onsdag 30 november 2011

Svullen

Mina fötter har svullnat lite, som de brukar göra efter långa tävlingar. Jag lever i mina kompressionsstrumpor just nu. Det är så skönt. Tvättar dom varje kväll och tar dom varma och sköna från elementet på morgonen. Men i morse tog jag vanliga strumpor av nån anledning, vet inte varför egentligen.
Det är inte lika skönt att sitta vid datorn på jobbet, då får man hitta en lösning som känns bra. ;)

Med musmattan i knät och skärmen lite på sned kan jag sitta bekvämt och jobba. :)
- Posted using BlogPress from my iPhone




tisdag 29 november 2011

Bislett 24H

Jag ska väl försöka mig på en tävlingsberättelse också om min upplevelse. :) Den kommer här.

Vi anlände till Bislett 1,5 timme före start. Det tog bara 10 minuter att gå till arenan från vårt hotell.
Jag plockade upp mina saker på vårt bord. De flesta hade jättemycket grejer med. Jag hade nästan ingenting jämfört med andra. Jag hade Pucko, 3 burkar Redbull (till natten), några äpplen, ett par kokta ägg, mina salttabletter och lite torkad frukt. Sen tänkte jag förlita mig på arrangörernas utbud. Jag gjorde iordning min väska med ombytesläder, sportslick till fötterna och rena strumpor så det skulle vara lättillgängligt. 

Starten skulle gå 10 så vi drog oss bort mot startområdet och hängde där en stund och träffade lite bekanta ansikten. Mycket trevligt! Jag kände mig inte alls nervös. Helt lugn.

Starten gick och Miranda och Tobias och jag startade tillsammans och pratade en stund. Men det var så pass smalt så det blev svårt att springa i bredd och prata så vi kom ifrån varandra och jag fortsatte på egen hand. Banan hade lite höjdskillnader vilket var jätteskönt så jag fick använda lite andra muskler uppför och nerför. Det blir inte så monotont då.

Jag åt lite smörgåsbitar med Nutella och drack massa vatten och lite Cola ibland när jag passerade. Det smakade bra och gick lätt att äta. Det är lustigt, jag har aldrig gillat läsk och har svårt att få i mig ett helt glas dricka i vanliga fall, men under lopp kan jag dricka Cola utan beymmer. Skumt.

Det var otroligt varmt där inne och svetten dröp av mig. Jag drack mycket vatten och stannade och åt av mina salttabletter då och då.
Jag sprang på och försökte att inte titta på klockan på tävlingstiden, den visade stora röda siffror vid varvningen. Där stod också en skärm som visade hur långt vi sprungit.
Foto: Evelina Rundqvist
 Vid 15-tiden serverades det pasta och köttfärssås. Jag gick ett halvt varv och åt det, men sprang sen på igen. Det kändes himla bra i kroppen. Efter 6 timmar stannade jag första gången och bytte strumpor och smorde fötterna. Inga blåsor än så länge. Jag tog även på mig ett torrt linne vilket var rätt skönt. :)

Nu var det bara 3 timmar kvar tills det skulle vara varvbyte, efter 8 timmar. Det skedde på exakt halva varvet, där vi fick springa runt en kon och vända. Nu blev höjdskillnaderna på andra hållet och det blev lite annan variation (!) i löpningen.
En tom bana
Hur långt jag kommit hade jag lovat mig själv att inte titta på förrän efter 12 timmar. Det hade ju liksom ingen betydelse. Så länge jag sprang så var jag ju på väg mot målet, 180 km. Nu höll det inte riktigt utan jag kikade redan efter 10 timmar och sen med jämna mellanrum och såg att jag passerade 100 km efter 11:14. Skönt jag låg inom tiden för mitt mål. Och nu kunde jag strunta i skärmen igen ett tag.

Efter 12 timmar var det dags för forservice igen. Nu var vi halvvägs. Jag hade fått några småblåsor under tårna och vissa sprack medan jag sprang, men annars såg det bra ut med fossingarna. Kroppen känns bra och jag har inte haft nån mer gångpaus än medan jag åt. Det var fortfarande väldigt varmt där inne och den långärmade tröjan jag hade med till kvällen blev liggande kvar i väskan.

Strax efter andra varvbytet, vid 02, satte jag mig ner och la upp fötterna på bordet. Det var jätteskönt att få bort blodet i dom en stund. Sen smorde jag, tog hål på en stor blåsa på hälen och bytte strumpor. Att få ner foten i skon efteråt är inte skönt alls. Jag kostade sen på mig att gå ett helt varv innan smärtan vid blåsan domnat bort och jag kunde lalla på i sakta mak igen under natten. På morgontimmarna kom första tuffare svackan och jag gick och grät en skvätt och tyckte synd om mig själv, allt och alla och om mina fötter som gjorde ont.

Kristina och Sebastian stöttade mig i min ledsamhet och det var nu 3:50 kvar och jag hade 15 km kvar till 180 som var målet. Jag skulle klara det även om jag skulle gå sista biten. Jag kunde ändå hålla ganska god gåfart så jag gick istället för att springa. Jag gick och gick och räknade ner varven. Snart, snart.

Jag bytte tröja igen för att inte frysa när farten sjönk. Gångfarten gick långsammare och långsammare eftersom fötterna gjorde mer och mer ont. Högerfotens blåsa som jag tog hål på tidigare har nu fyllt på sig igen och blivt större, stor som en femkrona, och rörde sig av friktionen och kändes rejält. Därför blev det lite av en haltande gång och det i sin tur gör att det gör ont på andra ställen också.

Sista gången jag passerade mina grejer tog jag med mig telefonen och ringde upp sambon som fick hålla mig sällskap fram till mål. Strax efter 9 slog äntligen räknaren över på 180 och jag la mig på golvet med fötterna på en stol och tårarna rann. Jag gjorde det! Jag klarade de 18 milen. Jag slog distansrekord och nådde mitt mål! Så himla nöjd!
Jag tänkte att jag skulle vila en liten stund och sen gå en stund under sista minutrarna men efter att ha stannat still började jag frysa jättemycket och valde istället duschen. Vad skulle någon km till göra liksom? Jag hade ju mitt mål klart. Men för att duscha behöver jag min väska som låg vid vårt bord på andra sidan banan. Så jag gick för att hämta den och sen när jag skulle gå tillbaka tog jag resten av varvet så det blev ett bonusvarv ändå, med en väska i släptåg! Mamma hade suttit och kollat webkameran just då och sett någon som hon tyckte såg ut som mig, som släpade på en väska. Jo då, det var jag! :)

Duschen var skön men det svider när vattnet når de skavsår som kläderna gett. Efteråt klädde jag på mig alla torra, rena kläder jag hade med mig men frös ändå långt in i märgen.
Jag öppnade dörren ut till banan och såg den sista minuten av tävlingen. Det är så otroligt fascinerande att människor som sprungit och varit igång i ett helt dygn kan spurta så sista biten. Så starkt! Människokroppen är otroligt stark.

Under prisutdelningen låg jag på golvet med 2 jackor över mig och frös.
Men vilka fantastiska prestationer alla gjorde! Två svenska tjejer över 200 km! Det är otroligt bra!

Finska Tarja Antell som trea och Laila Öjefelt som tvåa.

Maria Jansson vann damklassen på 211 km!

Segerskål!
Efter loppet blev det "mat" på Burger King (även kallad Big Burger ;) ) på centralstation. Det var ett sömnigt och stelt gäng som linkade omkring på stationen och tåget.


Jag fick en kommentar av en man på tåget: "Har du fått ryggskott?" Nä, jag har sprungit 18 mil, sa jag och stapplade vidare. hihi.

Jag kan sammanfatta helgen som riktigt lyckad. Jag är nöjd med resultatet. Jag nådde mitt uppsatta mål, jag har träffat alla mina löparkompisar igen och vi har haft trevligt och jag har gjort det jag älskar - att springa långt.

Mental målportal

Det mentala är oerhört viktigt i ultralöpning. Det gäller att bestämma sig. Har jag väl bestämt mig så är det sällan det inte blir som jag bestämt.
Om man inte bestämt sig till hundra är det lätt att ge upp för svackor och andra hjärnspöken.
I helgen hade jag satt 180 km som mål. När jag insåg att jag skulle nå mitt mål med att gå, så gick jag. När jag nådde mitt mål slutade jag. Jag hade bestämt mig.

Micke från Västerås försökte peppa mig till att fortsätta tiden ut men jag jag hade redan monterat upp min mentala målportal vid 180. Jag gick i mål då. Jag hade bestämt mig. Det sitter i huvudet.

Jag under en annan portal. Foto: Frida Magnusson
Men det är klart att det börjar gro i huvudet, om jag hade satt portalen vid 190, hade jag klarat det då? Jag tror det. Om jag bestämt mig...

Statistiken

Att snitta en mil om dagen är ett av mina mer oseriösa årsmål. Det är en kul grej men inget som jag skulle offra min kropp för. Just nu ser det dock ut som om jag ska lyckas.
353 mil på 338 dagar.

Just nu vilar jag efter helgens långlöpning men (minst) 12 mil hoppas jag så klart klämma in under december.

måndag 28 november 2011

Trött

Idag är jag lite trött. Jag hade gärna sovit vidare imorse när klockan ringde. Men plikten kallar och det är bara att pallra sig upp och cykla till jobbet. Jo, det är sant, jag tog cykeln. Jag hade egentligen planerat att ta bilen idag men det känns så pass bra att det var inga problem att cykla. Det gick inte fort och det är inte långt (1,1 km) men det var skönt. :)

Blåsorna är lite ömma och benen stela, men annars känns kroppen trött, sömntrött. Jag ligger ju ändå back en natts sömn liksom.

Igår när jag kom hem hämtade sambon mig vid tågstationen och jag kom hem till dukat bord men smaskig mat. Underbart! Sen slumrade jag lite i soffan innan jag landade på kudden och sov som en stock inom ett par minuter.
- Posted using BlogPress from my iPhone


söndag 27 november 2011

180

Målet på 180 är nått. Jag är skitnöjd! Men har stora blåsor på fötterna och aj aj va ont det gör.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 26 november 2011

Morgon

Nu är det morgon på en lång dag. Jag hade lite svårt att somna igår kväll men har sen sovit gott hela natten. Nu blir det inge mer sömn förrän jag är klar.

Allt känns bra och nu är det mindre än tre timmar till start.

Lets spring!


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 25 november 2011

Vilar

Ligger just nu skönt i hotellsängen och äter nötter. Jag kan inte påminna mig att jag tidigare varit i Oslo. Det har jag säkert, men inte som jag minns. Här finns enormt många vackra hus i alla fall.

När vi anlände till centralen i Oslo gick vi till ett pizzaställe. Vi var nog en 15 svenska löpare som satt tillsammans och åt. Sånt gillar jag! Att få umgås med likasinnade. Att få lite gäng-känsla. ;)

Men det som är lite galet är att det är första advent om 2 dagar och uteserveringarna är fortfarande öppna.








- Posted using BlogPress from my iPhone

Fame!

Jag har lämnat kristinehamn och sitter på tåget och lyssnar lite på musik. Min springmusik! Låtar jag gillar och blir glad och peppad av. Musik jag kommer spela under loppet imorgon.

I min vagn sitter ett tiotal löpare. Här finns en vi-känsla. :)


Jag får en tanke: tänk om jag bara skulle ställa mig upp och börja sjunga. Så allt blir som i en film. Alla ställer sig upp och börjar dansa och sjunga tillsammans i vagnen! Precis som i fame från 80-talet. :D
Visst vore det lite coolt?!

Jag känner mig så glad och uppåt. Va kul det ska bli!
Jag är så glad att jag (förhoppningsvis) klarade mig från magsjukan, min minsta lille kille är frisk och äter igen. Ingen annan har insjuknat heller.
Jag är glad och tacksam att jag har en sån supersnäll pappa som ställer upp när det kör ihop sig. <3

Tack!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Follow me

Dax att dra mot Norge och 24H på bislett arena.
Ni kan följa mig under tävlingen på följande sätt:

  • Här på bloggen. Jag kan komma att uppdatera bloggen under tiden. Jag lovar inget men troligen blir det nåt inlägg.
  • För er som har Twitter gäller #Bislett 24 och där kan ni också skicka hälsningar.
  • Ni kan skicka hälsningar via mitt mobilnummer eller via mail till tävlingen.
  • Miranda bloggar om och under loppet.


torsdag 24 november 2011

Apfot!

Jag har ju problem med mina fötter, hallus valgus bl.a. Jag stukar fötterna bortemellan och behöver rehabträna och balansträna.
Jag har länge funderat hit och dit och spanat på ett par fivefingers.

Nu är äntligen ett par i min ägo!


Jag tycker långt ifrån att de är snygga och liknar mest en apfot. De är svåra att få på sig men sitter rätt gött när de väl kommer på. Jag liknar det med att sätta på ett litet barn fingervantar.

Jag kommer använda dessa till att gå med till en början, lite på jobbet och lite hemma. Jag tänkte även ha dom vid gruppträningen på gymmet för att träna upp fötterna.
Om jag kommer springa i dom till våren låter jag vara osagt. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Läget?

Sonen sover, har fått i sig mat och inget har kommit upp sen inatt. Det är på väg åt rätt håll alltså. Än så länge har ingen annan drabbats. Vi fortsätter hålla tummarna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Min prins!

Min älskade stackars lilla unge! Hela natten har han fått va uppe och spytt. Jag har försökt hjälpa honom så gott det går utan att själv utsätta mig för smittan.

Min sambo, min hjälte, <3 stannade hemma och vabbade idag istället för mig. Då minskar ju i alla fall risken att jag smittas. Vilken hjälte! Riskerar själv att bli sjuk och tar hand om mina sjuka barn. <3

Nu är det bara att hoppas att jag klarar mig...

- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 23 november 2011

Nej!!!

Jag har precis lagt mig när jag hör ett plask. Joakim klagade på ont i magen innan han somnade och nu har han spytt ner hela sängen.

Hjälp mig håll tummarna att jag klarar mig och slipper ställa in tävlingen.


Joakim med lös tand. Pigg och frisk.

 - Posted using BlogPress from my iPhone

Pretty in pink!

Alltså, mina nya skor är hur snygga som helst!





Matchar dagens tröja lite faktiskt. Tur jag ska springa inne i dom först så de inte blir lortiga. ;)

(bortse lite från bröten till vänster i bild, den tyder bara på att jag haft roligare saker för mig)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Planer

Jaha, nu är det bara imorgon kvar hemma innan jag drar utomlands, till Norge på guldfisklöpning. :)

Klädselplan
Jag har bokat tvättid imorgon så jag kan ha allt rent när jag ska välja vad jag ska ta med mig. Jag jobbar fram till tågets avgång på fredag så jag måste packa redan på torsdag.
Funderar lite på vad jag ska ta med mig. Det verkar ju vara varmt därinne så jag kan springa i kjol och kortärmat, i alla fall under dagen. Sen, när natten kryper på och jag blir lägre på energi och trött kan det kanske va skönt med en torr tröja och ev. mina "armar" och dra på sig. Så det åker med, även kanske en varmare tröja, typ en fleece om jag blir frusen. Jag tar med 2 par skor så jag kan byta och så mina foppa för att sätta på efteråt när fötterna är trasiga (för de kommer gå sönder, tyvärr)

Energiplan
Jag planerar äta och dricka det som bjuds samt ta med lite eget som jag vet att jag gillar och som funkar för mig. För er som har följt min kostomläggning med nerdragning på socker kan jag meddela att jag kommer att äta socker under tävlingen. Vid jättelånga pass och tävlingar kommer jag att ha typ samma kolhydratintag som tidigare. Även kvällen före och dagen/dagarna efter. I vardagen sen kommer jag återgå till ett minskat intag. Jag mår bättre så helt enkelt.

Springplan
2009 startade jag 24H för första gången i Hallsberg. Då fick jag ont i benet (som visade sig vara senskideinflamation) så jag fick gå under stora delar av loppet. Jag kände att jag skulle kunnat gjort ett bättre resultat för det fanns mer att ge.
2010 skulle jag ta revanch i Skövde på ultrafestivalen. Tyvärr satte en förkylning käppar i hjulet så jag kom aldrig till start.
Januari 2011, nu jäklar ska jag springa! 24H i Espoo i Finland. Jag hade ett hopp på 180 km. 11.40 in i tävlingen passerade jag 100 km och kände mig helfräsch. Sen rasade magen och jag tappade både ork och motivation och klev av banan i förtid. Inte heller här kände jag att jag gjort "mitt".
NU! tredje gången gillt på starten till 24H men nu har jag inget speciellt mål (!) Självklart står mina 180 km kvar som mål, men jag känner ändå inga krav och kommer nog bara försöka ta mig framåt hela dygnet och ha ett så roligt och bra ett vaket dygn som jag kan. Jag tar inte så allvarligt på det alltså. :) Ungefär som när Jörgen och jag startade multisport i våras. Vi hade ju inte ens läst PM innan.
Jag håller mina tummar bara att fötterna håller så länge som möjligt.

Hallsberg 2009 Foto: Lena M Johansson
I dagsläget känns det som det är mitt sista 24H. Jag vill hellre springa ute i naturen och äventyrslopp. Man ska aldrig säga aldrig men så känns det nu. Går det bra så blir det ett fint minne av 24H, går det åt skogen (igen), ja då är det väl så då. :)

Jag känner mig i alla fall helt lugn och är inte det minsta nervös. Jag glömmer nästan bort att det är tävlingsvecka. Vilket i och för sig känns skönt.

tisdag 22 november 2011

Nykter Mackoman

Jag älskar smörgåsar! Det är (var) ett problem. Jag hade ingen stopp-gräns. Jag kunde äta nästan en hel limpa själv. Kunde inte sluta. Det var så gott. Det blev en till, och en till, och bara en till, och nu sista, eller NU är sista, eller?!
Magen var stor och uppsvälld och jag kände mig som en boll.
På jobbet finns fri tillgång till bröd, både hårt och mjukt, smör och ost. Det blev smörgås till frukost och smörgås till lunch, OCH matlåda. Det var ju så gott... :s En hård macka medan maten värmdes och en till maten, och så lite "efterrätt" med en liten macka till. Jag hade verkligen ingen gräns.
Jag hade bara ett val. Att bryta helt.

Vi köpte godis, visserligen bara en gång i veckan men då ett kilo! Ett kilo godis! Jag åt tills jag mådde illa och fortsatte ändå. Usch!

Jag hade (har?) nog en ätstörning...

Bild från kokaihop.se
Det är nu 11 veckor sen.

Jag har gjort slut med mina älskade smörgåsar och jag har inte ätit godis eller fika/glass på snart 3 månader. Jag har skapat mig nya rutiner och vanor. Jag har bakat annat "bröd" som jag blir mätt och nöjd med, efter en.
Jag är inte sötsugen längre och springer i skåpen och letar efter något att äta. Min mage är superlugn och inte uppsvullen.
Jag mår så bra!

Jag är en nykter mackoman...

I helgen under Bislett kanske jag kommer äta en macka, kanske en godis? Undrar om risken för återfall är stor? Kanske är det bäst att låta bli ändå?
Jag tar beslutet då...

Via funbeat hittade jag en länk till en rejäl ultramacka. :)

måndag 21 november 2011

Mjuk och go

Idag har jag blivit knådad från topp till tå. Nu är musklerna väl genomgångna och det blir vila och vätska under kvällen. Det är alltid så skönt när jag varit på massage. Kroppen känns mjuk och go och jag liksom sköljer ur allt skräp med lite extra vatten och blir förnyad. Det lät allt flummigt men så känner jag!

Jag ska också hämta mina nya skor idag. De ska jag tillbringa många timmar i under helgen. Rosa och fina är de. Me like!
Bild från Gerisale.se

söndag 20 november 2011

Hundsällskap

Igår och idag har vi haft svärmors hundar här. Det är mysigt och barnen älskar det.
De är inte vana att springa så långa sträckor, eller inte att springa över huvud taget. En av hundarna, Mira, är yngre och piggare så jag testade att ta med henne på en kort tur. Det gick jättebra och vi var ute en halvtimme. Hon verkade tycka det var kul för hon var hela tiden ett par meter framför mig.


Jag stannade ett par gånger för att se om hon ville gå men då drog hon iväg ändå så jag hängde på. Det var jättemysigt med hundsällskap och jag blev ännu mer sugen på att skaffa hund.


Veckans mil landade på blygsamma fyra mil. Det känns ganska lagomt sista veckan innan Bislett.

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 19 november 2011

Frukost

När jag lägger mig på fredag- och lördagkvällar längtar jag till morgonen, då jag får äta frukost. Det är den absolut godaste och mysigaste måltiden på dygnet. Särskilt helger då barnen är här. Jag älskar att tända ljus, duka upp massa gott och sitta länge. Kaffe, ägg, turkisk yoghurt, egetbakat lchf-bröd, min goda musli och grönsaker. Underbart!


Efter vår goda frukost tog vi kaffe och korv med till kungens rastplats och njöt av en fin dag. det känns inte direkt som att det är första advent nästa helg, snarare som september men denna ljumma temperatur.











Kaffe smakar bäst utomhus.

Barnen och sambon tog bilen hem medan jag sprang. Även idag gick det himla lätt och jag snittade strax över 5-fart. Jag sprang lugnt och avslappnat ändå gick det så pass "fort". Det är lite kul. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 18 november 2011

Myys o musik

En riktig mysfredag, det är idag det. Barnen och jag har suttit i soffan och kramats och spelat spel. Livskvalité!!

Jag tog en skön vilodag även idag. Imorgon blir det nog nån enklare löpning.

Igår kom ett mail från tävlingsarrangören av Bislett där det stod att man kunde sätta ihop spellistor på Spotify som de skulle spela ur under loppet. Jag har inte loggat in på spotify på säkert närmare 2 år men idag återupptäckte jag sidan. Jag har även blivit premiumkund, vilket innebär att jag kan lyssna offline och slipper all reklam. Så nu håller jag på att sätta ihop spellistor. :)
Jag har laddat ner app'en i telefonen också så nu har jag alltid en massa bra musik till hands. Vilken bra grej!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vila o bio

Igår hade jag vilodag med biobesök, Breaking dawn.

Jag hade ju förberett mig på att det skulle vara fjortisarna och vi där, och det besannades verkligen. Det var 95% unga tjejer. När Edvard Cullen uppenbarade sig på duken hördes ett djupt suck i salongen och det viskades ååååh. Tyvärr pratades det lite väl mycket under filmen.
Men vilken härlig tid de är i dessa unga tjejer. Att älska en filmserie så mycket och de karaktärerna som är med. Att få gå på bio med kompisgänget, prassla med godispåsar och fullständigt hänge sig åt en film. <3 Mysigt.
Tjejen som satt bredvid mig grät hejdlöst under flera gånger under filmen. Visst fylldes mina ögon ett par gånger också, det ska jag inte sticka under stolen med. ;) Nej, jag måste säga att jag gillade den. Det kanske bor en fjortis i mig fortfarande.
Vila igår alltså. Det var skönt. Barnen kommer ikväll och jag har längtat sååå efter dom, så jag kanske tar mig en vilodag till och bara umgås med dom. <3

torsdag 17 november 2011

Turkisk yoghurt

Åh, jag har fått en ny kärlek sen nån månad tillbaka: Turkisk yoghurt! Mums! Det är bara sååå gott!
Med en liten skvätt grädde i blir den ännu godare.
Om det finns väljer jag alltid yoghurt från Wermlands mejeri, den enda med 100% svenska råvaror.
Jag brukar lägga några nötter eller bär ovanpå. Otroligt gott!
Igår gjorde jag min egen musli. Jag hackade följande grovt:
Hasselnötter
Cashewnötter
Mandlar
Paranötter
Pecannötter
Sen blandade jag detta med lite linfrön, solroskärnor, pumpafrön, riven kokos och kanel och rostade det sen i ugnen en stund.

Det blev så otroligt gott så jag njöt i fulla drag vid frukosten imorse.


Försvinnande gott!
En parantes, historien om killen på förpackningen till Lindahls som stämde företaget för att han inte var turk är faktiskt lite intressant. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 16 november 2011

Under 50

Sen jag sprang UTMB i augusti har jag bara myssprungit. Inga pass som jag pressat tider eller försökt springa i nåt tempo som inte känns bekvämt. Det är skönt och jag njuter och längtar efter löpningen.

Planen för dagen var att springa med min löpgrupp. Men det var visning på en lägenhet som vi ville se så jag tänkte ändra tiden lite men då valde den enda anmälda att springa på egen hand istället.
Efter visningen åkte vi hem och fixade mat och jag tänkte att det skulle bli en vilodag idag.
Men när sambon skulle åka till sin innebandy ångrade jag mig och slängde på mig springkläderna och åkte med, och tänkte luffsa en lugn sväng hem igen, typ en halvtimme.

Men jag kände direkt när jag sprang iväg att det gick så lätt. Trots att magen var full av lax, wokgrönsaker och kaffe så flög jag fram.

Kaffe och en ruta choklad efter maten är gott!

Efter ett extra varv runt huset slog klockan över på 10 km på 48:53!
Under 50 min på milen var det länge sen jag sprang, men idag kunde jag inte hejda benen. Det bara blev! Underbart!! Vilken härlig dag!!

Imorgon ska jag ialla fall inte springa nåt. Vi ska gå på bio, nya Twilight!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nästa helg

Nästa, varför säger man så när det är en helg imellan?
Jag menar, om jag åker på en motorväg och någon säger "Ta nästa avfart" då tar jag ju den första som jag kommer till.
Om jag nu idag säger nästa helg, så menar jag ju inte den här helgen som jag kommer till först, utan helgen efter det. Alltså hoppar jag över en. Skumt...

I alla fall...
Helgen den 25-26 november ;) så ska jag springa runt, runt i Oslo. Laila, Zebban och Miranda skriver alla om nerräkning, uppladdning, nerver och pirr. Jag känner ingenting. Jag har knappt tänkt på att det är snart. Närmare bestämt 1,5 vecka bort.
Men nu har jag också skrivit om det... :)

Jag är inte ett dugg nervös och har knappt ägnat en tanke åt loppet. Visst, nån har det väl blivit, men jag har inget fokus alls på det. Jag känner mig helt lugn. Jag känner heller inga krav på mig själv.
Årets stora mål, UTMB, är ju avklarat så det här är mest för nöjes skull.
Jag kommer göra mitt lopp, som vanligt. Jag tävlar mot mig själv.

Jag ser fram emot att få springa och det har nu visat sig att vi är många som åker på samma tåg dit och hem, så det ska bli trevligt att snacka lite på tåget och gå ut och äta gott på kvällen.

Jag tycker bara det ska bli himla kul helt enkelt. :)

tisdag 15 november 2011

Linnerundan

Igår såg jag en runda på en karta. Den var 6 km och hette Linnerundan, men saknade belysning så därför fick den vänta till morgonens pass i dagsljus.

Morgonen var kall och klar och jag tog dubbla tights för att inte frysa. Det var otroligt vackert och stigen slingrade sig runt på stigar, över små broar och genom gårdar.








Nu smakar det gott med hotellfrukost och snart är det dags att sitta still resten av dagen. Först på utbildning och sen 6 timmar i bil...

- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 14 november 2011

Jippi!

Madde utlyste en tävling för ett tag sen. Man kunde vinna en underställströja. Jag skickade in och jag vann!! Jag blir så himla glad och tacksam! Det finns ju hur mycket snygga underställ som helst. Jag har bara svarta så det här blir verkligen ett lyft i min garderob! Jättekul!!

Idag har jag anlänt till Kristianstad och jag har hunnit med en shoppingtur på stan och en kort återhämntningsrunda.
Jag köpte mig ett par löparstrumpor av 2-lagers modell (minns inte märket och de ligger kvar i bilen). Köpte ju newline's modell (och den hade de inte) och har inte haft en blåsa sen dess. Visserligen har jag inte sprungit längre än 5 mil men ändå. Så det är lite dåligt med bara ett par strumpor så nu har jag iaf två. :) Jag köpte mig också en långärmad springtröja att ha istället för jacka om det inte är så kallt.

Jag sprang ut med ambition att luffsa runt en halvtimme och tog en väg hit och nästa dit. Gillar eg inte att springa i stan bland bland folk men just nu hade jag inget val. Jag är så glad över min iPhone med karta. Skulle aldrig hitta tillbaka så lätt utan den.



Jag hittade en fin liten väg längs med vattnet.

Nu ska jag gå ut och se om jag hittar nåt att äta.

- Posted using BlogPress from my iPhone
bra

söndag 13 november 2011

Hundra

Så var KUL-helgen till ända. Det har varit jättetrevligt och vi har sprungit på många fina platser, sett vackra hus och kyrkor. Jag har träffat nya och gamla springkompisar och allt har varit toppenbra. Det blev ju dessutom ett bra back-to-back pass inför 24-timmars om 2 veckor. Drygt 51 km igår och drygt 48 idag ger 100 km på två dagar. Benen och kroppen känns himla bra och jag känner mig stark.


Igår fanns inte ett moln på himlen och man kan inte tro att det är första advent om två veckor.


Idag såg vi inte till solen men det har ändå varit skön temperatur att springa i.


Vi har sprungit på lååånga raksträckor och fina stigar längs vattnet och havet. Mathias Bramstrång har gjort ett riktigt bra jobb när han satte ihop helgens rundor.


Nu är jag den kvar här på Tylebäck. Det är lite ensamt, men jag ska lägga mig tidigt och läsa lite. Imorgon går färden vidare söder ut på utbildning i Kristianstad.

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 12 november 2011

51

Drygt fem mil i otroligt trevligt sällskap och fina miljöer. Så sammanfattas dagen. Nu blir det tacobuffe för att ladda in energi för morgondagens femmilare.








- Posted using BlogPress from my iPhone