Svacka

Påklistrat leende.

Usch, jag är nere i en svacka nu. Träningen känns inte kul just nu. Det känns som ett ont måste. Jag försöker att få till sköna pass utan krav, men motivationen tryter och jag drar mig för att sticka ut. När jag väl är på språng så går det hyffsat bra men tankarna är på annat håll och jag ser fram emot att komma hem igen.

Jag tror det beror på min nervositet inför UTMB. Jag känner att det är så stort. Ogreppbart. Jag har inte koll. Har jag ordnat all utrustning? Har jag tänkt rätt med energin? Hur ska jag hitta? Har jag verkligen valt rätt skor? Klarar jag detta? Kommer jag öht att komma levande i mål?

Frågorna är många och mycket av min energi går åt till att tänka på detta. Det är bara 3 veckor kvar och jag bara önskar att det är över just nu (eller nej, det kanske jag inte gör, fast ändå lite...). Samtidigt som jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot äventyret, ovissheten och upplevelsen.

Jag har fixat mycket bra träning under sommaren så om jag ställer in enstaka, korta pass, nu sista tiden så är det inte avgörande för tävlingen. Det bästa är att få en bra känsla i kroppen och en löphunger. Just nu lyser den dock med sin frånvaro.

Jag ska försöka att få sällskap på så många pass som möjligt och försöka hitta tillbaka till känslan av löparglädje. Jag längtar efter att springa med ett leende igen. Jag längtar efter att känna mig stark och njuta och längta efter min löpturer.