tisdag 30 september 2014

Simintervaller

Så var det tisdag och simning på träningsschemat. Intervaller.
Åtta gånger ska jag simma 200 meter. Jobbigt!

Lunchrasten spenderades alltså i bassängen. Det var varmt och skönt när jag klev i.
Över 29 grader. Mig gör det inget men jag vet flera som har ont av att det är så "varmt" i vattnet. Jag tycker det är kallt annars så jag njuter av värmen så länge den finns.

Simmade 200 meter först som en liten uppvärmning. Sen hade jag sån tur så jag fick en hel bana för mig själv och kunde köra igång med mina intervaller.
Blandade räknandet. 8 längder. 4 gånger fram o tillbaka. 25, 50 , 75 osv.
Det tog runt 4 minuter att simma 200 meter. Räknade upp antalet intervaller. Halvvägs och räkna ner.

Jag samåkte med en kollega till badhuset, så medan han tränade i gymmet så simmade jag.
Jag funderade på om jag skulle hinna alla åtta. Men det gjorde jag!

Det var tufft och riktigt jobbigt, men jag gjorde det!  Hann dock bara med 100 meter avbad så eftersvetten rann av mig efter att jag duschat och vi var på väg tillbaka till jobbet.

Jag försökte få med en pulskurva men lyckades inte. Har en Suunto Ambit 2. Jag har försökt googla lite och konstaterar att pulsbandet inte kan skicka signaler i vatten. Är det så? Nån som har kunskap/erfarenhet?

måndag 29 september 2014

Det som hänt

Summering av vad som hänt sen sist.
I fredags röntgades jag igen i Karlstad. Snabbt och smidigt gick det. Den längsta tiden är resan dit. Det är ungefär ett marathon att åka mellan Kristinehamn och Karlstad. :)
Resultatet av bilderna får jag på torsdag då jag ska besöka läkaren. För första gången ska jag besöka en läkare som jag varit hos förut. Hittills har jag liksom varit hos olika varje gång. Men nu blir det återseende. Jag hoppas att frakturen har börjat läka.

Ett gympass hann jag också med innan det blev fredag kväll.

I lördags skulle jag ha cyklat en sväng, enligt mitt schema. Men jag valde att avstå då jag haft lite ont i benet. Jag vill inte riskera nåt bakslag. Att det ska göra ont igen.

Söndagen bjöd på simträning. Det blev ett riktigt bra pass med både teknikövningar och hög puls. Och även om jag hade känningar i benet dagen innan så kunde jag köra benspark utan problem och smärta. Det är bra!

Idag blev det ett snabbt pass på gymmet. Jag känner att jag blivit starkare i övningarna och idag var jag riktigt taggad och sugen på styrketräning. Har det nånsin hänt? Haha! Håller jag månne på att transformeras till en gymråtta? ;)

På onsdag är det första gången det är planerat dubbelpass med cykling på kvällen. Tyvärr är jag uppbokad på onsdag kväll med ett möte. Vi ska planera lite inför nästa års Irontrail.
Därför passade det bättre att cykla idag. Dessutom var det fint väder och jag erbjöds sällskap.
Rosa ska det va!
Foto: Privat
Så det blev en lite lugn kvällstur, tor Stockholm faktiskt. Ja, så heter nätstationen strax innan Sunnäs. Där har någon roat sig med att sätta upp en T-baneskylt också. Lite kul. :)
Det var allt så långt. Nu förfasar jag och längtar lite till imorgon då det står simintervaller på schemat.

torsdag 25 september 2014

5 månader har gått


Idag är det den 25 september. Den 25 april sprang jag ett morgonpass. Jag var urstark och vi sprang 37 km i hyffsad fart före frukost. Allt var så bra! Men det var också den dagen jag kände av skadan första gången. Vi stannade för att ta av jackan där efter nån mil. När vi skulle igång igen kände jag av nåt jag inte känt förut, men det försvann sen under turen. Det var inte mer än så. Då.

Det är nu 5 månader sen! Inte kunde jag ana då att den där lilla känslan skulle bli en så långdragen skada. Och kanske tar det ytterligare 5 månader innan jag springer igen.
Men nu är det som det är.

Men jag längtar oerhört mycket efter att få springa igen. Verkligen jättemycket.
Foto: Privat
Förövrigt så är det vilodag idag. Och på fredag ska jag röntgas igen, med förhoppning om att stressfrakturen har börjat läka. :)
Håll tummarna för mig!

onsdag 24 september 2014

Nio och en halv.

I juni skrev jag om att jag skulle få 10 tånaglar samtidigt. Det har inte hänt på mycket länge. Det är alltid nån som är blå eller har fallit av.
Just nu har jag 9,5. En av stortånaglarna är på väg ut och sen är de 10! Det kommer se konstigt ut. Jag kommer inte känna igen mina egna fossingar. Haha!

Men nu finns det en risk. Idag körde jag crossfit på lunchen och vet ni vad som hände? Jag tappade en 10 kg's viktskiva på foten och en stortå! Inte helt ovanifrån när jag bar den, utan när jag skulle greppa den, men ont som tusan gjorde det och nageln är öm.
Åh, låt den klara sig. :)
Gammal bild
Foto: Privat

tisdag 23 september 2014

Tufft vattenpass

Idag körde jag ett intervallpass simning för första gången. Det var riktigt, riktigt tufft.

Jag följer mitt uppsatta schema och det fungerar väldigt bra. Idag stod det simning intervall.

Jag började med att simma 200 meter insim. Stannade, laddade mentalt för 10 gånger 100 meter! 10 gånger! Det var tufft redan mentalt, men det kanske var det som gjorde det värre. Att jag intalade mig att det skulle va jobbigt också.

Första hundringen gick snabbt, i alla fall för mig. 1.54.8
Pulsen var hög och det vanligtvis kalla vattnet kändes inte alls kallt.
Jag vilade ca 45 sekunder.
Sen nästa hundring, 1.58.7

Negativa tankar om att jag inte kommer klara alla 10 kom smygande. Det här är för tufft! Men envis som jag är så fortsatte jag.
1.56.6
1.56.7
1.56.9

Jämna tider och jag var halvvägs! Nu började jag inse att jag kommer fixa alla tio! Armarna började bli trötta och träningsvärken i latsen efter gårdagens gympass, kändes markant i varje armtag.

1.57.2
1.57.7
1.57.9
Nu är det näst sista. Men kraften fanns inte riktigt kvar. Mitt ansikte kokade och jag såg säkert ut mer som en tomat än mig själv.

Avslutade de sista två på 2.00.8 och 2.02.6Det fanns inte mer kraft kvar.

Simmar lugnt 300 meter till.

Jag är trött och känner mig som en seg geleklump. Och jag är så nöjd!
Jag fixade alla tio intervallerna! Och jag kunde ändå hålla hyffsat jämna tider.
Ett riktigt bra simpass!
Foto: Privat

söndag 21 september 2014

Cykeltur med inslag av ko

Igår var planen en cykeltur till Väse. Där skulle det vara en Bymarknad som vi skulle kolla in innan vi åkte tillbaka igen.

Jag mötte upp Fredrik på förmiddagen och vi cyklade iväg mot Ölme för att sedan ta vägen via Anneberg till Väse. Vi babblar och cyklar i behaglig fart. Ingen idé att pressa så jag får ont igen. Lugnt och fint ska det va! :)

Strax innan vi når Ölme ser vi ett gäng kor. Det skulle inte varit nåt konstigt men korna går i skogen. Grenar och pinnar knäcks. Det knakar och brakar. En hel flock drar fram. Men där är väl ingen hage?!

Vi konstaterar att det är ett gäng lösa kor, vi tror det är runt 15 stycken.
Flocken rör sig mot Macken vid Stolpen, där bilarna svischar fram på E18. Hm, vi kan inte bara strunta i det här. Visserligen är det ju viltstängsel men om en hel drös med kor letar sig ut på E18 är det inte bra alltså.

Vi cyklar tillbaka lite för att se vart de kommer ifrån men hittar ingen (trasig) kohage. Vi ser däremot vart de korsat vägen, för där ligger bajsspår. Nu knakar det i skogen igen och ytterligare ett gäng (?) kor kommer.
Fredrik ringer polisens tipstelefon och jag cyklar längs vägen o lyssnar vart de är på väg. Vi funderar på om det är två gäng eller samma som nu ändrat riktning.

Jag vet att bilden är tagen på långt håll men jag vågade inte åka närmare. Flocken springer här och sen tvärstannade de och tittade på mig. Då vände jag också och cyklade därifrån. Usch! Vill inte gärna ha ett tempopass med en flock kor efter.
En ko (tjur kanske) försökte också göra fler kor där på vägen.

Efter att vi kommit fram och tipsat polisen kör vi vidare. Vi möter två personer som är ute på kojakt. Vi frågar hur många de är. Ett tjugotal får vi till svar. Vi önskar dom Lycka till med infångandet och åker vidare mot Väse.

Vägen är fin och böljande och solen tittar fram.
Vi trampar på och i Väse stannar vi till på Bymarknaden. Jag köper en (prydnads)tupp på loppisen. Får ner den i ryggan. Vi provsmakar massa godsaker från de lokala utställarna innan vi fyller på med lite mer energi.

Sen far vi hemåt igen. Benen är sega nu. Riktigt sega. Men det viktigaste är att jag inte har ont. Och det har jag inte. Underbart.


Spräckte därmed 7-milagränsen på nya hojen. Det blev en riktigt trevlig och lite spännande tur.
Och jag är så där trött och seg igen. Den där sköna känslan, som jag längtat så mycket efter.
Me like!

onsdag 17 september 2014

Dripp dropp

Det var längesen jag var spinning nu. Jag tror det var när jag testade på "inomhus-triathlon" sist. Idag fanns det ett dubbelpass på gymmet, 25 minuter spinning och 25 minuter crossfit. Ganska lagom att börja med tyckte jag.

Jag glömde tyvärr spinningskorna hemma och att cykla i Saucony hattori, som kan liknas med en strumpa med plastsula är inte att rekommendera. Men jag hade inget val så jag körde ändå. :)
Passet var kort och intensivt. Tabata-intervaller och andra intervaller avlöste varandra. Jag satt ner och trampade med hög kadens och mer hög kadens.

Det gick riktigt bra och höften var med i spelet. Svetten droppade av mig och rann nerför cykeln. Det bildades en liten pöl runt. Tänk va fantastiskt underbart det kan vara att få bli lite svett.

Glad och lycklig fortsatte jag sen in i stora salen och plockade fram de grejer som behövdes. Sen körde vi 4 övningar under 7 minuter. 10 eller 20 repetitioner av varje. Sen bytte vi övningar och gjorde 7 nya minuter. Och sen en sista gång. Så 21 intensiva minuter och jag kände mig spaghetti. Sköööönt!

Jag fick strukturera om någon enstaka övning bara för att skona höften men annars kunde jag delta. Riktigt, riktigt skoj och bra träning. 
Gammal bild
Foto: Privat


tisdag 16 september 2014

Flyt

Det stod simning på schemat för dagen. Jag begav mig till badhuset och när jag kommer in i simhallen var det lugnt. En ensam man simmade på motionssimsbanorna. Jag tog en egen bana och började simma.
Jag vet inte om jag sagt det förut, men jag känner att simningen går väldigt bra nu. Det känns som om andningen fungerar och jag kommer framåt.

Efter ett par längder går mannen upp och jag är ensam i hela bassängen. Det är härligt. Det är bara jag som bryter vattnets spegel. Jag kommer in i min egna värld och armarna och benen går. Jag har lämnat dolmen hemma och simmar med benen också. Det fungerar utan smärta. Så skönt!

Lugnet är övergående.
Jag hinner bara ett par längder innan det kommer in 2 skolklasser med barn. Jag får förflytta mig till motionssimsbanan. Det kommer en dam och en man så vi blir tre där.

Jag simmar tills jag tröttnar.
Jag känner av lite träningsvärk i rygg och sidan av ryggen efter gårdagens gympass, men det går bra.
Foto: Privat
Det var dagens träning. Nu sitter jag i bilen på väg till Karlstad och ska besöka en fin vän.
Vi ska tala hela kvällen tills vi stupar! Girltalk, you know! ;)

måndag 15 september 2014

Rivstart på veckan

Det är andra veckan på mitt träningsschema. Jag tycker det har fungerat bra, och det är bara småjusteringar som jag fått göra i schemat för att anpassa det till livet i övrigt.

Veckan startades upp med att klockan ringde mitt i natten, kändes det som i alla fall. Jag har sovit lite dåligt i helgen så när klockan ringde 5.30 så kändes det som om jag sovit alldeles för fort.
Jag smög upp, tog en kaffe och cyklade till gymmet så jag var där lagomt till kl 6.00 då de öppnade.

Jag körde mina övningar, riktigt bra sånna. Det är tuffa övningar och jag blir svett, rejält svett. Nåt jag inte brukar bli på gymmet i vanliga fall. Coach Madde har gjort ett mycket bra jobb.

När jag var klar cyklade jag till jobbet, tog en snabbdusch och var redo för arbetsdagen. Nu är jag är hemma igen och har hela kvällen fri. Gött!

söndag 14 september 2014

Lyhörd långcykling

Det var ju strålande vacker dag idag. Igen. Det är ju helt fantastisk väder vi har!

Efter en god lunch hoppade vi på cyklarna och drog iväg och röstade innan vi styrde ut mot landsvägen. Lite motvind och solen värmde gött.
Foto: Privat
Vi hade en liten plan på att cykla en liten längre tur. Långsamt och lugnt. Och väldigt lyhört på hur höften känns.

Det gick bra. Vi susade fram längs fram vägen. Fina vägar som snirklar sig mellan små röda stugor.

I Degerfors stannade vi för lite energipåfyllning innan vi åkte de sista milen hem.
Foto: Privat
Summa summarum blev det 65 km. Det tog oss 2,5 timme och höften känns ok. :)
Benen däremot var riktigt slitna på slutet. Det märks att jag tappat väldigt mycket på dessa stillasittande månader.
Men det är ok, inget jag kan påverka nu. Jag blickar framåt nu och GLÄDS, med stora bokstäver, att jag kan röra på mig igen utan att det gör ont. Jag tar en dag i taget och kommer skynda långsamt.
Jag hinner ju. :)

lördag 13 september 2014

Gym i fintröja

I torsdags rastade jag cykeln lite. Det var en fantastisk höstkväll med sol. Lite kyligt i skuggan och varmt i solen. Det doftade hö när dimslöjorna dansade över gärdet. Vackert och helt underbart att få susa fram tillsammans med cykeln och älsklingen. Jag blir liksom helt lyrisk. :)

På lunchen igår träffade jag Johan. Han har precis kommit hem från Chamonix och TDG. Ett lopp över 330 km.
Första gången jag träffade Johan var på utmb 2011. Då sprang vi nästan hela loppet ihop. Efter det har våra vägar korsats ett par gånger. Nu passerade han Kristinehamn i ett annat ärende så vi passade på att luncha ihop.

Tävlingsplaner, bilder och upplevelser delades och jag blir så sugen på äventyr! Nästa år, då! ;)

Igår stod styrketräning på schemat från PT'n. Mage och armar. 
Rodde lite som uppvärmning innan jag körde mina övningar, peppad och inspirerad iklädd en av mina finaste tröjor, utmb-tröjan. 
Sen cyklade jag hem lagomt mör i armarna. 

Idag är det vilodag. Det vankas dop för min bästa kompis dotter, Milia. 

torsdag 11 september 2014

Schemat fortsätter

Jag följer min uppsatta träningsplan Jag tror det är bra, att begränsa mig själv till att inte köra på för hårt bara för att jag kan (nåja).
I tisdags simmade jag och igår besökte jag gymmet igen. Eftersom jag inte är insatt i alla termer och vad alla övningar heter så frågar jag tusen till frågor till PT'n och så kollar jag youtube för att se hur det ska gå till. Men jag lär mig ju tids nog.

I tisdags besökte jag också sjukgymnasten. Det var ett långt och givande besök. Jag fick 2 övningar att göra, små och enkla. Enkla som i att jag behöver inga redskap eller byta om. Men otroligt svåra att utföra. Att hålla kolla på alla saker samtidigt och spänna här och där och hålla huvudet på rätt plats osv. Det är inte lätt. Förhoppningsvis lär jag mig det också. :)

Bild från gymmet igår.
Foto: Privat
Nu ska jag ut och cykla i solskenet!

måndag 8 september 2014

Morgongym

Jag gillar ju att träna, och framförallt att springa. Nu är det dags att försöka dra igång lite mer träning igen efter alla dessa 12 veckor på kryckor. För att jag inte ska göra för mycket, fel eller på nåt sätt riskera att detta blir ännu mer långdraget har jag tagit hjälp. Jag har skaffat mig en PT. Och imorgon ska jag träffa sjukgymnasten, så till tillsammans ska vi komma på ett bra upplägg.

Jag vill få hjälp med att träna styrka och bygga en stark löparkropp som klarar belastningen. Jag vill få hjälp med att veta vad jag ska göra på gymmet, inte bara gå dit helt random och dra och lyfta lite. Nu är det slut på det. Ordning och reda ska det bli. :)

Mitt första upplägg är fokus på övningar som inte belastar höften och gör mig starkare som löpare. Schemat startade idag och jag gillar ju att träna på morgonen så jag hängde på låset när gymmet öppnade kl 6.00.
Foto: Privat
När jag var klar cyklade jag till jobbet, mör och glad. Förbaskat glad faktiskt. Det regnade ute. Och vet ni, det gör inte ett dugg. För det är bara vatten, och det är så underbart att kunna cykla till jobbet igen. :)


söndag 7 september 2014

Inspirerad

Det blev en fin lördag i helgen. Soligt och varmt och med enormt mycket inspiration. Vi tar det från början. :)

Jag lämnade hemmet redan kl 6 för att åka till målet för Bergslagsleden Ultra i Ånnaboda. Där mötte jag upp Emelie och Troja, och många fler så klart, bla från Landslagsgruppens läger. Rena kramkalaset!
Löparna satte sig i bussar som skulle ta dom till starten. Jag hade äran att vakta Emelie's skatt, Troja.
Vackra, fina, underbara Troja
Jag är galet sugen på att skaffa en hund så jag njöt av uppdraget.
Troja och jag for in till Örebro för att tanka, köpa morgonkaffe och en baklampa. Sen åkte vi vidare till första vätskekontrollen för att kolla in lite löpare.

Ledaren och vinnaren Daniel
Foto: Privat
När Emelie passerat gick vi till bilen, åkte en bit och stannade i solen för lite lunch. Troja smaskade på sitt ben i skuggan och jag njöt i solen med en sallad. Så himla gött!
Tiden rann iväg och jag visste inte om jag skulle hinna åka till vätskekontrollen och samtidigt hinna se målgången så vi åkte tillbaka till mål sen. La oss på en filt och jag njöt av sällskapet och inspirerades av alla löpare och deras målgångar.
När ett flertal av lägrets deltagare kommit i mål och duschat åkte vi till gården de bodde på. Där satt vi och talade i ett par timmar i solen. Jag blir otroligt taggad och bara VILL va frisk NU. Jag blir så glad av alla löpares sällskap.

Jag blev bjuden på en god middag och sen pratade vi lite om vad och hur vi äter. Jättespännande och intressant att det skiljer sig så mycket från person till person. Alla är vi olika.

Jag fick också äran att sitta vid Rune Larsson. Jag har aldrig pratat med honom tidigare och detta gav mig ännu mer inspiration. För er som inte vet vem Rune är, läs här

Så jag var verkligen fullproppad av energi och pepp när jag åkte hemåt.
En toppendag, tillsammans med Troja och underbara vänner.

lördag 6 september 2014

Landslagsgruppsträff

Det har varit några träffar för Landslagsgruppen tidigare. Jag har aldrig deltagit på dessa. Det har liksom inte riktigt passat.

Den här gången arrangeras träffen i Skrekarhyttan mellan Nora och Karlskoga. Det är bara en timmes resa härifrån. Jag har inte anmält mig och jag kan ju inte vara med och springa. Men jag kommer åka dit ändå och bara säga hej och träffa lite goa vänner.

Några kommer springa Bergslagsleden Ultra idag. Det är en tävling som lockar mig och ser jätteintressant ut. Den ska jag testa nån gång.
Idag kommer jag åka dit och titta lite och inspireras och, antagligen, bli galet springsugen.
Foto: Privat

fredag 5 september 2014

Fördelar o nackdelar

Det blev en simmarlunch idag. Jörgen plockade upp mig och så for vi till Simhallen.

Jag har klickat hem en del nya kuliga grejer från Wiggle, men har inte fått leverans än. Bland annat ett par nya simglasögon. Jag har haft samma ett helt år nu och de är helt galet slut. De är både repiga och immar igen direkt. Inte bra alls. Dessutom sitter de inge vidare.

I alla fall, nu har jag ju inga andra att byta med, än så länge så jag får ju simma med de jag har.
Jag simmade 500 meter. Sen tränade vi lite voltvändning.
Sen tog jag paddlarna och körde 500 meter till. Lite lustigt att jag simmar fortare utan paddlar...

Berättade för Jörgen att jag hade så dåliga brillor och då hade han ett par nya i sin väska som jag kunde få prova.
Och jösses, säger jag bara! En hel värld öppnade sig!

På den djupa delen av bassängen var det som att sväva! Jag såg ner till botten och jag kände mig viktlös. Som att sväva! Vilken skillnad på sikt!

Men!
Jag såg också allt hår, och annat småäckligt som flyter runt i en bassäng. Så det finns fördelar och nackdelar med allt. Med mina gamla immiga, svarta glasögon är man lyckligt ovetande om sånt.
Bra sikt i dessa!
Foto: Privat
Avslutade sen med 2 gånger 500 meter med dolmen. Det är bäst att ta det lugnt så inte benet får en chock.
Det blev ett riktigt bra simpass med avslutande lunch innan jag fick skjuts tillbaka till jobbet.

3 km LYCKA

Idag cyklade jag till jobbet igen! För första gången sen i början av juni.

Jag tog god tid på mig. Cyklade långsamt och NJÖT. Solen sken.

3 km rena endorfiner!

Ville bara dela med mig. :) :) :)

onsdag 3 september 2014

Cykeltest

Min nya cykel har stått parkerad i sovrummet. På armlängds avstånd från sängen. :) Min fina, nya rosa och svarta cykel... 
Min sambo har också köpt sig en landsvägscykel (inte rosa) ;). Vi har ju cyklat en del mtb tillsammans tidigare, men nu ska vi köra lite landsväg också.
Landsvägscykling tar ju en hel del tid så då är det ju skoj om man kan göra det tillsammans.

Jag har testat att gå lite utan kryckor hemma i lägenheten. Jag har inte fått ont efteråt och det känns lovande och att skadan är på väg åt rätt håll.

När nu min sambo också hade fått hem sin nya hoj kunde vi inte vänta längre. Jag ville testa om det kändes ok att cykla. Efter en mailkonversation och ett litet ok med sjukgymnasten kändes det heller inte "fel".

Så vi trampade iväg. Det gjorde inte ont! Det. Gjorde. Inte. Ont! :) :) :)
Låg en del bakom och bara flöt på. Tog det lugnt. Satt ner och tog det lugnt uppför och rullade på nerför.

Jag kände hjärtat slå!
Jag fick högre puls igen! Så ofattbart gött!! Jösses så glad jag kände mig!

Tillsammans susade vi fram längs vägen. Solen sken och endorfinerna svämmade över. Jag kan cykla och det gör inte ont!

Nu gäller det bara och tygla sig själv så jag inte startar igång för fort eller för hårt.
Men det det ska nog gå bra.


tisdag 2 september 2014

Distansrekord i K2

Jag flexade ut vid lunch idag. Jörgen och jag skulle på långtur i kajaken.
Det blåste inte så mycket, enligt väderapp'en men det visade sig inte riktigt stämma.
Tanken var att ta distansrekordet, för mig, och paddla länge och stanna och käka lite så där.

Det blev K2:an idag. Vågorna var rätt höga. Jörgen satt fram och det sköljde in över kapellet. Fören gick ner, rakt igenom vissa vågor och det blev blött. Även om kapellet är hyffsat vattentätt så kom ju vattnet upp över kläderna och rann ner i sittbrunnen. Men det gjorde inget. Det är ju rätt varmt i vattnet än.
Och det var så kul! Herr Vänern busade med oss. Två gånger var vi nära att kapsejsa men med hjälp av paddeln lyckades vi styra upp det hela igen. Wihoo! Äventyr! Vi hade skoj!

Vi tog oss sen över till Kalvön, där vi stannade för lunch.


När vi gav oss iväg igen var det lugnare vatten, vi paddlade vidare genom sund och förbi fina stugor. Det började bli jobbigt för överkroppen. Magen och armarna var trötta och nacken och bakom skuldrorna gjorde ont.
Det var dags att stanna och fika!
Vi hittade fram till Kråkskär. En liten fågelö.



Här satt jag...


Vi hade nu lite drygt 12 km på klockan och styrde kosan tillbaka. Mitt tidigare distansrekord är 16-18 km nånting. Nu blev det lång paddling, en hel mil i sträck.
Ringbärssundet

Armarna skrek, bakom skuldrorna skrek och sved. Det var riktigt jobbigt innan vi nådde klipphällen för ytterligare ett stopp.

Solen sken när vi satt där och talade om ditten och datten. Livet är bra gött! Även om kaffet hade runnit ut i hela väskan. :)


Nu bytte vi så jag satt fram och styrde. Vi letade lite större vågor, för nu hade det lugnat sig mot hur det var när vi paddlade iväg. Men lite längre ut hittade vi vågor som sköljde över oss. Vi rundade en ö till innan vi tog oss in mot land igen med sträckan 26 km på klockan.

En riktig toppendag! Tack kompis!

måndag 1 september 2014

Transalpine är igång

I lördags skulle jag startat. Loppet som jag så gärna ville göra. Transalpine
Tidningen Outside sökte en äventyrare, jag sökte och blev uttagen. Jag var så glad.

Nu blev det ju inte så. Så Maria fick chansen att åka. Så jag gläds med henne och Ted som får springa hela veckan lång i Alperna. Ett äventyr! :)

Efter gårdagens etapp (den andra av åtta) låg de på  plats 12 om jag förstod det hela rätt. Och det är jämnt! Jättespännande!
Ni kan följa resultatet här.

Hoppas vädret är fint, benen starka och vyerna oslagbara.
Jag är med er i tanken! :)
Från UTMB 2013
Foto: Privat