Nu skulle bussen rullat iväg från stationen på väg mot Skövde. Men istället för att sitta i en buss sitter jag kvar i soffan med tårarna rullande nerför kinderna. Jag har kastat in handduken! Jag har strukit mig och satsar på att bli frisk till resan på måndag.
Jag vakande och var genomförkyld. Ögonen var blanka och pulsen skenade bara jag gick på toa. Inte bra! Jag förstod egentligen redan igår, innerst inne, att jag inte skulle orka springa, för jag har inte varit ett dugg nervös. Jag kunde sova hela natten och vaknade av att klockan ringde. Inte alls som det brukar va natten innan tävling.
Så jag tror att långt där inne hade jag redan tagit beslutet att stryka mig men ville inte ta det till mig...
Just nu känns det dock som jag tagit rätt beslut men jag är otroligt ledsen för att jag inte kommer iväg på tävlingen jag tränat och fokuserat på hela sommaren. Men det kommer fler tävlingar och jag kommer tillbaka pigg, frisk och stark. Men just nu känns det riktigt, riktigt pissigt. :'(
Nu ska jag gå och lägga mig en stund. Löpning är världens bästa medicin men sömn är faktiskt inte så dumt det heller... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar