Vårt bonusbarn kommer och ska bo hos oss i en månad från och med imorgon. Det betyder att "familjehems-tanterna" från soc var på hembesök idag. Min sambo har de ju träffat förut men för mig är detta ganska nytt. Jag fick ju liksom bonussonen med på köpet. Det var mig de ställde de flesta frågorna till. Frågor om mig, min uppväxt och vad jag tycker är viktigast i barnuppfostran.
De frågade om mina intressen. Jag svarade att jag är en springare. :) De frågade om jag skulle till Karlstad och springa stadsloppet på lördag. Jag svarade att det är för kort (10 km). Att jag hellre ville springa långt och länge. De höll på att trilla av stolen då jag berättade att jag sprungit 16 mil. "Det är så långt så jag förstår inte hur långt det är" sa den ena. "Varför vill man plåga sig så länge?" sa den andra. Saken är ju den att jag plågar mig ju inte. Jag njuter i fulla drag av att få bara lulla runt i sakta mak i skogen. Men för en som inte är springare är det nog svårt att förstå.
Jag ser fram emot när bonussonen kommer imorgon. Det ska bli skönt för honom att slippa åka fram och tillbaka. Han får vara kvar här i en hel månad utan att packa väskan. Han ska få lugn och ro och nu i veckan när inte mina barn är här kommer han få egentid och ha oss för sig själv. Det hoppas jag han ska tycka om.
Snart är det helg igen, sista helgen innan Kristins Runde. Jag börjar bli lite pirrig när jag tänker på det. Idag kom PM och deltagarinfo. Måste börja skissa på en packlista.
Men först är det skolavslutning, Min stora kille slutar ettan. Helt galet. Jag minns ju min skolavslutning i ettan. Det är ju inget så länge sen.... 25 år sen är ju inte alls länge sen?! Eller?!
Stor kille
Lite pirrigt? Haha! Jag kan inte tänka på det alls för då får jag stora självan! Men varför egentligen? Vi ska ju bara lulla runt i de norska skogarna en stund och njuta av tillvaron!Kommer att bli superkul!
SvaraRaderavissa tycker ju att 16 mil är en ganska lagom dagsetapp med bil!
SvaraRadera//Marcus N