Vi packade om våra väskor och for till Stugan vid Vilången. Sol, ringåkning och wakeboard stod på schemat. Jag nöjde mig med bara solen och njöt av att bara ligga på gräset och inte göra någonting. Jag hade tagit med mig springgrejerna för att ev. springa tillbaka in till stan. Men jag var så trött så jag åkte med i bilen istället. När vi kom kände jag verkligen inte för att springa. Vi började med maten och klockan ramlade iväg. Jag är verkligen jättetrött... Jag tänker inte springa idag. Så är det!
Igår sprang jag till stugan med ett instick på Hultmilen. Det blev lite över 22 km och det gick tungt och var jättevarmt. Inte kul, inte skönt, inte lätt. Bara tråkigt, varmt och jag önskade att det skulle ta slut och att jag skulle komma fram. Visst, alla pass kan inte vara roliga och gå lätt men idag funderade jag verkligen på varför jag sprang öht.
Så nu sitter jag här med skuldkänslor och ångest över att jag inte rört mig på hela dagen trots att jag varit ledig och barnfri. Jag vet att jag inte borde det men så är det. :( Imorgon kommer barnen hem, men jag har packat springgrejerna i jobbväskan och hoppas ta mig ut på lunchen. Det kommer säkert att gå bra och kännas roligt igen. jag måste tro det så blir det så.
Det är 2 veckor kvar till Kristins Runde. Hur ska det gå?
Strunta i det dåliga samvetet. Hur var det? Du behövde säkert vila! Och KR kommer säkert att gå bra ändå!
SvaraRadera