5 poäng till mig!

Oj! Jag vann!
Jag klarade mitt mål. Jag gick under 10 timmar och jag "tvålade" till ett par Norskor. :)

Jag jobbade i fredags hela dagen och sen styrde vi mot Norge. Klockan hann bli halv nio innan vi kom fram men det var bara att fixa sportdryck och packa det som skulle tas med. Sen slocknade jag och sov faktiskt rätt bra. Klockan 4.25 ringde klockan och det var dags att gå upp. Jag klädde mig och gick ner för att äta frukost. Jag är inte speciellt sugen på mat klockan halv fem men man måste ju så det var bara att äta. Sen upp på hotellrummet igen och fixade det sista och sen bar det iväg mot startplatsen.

Starten gick klockan 7. Det regnade och blåste. Inte alls så skönt men inget man kan göra något åt. Vi fixade med drop-bags och gjorde klart allt inför start. Krister sa att de hade tänkt hålla 6-minuterstempo och sen la man till 12 minuter per topp så skulle man ha 1 timme för service mm och gå under tio timmar. Det tyckte jag lät som en bra idé. Starten gick och vi sprang iväg. Men jag tappade snabbt bort Krister och Laila. Hamnade i en annan klunga. Vi besteg en topp, brant som tusan. Man kunde stå upp och ta i stigen framför sig. Så brant var det. När man stämplat längst uppe på toppen sprang man ner igen samma väg. Därför la jag, och de flesta andra sin rygga vid foten för att slippa släpa den upp och ner. Det tog inte lång tid efter att jag stämplat som jag mötte Laila så de låg inte långt efter. Det var bara en tjej framför så jag låg tvåa.


Utsikt från första toppen - Helgehaugen

Andra toppen var inte riktigt lika brant som den första. Vi hade nog samma positioner för jag mötte tjejen på väg upp och Laila på väg ner. När jag sen var på väg upp till tredje toppen möter jag en kille som säger att jag är första dam. Va?! Jag har inte sprungit om någon och sist jag mötte täten låg jag tvåa. Men nu mötte jag inte tjejen på väg upp. Det visade sig sedan att hon sprungit fel.


Utsikt från andra toppen - Lamannshaugen

Vid foten av den fjärde toppen fick man tillgång till sin drop-bag. Jag tog med en banan och en flaska Vitargo som jag drack upp under tiden tills jag kom ner igen. Då tog jag en ny flaska Vitargo och en påse godis och fortsatte ensam min väg mot mål. Nu fick man klara sig själv med vätska. Det visade sig inte vara några problem för det fanns bäckar lite överallt som man kunde fylla på sitt förråd i. Det gick uppför och nerför, hela tiden. Vid femte och sista toppen stod en kärra med energi i form av gel, nötter, bananer mm, man fick ta. Jag tog en banan och fortsatte. Nu gick det nerför i flera km. Jag lät benen rulla på. Det gick lätt trots att jag nu hade över 50 km i benen.


Fjärde toppen - Ringkollen

Banan var på sina ställen jättefin. Många fina utsikter och vyer. Det gick lösa får överallt. Jättemysigt att se dom ligga och sova i skogskanten eller möta dom längs vägen där de pinglade med sin klockor runt halsen.



När jag började närma mig mål, hade kanske 2-3 km kvar, jag var trött, det gick tungt, får jag ett sms. Det var min sambo. Han frågade hur långt jag hade kvar. Och när jag svarade fick jag till att svar att "Då får jag snart min segerpuss" så kom tårarna! Han var vid målet och väntade! Det var inte helt bestämt om han skulle åka dit eller ej. Jag blev så himla glad och det gav mig såå mycket kraft. Jag orkade springa på igen. Jag gick i uppförsbackarna men sen kunde jag springa på igen. Jag hade hela tiden koll bakåt om Laila eller någon annan skulle komma ikapp, men den enda jag såg var en man som jag tidigare sprungit ihop med. När jag gått uppför sista backen och det planade ut sig såg jag parkeringen. Där stod min bil! Där var Simon! Där var mål! Jag hade klarat det! Jag var först och jag var under tio timmar! Jag höjde mina armar mot skyn och jublade!! :)

Efter målgång togs det bilder och jag fick min segerpuss. <3 Prisutdelning var ganska snart efter att de tre pristagarna gått i mål. Laila kom tvåa och en norsk tjej kom trea. Så vi gjorde det, vi tvålade till dom. :) Tjejen som låg först i början kom in på fjärde plats.

För första gången i hela min löparkarriär har jag sprungit ett långt lopp utan att få en enda blåsa på fötterna. Jag smorde en massa med Sportslick och med mina Saucony Triumph så funkade det! En bra kombo.

Idag är jag stel i framsida lår. Det är nog all utförslöpning. Men annars känns allt himla bra. Jag är nöjd och glad! Nu har jag mina UTMB-poäng och jag vann båda kvalificeringsloppen!


Artikel i Krististinehamnsposten