torsdag 28 februari 2013

Bilder från helgen.

Jag tog ju inte så många bilder i helgen. Hade inte tid så mycket tid. ;)
Det fanns andra som tog bilder.

PeteX

Esko Anttila
Här hittade jag några på mig, bla dessa.

Före start
Fot Esko Anttila

Inte så pigg just här, haha
Foto: Esko Anttila

Massagetid bokad

Igår tog jag hål på den stora blåsan och tömde den. Det gjorde inte det minsta ont och nu kan jag få på mig skor igen! :) Idag blir det en promenad på stan.
Jag har verkligen gjort minsta lilla hela veckan, men igår cyklade jag till jobbet och det var jätteskönt att röra lite på sig. Men jag måste säga att fötterna var lite kalla i de öppna skorna när jag kom fram. Men idag är det vanliga skor igen! Jääää!

Det är fantastiskt va bra kroppen återhämtar sig. Jag känner stor skillnad från dag till dag. Det som oroar mig lite är smärtan i vänster knäveck. Jag har bokat tid för massage på fredag så jag hoppas det kommer reda ut lite.

Handen på hjärtat så är jag faktiskt lite springsugen. Redan. Men jag har lovat mig själv att vila fram till helgen i alla fall.

Snart barmark och bara ben.
Ps: Jag hittade Ultramarathon på Wikipedia idag. Har jag inte läst tidigare.

onsdag 27 februari 2013

Tid över

Oj oj oj vad mycket tid jag har. Barnen är på skidsemester med sin pappa. Jag återhämtar mig, alltså ingen träning.
Känns som om dagarna är hur långa som helst.

Idag åkte vi och handlade direkt efter jobbet. Hittade 1000-bitarspussel till ett bra pris. Så vi köpte två! :)
Så nu har vi att pyssla med en stund.

Blir ju lite rastlös annars. Imorgon kan jag nog ha skor på igen. Då kanske jag kan ta en promenad. :) Det drar så kallt med öppna skor så här års. ;)

Frisk

Enligt fransk lag måste man ha ett friskintyg för att få starta i UTMB. Förra gången detta intyg skulle in fick jag åka på en extraundersökning där mitt hjärta ultraljudsundersöktes. Allt var i sin ordning och läkaren godkände mig och önskade mig lycka till.

Idag var det dags att besöka vårdcentralen för att undersökas inför årets UTMB. Läkaren lyssnade på hjärta och lungor och ett EKG gjordes. Jag hade med utskriften från mitt tidigare besök och allt såg (lika) bra ut.

Så nu är jag klar för start i årets Ultratrail du Mont Blanc! :)

tisdag 26 februari 2013

Tredjepriset

Vad vinner man i en sån här tävling? Det är en fråga jag fått.
Jag kan berätta vad jag fick som tredjepristagare.

Jag fick en stor buckla!



Jag fick 4 schampoflaskor (!)
En flaska tvättmedel för träningskläder.
Några bars och sportdryckspulver.
Ice Power linement.
Sen fick jag också ett presentkort från Zero Point på 29,90 Euro som jag inte tittat närmare på än. De verkar ha lite kompressionskläder bla. Ser bra ut!



En hel kasse med grejer alltså! :) Alltid roligt att vinna saker!

Hål i magen

Det har nu gått 2 dygn sen jag passerade mållinjen (tiden) i mitt långa lopp. Kroppen återhämtar sig bra tycker jag. Jag kan gå bättre idag på mina ömma fötter, men några skor kan jag fortfarande inte få på. Jag trär i fötterna i de fula Crocs'en när jag går mellan bilen, hemmet och jobbet.

Jag har sovit dåligt i natt också, trots att jag var rätt trött igår vaknade jag och kunde inte somna om. Kände mig pigg. Vänster knäveck gör fortfarande lite ont och fötterna är rätt svullna. Besparar er bilder på det. :)
Eftersom fötterna är så svullna är det skönt att ha dom i högläge. Det kanske ser rätt nonchigt ut med fötterna på skrivbordet men det är det värt efter 210 km. :)


Jag är hungirg typ hela tiden. Det är som att ha ett hål i magen. Ett stort hål som maten bara försvinner i. Jag fyller det med bra mat. Köttfärsbiffar med blomkålsmos, lax (det bästa jag vet), ägg, avokado, köttfärssås, omeletter...
Och min nya matkärlek - Brysselkål! Tänk att jag levt i 35 år utan upptäcka dessa läckerheter! Åh så goda de är!

Mmmmm.....

Måste äta igen!

Äggvokado




måndag 25 februari 2013

Espoo 24h

Så var det dags. Jag har ju sagt tidigare att jag inte ska springa fler 24H. Jag vet ärligt talat inte varför suget ändå fanns där. 2011 när jag var på Bislett hade jag 180 km som mål. När jag hade säkrat dom, promenerade jag på slutet och när mätaren slog över på 180 gick jag och duschade. Nånstans inom mig kändes det som om jag var god för 200. Kanske var det det jag ville bevisa för mig själv?

En liten tanke grodde i mig om en revansch på Espoo. Samtidigt som minnena från förra gången med dålig mat (urballad mage) och mycket konstigt underlag fanns i mitt huvud. I september när anmälan öppnade hade jag fyllt i alla uppgifter på anmälan men tryckte aldrig iväg det. Loppet blev snabbt fullt och jag behövde inte fundera mer på det. Tills en dag i slutet av december då jag läser på Facebook att Jonas anmält sig till en reservlista. Attans! ;)
Jag bollade lite med sambon som peppade mig att åka. Jag anmälde mig till reservlistan och 3 timmar senare var jag anmäld och resa och hotell var bokat och betalt. Snabba ryck!

Jag tog tåget till Arlanda på fredagen. Det passade inte jättebra med tider för jag fick 3 timmars väntetid på Arlanda. Men jag är hellre ute i god tid när jag ska åka tåg. Man vet ju aldrig. Träffade Jonas och Christer vid gate'en och vi kom väl fram efter den snabba flygresan på 45 minuter. Vi tog en taxi till hotellet, handlade lite snacks i en butik innan vi intog hotellets restaurang och min rumskompis Marie anslöt.

Jag sov rätt ok på natten. Vaknade ett par gånger av att täcket prassalde så. Klockan ringde och vi steg upp och moffade i oss så mycket frukost som vi orkade. Me like hotellfrukost! Sen en taxi till Arenan.

Vi plockade upp våra saker på det bord som var markerat med Svenska flaggan.
Kände in stämningen och träffade de andra svenska löparna.


På nåt sätt var det lite pirrigt. Det är konstigt hur det kan vara så. Det är ju liksom inget problem att hitta banan. Det är ingen hets och att hitta en bra postion i starten kan inte vara mer oviktigt. Det är bara att sätta den ena foten framför den andra.
Ändå flög fjärilarna runt, runt i min mage.

Vi drog oss bort mot starten några minuter i 12. Äntligen skulle vi få springa. Jag hade funderat med det här hur man lägger upp ett 200 km-lopp. Springer man 10+10, 11+9? Jag tänkte mer på 11 + 9. Att försöka springa ganska jämnt men att ändå hamna runt 11 mil första 12 timmarna.

Jonas och jag sprang ihop de första timmarna. Han hade en plan, som vi sprang för fort för... Vi hade en varvtid på 2:20 till 2:25. Vi höll väldigt jämn fart hela tiden. Hamnade i nån sorts bekvämfart. Vi sprang 25 varv och promenerade sen ett. Sen blev det alltså 24 varv löpning och 1 varv gå. Efter ett toabesök kom vi i osynk och jag fortsatte själv.
I varje gångpaus tog jag en macka med Nutella, drack resorb och kompletterade med nån salttablett då och då. Drack även en mugg med blåbärssoppa. Jag hade med proteinpulver blandat med oboy i en flaska som jag tog med mig då och då runt banan och drack medan jag sprang.
Minisnickers och minibounty käkade jag också ett par stycken.
Mia fixade allt jag bad om. Ovärderligt! Jag är evigt tacksam.

Det kändes mycket bra, och varven och tiden bara försvann. Jag drack bubbelvatten, vanligt vatten och cola från arrangörens bord men det ätbara lämnade jag orört. Jag hade ju mitt egna energibord.

Jag hade köpt chips och nötter också. Men åt bara ett par stycken. Det smakade inte alls och nötterna var så jobbiga att tugga. Den varma maten serverades kl 19. Jag hoppade över den också. Har alldeles för otäcka minnen av den sen sist.

Tiden gick verkligen jättefort och jag passerade 11 mil före kl 12. Skönt 9 mil kvar på 12 timmar.
Ett vasalopp...

När vi bytte håll vid midnatt kände jag av en smärta på insidan/baksidan av vänster knä. När man böjer lite på knät så kan man känna typ en sena vid knävecket Det gjorde ont men Mias Silvio hjälpte mig att sträcka ut och massera lite. Det gjorde susen och jag kunde återigen springa på. Stort Tack! Han var ju själv med i loppet liksom.

Det serverades varm mat igen. Men jag valde att inte äta det.

Nu tänkte jag ta fler gångpauser. Jag sprang 30 minuter och gick ett varv. Men det blev så jobbigt att hålla ordning på vilket klockslag jag skulle springa igen så jag valde att springa 5 km och sen gå ett varv. Det fungerade väldigt bra och tiden bara rann iväg.

Allt fungerade! Det var min dag. Jag kände mig så stark och varvtiderna låg fortfarande på samma tid som i början, efter 17 timmar!

Men vid 6.30 var jag sömning. Kändes som jag ville lägga mig. Fick pepp av Mia, Maria och Anna. Drack min redbull och blev pigg igen. Jag hade ju fixat spellistor i spotify som jag skulle lyssna på, men jag tyckte   det var rätt skönt utan musik. Konstigt egentligen eftersom jag nästan alltid springer med musik annars. Nu sprang jag hela loppet utan musik.

Klockan 10.30, med 90 minuter kvar passerade jag 200 km!!

200 km!! Foto: Mia Thomsen
Jag låg tvåa och hade så gjort en stund. Pernilla låg 3 varv efter mig. Jag hade ingen ambition att placera mig och blev förvånad när Mia berättade att jag låg tvåa. Jag var så himla nöjd att ha klarat mina 200. För mig spelar en andra- eller tredjeplats ingen roll. Jag drog ner på farten och gick 2 varv innan jag började springa igen. Pernilla kom ikapp och gick om. Det bekom mig inte det minsta. Jag log och kände mig så himla nöjd. I did it!

Sista timmen var där och de flesta började springa fortare. Helt galet, verkligen, vilken kraft människan besitter! Jag gick en hel del och pratade med en kille som jag träffade i Ungern i somras när jag sprang Ultrabalaton.

Sista 9 minuterna skriker Maria: Kom igen, det är 9 minuter. 3 jävla schlagerlåtar! Haha, cooling! Jag springer väl på då... :)
Jag passerar varvningen när det är 1 minut kvar. Ser att det står 209,84 efter mitt namn. Hinner jag 160 meter så har jag gjort 210? Jag lägger in spurten och drar på. Jag hinner 223 meter vilket ger en 4.29-fart! Vilken fartökning! Visst, det var en kort bit men jag hade ändå en hel del mil i benen. Otroliga kropp alltså!
Avslutar mitt fjärde 24H med 210 km! Yes!

Jag sätter mig ner. Det är över. Slut. Jag är så nöjd!

210 km i benen

Prisutdelning
Luften i arenan var väldigt torr. Jag har druckit mycket och svettats mycket. Mina ben är saltiga och kan nästan peelas av allt salt. Armar och ansikte har jag tvättat av när jag varit på toa. Läste nånstans att det är viktigt att tvätta av sig saltet, dels pga skavet men också för att saltkristallerna sätter igen porerna så man slutar svettas, vilket inte är bra.
De torkade saltkristallerna på huden orsakar ju en massa skav. Jag har skavsår både här och var. Efter tröjans halsmudd, sport-bh'n och lappen i tightsen bla. Det gjorde jätteont att duscha efteråt!
Blåsorna på fötterna har gått sönder så de känns ändå ok. Men den stora blåsan på hälen som jag brukar få är fortfarande hel så den får vara det ett par dagar.
Jag känner fortfarande av den ömma senan i vänster knäveck. Det gör som mest ont när benet var böjt och ska räta ut det. Säkert nån överansträning. :) En annan tanke är att kompressionsstrumpan suttit åt på fel ställe. Jaja, det går nog över.

Summa summarum:
Jag är väldigt nöjd, jag klarade mitt (lite hemliga) mål.
Jag är otroligt tacksam för allt stöd och hjälp jag fick av Mia ThomsenMaria Jansson och Anna Grundahl.
Jag är jätteglad för alla hälsningar jag fick från kända och okända människor. Små lappar fyllda av energi.
Jag är också jätteglad för min starka kropp, mitt huvud som pallar att springa 538 varv på en inomhusbana.

Tack världen! Tack alla! Kärlek till er!!

Små lappar med hälsningar från er alla,
som betyder så mycket och gav så mycket energi.
TACK!

Hur känns det?

Dagen efter. Hur känns det? Som sportjournalisten skulle sagt.

Jaaa, det har nog inte riktigt sjunkit in än, kan jag väl säga. Jag känner mig ändå väldigt nöjd och glad.
När jag kom hem igår stapplade jag upp till vår lägenhet på tredje våningen. Inte alltid så kul med alla trappor när benen är stela.
Klockan var lite efter 20.00 och jag frös nåt otroligt. Antagligen underskott av energi. Sambon pysslade om mig, fixade mat och serverade mig där jag var, la på mig filt och hämtade allt jag bad om. Världens bästa! Jag sov lite där i soffan och förflyttade mig sen i slow motion till sängen.

Eftersom benen gör lite ont sov jag inte speciellt bra. Det gör ont att vända på sig. Vid 4.15 vaknade jag och var pigg?! Antagligen lite endorfiner som spökar i kroppen. :)
Steg upp lite före klockan och tog en skön dusch innan jag var på jobbet 6.45

Jag kommer nog bli mer trött under senare delen av dagen.

Ser inte så pigg ut här heller. Precis efter målgång.
Foto: Privat
Trots de stela benen, ömma blåsor och skavsår som svider så mår jag så gott! Även om jag inte gått ut med det här, så var mitt mål att ta mig över 200 km. Jag lyckades och jag är sååå glad för det. :) :)

söndag 24 februari 2013

Skitnöjd!

Är på väg hem. Världens snällaste pappa med sambo hämtade mig på Arlanda. Fötterna är blåsiga och gör ont. Skavsåren svider. Men jag är sjukt nöjd!
210 km och en tredjeplats.

Berättar mer när jag fått lite sömn.


Stor kram till er alla som skickade hälsningar. Det ger en enorm energi!
Tack!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 22 februari 2013

Följ med!

För er som vill följa mig under dygnet i Finland kommer här lite länkar.
Starten går kl 11.00 imorgon, svensk tid. Målgången är alltså på söndag, samma tid.

Jag finns på mitt gamla mobilnummer, alltså 073-numret, om ni vill mig nåt under helgen.

Loppets hemsidaå

Liveuppdatering

Skicka gärna en hälsning!
Dessa skrivs ut och lämnas till oss deltagare under tävlingen. Det är en enorm energigivare att veta att omvärlden är med en i tankarna. Så skriv gärna en rad. :)

På plats

Ligger på hotellet o ska strax sova. Magen är fylld. Snacks är inhandlat och allt är i sin ordning. Hotellrummet är fint och frukosten är säkert god imorgon. Saknar sambon där hemma, annars är väl det mesta på topp.

Resan gick bra och jag drack en god och svindyr kaffe latte på Arlanda.


Nu lite sömn. Det blir det inget med kommande natt. Då ska jag hålla mig på benen till söndag kväll. Vi får se hur det går. ;)

Go natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

På tåget

Sitter på tåget mot Stockholm. Sen vidare till Arlanda.
Tror jag fått med mig det jag ska ha. Det blir säkert bra.

Tog en kort löptur igår kväll för att testa mina nya dojor. 6,5 km runt Ringvägen blev det. Träffade på snabba Anna-Karin efter ca 2 km så det blev en liten fartökning i ca 1km med henne. Kändes avslappnat och bra.
En skön känsla som jag tar med mig till landet i öst. :)

Det ska bli kul det här.
Ikväll kommer ett inlägg med länkar hur ni kan följa tävlingen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 21 februari 2013

To do, torsdag

Sista dagen hemma. Jag känner mig redo, klar.
Jag vill springa nu. Ser fram emot lördagen. Vad har jag kvar att göra då?
  • Skriva ut flygbiljetten
  • Skriva ut packlistan
  • Leta upp resväskan i förrådet
  • Packa
  • Springa en liten kortis
  • Lägga in en ljudbok i mobilen
  • Göra spotifylistorna lyssningsbara offline
  • Göra upp om tid för skjuts till tågstationen
  • Sova gott i min säng
Det som är klart är.
  • Hämtat ut mina nya skor
  • Hämtat ut mina beställda salttabletter
  • Köpt resorb, nötter, nutella och Snickers
  • Bakat brödet
Som ni ser. Jag är klar! ;-)

Lång bilväg, kort springväg.

Imorse åkte jag bil till jobbet fast det bara är 3 km. Vi tog bilen för att sambom kliver på beredskapen i eftermiddag och då måste han ha jobbarbilen hemma på vår parkering.
Vi cyklar ju till jobbet annars.

En tanke som slog mig är varför vägen känns så lång när jag åker bil. Det kändes som om jag åkte bil en mycket längre sträcka än jag vanligtvis cyklar. Det är samma sak när jag åker bil till stugan, 12 km. Vägen känns jättelång, men när jag springer dit känns den inte alls så lång.

Varför känner jag så? Är det för att jag gillar och springa och cykla så det blir liksom en upplevelse av det hela. Jag ser, hör och känner lukter. I bilen är det dött. Bara en väntan på att komma fram.

Eller vad kan det annars bero på?

Upplevelser på Roms gator 2011.
Foto: Privat







onsdag 20 februari 2013

Går in(ne)

Starta aldrig en tävling med nya skor! Därför går jag runt här hemma, inne, med mina nya skor. Ska ha dom jobbet imorgon också.  Sen kan jag använda dom på tävlingen på lördag.  Visst? !

Avskaffa tjejklassikern!

Tjejklassikern, alltså detta omdebatterade ämne. Jag kan gå igång på det här, verkligen. Då blir jag lite av en militant feminist. ;)
Tjejlopp, tjejträffar och tjejresor. Gillar inte sånt. Tycker det är fjolligt och mycket roligare om alla kan va med. Men det är en annan sak...
Det här handlar om att loppen är en tredjedel av det riktiga loppet. Av vilken anledning?! Och av vilken anledning skulle inte en kille vilja starta i det kortare loppet?

Ann-Sofia Forsmark beskriver detta väldigt bra. Jag håller med fullt ut!

Håller ni med får ni gärna skriva på namninsamlingen som stöd för detta.

Tjej och kille, mycket roligare!

tisdag 19 februari 2013

Trevlig lunchmil

Jag hoppade över spinningen imorse. Försöker sova så mycket jag kan inför det stundande icke-sova-dygnet i helgen. Istället tog jag mil tillsammans med Annica på lunchrasten.

Igår eftermiddag när vi cyklade hem från jobbet var det plusgrader och slask.
Idag har allt frusit till is så det var ganska knöggligt och halt att springa. Underlaget varierade mellan oplogad snö, is, packad snö och grusad väg. Lite av allt kan man säga. :) Allt utom barmark...
Men vi tog oss fram i behaglig fart och avverkade det ena samtalsämnet efter det andra. Jättetrevligt!

Nu vet jag inte riktigt om jag ska vila fram till lördag eller ej...
Kanske...
Vi får se hur det känns...

Annica och jag på förra veckans islöpning.
Foto: Jörgen

Finlandsenergi

Jag hade ju en plan att testa frystorkat att äta i Finland. Det gick ju inge vidare eftersom jag inte ens klarade att svälja det. Och går det inte att svälja när man är hemma och "som vanligt" så går det ännu sämre när man är trött och mår illa. Kanske köpte jag fel sort, men jag har varken tid eller lust att prova ut nåt annat just nu. Så bort med den idén. :)

Nu är min plan att baka en limpa mandelbröd som jag brukar äta hemma. Jag vet att den smakar bra, passar min mage och den innehåller massor av bra energi. Sen tänkte jag ha smör och lite olka pålägg på.

Nötter kommer jag köpa med, Salta nötter och nötter med chokladöverdrag. Det är smaskens!
Och Snickers.

Jag har aldrig varit en fan av läsk och i vardagen skulle jag aldrig få i mig ett helt glas läsk. Men på tävling händer nåt i min kropp och det funkar att dricka Coca Cola. Så Cola ska med.
Till natten kommer jag även dricka Redbull.

Salttabletter är på väg från Sebban.

Sen kommer jag väl äta snacks från arrangörens bord och hoppas att det smakar lite bättre med den "mat" som serveras än sist. I annat fall finns det ju en cafeteria i arenan där det går köpa ätbara saker.
Det löser sig! :)

4 dagar kvar!
Snögubbe med energidryck.


måndag 18 februari 2013

Packlista till Finland

Jag skissar och funderar. Tittar på gamla listor och funderar lite till. Trots att det är en inomhustävling är det en del som ska med.

Jag kommer nog springa i linne och kjol. Det trivs jag i och vet fungerar. Men jag vill ju också ha med nåt att byta med, om jag skulle vilja. Också överdragskläder att åka till Arenan i.

Lite vårdgrejer som skavsårssalva, tejp och "racer-bajs-stopp-tabletter" för att undvika det som hände förra gången. Kanske hade det kunnat rädda mig? Ja, de åker med iaf. Salttabletter och resorb kommer jag också packa i.

2 par skor tar jag med, trots att jag planerar att inte byta skor. Men om de av nån anledning går sönder så är det bra med ett par i reserv. När jag sprang 212 km i Ungern tog jag inte av skorna en enda gång och upplevde mindre ont av alla blåsor så jag kommer köra på det nu också. Kompressionsstrumpor med vanliga strumpor utanpå ska jag också ha att springa i. Då hamnar (förhoppningsvis) friktionen mellan strumporna och räddar mina ömtåliga fötter lite till.

Det är ett gissel med mina ömtåliga fötter. När vi körde kick n box förrförra veckan så upptäckte vi blodspår på golvet. Det var mina fötter som gått sönder. Inte det bästa innan tävling men så är det. Jag klarar inte ens en timme barfota utan att det blev en stor blåsa som gick sönder. Jag fick tejpa och ta på strumpor. Har kört så sen dess, men det blir lite halkigt i strumpor. Jag tycker att fötterna borde vänja sig och härdas men det verkar inte så.

Mitt nummerlappsbälte ska jag komma ihåg också.
Också nåt att ha på fötterna efteråt när jag, vis av erfarenhet, har svårt att komma i vanliga skor.

Hörlurar till musikspelaren. (Note to self: göra nya spellistor i Spotify och göra dom offline)

Tjaa, undrar om jag glömt nåt. Jag har ju ett par dagar kvar att komplettera listan på.

Formen

Tävlingsvecka!
Jag längtar verkligen till helgen. Att få springa riktigt långt, det var så länge sen nu. Det är faktiskt över ett halvår sen. Det måste vara i Ungern i månadsskiftet juni/juli...
Igår kväll när jag la mig längtade jag efter morgonen då jag skulle springa till jobbet.

Jag vaknade före väckarklockan och klädde om. Var faktiskt rätt pigg trots att det blev lite för få sömntimmar inatt.
Jag pussade lite på barnen och tassade sen iväg ut genom dörren. Temperaturen låg runt nollan och det var riktigt behagligt ute.
Jag sprang iväg uppför gatan mot skogen. Trots att jag verkligen ville springa och hade längtat till det, så var känslan tung och benen sega. Jag tog det lugnt och lät mig inte stressas av den tunga känslan.

Pannlampa på
Det gick långsamt. Jag matade på och lyssnade på gamla goa låtar. Var framme vid jobbet efter 12 km. 12 långsamma, sega km. Underlaget var väl heller inte det bästa med snöiga vägar.

Tävlingsvecka var det ja. Jag längtar som tusan till helgen och att springa, men känslan när jag väl kommer ut är tung. Jag känner mig lite trött och sliten. Jag drog ner rätt rejält redan förra veckan men just nu känns det inte som om det har hjälpt. :( Blir som vanligt bara seg när jag vilar för mycket.
Det löser sig säkert. Det är väl bara lite "ont i nervösen". Det killar i halsen, muskler gör ont och jag känner efter. Allt är sin ordning helt enkelt.

Vad har jag för planer för dygnet i Espoo Arena då? Jag hoppas ju att det går bättre än sist iaf. Då kom jag 130 km och sprang inte tiden ut. Nu hoppas jag kunna hålla igång hela dygnet. 
Jag ska ha trevligt och jag ska springa. Långt. :)  

fredag 15 februari 2013

Islöpning när den är som bäst

Lunchpass löpning idag med Annica och Jörgen. Jörgen plockade upp oss för en bilfärd ner mot standen. Han hade fixat allt, ja verkligen allt! Han hade gjort iordning en varsin väska till oss alla 3, med torra kläder i en vattentät påse, isdubbar, o en ispik.

Vi kom fram till Brattsand och parkerade bilen och fick på oss väskorna och dubbarna. Isen låg vit och snöig.


Vi tog oss fram i en skön fart, rakt ut på isen. Jag var lite rädd och ville inte gärna bada. Isen hade gått sönder nån gång i vinter och stora isblock låg översnöade. Det kändes läskigt, som om isen var tunn och skulle gå sönder. Såg mig själv hoppa bland isflaken. Men humöret och stämningen var på topp och vi styrde stegen mot det öppna vattnet. Annica och jag sprang en bit efter Jörgen, vi talade och tittade väl inte upp så mycket förrän vi får se att isen tar slut lite längre fram och Vänern ligger öppen framför oss.


Vi sprang längs iskanten och jag såg vattnet krusa sig av vibrationerna från våra steg på isen. Det ska va spännande att leva! :)

På vissa ställen var isen helt bar (och hal) och på andra ställen var den övertäckt av blöt och slaskig snö.

Vi fortsatte runt Lakholmens fyr och styrde sen tillbaka mot stranden och bilen. Vi hittade ett sjömärke som vi klättrade upp på.
Det var skönt att återfå fast mark under fötterna men det var en otroligt trevlig och bra lunchlöpning. Jag är så glad att jag har så fina vänner.

Hjärtat

Alla hjärtans dag. Vad betyder dagen för dig? Den frågan pratade vi om, sambon och jag, häromdagen. För mig betyder det en dag då jag tänker på alla jag tycker om lite extra mycket. Kramas lite extra och tillbringar tid med de som står mig närmast.
Just i år inföll ju hjärtedagen på en torsdag, då vi alla har en massa aktiviteter så vi har "flyttat" vår hjärtedag till fredag. :)

Torsdagarna är ju som sagt lite väl fyllda av aktiviteter så efter att jag varit hos frissan (o nej det syns ingen skillnad ;) ) så åkte jag hem. 45 minuter till godo för att utfordra barnen och klä om.
Yngste sonen och jag går ner till fotbollsträningen. Jag springer en sväng medan han spelar.

Längs gångvägen mot Arenan.
Under tiden har sambon fixat sin mat och dragit iväg på innebandyträning. Äldste sonen har promenerat ner till musikskolan för orkesterspelning.
Kommer hem vid 18.40. In i duschen snabbt och på med nya träningkläder. Packar med lite nötter till kidsen. Är klar fem i sju. Orkestern slutar 19.00

Tar bilen (!) och hämtar upp stora sonen på musikskolan och drar bort till Kampsportens Hus och är med på ett 90 minuterspass kick n box som börjar 19.15.
Barnen sitter och tittar, äter nötter och spelar på varsin mobiltelefon.

Är hemma igen vid 21.00 och försöker få barnen i säng innan jag själv duschar, äter och lägger mig.

Alla hjärtans dag. Vi har i alla fall tränat våra hjärtan. :)

Jag fick världens finaste lilla kort av ena sonen.


Ikväll ska vi vara tillsammans och kramas extra mycket. Men först en arbetsdag och en lunchlöpning på isen med Jörgen och Annica.

onsdag 13 februari 2013

Lakrits och kokos

Jag gillar lakrits. Jättemycket! Jag har hittat ett lakritspulver som är supergott.
Jag har haft det på keso och ätit som kvällsmål. Jag har haft det i yoghurt och fil. Blandat i den i min egengjorda glass, osv. Jag kan äta det som det är också.
En annan grej som är god är att ta en sked jordnötssmör och doppa i lakritspulver!  Mmmm!

Jag försöker köpa mycket ekologiska varor och har en del av Kung Markatta.
Deras kokosolja är underbart god att tex ha i kaffet. Kokos är ju dessutom en väldigt bra energikälla. Hittade en bra sammanställning över fördelarna här

Och va vill jag med det här oträningsrelaterade inlägget då? Ja det kan man undra... :)
Jag går och lägger mig istället.
Imorgon blir det ev dubbelpass. Men först ska jag jobba och till frissan. Det är dags för det årliga besöket. Hos frissan alltså. ;)

tisdag 12 februari 2013

Glöd

Vissa dagar känner jag en sån styrka i kroppen. Jag är stark och tar i allt vad jag kan. Jag rycks med i musiken och kämpar på. Jag ler och har en glöd inombords som blir hetare och varmare ju mer jag sliter.

Idag hade jag inte den där glöden...

Imorse kändes benen fortfarande sega efter alla upphopp på boxningen i söndags och jag var trött och stel. Jag kände inte riktigt för att gå iväg på spinningen. Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig att sova.
Ändå bytte jag om och cyklade iväg.

Det var kul. Jessica var inspirerande och gjorde ett bra pass. Men jag saknade go'et. Jag saknade att ge det lilla extra. Jag gjorde vad som krävdes men jag gav inte mer.

Jag saknade glöden. Men det är ok. Jag är ändå glad att jag gick dit. Benen känns inte så stela längre. 
Och när jag cyklade till jobbet sen var jag pigg och glad.

måndag 11 februari 2013

Tolv

Siffrorna strålar mot mig på Funbeat. 12 dagar kvar.

Nästa fredag flyger jag över till landet i öst för att springa runt, runt i ett dygn. 24-timmars i Espoo i Finland. Ett knasigt dygn som jag just nu ser fram emot. Om jag får frågan där på natten efter många antal timmars rörelse kan svaret bli ett annat. ;)

Jag har inte riktigt planerat allt med kläder, mat och så än. Men det hinns... Jag behöver köpa salttabletter och lite annat matigt. Resten har jag hemma tror jag. Sportslick är viktigt för mina känsliga fötter. Men det har jag så det räcker. Finns ingen bättre salva mot skavsår!

Idag är det vilodag och jag ska bara gotta mig med barnen.

söndag 10 februari 2013

Att ladda om

Gårdagens långpass blev ju flyttat till idag och efter en mysig frukost klädde jag om och lunkade iväg. Tog det lugnt och försökte komma in i ultralunken. Det var snöigt och moddigt på sina ställen men tiden ramlade ändå iväg rätt snabbt.
Jag hade med mig en halvliter vatten i min handflaska. Vattnet höll sig i flytande form men det började sina. Vägen runt Niklasdamm erbjuder väldigt få ställen att fylla vatten så här års så jag helt enkelt lite snö och la i flaskan när det var en skvätt vatten kvar. Inte så smart... Nu vart det en isklump istället. Men efter hand som min varma hand höll i flaskan smälte snön och jag kunde suga i mig lite vätska.
32,5 km hade jag på klockan när jag kom hem och jag var rejält törstig. Drack på med vatten och resorb. Mmmm...

Nu var det dags att ladda om! Jag hade nämligen gjort upp med min kompis Fredrik om Kick n box igen.
Jag duschade, käkade lite och la mig på soffan och spelade lite mobilspel (farligt beroendeframkallande det där).
Sen var det dags att sätta sig på cykeln och åka iväg för ett 90 minuter långt pass kick n box. Håret var fortfarande blött men annars kändes kroppen helt ok.
Passet var inte riktigt lika hårt som i torsdags och jag tyckte benen var med rätt bra på noterna trots över 3 mils löpning bara 2 timmar tidigare. På slutet körde vi en massa olika övningar med högt tempo och typ jättemånga upphopp. Då tog kraften slut. Jag cyklade hem i knapp styrfart.

Nu är sista tuffa veckan gjord och jag ska dra ner lite för att vara återhämtad och fit for fight för 24-timmars i Finland om 2 veckor. Totalt 10 mil löpning och 3 timmar box. Jag känner mig nöjd! :)

En bild som inte alls har med texten att göra, men jag fotade inget idag.
Jag för läääänge sen... :)

Foto: Privat


lördag 9 februari 2013

Utsövd?

Igår kände jag mig så trött. Avslutade dagen med bastubad med grabbarna på jobbet. När jag kom hem var håret blött och jag kände inte för att dra ut och låta det bli is. Fastnade lite i ett mobilspel och tiden flög iväg. Sen ville jag inte gå ut helt enkelt, så jag stannade inne.

Åt och somnade i soffan framför en film. Flyttade över till sängen vid 22-tiden och sov till ett par minuter i 11!! Över 13 timmar! Måste varit väldigt trött...

Detta resulterade i att jag inte hann springa så långt som tänkt eftersom vi skulle åka bort vid 14.
Hann ändå med drygt 17 km och sparar långpasset till imorgon.

Har nu varit i Örebro och snosat på en 5-dagars bebis. Jättemysigt!!

fredag 8 februari 2013

Boxtrasan

Kick n' box igår. 90 minuter tuff tid redan från första minut. Jag kämpade och det var så himla kul! Vi körde tabataintervaller för magen och mycket sparkar.
När vi låg på mage och hade benen i luften och boxades framåt var det inte långt ifrån att middagen fick se dagens ljus på nytt. ;)
Riktigt bra träning för stora delar av kroppen.
När jag kom hem sjönk jag ihop på köksgolvet och bad sambon duscha åt mig. Haha! Jag kände mig som en trasa. Urvriden och blöt.
Tog mig samman, duschade, åt och somnade som en stock.

Trots erbjudande om sällskap på en morgonrunda idag så valde jag att stå över. Tar en tur senare istället. Trött...

Köpte mig ett 10-kort på boxningen. Kanske går jag dit redan på söndag?! Det är så himla skoj!

torsdag 7 februari 2013

Morgonlöpning och världsrekord

Jag hoppade ju över löpningen igår, lämnade mina grejer på jobbet för att springa på fredag istället. Men igår kom ett sms om morgonlöpning från Ulrica. Självklart vill jag följa med!
Men klockan och Salomonskorna är kvar på jobbet. Liksom mina vintertights och min reflexväst. Tur man är rik på träningskläder så det bara är att rota fram en uppsättning till. :) Kinvaradojorna funkar i snö också, även om fästet är lite sämre än i ett par trailskor.

Det var lite snöigt och moddigt men vi pratade snabbt bort 17 km och en superbra början på torsdagen.

Idag sker också ett världsrekordförsök!
Kristina Paltén ska springa 12 timmar på löpband. Hon startade 7 imorse och ska springa till kl 19 ikväll. Följ henne live på hennes blogg och #7till7 på Twitter.
Hur coolt som helst!


onsdag 6 februari 2013

Snöpuls

Idag har jag varit ute och jobbat. En helt fantastisk dag. Jag har tyvärr inte förmånen att få träna på arbetstid men idag var det nästan gränsfall. ;)
Jag har nämligen gjort utsättningar i tät skog. Helt obanat och ibland nådde snön till låren. Svetten dröp om mig!
Vi såg massor av färska vargspår, men tyvärr ingen varg. Vi såg också en orre och en stor korp.
Ett litet äventyr! Me like!

Men när jag kom tillbaka till kontoret var jag blöt och kall. Och lite sliten. Istället för att springa hem som jag tänkt, tog jag cykeln. Satte mig under filten i soffan och myste!

Sen åt vi god mat och fick besök av en go vän.
Känner mig nöjd med dagen, trots utebliven löpning. Jag fick ju frisk luft och rörelse ändå. :)

Imorgon bitti kl 6 ska jag möta upp Ullrica för en morgontur.
Det ska bli trevligt!

tisdag 5 februari 2013

Rådjurssammanträde

När jag gick o la mig igår så snöade det på tvären. Det var helt gråvitt ute. Jag kunde inte bestämma mig om jag skulle springa till jobbet eller gå på spinningen. Enligt väderprognosen skulle det vara uppehåll nån timme på morgonen men jag avvaktade med beslutet.
När jag steg upp i morse så var det nollan ute och snöovädret hade upphört. Det såg så vackert ut så jag kunde inte låte bli att springa.

Till att börja med var vägen plogad. Men den var blankpolerad så foten kanade i varje steg. Jag tog det lugnt och sprang ut mot Marieberg. Det var så vackert! Lagom temperatur och trots att underlaget gjorde det hela lite jobbigare så njöt jag. :)
När jag kom till Ålkärr såg jag att gångvägen ut mot Stadsbondgården inte var plogad så jag valde bort 5 km och tog den väg som (jag trodde) skulle vara plogad istället.

Med hjälp av att snön lyste upp min tillvaro klarade jag mig utan pannlampa och det var så härligt. Men sen kom en lång oplogad period igen, vilket jag iofs hade räknat lite med men jag tänkte att det finns säkert hjulspår att springa i. Det gick väl sådär eftersom det bara var en bil som åkt där så det var lite smalt. Men så länge man anpassar farten efter underlaget är det ju inga bekymmer.

Vid gärdet vid Hultet såg jag en hel flock rådjur, räknade dom till 12 stycken. Vet inte om jag har sett så många på en gång tidigare. De hade säkert nåt rådjurssammanträde eller så. Släktträff kanske?

Jag luffsade på och kom så småningom fram till en plogad väg.
De sista 3 km var även utan hjulspår och det var bara att mölja på i snön. Det gick inte fort, men det spelar ju ingen roll. Det var så himla fint. Snön hängde på träden och det dalade lite snöflingor från himlen.
Jag log mot alla jag mötte och kände mig på så himla gott humör.
Vilken bra start på dagen!

måndag 4 februari 2013

Dretväder

Imorse när vi cyklade till jobbet började det komma ner små, små iskristaller. Vid 9 började det snöa och sen höll det på av och till hela dagen.
Jag har suttit upptagen hela dagen på jobbet och blev utan lunchrast. Slängde i mig matlådan på stående fot runt kl 14. Nån minut bara. Sen på't igen.
När kl var 15 var det tomt i bollen. Tog ett par samtal, skickade några mail, men vid halv fyra gav jag upp. Bytte om och begav mig hemåt, springandes.

Motvinden och sidvinden var tuff över öppna gärden och raksträckor. Men efter första milen vände jag in i skogen och lät träden läa mig. Det var först då jag kunde ta av mig glasögonen så jag såg ordentligt. De hade visserligen skyddat mina ögon från snöflingor men också murats fulla av blötsnö och immats igen.

Vägen var oplogad och jag sprang i ett hjulspår. Känslan var ändå lätt trots att mycket kraft gick neråt och bakåt, istället för framåt.

Snöflingorna var stora som dasslock och jag var rejält blöt när jag kom hem. Men vet ni?! Jag sprang hela vägen hem utan pannlampa! Och nej, det fanns ingen gatubelysning i skogen. ;)
Vi går mot ljusare tider och jag gill'ert!