onsdag 31 augusti 2011

UTMB - part 2

Det var 30 minuter till start när vi anlände till den stora folkmassan vid startområdet. Massor av människor trängdes i färgglada jackor. Musiken skapade stämning och ur högtalarna hördes en fransk stämma. Jag var förväntansfull och fylld av positiv energi. Äntligen skulle vi få komma iväg. Vi hade gjort upp att Erik, Jerry, Johan och jag skulle hålla ihop så gott det gick om ingen kände sig jättestark eller jättesvag. När starten väl gick blev det mycket trångt och vi fick gå en lång bit. Kanterna var fyllda av människor som tjoade och det spelades musik ur högtalarna. Så otroligt mäktigt!

Första delen av banan gick först ut ur Chamonix och sen på böljande småvägar. Korta backar upp och ner. Det regnade fortfarande men allt kändes bra. Grabbarna och jag höll ihop. Efter 8 km var vi framme vid den första stigningen i Les Houches. Det började med sepentinvägar på asfalt. Eftersom jag inte hade en aning om vad som väntade mig tog jag det lugnt. Erik och Jerry var nu lite före och Johan och jag kämpade på uppåt några meter bakom. Regnet tilltog och även vinden. På toppen var det inte många plusgrader och det blåste hård vind. Vi stannade och tog på oss överdragsbyxor och vantar. Sen bar det av neråt på gräsiga, hala backar med djup lera och genom skogen. Hela skon sjönk ibland ner i leran och jag föll ibland och satte ner mina händer i geggamojjan.

I dalen kom vi ner till första vätskekontrollen med tilltugg. Det fanns en kontroll med bara vätska i Les Houches också. Jag drack Cola och käkade lite ost. Jerry fick stanna här pga en skada och Erik hade fortsatt ensam. Johan och jag kämpade vidare. Trots att det var mitt i natten var det fullt av folk ute och hejjade. Nu hade det slutat regna men det blev kallt som tusan och vi klädde på oss de kläder vi hade kvar i ryggan.

Stigningen som nu väntade oss var lång och jag plockade fram mina stavar. Jag var i valet och kvalet om hur jag skulle göra med stavarna eftersom jag inte tränat med stavar men valde ändå att plocka med dom. Ett beslut jag absolut inte ångrar eftersom from nu använde stavarna under resten av tävlingen bortsett från målgången. De hjälpte mig att hålla balansen när jag flåsade mig yr i den tunna luften, hjälpte mig nerför tekniska partier och hjälpte mig uppåt när det var brant.
Jag trodde nästan vi var uppe när vi nådde nästa vätskestation vid La Balme men oj va fel jag hade. Nu började dagen gry och vi kunde ta av pannlamporna. Vi fortsatte uppåt och det blev mer och mer sten. Naturen är så mäktig och jag blev stum av beundran hur stort och vackert det är. Stora, gröna böljande berg med snö längst upp. Så stora att man måste uppleva dom.
Johan och jag hade nu funnit på Camilla så nu var vi tre som kämpade tillsammans bitvis. Camilla var stark uppför och låg lite före oss ibland men vi kom ikapp.

Det bar av neråt igen på serpentinvägar längs med sluttningarna. Vi tog det lugnt vid vätskestationerna. Jag hade ingen plan på att pressa några tider. Bara försöka få en så fin upplevelse som möjligt.
Nästa uppförsbacke var lång och när vi började komma längre upp kom snön. Det snöade och blåste hårt. Jag hade jätteont i mina fötter som redan blivit blåsiga. Här kom den första, och enda, riktiga svackan. Jag var så ledsen och trött. Jag hade nu varit vaken ett dygn, snön piskade i vinden och mina fötter gjorde så ont. Jag kände mig ynklig och grät. Men jag hade inget val. Jag var tvungen att gå framåt. Jag kunde inte lägga mig däruppe. Ingen kunde hämta mig. Det var bara jag och mina känslor. Ett steg till. Ett steg till. Snart bar det av neråt och snöstormen avtog. Ju längre ner vi kom desto varmare blev det och solen tittade fram. Jag hade nu piggat på mig och kände mig helt ok igen. Nerförslöpningen kändes mycket bra och jag kunde släppa på ganska bra.
Nu var det varmt och solen sken. Vi började närma oss Courmayeur där vi hade våra dropbags. Jag hade planerat ett helt klädombyte, mat och sova i 20 minuter. Vi tog det mycket lugnt och blev kvar i Courmayeur i 1 timme och 20 minuter. Vi hade ju inge bråttom. Jörgen kom och mötte upp oss och det var ett glatt möte. Under tiden i kontrollen fick vi ett SMS från arrangören att banan hade ändrats igen. Bovine hade tydligen gått hårt efter ovädret och vi skulle istället ta en annan väg. Banan skulle nu bli 170 km istället för 166 och vi skulle få 9700 höjdmeter istället för 9500 (eller 8700 som var den tidigare ändringen). Med lite drygt ett vasalopp kvar fortsatte vi framåt, med magarna fyllda med mat och med rena och torra kläder. Vi sov ju även 20 minuter och det är otroligt vilken återhämtning även en så liten sovstund ger.

tisdag 30 augusti 2011

UTMB – part 1

Jörgens start skulle ske klockan 10 och bussen till Courmayeur skulle gå 8.30. Min plan var att gå upp tillsammans med honom så vi kunde äta frukost ihop och sen försöka sova en stund under dagen. Men när väl Jörgen åkt drog jag för gardinerna och försökte sova. Somnade och sov en timme. Jag vaknar av ett SMS. i SMS’et, som är från tävlingsarrangören står att starten är uppskjuten till 23.30 pga storm, regn och snö. Banan skulle ändras så vi bara skulle få 8700 höjdmeter istället för 9500. Sträckan på 166 km skulle vara oförändrad. Jag klädde mig och gick ner till receptionen. Där var enda stället som internet fungerade och jag surfade runt lite för att försöka hitta mer information, kolla vädersajter osv.

Då kommer Erik, Jerry och Johan. De bor på samma hotell och ska också springa UTMB. De skulle käka lunch så jag hakade på. Spänning och förväntan låg i luften och vi pratade utrustning och tider. För mig var målet att ta mig igenom, helt utan tidskrav. Jag skulle inte riskera något utan gå på den säkra linjen och genomföra, om jag ens skulle komma dit. Bergen var så otroligt höga. Backar så branta att jag inte kunde greppa.

Jag har under närmsta tiden spanat in en ny rygga som jag blivit sugen på. Camilla använder just en sån och nu visade det sig att även Erik, Jerry och Johan använde denna väska. Jag vet, det är det dummaste man kan göra, att prova ny utrustning på tävling. Och detta var ju heller inte vilken tävling som helst. Men eftersom min Haglöfsrygga gav mig lite skav både här och där och inte trivdes så bra med den så tog jag en chansning och gick bort till mässan och köpte Salomonryggan.

Vid nummerlappsutdelningen fick man visa upp all den obligatoriska utrustningen man hade och väskan märktes sedan med ett rött band. Nu var det dags att gå tillbaka och få min nya rygga märkt så jag fick packa upp allt ur den gamla och packa ner i den nya. Därefter fick jag det röda bandet på Salomonryggan och jag var klar för start.

Det var dock många timmar till start så Johan och jag tog en kaffe i solen och tittade på de tappra kämpar som gick i mål på TDS. Vi satt där och längtade efter att få vara just där. Att ha klarat loppet och springa upp längs med folktäta gator genom Chamonix och genom målportalen. 2 dygn senare skulle vi vara där, men det visste vi inte då.

Vi gick till pastapartyt och satt bredvid nyduschade, stela löpare som sprungit klart. Efteråt bestämde vi att äta lite till innan start och köpte med lite smått och gott som vi skulle ta på rummet strax innan start. Jag gick upp till vårt rum och försökte vila men det gick inte. Jag var alldeles för spänd. Jag packade allt som skulle packas och la fram kläderna jag skulle ha, duschade och försökte vila. Men utan framgång.

Strax efter 22 var jag helt klar och knallade ner till grabbarnas rum. Där fixade vi det sista och käkade lite innan det bar av mot start. Utanför var det mörkt och regnet öste ner.

Uppvaktning

När jag kom tillbaka till vårt hotellrum efter loppet hade Jörgen fixat ett fint bord med godsaker till mig. Lagom långt från sängen. Så otroligt snällt!

Prisbord från Jörgen Foto:privat
Igår när jag kom med tåget till stationen stod mamma med sambo, pappa med sambo, min sambo och mina barn på perrogen och väntade. Jag fick blommor och gratulationer och en massa kramar.
Väl hemma hade sambon köpt blommor, räkmacka och bubbelvin. Och så hade han ju gjort tjockpannkaka som jag önskade mig. Jag kände mig som en kung!
Nu återstår bara att packa upp. Det orkade jag inte göra igår. Det är nog en hel del i väskan som inte luktar hallon direkt. Här är en bild på mina skor som jag sprang de första 78 km med... :)

Jag ska börja reda ut vad som hände vilken dag och skriva ner min tävlingsberättelse också. Lovar, den kommer. :)

måndag 29 augusti 2011

Simsalabim

O så var mina fotknölar borta! :) 17 mil löpning och flygresa är ingen bra kombo om man vill ha synliga fotknölar.


Så klart var tåget mellan arlanda och centralen försenat. Hoppas det inte blir mer försenat så jag missar nästa tåg. Nu vill jag ju bara hem. Under loppet igår så tänkte jag mycket på tjockpannkaka (!) och det skulle sambon fixa tills jag kommer hem. Me like!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Aj aj

Dagen efter så här känns kroppen lite stel och mör. Men ändå väldigt ok. Som vanligt är det mina fötter som tagit mest stryk. Stora blåsor som gått sönder och fötterna är svullna så det gör ont att gå på dom. (jag har tänkt tankar som att såga av fötterna och operera dit ett par springskor istället;) )Men om jag bortser från fötterna så är kroppen ok. Benen ömmar ju så klart också efter alla backar.

Jag ramlade ett par gånger under loppet och nån av gångerna slog jag i min handled. Den är jättesvullen nu.

Små skador som läker och går över. Men jag har nu ett minne för livet! Vilken resa! Vad nöjd jag är! Vilken upplevelse!
Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på att få åka hem. Det ska bli skönt att komma hem också. Jag har saknat mina grabbar jättemycket.

söndag 28 augusti 2011

Yes!

Idag klocka 18 gick jag i mål. 17 mil och 9700 höjdmeter. (banan blev ändrad igen). Jag klarade alltså av UTMB!!



Jag är skitnöjd och berättar mer en annan dag. Nu ska jag sova. Sov 20 minuter igår o 20 imorse. Annars har jag varit vaken sen i fredags. :)

Sov gott!


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 26 augusti 2011

Nu är det dags!

1 timme till start! Shit!!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Försenat

Det kom ett sms strax före lunch:

UTMB : important storm + cold weather + rain or snow. UTMB start at 11:30pm. The route doesnt change, except Vallorcine-Chamonix by the bottom of the valey

Vi kommer alltså starta 23:30 istället och banan kommer gå i dalen sistan biten. 800 höjdmeter mindre så vi kommer alltså upp i 8700. Det är nästan Mont Everest.

Nu hinner vi äta och sova lite mer innan start.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Målgång för TDS

Jag var just ute och kikade lite vid målgången. Det kommer löpare med jämna mellanrum. Hjältar som har sprungit genom hela natten. Uppför och nerför. De är glada. De ler. Alla applåderar och hurrar. Jag blir så berörd av situationen att mina ögon tåras.



Om 2 dygn är det jag som springer där. Snart är det jag som känner den där känslan när varenda hårstrå står upp på kroppen. Känslan när man är superstark och har övervunnit alla svackor. Snart är jag där. Snart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

The big day!

Så var den här, dagen jag väntat på hela året och även årets stora tävlingsmål. Jag har sovit bra och känner mig hyffsat pigg. Jag ska vila en stund till strax, och sen mingla lite borta på pastapartyt tillsammans med några andra svenska löpare.



Det är riktigt varmt och soligt idag också. Väderprognosen spår fortsatt sol under dagen och sen regn inatt.

Jörgen har dragit iväg med bussen till Courmayeur för starten av CCC kl 10. Han kommer nog i mål tidigt imorgon bitti skulle jag tro.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 25 augusti 2011

Fulltankad

En glass och en pizza. Uj, va mätt jag är. Väskan är klar inför morgondagen och min drop-bag likaså. Nu är det en nattsömn kvar innan det stora äventyret startar.


Väska och drop-bag som jag kommer få i Courmayeur. Där kommer jag göra ett helt klädombyte så jag får torra kläder på mig. Jag har då gjort 78 km och har 88 kvar. Jag har även lagt i lite nötter o annat gott som jag hoppas bli glad över att hitta där.


Fantastiskt god glass! Jag ska nog fira med en till på söndag om jag orkar.

Idag sändes inslaget om oss på Värmlandsnytt. Jag har inte sett det själv än men ska snart koppla upp Jörgens dator så vi också får se.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2000

Idag har vi varit uppe på Planpraz på 2000 meters höjd. Vi solade och käkade mat och njöt av dagen.


Vi tittar på väderprognoser typ hela tiden och jag önskar att det blir svalare. 30 grader är lite väl varmt att springa i. Men än så länge visar det varmt vid starten och regn första natten. Därefter svalt och klart väder. Det låter som helt ok tycker jag.


Jörgen, the King of mountin. :)

De tog med vårt reportage på TV4 på de stora 22-nyheterna i tisdags kväll. Tänk att självaste Bengt Magnusson har uttalat mitt namn. Det är stort!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ny dag

Idag skiner solen igen och det är klart även på Mont Blanc. Jag tjatar, jag vet, men det är så otroligt mäktigt att se detta berg! Att vara här och få ta del av stämningen, alla löpare och allt annat. Fantastiskt!



Jag är inte så nervös längre. Jag känner mig faktiskt väldigt lugn. Jag vet att jag har det som behövs i utrustningsväg och jag har tränat så gott det går i Sverige. Jag ska ta mig runt det där berget imorgon. Så är det bara!




- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 24 augusti 2011

Startklar

Nummerlapparna är nu uthämtade och vi har fått ett varsitt chip runt våra handleder. Det är lite kul att se alla löpare och vilket lopp de ska springa. Chippet sitter fast med ett band där de olika klasserna har varsin färg. Alla med röda band ska springa 166 km och gröna ska springa CCC som Jörgen med 98 km.



Vi har tittat runt på mässan nu och vi njuter av atmosfären och stämningen här i Chamonix.



Det är lite fascinerande att det är 30 grader varmt här nere och snö på Mont Blanc. Vilken natur! Vilket ställe!


Hittade en riktig fårskalle på mässan. :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Framme!

Resan har gått bra och nu är vi framme på hotellet. Vi har verkligen lyckats bra för hotellet ligger Max 100 steg från målet. Nu ska vi hämta nummerlappar och se oss omkring. Det är varmt här, termometern i bilen som tog oss hit visade 31 grader.

Frulle




Kaffe och en macka. Det är gött det, och precis som vilken onsdag som helst. Men det är inte vilken onsdag som helst. Om 15 minuter kommer taxin och resan jag sett fram emot så länge startar.

Kanske uppdaterar jag bloggen, kanske inte. Men ni kan följa mig på http://utmb.livetrail.net/ under tävlingen som startar på fredag kl 18:30.

See you!! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 23 augusti 2011

På väg

Min älskade sambo körde mig till tågstationen och nu sitter jag på tåget mot Stockholm. Där ska vi övernatta i Jörgens lägenhet och sen ta flyget imorgon förmiddag.

Just nu sitter jag och tänker på om jag verkligen fått med allt. Men resväskan väger nästan 20 kg så nåt har jag i den iallafall. :)



Jag träffade SVT Värmland idag och det var lite pirrigt men kändes ok. Inslaget kommer nog sändas i veckan.

Jag kommer sakna mina grabbar och sambo enormt mycket. Men nu är jag på väg mot mitt livs största äventyr!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Galen i TV

Min syster har tipsat TV4 Värmland om mitt och Jörgens äventyr och igår träffade vi dom. Av 2 timmars intervju och inspelningar blev det 1,5 minut i tv. Det känns inte särskilt naturligt att prata i tv och än värre att höra sin egen röst. Pratar jag verkligen så? Men det gör jag troligtvis. Och det blev ju rätt bra, trots att jag var jättenervös och tyckte jag stammade hela tiden. :)
Ni kan se inslaget här.

Idag vaknade jag före  klockan och det kommer vara en spänd dag. Jag ska träffa SVT Värmland på förmiddagen och det sista ska ner i väskan. Klockan 19.19 lämnar jag Kistinehamn för att sova en natt i Stockholm innan flyget till Geneve avgår imorgon förmiddag.
Packningen innan den åkte ner i väskan.
Om en vecka sitter jag på jobbet och äventyret är över. Nu ligger allt framför mina fötter. Huga va spännande!!!

söndag 21 augusti 2011

Nybadad

Foto: Sannabadet.nu
Idag har jag simmat. Jag passade på medan barnen lekte av sig lite energi. Jag gillar inte badhus. Det är kallt i vattnet och det flyter omkring hår o annat läbbigt i vattnet. Men det är väl bara o bita ihop. ;) Simning i badhus är verkligen något jag tycker är otroligt tråkigt. Kakel, kakel, kakel och klockan segar sig fram. 1 km blev det iaf på 23 minuter. Mer än så hade jag inte tålamod till. (Eller det har jag väl om jag bestämmer mig) Det kanske skulle vara roligare om jag lärde mig crawla? Kanske är värt ett försök?! Jag behöver ju träna lite simning om jag ska förverkliga min dröm om ironman nån gång.

Småsaker blir klara och det återstår inte mycket nu innan jag kan anse mig själv som startklar för nästa helgs stora lopp.

Jag ska låna en resväska imorgon och börja packa efter min noggrant genomtänkta packlista. Jag ska köpa lite smått och gott som jag gillar, och som jag ska längta lite efter när jag närmar mig min dropbag i Courmayeur.

2 arbetsdagar kvar innan jag lämnar landet. Imorgon ska jag träffa TV4 Värmland. Är lite pirrig inför det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Multisportsugen

SM i multisport avgjordes idag i Karlstad. Jag åkte över för att kolla lite och träffa Anna som var på plats och servade sin sambo, Krister. Trots att det regnade och många var både trötta, blöta och leriga så såg det så himla kul ut. Jag blir så sugen på att vara med! Varje år tänker jag att jag skulle vilja prova på, en lång, men av någon anledning så blir det inte av. Men nästa år SKA det bli! Så det så!




Sist jag tävlade i multisport så vann vi. Vårsprint Örebro. Så här såg det ut då.

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 19 augusti 2011

Nya grejer!

1 par Saucony Peregrine 1300:-
1 smartwool ullunderställströja 750:-
1 hopfällbar mugg 25:-
1 merinobuff 300:-
3 vitargokakor 75:-
3 vitargogel 90 :-
Totalt 2540:-



Alla dessa trevliga saker fick följa med mig hem idag för den enkla lilla summan 10 riksdaler! Hur gick det till då undrar ni. Jo, 8 gånger har jag sparat ersättning för min plasmalämning, en sponsorpeng från Stig Svenssons Åkeri och bra avtal hos Intersport Kristinehamn. :)

Jag är enormt tacksam för all hjälp och stöttning jag får, från olika håll. Stort, stort tack!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inbillningssmärtor

När jag sprang iväg imorse på min lilla tur så gick det bra segt. Kanske för att klockan var 5.30? Kanske för att jag var trött? Eller för att jag kände efter?

Det började redan när jag steg upp. Killade det inte lite i halsen? Hm, jag håller nog på att bli sjuk. Äh, det är bara inbillning, så jag drog iväg ut i den dimtäckta stan.
Aj, aj, det gör rejält ont i mitt vänstra lår. Äh, det går nog över... Oj, vad det smärtar i högra knät! Jag fortsätter i mycket lugnt tempo. Det växlar mellan att göra ont i låret, höftböjaren, och det onda hoppar mellan knäna. Ibland är det höger och ibland vänster. Jag fortsätter och hjärnan arbetar på högvarv för att känna efter.

När jag nästan är hemma igen har dimman lättat och Erasure börjar spela låten Always i ipod'en. (Robot Unicorn-låten). Den är bra den!

All smärta försvinner och jag sjunger och svävar fram. Allt är bra! Jag har inte ont nånstans och jag är frisk. :)
Slutet gott allting gott. Jag har drabbats av smärta i "nervösen". En vecka kvar...

torsdag 18 augusti 2011

Samlar kraft

Med 5 löpdagar på raken sitter en vilodag bra. Grillning i stugan och solnedgång på bryggan. Det är ett skönt sätt att samla kraft och ladda upp kroppen och själen igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Pussel

Utrustning, resa, energi och annat som hör tävling till. Allt ska planeras och testas. Likt pusselbitar ska allt sen passa ihop och bilda en trevlig upplevelse. Just nu känns det som om jag har kontroll på alla bitar och jag känner mig trygg i den träning jag lagt ner under de sista månaderna.

Gårdagens löppass var ett tempopass. 4 km i lugn fart, 4 km snabbt och sen 4 km lugnt igen. Jag passade på att springa medan Joakim hade fotbollsträning så jag hade bara en timme till förfogande. Det gällde alltså att hålla max 5-fart i snitt för att hinna de planerade 12 km'arna.

Jag drog iväg och tyckte jag sprang lugnt men konstaterade sen att uppvärmningen gick just i 5min tempo. Efter 4 km drog jag på och första snabba km gick på 4:26. Sen kommer det lite uppför i skogen och km 2 landade på 4:33. Jag upplevde inte att det gick så fort. Näst sista snabba gick ännu fortare, 4:23. Sista km'ern klämde jag i den gick på 4:11!! Sen tog jag mig tillbaka till fotbollsplanen igen. Nerjoggen hamnade på 4:50 trots att jag tyckte det gick långsamt.

Det blev bara 11 km men en snittfart på 4:45. Så jag hann tillbaka innan Joakim hade spelat klart.
Ett bra pass! Det känns riktigt bra nu när det börjar närma sig. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 17 augusti 2011

I mammas fotspår?

Ett populärt arrangemang här i stan är Serieterrängen. Det är en liten serie springtävlingar med en vår- och en höstomgång. I de minsta klasserna deltar barn från ett par år och sen finns det klasser upp till vuxna. Jag har själv deltagit och för vuxna gäller 6,7 km. Det är motionsspår och terrängstigar som gäller och banan är rejält kuperad då start och mål är vid vattentornet.
Det blir ett bra snabbpass och det är lättare att pressa sig när det är fler som springer. Jag är ändå inte med själv för tillfället...

Mina barn var med för ett par år sen men har på senare år inte velat vara med. Igår såg jag att det startade igen och frågade dom om de ville vara med och min minsta kille, Joakim, ville gärna springa sa han. Banan är 900 meter för de minsta. Han sa "jag kommer springa så fort jag kan". Men jag försökte berätta att det är bättre att ta det lugnt i början så man orkar hela vägen. Men han stod på sig och när startskottet gick så rusade alla barn iväg, allt vad benen bar.

Joakim drog iväg från start. Jag funderade om han verkligen skulle orka hela vägen i den farten. Alla barn kämpade väl och är så duktiga. Det är så mysigt att se att så många är med och springer.
Det tog inte lång tid förrän jag skymtade en gul tröja längst bort på fotbollsplanen. Jo då, han var på väg mot mål. Inga andra barn syntes till. Jag sprang mot mål för att ta en bild och när han springer i mål på 4:29 (4:59 min/km!) är han lite smått rödaktig i ansiktet och mycket glad.

Han tyckte det var jättekul med springtävlingen och ville gärna springa även nästa gång. Det är fantastistiskt roligt tycker jag. Nu förstår jag också att bara för att han varit med en gång så betyder inte det att han kommer bli löpare för det, men som "spring-mamma" så hoppas jag så klart! :) :)

Idag har han fotbollsträning och då ska jag passa på att ta ett löppass under tiden.

Ska han bli en löpare som mamma?

tisdag 16 augusti 2011

Fyra

Efter dagens löppass är det bara fyra kvar, innan mitt livs största äventyr! Lilla jag ska stappla ett helt varv runt Mont Blanc. Jag kan knappt tro det.
Det finns ingen hejd på fjärilarna i min mage.

Nu ska jag sätta musik i mina öron och njuta 15 km i solen.






- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 14 augusti 2011

Led-ig

Kristinehamn har i juni fått en ny led, Järnleden. Den går norr om stan och är bitvis helt obanad. Idag sprang jag en del av leden tillsammans med ett gäng grabbar. Det var riktigt fint med löpning precis invid små tjärnar och genom trollsk skog.




Springer man hela sträckan (Hultetleden till Järnnleden och tilbaka till stan) landar man på drygt 4 mil och självklart kommer jag prova det nån dag. :)

Här kan ni roa er med Mats filmer från leden.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 13 augusti 2011

En bra affär!

Netto säljer lösgodis för 29 kronor per kilo. I deras sortiment finns nötcreme.



Det är mycket bra som energi under långpass eftersom den innehåller både snabb och långsam energi. Den är färdig i portionsförpacknkng och bara att suga i sig.

En förpackning innehåller 18 gram. Jag får alltså nästan 56 stycken för 29 kronor. En gel kostar 25-30 kronor styck. Nu får jag portionsförpackad energi för 50 öre styck. Det tycker jag är en bra affär! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kärlek <3

"Just idag är jag stark! Just idag mår jag bra!" (Kentas låt)

Vilken härlig dag! Jag började dagen med en skön sovmorgon. Sedan cyklade jag till bageriet och köpte färskt bröd medan sambon kokade ägg och kaffe. Efter en ljuvlig frukost cyklade vi till syrran och tittade till dom, när de hade loppis hemma på gården. Vi fick kaffe i trädgården medan solen lyste, och luften är klar och skön. Jag älskar hösten!



Syrrans minsta goding.

Klas och jag tar sen ett löppass tillsammans. Vi startar snabbt och jag som behöver komma igång lite tyckte att 5-fart var lite snabbt men hängde ändå med. Vi fortsatte uppför i samma fart. Det började kännas bättre och bättre. Jag njuter! Just idag är jag stark! Jag flyter uppför backarna. Det är inte jobbigt! Benen bara trycker på. Det går så lätt!! Äntligen! Det har kanske vänt?! Jag sträcker ut armarna som ett flygplan! Jag flyger! Jag ler! Jag sjunger! Just idag är jag stark!

Nästan 21km i 5min-fart i terräng känns riktigt bra. Kanske är jag på väg tillbaka, upp ur svackan?! Oavsett, så är jag nöjd! Nu blir det grillning i stugan. Gud, va bra jag har det!!

Kärlek till er alla!! <3


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 12 augusti 2011

Löpfri

Torsdagen var en löpfri dag och kvällen ägnades på hästryggen. Tillsammans med sambon och 2 kompisar fick vi en helt underbar kväll på Ulvsby Ranch.

3,5 timme på hästryggen känns i hela kroppen och jag tänker tankar om hur vältränad jag måste varit förr när jag kunde rida från morgon till kväll, mellan 8-10 mil. Nu har jag andra muskler på kroppen.

Jag förundras igen över vad allt känns rätt när jag hamnar på hästryggen. Det känns som att komma "hem". Jag älskar det!! <3





torsdag 11 augusti 2011

5+5+5=14,25 Konstig matte!

Igår var det backlöpning på schemat och jag tog sällskap av Klas. Vi begav oss till Hultet och skulle ta tre varv på femman. Det är ingen vanlig femma utan den är rejält kuperad och inte plan på många meter. Vi försökte hitta bra teknik uppför och nerför och vinna mer nerför än vad vi förlorade uppför. Det gick bra och vi ökade succesivt tempot under turen.
Efter 3 varv hade jag bara 14,25 km på klockan. Nu är inte Garmin jättenoggrann i terräng men jag ville ändå att klockan skulle visa 16 km, som coach satt som dagsdistans. Så vi tog oss an 2,5:an på slutet.
 :)

Snittfarten hamnade på 5:11 vilket jag är nöjd med i den terrängen (drygt 300 höjdmeter). Ett mycket bra pass! Tack Klas!

tisdag 9 augusti 2011

Vilken smäll!

20 km distans stod på schemat. Solen sken när jag åkte från jobbet. Härligt!

18:30 hade jag möte på gymmet med en annan instruktör som ska hjälpa mig lägga upp mitt första spinningpass. Jag hann alltså bara hem och byta om innan det var dags att springa iväg så jag skulle hinna mina mil innan mötet.

Jag fick skjuts till Hultet av sambon och tänkte ta milen och sexan där och sen springa till gymmet. Men jag hann bara nån km innan jag hörde åskan mullra på håll. Den kom närmare och närmare. Efter milbanan begav jag mig därför mot gymmet. Det small och blixtrade och knastrade. Usch! Läskigt!

Jag hade 15 km på klockan när jag äntligen var framme på gymmet. Jag knallade in och fortsatte mina sista 5 km på löpbandet. 3 gånger under den tiden försvann strömmen ett par sekunder så det var ett rejält åskoväder utanför.

Väl hemma såg jag att min strumpa ändrat färg. Skumt att det inte gjort ont bara.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mör

Igår testade jag en av våra nygamla spinningledare. Hon har lång erfarenhet men har varit på ett annat ställe under en tid. Det var ett enormt tufft pass och jag tillverkade en egen liten sjö runt cykeln. Det var så kul och jag gav allt.
Intervaller blandades med styrka och benen kändes som spaghetti när jag gick vidare till zumba-passet. Där kämpade vi lite till och släppte lös. Det är riktigt kul!

På spinningpasset satt en ung tjej på cykeln bredvid mig. Hon kollade Facebook mellan varje låt. Jag kunde inte låta bli att förundras lite...



Lax är bland det godaste jag vet. Igår käkade jag det tillsammans med keso o grönsaker. Det fanns inte tid till att laga nåt mer avancerat. Men det smakade himla gott kan jag lova, trots att det var "snabbmat". Det tog inte mer än 10 minuter att sno ihop. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 8 augusti 2011

Utmaning

Inspirerad av Mia ska jag, med start idag, förbättra min styrka. Upplägget är enkelt och det tar inte så lång tid. Jag har även fått med sambon på detta, så vi ska göra det tillsammans!

Så här ser upplägget ut: Det är EN övning per dag med ett bestämt antal repetitioner. Övningarna ska göras utan vila eller med så kort vila som möjligt.

Måndagar Rumplyft på bänk
Tisdagar Armhävningar
Onsdagar Utfallsteg
Torsdagar Mage – Chrunches
Fredagar Dips
Lördagar Ryggresningar
Söndagar Tåhävningar

Repetioner
Vecka 32 - 50 reps
Vecka 33 - 60 reps
Vecka 34 - 65 reps
Vecka 35 - 70 reps
Vecka 36 - 75 reps
Vecka 37 - 80 reps
Vecka 38 - 85 reps
Vecka 39 - 90 rep
Vecka 40 - 95 reps
Vecka 41 - 100 reps
Jag kan redan nu säga att jag kommer göra avstick på detta under UTMB om 3 veckor. :)
Jag kommer inte lägga mig efter banan och tex göra dips eller ryggresningar. Men i övrigt kommer jag hänga i!
Är ni med?

söndag 7 augusti 2011

Att lura sig själv

"Du kan inte lura dig själv!" Kommentaren fick jag häromdagen när vi diskuterade min avsaknad av träningslust just nu.

Igår när jag gick o la mig bestämde jag mig för att göra just det. Jag visualiserade, tänkte, drömde och intalade mig själv att lusten var på väg tillbaka. När jag sen slöt ögonen och föll in i drömmarnas värld så längtade jag faktiskt efter morgonen och mitt löppass.

Halv åtta ringde klockan, jag steg upp och klädde mig i lugn och ro. Tog mig ut och sprang iväg. Det kändes bra!! :) För första gången på ett par veckor njöt jag. Benen pinnade på. Det gick hyffsat lätt och trots att det regnade så sken solen inom mig. Jag är på väg upp! Upp ur svackan och upp ur de negativa tankarna. Jag har lurat mig själv!

Nu ser jag fram emot en ny vecka med formtoppning och sköna km'ar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 6 augusti 2011

Genrep

Försöker se stark ut?!
Efter gårdagens provpackning av väskan drog vi ut i morse, med fullpackad väska och med stavar i handen (har ännu inte hittat nån bra lösning att fästa dom, men det kommer).

Efter många stopp och finjustering av ryggsäcksinställningar så känns det som om pusselbit efter pusselbit faller på plats. Jag pluggar på PM och det känns som om jag får mer och mer kontroll. Även om det fortfarande känns lite pirrigt så är jag mycket lugnare nu. Jag är stark och väl förberedd! (försöker jag intala mig... ;))

Jag har bokat tågbiljett till Stockholm och Arlanda. Det enda som jag måste ordna nu är lite sjukvårdsgrejer och en mugg som jag ska ta med (som ingår i den obligatoriska utrustningen).

Nu är det nära!! Weeee!!

fredag 5 augusti 2011

Det klarnar!

Ikväll har Jörgen varit här och vi har gått igenom kartor, energi och packning. Imorgon bitti ska vi ta ett pass tillsammans med ryggan på, inkl alla grejer.

Nu känns det genast lite klarare med allting. Vad skönt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Energi

Jag sitter och skissar på en energiplan inför UTMB och ska lägga en beställning på Runners Gear på Hammers Perpetium. Jag provade denna typ av energi under TEC och det fungerade mycket bra.

Jörgen är en rolig kompis och han ska springa CCC. Det är en kortare variant av UTMB och banan är de sista 10 milen som jag springer. Jörgen och jag ska ta en date snart och gå igenom upplägg och resa. Shit! Det börjar dra ihop sig. Det är riktigt kul att han är med och det kommer vara ett stort stöd för lilla mig. Just nu känner jag mig så osäker på allt som rör denna tävling. Men det kommer säkert lägga sig bara jag kommer på plats.

Igår sprang jag tillsammans med min arbetskompis Klas (som håller på med en Svensk Klassiker). Han ska springa Lidingöloppet som sista gren. Vi tog oss an Hultets 16 km'ers slinga. Den är mycket kuperad och går i bitvis teknisk terräng. Klas som inte är så erfaren på längre sträckor gick ut hårt. Jag försökte hålla nere tempot. Han kämpade på mycket bra men kroknade lite på slutet. Det var mycket varmt, runt 26 grader i skuggan. Vi promenerade den sista biten in i mål.
Men han sa något som gjorde mig så glad.
"Det märks att du är riktigt stark uppför!"
Eftersom jag har tränat en del backlöpning under sommaren kändes det riktigt kul att höra. :)


Klas och jag i september förra året

Snart är det dags att skörda frukten från allt slit i sommar. Först ett varv runt berget Mont Blanc och i morse råkade jag anmäla mig till Lidingöloppet. Efter denna sommars backträning så ska jag ta den där förbaskade silvermedaljen! (en tid under 2:38 på 30 km) Så det så!