Min sambo har också köpt sig en landsvägscykel (inte rosa) ;). Vi har ju cyklat en del mtb tillsammans tidigare, men nu ska vi köra lite landsväg också.
Landsvägscykling tar ju en hel del tid så då är det ju skoj om man kan göra det tillsammans.
Jag har testat att gå lite utan kryckor hemma i lägenheten. Jag har inte fått ont efteråt och det känns lovande och att skadan är på väg åt rätt håll.
När nu min sambo också hade fått hem sin nya hoj kunde vi inte vänta längre. Jag ville testa om det kändes ok att cykla. Efter en mailkonversation och ett litet ok med sjukgymnasten kändes det heller inte "fel".
Så vi trampade iväg. Det gjorde inte ont! Det. Gjorde. Inte. Ont! :) :) :)
Låg en del bakom och bara flöt på. Tog det lugnt. Satt ner och tog det lugnt uppför och rullade på nerför.
Jag kände hjärtat slå!
Jag fick högre puls igen! Så ofattbart gött!! Jösses så glad jag kände mig!
Tillsammans susade vi fram längs vägen. Solen sken och endorfinerna svämmade över. Jag kan cykla och det gör inte ont!
Nu gäller det bara och tygla sig själv så jag inte startar igång för fort eller för hårt.
Men det det ska nog gå bra.
Hejja!
SvaraRadera