare dryga 22 km. Totalt en mara idag också alltså!

88 km på 2 dagar och 117,5 km under veckan. Det här var sista tuffa veckan. Nu blir det lite lugnare fram till TEC. Imorgon blir det helvila. Men först ska jag moffa i mig massor av "Flygande Jacob" och glass med chokladsås! Mums!

Den godaste chokladsåsen gör jag själv. Hur enkelt som helst!

Chokladsås
1 del socker
1 del kakao
1 del vatten

Blanda ihop i en skål och micra nån minut. 
För att göra det hela ännu godare kan man bryta ner ett par rutor mörk choklad som får smälta i den varma såsen.
Lätt som en plätt!

lördag 26 mars 2011

4x4 i mars

Idag har jag gjort månadens fjärde pass över 4 mil. Det kändes lite slitigt i slutet. Sista milen var bara landsväg, en massa backar och kraftig motvind. Min enda energi var en Snickers så kanske är det en bidragande orsak till varför det gick tungt? Eller förra helgens topplopp? Oavsett så är det nu gjort och jag kan slappa i soffan resten av dagen. Käkade en macka och drack varm choklad när jag kom hem, och tog sen ett långt, varmt bad. Det var riktigt skönt!
Målgång i Rom. Foto: Privat
Några som inte gjort sista långpasset innan TEC är Miranda och Lisette som ska iväg på Äventyrsveckan i Portugal. Jag skulle jättegärna vilja följa med jag också. Det ska bli himla kul att höra hur de haft det sen. Varje år tänker jag att "Nästa år då ska jag också åka dit!" Och sen blir det inte av. :(
Nästa år SKA jag åka iväg. Så det så!
Miranda och jag efter maran i Rom. Foto: Miranda

fredag 25 mars 2011

Slappardag!

Idag har jag haft vilodag, hela dagen. Jag har verkligen njutit av varje minut. Min överkropp är lite öm efter gårdagens tuffa boxning.
Jag har jobbat, ätit god lunch på restaurang, träffat svärföräldrarna och shoppat på stan. Jag har varit en vanlig människa idag.

Ikväll har det varit tjejkväll på stan. Jag är lite emot sånna tillställningar egentligen. Som Tjejklassikern tex. Vadå "tjej"?! Det kan väl heta lightklassikern eller kortklassikern eller nåt sånt? Varför måste det heta tjej? Jag tycker det är en förolämpning! Om tjejerna vill ha egen klassiker så tycker jag absolut att den ska vara likadan som den vanliga. Varför ska en kortare och lättare variant kallas för tjej?


I vilket fall som helst så hamnade jag på stan tillsammans med svärmor. Jag hämtade ut mina nya Triumph 8 på Intersport. Pratade med en massa trevliga människor och shoppade lite. Tog med gäng träningslinnen in i provhytten och tre av fyra passade. Hm, visst är det ok att köpa tre träningslinnen på samma gång om de bara kostar 50 kronor styck?! Jag gjorde det i alla fall! :) Bra köp!
Jag hittade också en fin klänning som fick följa med mig hem.

Nya fina Triumph! Foto: gerisale.se
Imorgon ska jag springa minst en mara här hemma. Det blir fjärde helgen i rad med marathon. Det blir också sista långpasset före TEC. Uppladdningen och nertrappningen inför 100 miles startar till veckan.

torsdag 24 mars 2011

Mör...

Nu är jag hemma efter 1,5 timmes kick n' box. Ingen ville följa med och boxas med mig så jag åkte dit själv i hopp om att någon annan också gjort det. Så var inte fallet så jag fick köra med instruktören Fredrik.
Det blev ett riktigt slitigt och svettigt pass men himla, himla kul.

Jag är helt mör i kroppen nu och fylld av endorfiner. Baksidan av dessa pass är att de slutar 20.45. Jag är inte hemma förrän kl 21 och då är jag pigg, glad och speedad. Inte lätt att sova då. Men äsch, det är ju snart helg och sovmorgon. :)

onsdag 23 mars 2011

Ljuva jobbardagar

Just nu trivs jag som fisken i vattnet på jobbet. Jag får vara ute hela dagarna och jag får röra på kroppen. Just nu jobbar jag tillsammans med min kollega Berth med inmätning av gatubelysning i småställena runt omkring Kristinehamn. De blir en hel del promenerande. Att få röra på sig och samtidigt få betalt måste va helt optimalt (det rimmar ju tom :D)
Solen har lyst idag men vinden har tidvis varit hård. Men jag njuter ändå av utejobb och tiden går i raketfart.


Idag gav Annica och jag oss ut i den blåsiga kvällen. I motvind sprang vi hopkurade som ostkrokar och kämpade. I medvind fick vi raketfart och pinnade på som tusan. Vi provade om skogen var springbar och det var den ju iofs (för vi kunde ju springa där) men snön låg kvar och det var isigt och snöigt. Farten blev låg men vi njöt i fulla drag. När Annica vek av hemåt så fortsatte jag. Det var så härligt. Jag bara lät benen gå och tankarna flöda. Efter 18 km stannade jag hemma. Ett bra pass!

Imorgon ska jag försöka ta mig iväg på ett kick n' box-pass. Det var längesen armarna fick sig en rejäl omgång så nu är det dags!

Placering

När jag sprang Stockholm Marathon 2009 på 3:41 hamnade jag på plats 163, eller var det 165? what ever :) Så det var lite spännande att öppna filen med placeringar hur en sådan tid står sig utanför Sveriges gränser. Men det ser riktigt bra ut och jag känner mig än mer förnöjd med min marathontid som var ren njutning i 42.195 meter.

Placering 188 av 2871 damer och placering 3.023 av 16.188 löpare! :)

Igår avverkades 12 km tillsammans med Annica i ett vårigt Kristinehamn. Det kändes som om jag hade fjädrar under fötterna och jag bara studdsade fram. Ding, ding, ding.
Hoppas formen håller i sig 2,5 vecka till. 17 dagar kvar till TEC.

tisdag 22 mars 2011

Rom – The Story

Min kompis och resesällskap Anna-Lena skulle hämta mig kl 2.00 Jag hade lyckats sova ett par timmar och klev upp 1.30. Fixade kaffe, en macka och klädde mig. Gick ut och väntade. Ute kändes det skönt men jag fick ett sms av Anna-Lena att hon blev ett par minuter sen och medan jag stod och väntade så började det snöa, mer och mer och mer. När vi rullade ut på E18 så var det som att köra i rymden. Luften fylldes av attackerande snö mot bilen. Väglaget var ändå hyffsat så vi tuffade på, genom Karlskoga och mot Örebro. I Örebro var det dock mer snö, runt 10 cm på vägen och bilen kanade lite hit och dit när vi körde av E18 och ut på E20. Vi fick åka långsamt. Vi såg en trafikolycka och en massa blåljus. När vi svängt av E20 och mot Katrineholm hamnade vi bakom en lastbil i 60 km/h. Tankar började snurra i mitt huvud. ”Vi kommer aldrig hinna” osv. Det gick ju heller inte att köra om när det bara öste ner snö och man inte såg ett dugg. Men vi hade tur och lastbilen svängde av in mot Lithells och vi kunde tuffa på i 80-90. Det blev lite mindre snö på vägen allteftersom vi åkte och när vi började närma oss Nyköping i tid så kändes allt så mycket lättare. Vi skulle komma iväg.

Planet lyfte enligt tidtabell och vi somnade som stockar och sov stora delar av tiden. Och anlände till ett soligt och varmt Rom. Vi skulle ta bussen in till centralen ”Termini” men fick vänta en stund och stod och njöt av solen. Jackan åkte av. Tröjan åkte av och jag stod i bara linne och lät solen värma min bleka vinterhud.

Efter att ha letat lite så hittade vi fram till den lägenhet vi hyrt och den hade verkligen ett kanonläge. Nära till allt. Den var liten men hade ändå det som behövs så det fanns inget att klaga på. Vi packade upp lite, och begav oss ut för att leta nummerlappsutdelning. Det var lättare sagt än gjort. Den enda information som jag hittade på det PM som jag skrivit ut var ”Marathon Villige” vilket jag trodde skulle ligga vid Colosseum, där start och mål skulle vara. Men ack så fel jag hade. Efter mycket letande hittade vi fram och jag fick min nummerlapp. Vi käkade underbart god pizza och somnade ovaggade efter en mycket lång dag.

Lördagen tillbringades gående bland alla sevärdheter. Det är otroligt mycket att se. Vi gick och vi gick. Vi åt god mat, god glass och drack god öl och gott vin.

Den stora dagen var inne och jag steg upp vid 7. Hade tänkt mig att gå ”hemifrån” strax före 8. Starten skulle gå 9. Jag tassade upp och åt min frukost. Gröt och en macka med lufttorkad skinka, salami och brieost. Mums! Slog igen dörren till lägenheten och knallade sen iväg. Ensam med mina tankar. Funderade. Där gick jag ensam. I ett annat land. Utan mobil. Utan nyckel till lägenheten. Bara jag, mina överdragskläder och mina starka ben. Jag lämnade in väskan och det blev lite kallt med kortärmat och kjol. Det blåste kalla vindar. Jag gick bort mot starten och gick in i mitt startled. Där blev det varmare av alla människor. Människor av olika nationaliteter och med olika språk. Tanken slog mig att nästa gång jag står i en startfålla med så många olika språk runt omkring mig så står jag på startlinjen till UTMB. Huuu! Läskigt. Och spännande så klart!

Nerräkningen började och vi sprang iväg till Europé’s ”The final countdown” Det rös i mig och jag kände mig glad. Planen vara att njuta av loppet och ligga i ca 5:20-tempo. Det var inte lätt i början. Det var folk överallt och det gick inte fort fram. Men varför skynda? Jag hade ju inte bråttom. Benen kändes pigga och pulsen var låg. Efter ca 5 km började det bli lite glesare mellan löparna och man kunde nästan springa i sitt eget tempo. Jag luffsade på och snittempot på första milen blev 5:28. Solen sken och jag sken. Det gick lätt!

Jag hade en Vitargobar med mig som jag hade delat upp i bitar jag skulle ta varje mil. Jag drack vatten till och vid vätskestationerna fanns halvlitersflaskor med vatten som jag bar med mig ett par km och smuttade på.

Jag sprang på och såg att snittfarten sänktes. Funderade lite för det kändes inte som om jag sprang fortare. Benen ville bara framåt, framåt. Halvmaran passerades på 1:52 vilket ger ett snitt på 5:20. Jag kände en lite uns av besvikelse att det bara var halva vägen kvar. Jag njöt verkligen och ville inte att det skulle ta slut.

Strax efter 30 km började jag att springa om andra löpare. Nu var det nästan ingen som sprang om mig längre. Jag kände mig så stark. Inte en svacka och jag log och jag sprang. Sicksackade runt andra löpare och hejade lite på nån svensk.

Vid 35 km hade snittfarten sjunkit till 5:18 och jag kom ikapp 3:45-farthållarna. Tänkte att jag skulle springa med dem men de försvann bakom mig. Jag ökade. Jag njöt! Stark som tusan! När det var 2 km kvar och vätskekontroll grabbade jag tag i en vattenflaska, tog ett par klunkar och ökade ännu mer. Åh, det var så härligt! Sista biten i mot Colosseum gick fort och när jag såg Anna-Lena, och hon såg mig, gav jag allt och tjoade och sprang in i mål på nytt pers. Visserligen bara 1 minut bättre än förut, men jag hade inte tagit i alls. Utan att försöka så sprang jag bättre än tidigare. Med en lugn öppning, låg medelpuls - 160, och pigga och glada ben ger detta ett fint formbesked. Trots 6-timmars helgen före. Jag är grymt glad och nöjd och känner att detta bådar gott inför TEC om 3 veckor.


Mellantider

Fina km-tider på slutet

Efter loppet kändes allt som vanligt och de 4 milen hade bara gett mersmak. Jag tog en dusch, en återhämtningsdrink och en macka innan Anna-Lena och jag begav oss ut bland Roms sevärdheter igen. Denna gång var det spanska trappan som skulle besökas. God mat och så klart en stor glass fick bli firandet på dagens insats.

Resan hem gick bra och det var riktigt skönt att krypa ner bredvid sambon igår kväll. Egen säng är bästa säng. ;)

måndag 21 mars 2011

Hemma i soffan med ytterligare ett pb!

Nu är jag hemma i kylan igen. Jag har fått en släng av vår och jag har fått lite fräknar och en underbar helg i Rom. Utan att försöka satte jag nytt pb på marathon! Visserligen med bara 1 minut men utan att ta i, är det inte illa pinkat!

Tänkte mesta sightsee'a lite och springa i 5:20-tempo. Det var min plan. Det slutade i 5:13-fart som snitt det gick fortare och fortare och en avslutning i 4:48. Jag kände mig superstark hela vägen! Inte en svacka!

Jag berättar mer imorgon!

onsdag 16 mars 2011

Nymasserad

Idag har benen fått sig en rejäl omgång hos massören. Det känns bra inför söndagens prövning.

I morgon blir det ett sista löppass innan avresa imorgon natt. Planet lyfter 7 på fredag morgon så vi kommer åka hemifrån runt kl 2 på natten.
På väg till Filipstad för nästan exakt ett år sen. Foto: Privat

Dagen har gått i 280 och nu ska det bli riktigt skönt att varva ner och sova. Mer detaljerat har dagen sett ut så här:
6.10 klockan ringer och jag stiger upp, sminkar mig, klär mig och ser till så barnen går upp.
7.00 jag tar med hundarna och vi går till skolan där jag lämnar av barnen.
7.40 är jag tillbaka hemma och lämnar hundarna och fortsätter till fots mot jobbet.
7.55 stämplar jag in på jobbet.
11.10 stämplar jag ut för att cykla hem, byta om och möta Annica för en lunchtur.
12.30 är jag hemma igen och duschar, slänger i mig en proteindrink, macka och ett äpple. Sen går jag ut en promenad med hundarna.
13.00 stämplar jag in igen och byter om för utejobb under eftermiddagen.
16.00 cyklar jag hem och hämtar hundarna och fortsätter till fots mot fritids.
17.15 är jag hemma igen med nyrastade hundar och hungriga barn.
17.50 är maten klar och barnen sätter sig till bords. Jag tar en tallrik fil och ett ägg medan jag lagar maten. Min pappa kommer hit och tar hand barnen.
18.00 är jag hos massören
19.00 är jag hemma igen och tar en kvällsmacka med pappa och barnen.

Nu är klockan snart 21 och jag är riktigt trött. Jag ska bara gå ut med hundarna en liten sväng sen stupar jag i säng. Go natt!

tisdag 15 mars 2011

2 arbetsdagar kvar...

...sen går jag ut och tar en väg, vilken som helst, för alla vägar bär till Rom eller?! Det är snart dags för Rom Marathon!

Det ska bli så himla kul och intressant att besöka Italien. Jag har aldrig varit där förut. Dessutom ska det bli varmt och fint väder. Underbart! Lite regn på tävlingsdagen men med 14 grader varmt så gör det inte så mycket. Dessutom bara 1,4 mm. Inte mycket. Det kommer bli super!!

Imorgon ska jag äntligen ut och springa igen! Jag har vilat helt i två dagar. Min sambo är borta på utbildning och jag är ensam med barnen och hundar som vi vaktar åt svärmor. Så även om jag inte sprungit så har jag gått en hel del dessa dagar. Promenad är inte träning, tycker jag, men jag får iaf lite frisk luft.




måndag 14 mars 2011

Linas matkasse

Prenumerera på mat och recept. Vilken knasig idé men ganska bra. Eller?! När jag fick ett sms av min fd svärmor om att man kunde delta i utlottningen av en veckas matsedel, mat och en 10 veckors mailbaserad kurs i näringslära så hoppade jag på. Vad fanns att förlora liksom?

I förra veckan var tävlingen avgjord och jag lyckades bli en av vinnarna! :) Konceptet är följande: Vid prenumeration kommer recept och alla ingredienser direkt hem till din dörr. Jag vann en matkasse (en vecka). Efter det kan jag välja om jag vill fortsätta min prenumeration eller avsluta. Det är mat för 5 middagar för 4 personer. Det ska vara lätta recept med så få halvfabrikat som möjligt.
Det ska bli jättespännande att prova detta. Jag är jätteglad över min vinst!
Under vecka 14 kommer detta att utvärderas hemma hos oss.

Idag blev det falukorv och potatismos. Det blev gott det med, trots att jag hittat på "receptet" själv och burit hem både korven och potatisen.

Nu ska jag ta en kvällspromenad med vovvarna och sen ska jag bädda ner mig i min goa säng. <3

Varvtider

Sitter och tittar på varvtiderna från helgens tävling.

Och vet ni, mitt snabbaste varv var det sista. Haha! Det känns bra det! Det fanns alltså mer att ge!

söndag 13 mars 2011

Makalöst!

Jag tänkte jag skulle jogga en tur idag. Lite för att vänja kroppen att jobba även dagen efter ett långpass och springa bort lite slagg. Jag har ägnat hela dagen åt mys. Sovmorgon, brunch, promenad osv.
Nu till kvällen skulle jag ta en tur. Sprang iväg och allt känns som vanligt! Helt galet! Jag sprang ju nästan 6,5 mil igår! Jag höll nere farten och pulsen. Hade en snittpuls på 135 och snittfarten låg på 5:32.

Vilken kropp jag har! Vad glad jag är! Jag är stark nu! GÖTT!!

Nu till veckan blir det mindre löpning och träning. Måndag ska jag vila och på massage. Tisdag blir det ev. en kort tur och likaså onsdag. Sen får vi se på torsdag. På fredag åker jag ju till Italien och Rom!!
Min sambo ska på kurs hela veckan så jag är ensam med barnen. Vi är även hundvakt till två hundar och en katt. Sånt gillar jag! Djur är underbara.
Men det betyder att min lunchrast inte kan ägnas åt löpning så mycket eftersom jag måste hem till hundarna. Och på kvällarna har jag ingen som kan titta till barnen. Så vi får se hur jag löser det men det ska nog gå på nåt sätt. Flextid är ju till för att användas eller hur?!

Trea och pers!

Nu var femårsjubileumet avklarat och jag sitter här och känner nöjdheten i kroppen. Egentligen var ju planen att bara lalla runt och ha kul, men allt kändes så bra så jag bestämde mig för att köra på så länge det bara gick. Och det visade sig vara rätt beslut.

Det är bara 11 mil till Skövde så jag sov gott i min egen säng ända fram till sju. Jag steg upp och frukosten skulle intas. En tallrik gröt med blåbär och en eller två mackor brukar vara standard innan långa pass. Nu var jag inte direkt hungrig eftersom jag tryckt i mig lite för många popcorn kvällen innan så det blev bara gröt. Vid 8 styrde jag lilla golfen mot väg 26 mot Skövde. Vägen var blöt och min nytvättade bil ser nu ut som en djungelvrål igen. Svart och salt.
Före start.

Jag anlände lagom, strax före halv tio och fick min nummerlapp och mina chip. Gjorde mig klar för start och höll på att frysa ihjäl innan det var dags. Men när vi väl kom igång så kändes allt himla bra.
Planen var följande:
Jag tänkte hålla runt 5:30-tempo i snitt så länge det gick.
Jag tänkte dricka Vitargo varje timme.
Äta mina 2 bars + det som fanns vid bordet.
Springa i backen.

Jag följde min plan bra. Vid varje hel timme tog jag med mig min Vitargoflaska ett varv och sörplade i mig. Ställde sen tillbaks den varvet efter. På så sätt tappade jag ingen tid vid kontrollen. Jag försökte dricka vatten och cola varje halvtimme och då gick jag fram till papperskorgen, där jag kunde slänga den tomma muggen. Men jag åt bara mina energikakor och en halv banan. Ändå höll jag energin på en bra nivå hela loppet. Bra!

Runt halvtid började jag känna mig kissnödig men försökte förtränga det. Jag hade ju inte tid att gå på toa. Men efter en stund började jag få ont i magen så för att inte riskera nåt sprang jag in en snabbis på toa. 2 minuter kostade det mig. Men nu kändes allt bra igen och jag sprang på.

Tiden gick väldigt fort. Och snart var det dags för sista timmen. Jag räknade och räknade, men kom i alla fall fram till att det luktade PB. 2009 sprang jag 61,4 km och nu passerade jag det med 15 minuter kvar (enligt min klocka). När Reima ropade 7 minuter kvar, "spurtade" jag ett varv och hade en minut tillgodo när jag passerade kontrollen. Men då stannade jag. Nöjd och glad.

Varvet är 1200 meter genaste vägen och resultatlistan säger 63,795 km. Min gps som mätt hur jag sprang säger 64,42 km. oavsett vilket man ska gå efter så är jag nöjd med den sträckan på 6 timmar. Det känns bra inför Rom och det känns bra inför TEC.

Jag kom på tredje plats av damerna! Jag fick pris! Tyvärr hann jag inte stanna till prisutdelningen eftersom jag skulle hem på svärfars kalas, så jag fick mitt pris lite innan alla andra.

Mitt tredjepris
Skövde 6-timmars är ett kanonarrangemang med bästa tänkbara av allt. 

Så här dagen efter känns allt superbra. Känner mig lite trött i kroppen bara. Direkt när jag kom hem igår åkte jag till svärfars födelsedagskalas och sen vidare till ett par kompisar där vi blev kvar till halv två. Imorse vaknade jag runt 7 för jag var så hungrig. Det kan också vara en bidragande orsak till att jag är trött. :)

Ikväll ska jag springa en liten återhämtningstur och prova mina nya hörlurar, Koss Porta Pro. :)

fredag 11 mars 2011

Klar för start!

Femårsjubileum! Det är för femte året jag åker till Skövde för att springa runt, runt i 6 timmar.

Året är 2007. Jag har sprungit Göteborgsvarvet på våren och Lidingöloppet på hösten 2006. Därefter har jag inga längre pass än 20 km. Jag ställer mig ändå på startlinjen i Skövde för att springa (ta mig framåt) i 6 timmar.Ni kan läsa mer om min ultradebut här >>

Det var så jag kom in i ultraträsket. Sedan dess har det blivit många mil. I morse la jag 9,5 km till i samlingen av km'ar i benen. Jag hoppas morgondagen bjuder på många fler. Och jag hoppas väderspågubbarna har fel när de påstår att det ska regna efter lunch.

Nu sitter jag här i soffan och är proppmätt. Restaurangskolans buffé fyllde min mage med fantastiskt god lunch så till kvällen blev det bara fil, flingor och en macka. Nu är det bara att invänta start. :)

torsdag 10 mars 2011

Ledsen i regnet

Flingor stora som dasslock blåser fram vågrätt ute. Jag känner mig lite ledsen och nere. Jag kom inte ur på nån löprunda idag. :(

Under en tid har det pågått diskussioner om vårt extrabarn ska bo kvar i hans nuvarande familjehem. Tillslut blev det beslutat att han ska flytta. Ett besked som nådde mig så sent som i söndags, strax innan han skulle åka från oss igen. Han visste inget själv då. Jag kunde inte ta adjö. Redan idag har han flyttat, till annan ort. Kanske kommer jag inte träffa honom igen. Jag känner mig ledsen och nerstämd. Han glömde sin pyjmas i söndags. Den ligger kvar i barnens rum... Hans tandborste ligger kvar i badrummet. Jag vill inte slänga den. Usch! Jobbigt... :'(
Även om det så klart varit tuffa dagar ibland också, så tycker jag mycket om honom. Han har bott hos oss i perioder i 2 år. Jag önskar honom all lycka i sitt fortsatta liv och hoppas det kommer gå bra för honom. Han är en go kille som tyävrr inte haft det så lätt. Jag kommer sakna honom och det kommer att bli svårt att berätta för mina barn att han inte kommer några fler gånger. De kommer bli ledsna. :'(

Jag kom hem från jobbet idag och kände jag mig bara tom och trött. Mina tankar var hela tiden hos "vår" lille kille. Ute blåste det och snöblandat regn piskade rutorna. Jag tänkte äta först och bege mig ut på en liten lugn runda efter det. Men regnet tilltog och jag hamnade under en filt med sambon istället. Riktigt mysigt!

Imorgon får det nog bli en morgonjogg istället som sista pass innan Skövde. Jag har ägnat lite tid åt att lägga in ny musik i telefonen nu. Det är alltid uppiggande! Men nu kryper jag ner under täcket.

onsdag 9 mars 2011

I'm flying!

Pip pip pip! Aj-fånen talar om för mig att klockan är 5:15 och det är dags att kliva upp. Jag tassar in i badrummet och klär mig. Tar på mig sommartightsen (nu är det vår!), min nya klocka och sätter lurarna i öronen. Tyst och försiktigt smyger jag ut genom ytterdörren och låser in mina tre älsklingsgrabbar. Trycker igång klockan och luffsar iväg längs den isbelagda gång- och cykelvägen.

Det går lätt! Trots att det är mindre än 10 minuter sen, som jag öppnade mina pepparkornsögon (citat mamma) så känns det som jag flyger fram. Jag hör fåglarna sjunga! Jag sjunger! Jag sträcker armarna mot skyn! Jag är så glad! Äntligen får jag springa igen! Min favoritsysselsättning.
Det är en himla tur att jag har öron, för annars hade mitt leende gått hela vägen runt. Jag kommer hem, helt sprängfylld av endorfiner och energi. Hela dagen har jag gått med ett leende.
En snittfart på 5:04 på 12 km på morgonen är bra för att vara mig. Jag känner mig nöjd!

Kvällens pass blev ett spinningpass med Tony på Galaxen. Ett astufft benpass som helt gjorde (nästan) slut på mina stackars ben. Imorgon blir det löpning igen och på fredag är det vilodag inför Skövde 6-timmars på lördag.

Jag la upp en status på fejjan, "För varje "gilla" springer jag 1 km till helgen. :)" 60 stycken har "gillat" än så länge och så långt är det minsta jag vill springa i helgen. Helst vill jag komma längre i Skövde och jag ska springa på söndagen också. Det visar sig vad som händer. :)

Nu är det bara en dryg vecka till jag åker till Rom för att springa marathon. Jag bjuder på en bild från när jag var i Berlin och sprang, hösten 2009.


Annica, Sirkka och jag i Berlin 2009. Foto:privat



tisdag 8 mars 2011

Ingen löpning idag. :(

Min tanke för dagen var att springa på lunchrasten. Barnen är hos mig lite extra ett par dagar. Vid tiotiden ringde en kille upp och vi kopplade upp oss och han hjälpte oss via datorn med vårt dataprogram. Vid 13.30 stoppade vi en halvtimme för lite lunch. Vi fortsatte sen till kl 17.00 Då skulle barnen hämtas och min löprunda blev just bara en tanke. Men det är ju tanken som räknas, eller hur?! ;)

Så det blev en vilodag idag. Men det gör ju inte så mycket. Desto mer krafter kvar till 6-timmars på lördag. Då ska jag springa låååångt. :) Det ska bli underbart väder också!

Men i morgon tar jag inga risker. Då springer jag när alla sover. Då kan ingen stoppa mig!

måndag 7 mars 2011

Alltid redo!

Jag får ibland frågan om hur jag lyckas få ihop så mycket träning med barnen hemma. Det handlar om, för mig, tidiga mornar, flextid på jobbet, långa lunchraster och en snäll och förstående sambo. Sen handlar det om att ta de chanser som ges. Tillfällen dyker upp och det gäller att alltid stå redo för ett träningspass.


Dagens exempel: Jag tog med mina springkläder till jobbet för en ev. lunchtur. Men klockan drog iväg och jag bestämde mig för att ta en vilodag idag. Jag åkte hem från jobbet kl. 16.30. Då ringer en pappa och frågar om min minsting får följa med hans grabb hem och leka. Visst! Vi har inget planerat. Äldsta killen ska på teater som börjar kl. 17. Då blir ju jag ensam. Ensam= möjlighet till träning. Jag ringer gymmet och frågar om det finns plats på spinningen som börjar kl 17. Japp! Anmäld och klar!

Så det är bara att kasta sig hem, hämta grejer, i bilen igen och lämna av sonen på teatern och in i spinninglokalen 3 minuter i fem. TJO!

En go och glad mamma kan sen hämta barnen. Idag fångade jag ett ögonblick för träning.

Idag kom min nya träningskompis hem till mig. En Garmin 310 XT! I morgon ska den provas! Wiiiii!

söndag 6 mars 2011

Från Vasalopp till (nästan) marathon!

Planen för dagen var ju att springa 25 km. Hem. Och sen ge mig ut en tur på, helst, 25 km till. Morgonen tillbringades traditionsenligt framför tv'n och Vasaloppsstarten. Jag får rysningar varje gång jag ser alla dessa människor dra iväg på sina skidor mot Mora. Vilken energi! Enormt! Det blir ju aldrig riktigt samma sak med Öppet Spår.

Min arbetskompis Klas gick precis i mål i Mora på 8:49! Kanonbra kämpat, från sista startled. Han plockade placeringar hela loppet. Han bestämde sig för att åka vid nyår och köpte skidor och startplats och började träna.Kul med människor med mål och ambitioner. Jag är imponerad!


Själv drog jag iväg ut i solen i ett behagligt tempo. Grusvägarna var packade med snö och var riktigt springvänliga. Jag sprang och njöt av solen, musiken och livet. Benen bara rullade på. Målet var stugan i Vilången där sambon, barnen och mina svärföräldrar var och grillade korv. Jag kom dit efter 25 km. Bytte till torra kläder, grillade korv, drack kaffe och sen var det dags att springa igen. Det var lite kallt innan jag kom igång igen men sen gick det lättare och lättare. Tyvärr rann tiden iväg lite och sambon skulle iväg så jag fick springa hem vid 40,5 km. Hade jag haft mer tid hade jag fortsatt. Jag kände mig urstark och fylld av energi (antagligen var jag det också efter 2 korv med bröd :s) Första 25 snittade jag 5:45 och sista 15,5 blev snittfarten 5:27.

Jag summerar veckan med 9 mil skidor och 9 mil löpning och 1 vilodag. Det kan summeras som riktigt bra på en vecka då jag haft barnen. Det är inte lätt att få ihop pusslet alla dagar, men med lite prioriteringar så går det iaf hyffsat.

lördag 5 mars 2011

Längtar efter långpass!

Åh, vad jag längtar efter ett långpass. Ett långt, härligt, trevligt långpass, i lågt tempo. Imorgon funderar jag på om jag skulle ta 2x25 km. Springa 25 km, fika hemma med barnen och ta ett varv till. Sambon har beredskap så jag kan inte springa för långt bort eftersom han kanske måste iväg och jobba om det är någon som får fel på sin el. Och då måste jag hem till kidsen.

Igår och idag har det gått lätt att springa. 15 km igår och 16 idag i 5:10-fart, trots enorm motvind och isigt och snöigt underlag. Solen sken och det luktade vår ute! Helt underbart!



fredag 4 mars 2011

Zzzzzz

Den här veckan har jag varit enormt trött, sömnig liksom. Vissa dagar på jobbet har det känts som om jag kunnat somna. I natt har jag sovit som ett barn, i 10 timmar!

Här är jag vaken! Foto: Privat
Igår åt vi middag runt 19-tiden och sen skulle sambon på innebandy som började 20. När han gick borstade jag tänderna och la mig under täcket. Barnen var fortfarande vakna, men de tittade på tv. Jag somnade som en stock bara mitt huvud landade på kudden. Efter en halvtimme, vid halv nio kom min minsting och väckte mig och frågade om de fick se klart hela "Sveriges värsta bilförare". Jag svarade att det var dags att sova, de kröp ner i sina sängar och jag drog ner rullgardinen och sa gonatt. La mig igen och somnade om, och sov till 6:20 imorse. 10 timmar liksom! Det var verkligen skönt och det kändes som om det behövdes.

Idag är det mysfredag och det ska bli skönt med en hel helg utan några planer.

Om två veckor är jag hos våren, i Rom! utan mössa och utan täckjacka! Härligt!

torsdag 3 mars 2011

Skövde, here i come again!

Fyra år på raken har jag sprungit runt, runt i Boulongerskogen i Skövde i mitten av mars. Det var där jag gjorde min första mara och min första ultra. Trots att jag ska till Rom och springa marathon helgen efter kunde jag inte låta bli att skicka in en anmälan idag.

Så här såg jag ut på premiären, 2007
Jag behöver ju inte persa liksom. Bara ha kul! Både i Rom och i Skövde.
(Fast jag hade lovat mig själv att det inte skulle bli fler lopp i vinter, men man kan väl ändra sig?!)

Men vart är vi på väg?!

Jag blir förvånad, chockad och ledsen! Jag vill tro att föräldrar försöker lära sin barn att det inte är farligt att röra på sig. Jag vill tro att fler försöker få in vardagsmotion i barnens liv och att träningen är en del av varagen. Därför blir jag ledsen när jag gång på annan påminns att så kanske inte är fallet.

Min äldsta son går på teater på måndagar. Den pågår i 1h45min. Under den tiden har de en liten rast på ca 10  minuter där en del har något med sig att äta. Jag brukar skicka med en banan, så äter vi middag när vi kommer hem. Sonen kommer hem och tycker det känns jobbigt när han bara har en banan och de andra barnen har Ballerinakakor, semlor osv. SEMLOR!? *skakar i huvudet*

Dagens kvällsmål?
Idag ska barnen åka skridskor med fritids. Det är 800 meter från skolan till isen. Ena sonen berättar att föräldrarna eller lärarna brukar köra skridskorna till isen så barnen slipper bära de tunga väskorna.

Vårt ordinarie fritids har haft vattenskada och barnen har varit på ett extrafritids. Det ligger 2 kvarter från skolan. Många föräldrar har upprörts över att barnen ska gå så långt mellan skola och fritidshem.

Vad händer med dagens barn? Orkar de inte ens bära 1 par skridskor och en hjälm? Ska man mata dom med fika varje dag? Vad ska då erbjudas vid speciella tillfällen? Jag blir så ledsen i ögat! Det skrämmande! Vart är samhället på väg?

onsdag 2 mars 2011

Världens bästa medicin!

Det är löpning det! Helt underbart! Idag har benen och rumpan känts lite stela efter måndagens skidåkning. Det var lite besvärligt att köra bil när man skulle flytta foten mellan koppling och broms. På förmiddagen kände jag mig så enormt trött. Jag satt och gäspade så tårarna rann och det kändes som om jag kunde somna sittande. Himla snyggt och vakna med qwerty i pannan liksom. Haha!

Jag skickade ett sms till Annica, "lunchlöpning?" och hon ringde upp och vi bestämde att vi skulle ta en kort, lugn tur. Hilda var också med och vi fick en trevlig och skön tur på knappt 8 km. Det kändes riktigt jobbigt den första biten i mina stela muskler men det tog inte lång tid förrän det släppte och det var sååå skönt! Som jag längtat! Jag älskar att springa!! När jag sen satte mig i bilen på väg tillbaka till jobbet så kom jag på mig själv att sitta och sjunga, trots att stereon låg hemma. Jag var så himla pigg och glad. Löpning är världens bästa medicin!

Imorse när jag öppnade lokaltidningen, Nya Kristinehamnsposten såg jag ett välbekant ansikte:
MarathonMia i lokalpressen i Kristinehamn
Imorgon planerar jag ett morgonpass. Det var länge sen!

tisdag 1 mars 2011

9:19:03

Nytt PB på 9 mil skidor. Jag har inte förväntat mig någon förbättring eftersom jag inte hade tränat några skidor mer än kanske 15 mil. Min inställning för dagen var att njuta av dagen, få ett bra långpass för kroppen och få lite armträning. Så nu är det gjort!

Våra kompisars stuga i Lindvallen låg endast 20 minuters bilväg från starten. Verkligen guld att få möjlighet att vara på plats redan dagen innan och slippa gå upp i mitt i natten, som förra gången. Eftersom vi kom in norrifrån, och vägen var avstängd fick pappa parkera där spåret går över vägen och jag fick skida bort med mina grejer, gå igenom kontrollen och åka tillbaka igen. Det var kallt, kanske runt -14 eller nåt. Jag åkte iväg uppför den jävliga, branta backen. När man kommer upp står det Mora 87. Där är loppets högsta punkt. Jag skidade iväg i ett lugnt tempo. Solen var på väg upp och det glittrade lite i luften.

Dags för start!

Redan där efter ca 5-7 km började negativa tankar attackera mig. "Det här är inte roligt" "Varför gör du det här?" osv. Inte bra! Jag stannade och drack vatten, tog kort, uppdaterade facebook. Jag kämpade med att få bort de negativa tankarna. 8 mil kvar...

Vid varje kontroll stod pappa och Casper och jag stannade och pratade med dom. Tog det lugnt. Gick i uppförsbackarna. Halva vägen kvar. Vid Evertsberg var det ett marathon kvar. Det kan jag. Det vet jag.
Ett Lidingölopp kvar. En halvmara. Sista milen. Då satte jag fart och hade den högsta farten av hela loppet. In mot mål. Äntligen!
Världens finaste supporter. Det tar på krafterna att hejja på mamma.

Idag har jag lite träningsvärk i överkroppen, men i övrigt känns kroppen riktigt pigg! Det känns himla bra!

10.10 var tiden från förra gången jag åkte. Nu stannade klockan på 9:19. Ett bra pass, och det kommer också vara min slutliga tid på den sträckan. Nu kommer jag inte göra om det nåt mer. Det är mycket roligare att springa!