Jag skriver...

fredag 28 februari 2014

Fredagsfys före fredagsmys

Så sägs det ju i sajberspäjs ;)

Nu är väl inte jag speciellt låst till att mysa på en fredag. Jag tycker inte det spelar någon roll vad det står i almanackan. Vi kan ha mysigt varje dag, eller åtminstone oavsett veckodag. :)



I alla fall så startade jag igång klockan vid 6.00 i morse och sprang och mötte upp Ulrica. Regnet hängde lite i luften men det var riktigt skönt ute. Vi babblade på och tog oss ut mot Gustavsvik. Där kom en pytteliten regnskur. Vi märkte knappt av den typ. Inte mer än att låren blev lite småkalla.



Vände sen tillbaks in mot stan och ungefär i samma höjd som regnet kom en hagelskur. Aj! Det sved i ansiktet när iskornen träffade oss. Men lika snabbt som det kom så upphörde det.



Totalt sett blev det ytterligare en trevlig tur. 18 km till samlingen och med det summerar jag februari till 487 km löpning. Tror det är någon sorts månadsrekord.



I omklädningsrummet på jobbet låg min rygga med grejer. Åh, så uppskattat, att slippa springa med fullpackad väska. Tack älsklingen!





torsdag 27 februari 2014

In i dimman

Det var grått och disigt ute ikväll. Men det gör inget. ;)
Benen kändes inte alls så sega som jag trott. De pinnade på rätt fint.

En ny spellista gjorde det hela ännu bättre. Det är bra med det lilla, som att man inte vet vilken låt som kommer härnäst.

Det blev en timmes löptur. 12 lätta. Jag fick hejda mig för att inte springa längre. Ska försöka konservera den här fina löpkänslan till nästa helg, till Skövde 6h.



Mysfredag imorgon.
Mysfredag startar med fysfredag. Morgonlöpning med Ulrica är planerat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Styrkelunch

Om man bokar ett jobbmöte på gymmet kl 13.00 så kan man förena nytta med mer nytta (och nöje också) och träna styrketräning på lunchrasten. Det gjorde jag idag.

Det blev lite snoigt iväg så jag hade inte så lång tid på mig. Rodd blir jag varm av och körde på i 5 minuter. Så, varm.

Grabbade tag i hantlarna och slet så armarna skakade. Så, mer varm.

In i funktionsrummet och plockade fram kettlebell's. Kämpade på tills mage och rygg kändes trötta. Så, drypsvett.

Tog sen några maskiner på väg till duschen. Så, klar.
Kort och snabbt pass. Sen ett bra och givande möte.

Jag brukar inte lägga ut lättklädda bilder på mig själv. Men idag gör jag ett undantag.
Det här är min kropp. Den ställer upp på det jag vill och för det gillar jag den.
Foto: Privat
Om en stund blir det löpning!

onsdag 26 februari 2014

Inte som jag tror

Ibland tänker jag mig att jag ska dra ner på löpningen. Ibland tänker jag mig sluta springa så mycket. Att bli som en vanlig människa och springa nån mil nån gång i veckan bara.
Typ varje år kommer funderingarna att jag kanske ska hoppa över alla tävlingar.
Men sen sitter jag ändå där och anmäler mig och längtar.
Och så länge som jag tycker det är kul och inte mår dåligt eller är skadad så fortsätter jag väl?

I helgen när Tobias och jag pratade lite om form osv sa jag att jag har nog legat av mig. Det känns lite som om jag dragit ner på löpningen och tränat mindre. Det är den känslan jag har. Ser jag tillbaka lite känns det som om jag sprungit kortare pass och haft mer tid hemma.

Men med en titt i kalendern på Funbeat kan jag konstatera att min känsla är helt fel. Jag har börjat 2014 med att springa rätt mycket. Hittills i år har jag avverkat 827 km.
Många blir pigga av vila. Jag är ju lite annorlunda för ju oftare jag springer desto lättare går det. Efter en vilodag blir jag seg och benen känns tunga. Hänger jag i och springer mest hela tiden känns benen lätta och pigga.
Sista 30 dagarna har jag gjort över 50 mil och benen bara rullar på. Igår över 30 km i 5-fart.
Ibland stämmer inte känslan överens med verkligheten. Tydligen har jag inte sprungit mindre...

Har en app i mobilen som mäter puls. Nu är väl kanske inte det den mest pålitliga pulsmätaren men när den visar typ samma som pulsklockan så känns det bra. :)
Vilopulsen ligger som vanligt i alla fall så jag är inte sliten inombords heller.
Tycker det känns riktigt bra!


Idag är det planerad helvila. Så nu blir det väl seg löpning imorgon. Den som lever får se

För ett år sen.
Foto: Privat

tisdag 25 februari 2014

Transportlöpning

Imorse när jag klev utanför dörren var det ett otroligt vackert ljus ute. Himlen liksom brann av fina färger. Jag var lite sen idag, så det hade nästan ljusnat när jag kom iväg. Jag kunde lämna pannlampan hemma och sen tog jag grusvägen över skogen till jobbet.
Trots att klockan inte passerat 07.00 och jag bara varit vaken en halvtimme kände jag hur kroppen var full av energi. Jag kände mig så stark! Det är skumt för jag borde va mer sliten, jag har ju ändå gjort några mil på sista tiden.

12 km senare i farter under femman stannade jag på jobbet.
Snittade 153 i puls i 4:58-fart. Så trots att jag sprang på i morse så låg pulsen inte högt.
Mycket bra!

Efter en jobbdag i Kundtjänsttelefonen klädde jag mig med de mindre fräscha kläderna från morgonen. Solen sken ute och det var flera grader varmt. På med skön musik och så iväg!

Jag hade väl inte riktigt samma fart som på morgonen men det gick ändå fortare än känslan. Mitt humör var inte på topp när jag sprang hem så det var skönt att bara koppla bort allt och låta benen pendla. Det fanns ingen hemma som väntade på mig så jag tog en omväg och skrapade ihop över 20 km på hemvägen. Farten landade på lite över 5 så det är ändå snabbare fart än jag brukar ligga och tuffa i. Skön löpkänsla idag!

Sista 6 dagarna har jag gjort 143 km löpning plus cykling och styrketräning så imorgon har jag bestämt mig för att ta en vilodag. Även om kroppen känns full av energi och jag inte känner mig sliten, så tror jag det är bra ändå.
Imorgon ska jag också tillbaka till CAM  för att låta Peppe kolla över kroppen så allt ser bra ut.

Sugande cykling

Det blev ju en rätt fin måndagskväll förra veckan, med cykling under en stjärnklar himmel. Så vi körde en repris på det igår.

När jag cyklade iväg hemifrån kände jag att det var inte jättehårt tryck i mina däck. Dubben krasade i asfalten och det var mjukt och gött. Motståndet i hjulen kändes i benen. Men det gör inget. ;) Jag orkade inte leta rätt på adaptern så jag kunde pumpa. Jag hade inte tid till det heller, så jag körde på.

Mötte upp Fredrik och vi tog oss iväg bort mot skogen. Så snart vi kom in på grusvägar kände vi hur enormt mjukt och sugande underlaget var. Däcken liksom fastnade i vägen. Det gick uppför på stigen. Farten var låg men pulsen var hög och vi kämpade på. Tungt, tungt.

När vi kom upp lite högre var marken mer frusen och det fanns lite snö i vägkanten.

Vi hade ändå väldigt trevligt och stjärnorna lös så vackert på oss. Sen körde vi neråt igen och rundade av 1,5 timmes cykling med geggiga cyklar och glada miner.




måndag 24 februari 2014

Sjumilasteg

En ny vecka ligger här framför oss. Helgen, lördag - söndag bjöd ju på 7 löpta mil. Därför tänkte jag mest jogga ur benen lite idag. Bara luffsa lite. Jag tänkte mig en lite seg kropp. Men alla kan ha fel ibland.

Det var vårigt ute med 9 plusgrader. Himla gött, men det blåste en hel del också. Jag märkte ganska snart, när jag sprang där, att kroppen inte alls var seg. Den var på topp!

Benen matade på, uppför och nerför, i motvind och medvind. Så coolt. Riktigt fint sjumilasteg! :)

Jag hann inte ens stanna och ta en bild så ni får en svettig efter-bild istället.
Jag börjar också bli rätt snabb på det här med dusch. Ja alltså när jag vill och måste. Hemma kan jag duscha läääänge.
Jag kollade klockan när jag gick in genom ytterdörren. När jag duschat och klätt mig hade det gått 6 minuter. Och då försökte jag inte ens skynda mig. Tur jag inte har nån frisyr som måste fixas. ;)

Snart ska jag slänga in anmälan till Skövde 6H. Det är nästa helg det. Det ska bli skoj!

söndag 23 februari 2014

Blåsiga cirklar

När jag slog upp ögonen i morse kollade jag direkt ställningen i resultatlistan hos löparna som sprang 24H i Espoo i Finland. Vilka kämpar. Och Barbro Nilsson! Hon är ju bara så himla grym! Hon slog alltså världsrekord för 65-åringar med 187 km. Sjukt bra!

Men aj, aj, min rygg var sned och stel imorse. Vad gör man då? Jo, tar världens bästa medicin så klart, Löpning. Fast jag ska erkänna att det kändes inge vidare under de första 100 metrarna. Det gjorde ont i ryggen och högg till i vissa lägen. Men redan efter 200 meter släppte det och sen har jag inte märkt av det sen dess. Sånt är ju bra gött alltså!

Jag mötte upp Annica efter nån km och vi sprang tillsammans en halvtimme ungefär. Det blåste rejält ute. I medvinden var det varmt och motvinden var tuff och kylde ner kroppen. Vi pratade oss fram genom gatorna och när Annica klev av hemma fortsatte jag själv.
Ryggen kändes helt bra och kroppen pigg och fräsch. Härligt!

Jag tog mig fram genom att springa i cirklar för att slippa få motvind under så långa sträckor. Försökte sen lista ut att jag skulle få medvinden längs vattnet på hemvägen och tog en stig utåt. Träden skyddade mot vinden så jag kände knappt att det blåste. Det jag alltså inte kände var att det var medvind där i skogen, inte alls som jag trodde. Jag hade listat ut helt fel...
När jag sen kom ut ur skogen piskade hästsvansen mig i ansiktet så jag hade rejäl medvind en bit innan jag vände.

Under hemvägen var det som att springa med en gummisnodd runt midjan. Framåtlutad kämpade jag flera km i rak motvind. Jag försökte ändå se det positiva i situationen.
  • Kroppen kändes stark trots 5 mil löpning igår.
  • Håret blåser inte i ansiktet.
  • Mer träning på samma antal km'ar.
Kom hem med en dryg halvmara i benen och kände mig nöjd och glad.

Det blev nästan en 12-milavecka med löpning, och sen cykling, styrketräning och ett ridpass.


Gammal bild
Foto: Privat

lördag 22 februari 2014

Ultrapass

Det var ett tag sen jag sprang lite längre. Har inte sprungit en mara på 6-7 veckor eller nåt. Idag var det alltså dags. Kilsleden var planerad, med distansen 50-60 km.

Jag drog över till Karlstad och mötte upp Tobias hemma hos honom. Ytterligare en löpare dök upp, Tomas.


Vi gav oss iväg i ett lugnt tempo. Det regnade, blåste och var typ 2 grader. Inte optimalt väder. Men väder går inte att påverka. Bara att gilla läget.

Slask och blött. Snö och barmark. Underlaget varierade kraftigt. I början försökte vi undvika pölarna. Men det var ingen idé. Blöta blev vi ändå. Tomas var en varmfotad kille och sprang utan strumpor.


Ibland sprang vi i 15 cm snö. Det var som att springa i strösocker. Jobbigt åt både fötter och ben. Ibland var stigen bar. Vi fick också öva lite hinderbana där en skogsmaskin hade avverkat lite.
Vår plan var att springa 30 km på Kilsleden innan vi vände tillbaka. Men när klockan visade 24 började vi tröttna. Det var så sjukt blött och mycket snö och det blev liksom ingen löpning.
Vi plurrade upp till knäna i isvattnet och det var otroligt kallt. Snön var djup och vi fick pulsa fram. Det var inte roligt längre, och då är det inte kul.



Vi vände hemåt. När vi korsat Karlstad flygplats hittade vi ett bord. Där blev det kaffe och macka. Det satt som en smäck!

Men vi hann bli ännu mer nerkylda på den lilla stunden. På med alla kläder och iväg.

När vi blev varma igen pinnade benen på helt ok. Visst kändes det att de fått jobba extra i all snö, men ändå kändes kroppen fin.

Efter en liten extratur stannade vi klockan på 50 km, på några minuter under 6 timmar, och gick sista biten.
Ett riktigt bra träningspass. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 21 februari 2014

Fredagsfys

Det blev fredagsfys på gymmet ikväll. Mina stackars armar fick slita hårt. Det var riktigt gött och jag kände mig lite stark.

Vi körde en övning för underarmarna. Till slut var de stenhårda. Haha! Skum känsla.

Benen spar jag på lite. Imorgon blir det nämligen ultrapass. Tobias och jag ska springa Kilsleden. Det blir väl typ 5-6 mil nånting, i terrängen.
Det var länge sen jag sprang långt så jag ser fram emot det.

Jag har ordnat med det mesta inför morgondagen. Bakat bröd så jag kan ha mackor med längs vägen, laddat kaffebryggaren och lagt fram kläder. Det enda lite obra är att min traditionsenliga sovmorgon på lördagar uteblir. Jag ska nämligen va i Karlstad redan kl 9.00.
Men det kommer ju fler lördagar...

Imorgon startar också Espoo 24H i Finland. Det kommer jag såklart följa på nätet. Det är 3 år sen nu jag var där för första gången.
Tröjan vi fick har jag kvar och använde senast idag. :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Friskintyg

Ni sitter säkert som på nålar allihop av er. Klarade hon av att få ett OK hos doktorn? Fick hon sitt friskintyg och kommer hon iväg till Grekland? De där proverna, vad visade dom?

Jag kan nu avslöja att: JA, allt var bra och alla prover visade fina värden.
Hjärta, lungor, njurfunktion, levervärden, blodvärden mm. Allt har kollats och jag har fått grönt ljus från farbror Doktor att starta.

Friskintyg - Check på den!

torsdag 20 februari 2014

Snöcomeback och dubbelpass

Igår började det snöa och i morse när jag skulle springa till jobbet hade de inte plogat än.
Det var skönt ute, lagom temperatur med nån minusgrad.

Det låg ett lager snö på ett par cm på marken. Benen och fötterna fick jobba lite extra. Jag lyssnade på när Jonas Colting gästade Petra Månström. Det var mycket intressant så det kan jag verkligen rekommendera. Petra tog upp den här undersökningen om att barn springer långsammare idag än vad deras föräldrar gjorde. Det är klart, barn behöver ju inte springa idag. De får ju skjuts överallt. svarar Jonas. Och precis så är det ju! Jag har skrivit om det ett par gånger förut. Men det här är en fråga jag brinner lite extra för.
Som sagt, lyssna!

Kroppen kändes i alla fall rätt pigg och efter en timme anlände jag till jobbet. En mycket bra morgon.


Är inte så sur som jag ser ut.
Foto: Privat
På kvällen hade jag bokat löpdejt med Annica.
Jag startade lite tidigare och tog en extrasväng innan jag skulle va hos Annica kl 19.00. En liten missberäkning gjorde att jag fick göra en tempoökning på slutet för hinna. (Ändå hann jag inte utan kom 2 minuter för sent.) Det var halt ute, den fuktiga asfalten hade ett skimmer av is så i varje steg i min lilla fartökning gled foten. Men det kändes bra ändå. Ett par km i 4.45-fart. Det gjorde nog bara gött.

Vi babblade sen bort ca en timme.Trevlig tur!

Hästkärlek

Igår åkte jag direkt till stallet efter jobbet. Träffade goa människor som jag inte sett på länge och fick gosa och snosa på hästarna. Det är som balsam för själen.

1999 köpte jag min andra häst, Ohio. (Min första häst var ett varmblod vid namn Rebell).
Ohio är en fullblodsarab som tidigare gått som galoppör. Han var då 6 år. Jag tränade och tävlade i distansritt och det var en tuff tid att omvandla en explosiv galopphäst till en mer långtgående distanshäst. Jag hann inte slutföra mitt arbete helt eftersom jag blev gravid, sålde hästen och en annan tjej tog över vid rodret. Den tjejen är fortfarande ägare till Ohio.

Han är alltså 22 år nu, min gamla pålle. Och det var skrämmande länge sen jag var hos honom. Det var åratal sen jag satt på hans rygg. Men igår var det äntligen dags.
Jag stod och njöt där i stallet. Njöt av hans närhet, hans mjuka mule och hans lurviga päls. Jag borstade och kände mig som en lite stalltjej igen, med fjärilar i magen för att jag äntligen skulle få rida.

När jag hoppade upp där i sadeln, då känns det precis som jag kommit hem. Det är här jag hör hemma. Precis som en pusselbit på rätt ställe. Det är här jag ska sitta. Det känns bara så rätt!
 
Det vräkte ner snö ute. Det var vitt överallt och det var bra, för snön lyste upp vår väg.
Vi galopperade längs en snötäckt väg. Skrittade långa bitar och pratade om ditten och datten. Livet i stallet, alla minnen. Hästar, träning, ja vi hann med rätt mycket.

Ohio var sig lik och man kan inte tro att han är 22. Sprallig, stark och full av energi.

När vi kom tillbaka till stallet var jag rätt djupfryst. Jag frös så jag skakade. Lite fel klädval skulle man väl kunna sammanfatta det hela med. (Typ, långkalsonger är ju en bra?!)
Men jag åkte ändå hem med ett varmt hjärta. Jag hade fått träffa "hästen i mitt liv", fått njuta av hans närvaro och träffat härliga människor. Jag vet att han inte kan ha det bättre än där han bor nu. Ett kärleksfullt hem med massa hästkompisar.
Nu ska det inte dröja lika länge innan jag åker dit igen.

Inte världens bästa bild, men världens goaste häst.
Foto: Privat

tisdag 18 februari 2014

Flygande lunch

Eller ja, det var inte lunchen som flög, det var jag. :)

Förmiddagen gick snabbt på jobbet och när lunchrasten närmade sig kände jag ingen jättelust att dra ut och springa. Men då sa min kollega, Stick ut en sväng du, det är säkert skönt efteråt. (Tack Lollo!)
Så jag gick ner för att klä om. Det som kändes så rätt igår, att lämna mina blöta, svettiga, lerig springkläder på jobbet, eftersom jag ändå tänkt springa (ensam) idag på lunchen. Kändes mindre rätt idag. Att dra på sig lite halvsunkiga kläder med lerstänk. Men, men inte mycket att välja på.

Påklädd och klar ger jag mig ut. Jag märker ganska snabbt att benen vill springa. Och de vill springa fort! Det är skitgött!
Ungefär halva rundan går uppför och andra halvan går utför. Jag ser på klockan att snittfarten är 5.00 efter uppförsbacken.
Det hela slutar med 11 km med 4:51 i snitt! Det känns jäkligt gött! Trodde inte jag kunde springa så snabbt nuförtiden.

Passade också på att heja på min gamla häst, Ohio, när jag sprang förbi.
Imorgon ska jag till stallet och hälsa på honom. Älskade, vackra häst!
Men nu sitter jag i bilen på väg över till Karlstad för en service av min kropp på Carlstad Alternativmedicin. Antagligen kommer jag bli nåldyna (som Maria brukar uttrycka det). :)

måndag 17 februari 2014

Hoppsan

Idag tänkte jag ha en lugn kväll hemma. Bara käka middag och slappa. Så blev det inte riktigt.

Efter middagen tog vi en kopp kaffe och sen drog älsklingen iväg till sitt garage. Barnen är hos sin pappa och jag blev själv.
Jag har verkligen inga problem att va själv. Tvärtom trivs jag ganska bra i mitt eget sällskap.

Min första tanke var att lägga mig under filten och bara mysa. Softa. Vara kung (drottning) över fjärrkontrollen och se på tv. Det händer ju inte så ofta liksom.

Sen kom en annan tanke, som föddes under mitt lunchpass. Det är ju cyklingsbart ute igen!
Messade en kompis som snabbt nappade på mitt förslag om en cykeltur.

Så det blev en fin kväll, med nästan 36 km cykling under en stjärnklar himmel istället för degande i soffan. Jättevackert och mycket trevligt.

Hoppsan!
Det blir inte alltid som jag tänkt. Ibland blir det mycket bättre. :)

Bjuder på en gammal "cykelbild".


- Posted using BlogPress from my iPhone

Strunta i almanackan!

Solen skiner! Det är 6 plusgrader och jag kan höra fåglarna kvittra. Jag måste ut!



Lunchrasten närmar sig och jag bara VILL ut och springa! Jag klär om sticker ut mot skogen. Det finns i stort sett ingen snö kvar och istället för stig rinner nu en bäck fram.







Det är blött och kladdigt. Men helt jäkla underbart!
Jag hoppar från sten till sten. Väjer för de största pölarna. Grenar touchar mitt ansikte. Ibland får jag stanna för att se hur jag ska ta mig fram.



Till slut ger jag upp och klaffsar rakt mer i geggan och vattenhålen istället. Ibland går vattnet upp över skokanten. Men det gör inget! Jag är så glad och fylld av löpglädje!



Skogen är vacker!



När jag kommer ut ur skogen och ut på vägen igen trummar benen på av ren endorfinkänsla! Jag trippar fram under 5-fart och det känns som om jag flyger. Åh va gött det är!

Tillbaks på jobbet inom en timme inkl dusch. Det gäller o va snabb (o ha vattenfast smink).
Ett helt fantastiskt lunchpass.

Jag hör människor som klagar över att det är varmt i februari och det är ingen snö osv osv. Och visst, det är ju trist om man ska åka Vasaloppet tex och inte kan träna på sina skidor.



Men, det är också idag som solen skiner. Idag är just nu! Strunta i att titta i almanackan! Titta ut genom fönstret och njut av dagen istället för att hänga läpp av att det borde va annat väder.
Njut av solen och värmen när den är här, oavsett vad din kalender visar.
Livet är här och nu! :)

Kram!




söndag 16 februari 2014

Trippla pass

Igår öste det snöblandade regnet ner och det blåste hårt.
Då drog barnen (med kompisar) och jag till badhuset. Barnen till bassängen och jag till gymmet.
Jag ställde mig på bandet och lyssnade på ett nytt avsnitt av Kropp och själ. Riktigt bra och intressanta podcast'er.
En timme försvann rätt fort och sen körde jag lite styrka innan jag skyndade hem.
Det vankades nämligen födelsedagskalas i Filipstad.

Idag hann jag bara få i mig en kopp kaffe före simningen. Det brukar gå bra så.
Det blev ett tufft pass idag. Intervaller, 200 meter i fart-5 (som jag precis lärt mig är så-fort-jag-kan).
Benspark i 30 sekundersintervaller osv.

Jag simmade så fort jag kunde under intervallerna. Luften räcker verkligen inte till! Försökte mig på voltvändning, men till slut visst jag knappt vad som var upp eller ner. Och sen fanns det inte syre i min kropp så det räckte till att göra en volt.
Ja, ja. Ett mycket bra pass var det i alla fall.

Frullen smakade gott när jag kom hem sen. Fixade lite hemma innan jag drog ut på löptur.
Inget att orda om egentligen. 20 blåsiga km med bra musik. Enkelt.

På eftermiddagen bjöd svärföräldrarna på middag. Smaskens, och lyxigt att bara landa intill dukat bord.
Fick ett sms av Annica som ville ha löpsällskap. Klart jag hänger på!
Visst tog det emot liiite när inte ens (det nytvättade) håret har torkat. Jag gillar inte att ha blött hår...

Det spöregnade och blåste ute men vi fick ändå ihop 13 trevliga km'ar. Regn spelar egentligen ingen roll när man springer. Blöt blir man ju ändå.






Slutet gott, allting gott. Summerar veckan på lite över 10 mil, plus 2 gympass och ett bra simpass.

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 14 februari 2014

Hjärtemorgon

Alla hjärtans dag. Klart hjärtat ska få sitt. Det klappade på en jämn fin takt medan Ulrica och jag tassade runt på snorhala gator i stan i morse. Det skulle bli en kort liten runda, typ en mil bara. Det var det som det fanns tid för. Om vi inte klivit upp ännu tidigare förstås. :)

Det har varit många saker som kommit emellan Ulricas och min lilla rutin, att springa tillsammans på fredag morgon, Men så idag fick vi äntligen till det igen. Jättemysigt.

Jag fick inte ihop riktigt en mil, för jag fick gå sista biten. Akut toabehov, skulle man kunna kalla den "promenaden".
Så kan det bli ibland. :)

Dusch och mysig frukost tillsammans med mina barn.

Jag fick sen avlämna 5 rör med blod på lab. Dessa prover ska sen kontrolleras och på onsdag ska jag träffa läkaren. Förhoppningsvis är allt ok och jag får en stämpel i friskintyget som ska med till Grekland.



torsdag 13 februari 2014

Fyra

Fyra gånger har jag dragit på mig träningskläderna sen sist.

Igår sprang jag till jobbet. Det gick vansinnigt lätt och jag hade nästan svårt att hänga med benen. En helt underbar morgon.

Kvällen tillbringades i en backe tillsammans med klubben. Uppjogg, "bounding" vilket är typ indianhopp-fast-framåt-och-så-långt-man-kan-och-höga-knän typ. Svinga med armarna och studsa uppför backen. Skitjobbigt!! Pulsen steg högt kan jag lova.
Och idag har jag träningsvärk i benen.
Ett mycket bra pass med en skön, lång, social nerjogg efteråt.

Imorse drog jag till gymmet med Fredrik strax efter 6.00.
En timme senare åkte vi till jobbet med skakiga armar och axlar.
Skönt!


Eftersom vi bitvis var ensamma kändes det ok att fota. Inser när jag ser bilderna att jag har en hel del timmar kvar i gymmet... Haha!

Min plan var sen att springa hem från jobbet. Men just då, när tiden var inne hade jag ingen lust. Så jag promenerade hem istället.
Efter middagen gjorde jag istället upp med Annica om en gemensam liten kvällsjogg.
Det var på tok för länge sen vi sprang ihop så en timme gick snabbt och vi hade riktigt trevligt.

Nu är det dags att sova. Imorgon blir det först löpning och sen liten provtagning, före jobbet, inför utfärdandet av mitt friskintyg för Olympian Race.

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 11 februari 2014

Tinad hundbajs

Idag efter frukost på jobbet studsar jag uppför trapporna till mitt kontor. Kollegan som går bakom skakar i huvudet. Toka! :) Det spritter i benen! Känner du inte det?! Det är ju vår ute! Det luktar geggamojja och tinad hundbajs! skrattar jag. Åh, vad jag är sugen på att springa.



Nästan alls snö är borta och det är ett par plusgrader ute. Vinden orkade knappt röra i jobbets flaggor. Helt perfekt springförutsättningar!



Igår helvilade jag och nu var kroppen full av energi. Min klocka tycker dock att jag behöver vila mer. De måste ju ha nån bugg i deras system som räknar ut återhämtningstid. Hur räknar den ens? (Eller är det jag som gjort nån tokig inställning i den?)



Jag hade bokat löpdejt med min kompis Maria. Vi skulle utgå från varsitt jobb, precis som förra tisdagen, och mötas på vägen. Timmarna fram till avfärd gick rätt snabbt, eftersom jag hamnade i ett fokuserat jobbflyt och glömde nästan bort både tid och rum.



Jag klädde om och sprang och mötte upp Maria. Tillsammans fortsatte vi upp över Hultet och vidare uppför mot Heinola. Seeegt uppför. Blöt sugande grusväg med inslag av hal is.
Mina ben kändes lite sega i början men allteftersom kändes det bättre och bättre.
Varför blir jag så seg i benen dagen efter en vilodag?



Sen var det bara att "rulla" nerför. Härligt böljande lättsprungen asfalt. Riktigt skönt.

Vi fick ihop lite drygt 23 km på 2 timmar vilket jag tycker var riktigt bra pass.



Ja så nu är cykeln och jackan kvar på jobbet. Bara att ta sig springande dit i morgon bitti då. Längtar verkligen efter morgonlöpningen. Älskar den!

Brillor

Jag gillar att springa med solglasögon. Sen jag laseropererade mina ögon är dom lite känsligare för snö och regn. Jag har därför använt glasögon lite mer. De stör mig inte om de sitter bra, och inte immar igen.

Det ena paret som heter Active Eyewear köpte jag när jag skulle cykla Vätternrundan 2007. I förpackningen fick jag med 3 par linser som man lätt kan byta med. Ett par orangea, ett par solglas och ett par genomskinliga.
Tyvärr immar de igen om man stannar med cykeln eller tar en paus i löpningen. Annars sitter de bra och jag gillar dom.
Gamla brillor
När jag vann Ursvik Ultra 2012 fick jag mitt första par X-kross. Jag hade spanat på dom ett tag men inte köpt mig några, och blev jätteglad för min vinst.

Sen dess har jag vunnit ett par till (TEC 2013) och blivit sponsrad med ett par för landslaget.
Mats och jag i Chamonix med coola brillor.
Foto: Privat
Jag tycker att det är grymt bra brillor. De sitter skönt och bra och framförallt immar de inte igen.
Jag har använt dom till både cykling, löpning och skidåkning.Och numera är det de enda brillor jag använder. Växlar mellan olika linser och sen har jag ju lyxen att ha 3 olika bågar i olika färger. :)
Nu har jag köpt mig ett par vinterlinser också. Vintern har ju tagit en liten paus nu men jag hoppas att jag snart får tillfälle att testa dom.

måndag 10 februari 2014

Löparnas ultimata utmaning

Igår sändes Löparnas ultimata utmaning på Kunskapskanalen.

Programmet handlade om att genomföra 4 ökenlopp på 250 km under ett kalenderår.
Jag blev riktigt sugen och inspirerad och skulle gärna testa.
Men loppen är dyra. Känner just du att du skulle vilja sponsra mig med detta så är du givetvis mycket välkommen. ;)
Anmälningsavgiften är 3.600 dollar per lopp, bortsett från Antarktisloppet som kostar 11.900 dollar. Sen tillkommer det säkert en hel del annat smått och gott runt omkring som resor, utrustning osv osv osv...

Jag får väl drömma vidare...
Mitt tips! Se programmet! Det finns tillgängligt t.o.m.lördag 9 aug. 2014.
 
 

söndag 9 februari 2014

Mängdvecka avslutad

Idag hade vår ordinarie siminstruktör annat för sig och istället fick vi en annan tjej. Det började tufft redan från början med insim på 600 meter. Jag varvade bröstsim med frisim.
Sen följde en massa teknikövningar, vändningar och annat. Ett mycket bra och lite hårdare pass. Men jag tycker det funkade bra och känslan var fin. :)

Knallade sen hem i snöovädret. Det snöade verkligen flingor stora som dasslock! Marken täcktes av slushaktig slask.
Klädde om när jag kom hem och tog mig en liten springtur.
Klaffs, klaffs, klaffs. I varje fotisättning skvätte slasken upp. En keps skyddade ansiktet mot det snöblandade regn som föll.






Efter 14,5 km var jag nöjd och rundar av min mängdvecka med en veckosummering av 145 km. Imorgon blir det vila.

Ni har väl inte glömt att gilla vår sida om Sweden IronTrail marathon på Facebook?
Om ett par dagar lanseras hemsidan! Det kommer bli tokbra det här!


- Posted using BlogPress from my iPad

Planerade tävlingar halva 2014

Pusselbitarna (tävlingarna) inför 2014 börjar falla på plats. Jag har tänkt mig så här;
  • Självklart åker jag till Skövde 6H i mars. Det var 2007 jag var där första gången och sen dess har det blivit lite av min årliga tradition. En mycket trevlig och välarrangerad tillställning.

  • I april sticker jag till Stockholm för att springa Ursvik Ultra igen. Jag funderade ett tag på att åka till Borlänge och springa 6H istället men banan i Ursvik lockar mer. Så det fick bli så. 75 km ska springas med start midnatt. Jag gill'ert!


    Ursvik 2012
    Foto: Privat
  • I mitten av maj flyger jag till Aten för att springa Olympian Race. En tävling som startar i Nemea och målgången är sen på Olympiastadion 180 km därifrån.



    Banans kupering och värmen kommer bli en finfin utmaning. Jag längtar dit!

  • Bara 2 veckor därefter går Kullamannen av stapeln. Himmel, Hav och Helvete, som de marknadsför sig med. Den här tävlingen var jag anmäld till redan förra året men eftersom den var samma dag som VM i 24H fick jag flytta min start till i år.

  • Första veckan i juni, dvs bara en vecka senare, kommer jag starta i KFUM Multisport tillsammans med Jörgen (obs det fina sidhuvudet på deras hemsida, hihi) och försvara vår seger sen tidigare.


    Foto: Privat

    Min sambo är också anmäld tillsammans med svågern så det ska bli extra skoj!

  • I slutet av juni är årets happening med Åre Extreme Challenge. Jag ser verkligen fram emot att få testa en lite tuffare multisporttävling och samtidigt få uppleva den vackra natur som jag vet finns runt Åre.

Det var alltså första halvan av 2014. Hur resterande del av året kommer se ut återstår att se. Men mellan dessa tävlingar kommer självklart en massa roliga långpass, äventyr, kajakträning och annat skoj.
Häng med!

lördag 8 februari 2014

Veckans andra LP

LP står i rubriken för långpass. För idag sprang jag veckans andra långpass. För mig är långpass över 30 km och idag lufsade jag runt 35 km.


Med en podcast av Petra Månström i lurarna gav jag mig iväg. Sprang lugnt och det känns benen och kroppen att det är mängdvecka. Segt.

Det gör inget att det går långsamt. Jag samlar km nu. Vägen bar upp mot Niklasdamm och vidare till Ölme och hem.
Ölmeslätten bjöd på kraftig vind och jag kyldes ner lite. Jag frös inte men det blev svalare.

Farten sjönk ytterligare på slutet. Men det gör inget det heller.
Solen tittade fram och det var rätt fint ute.


Det var skönt att komma hem sen. Drack kaffe medan jag duschade (som vanligt) och sen stod jag kvar där tills fingrarna var skrynkliga.

Nu får vi se vad morgondagen bjuder på i träningsväg. En timmes simning blir det i alla fall på förmiddagen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Igenkänningsfaktor

Coyntha hade hade hittat detta på One Dirty Magazine TrailRunner
Riktigt bra och igenkänningsfaktorn är väl lite högre. Hihi.

10 Reasons NOT to Run an Ultramarathon

1.  It’s dirty.
You have to use the bathroom in the trails or, if you’re unfortunate enough to do an ultra in the street, on the side of the road. Your Camelbak will never be clean, no matter what kind of bleach or organic cleaning product you use. You will eat with your hands. If it’s raining, your calves and butt will look exactly like the trail. Whatever color your shoes are now, forget it, because they’ll soon be brown.
2.  Your feet will look like aliens.
No pedicure can save them. They will be calloused and blistered and your skin will never grow back the same way again. Your feet will swell and shrink. You will lose your toenails. First the pinky, and then, depending on the length of your race, every single one.
3. It’s expensive.
You’ll have to find a way to cover your grocery bill, which grows every time you move up to a new training bracket. You’ll have to buy a new wardrobe once your clothes stop fitting. You’ll need to buy rain gear and snow gear and first-aid kits, and then you have to pay for the race. You have to buy trail shoes. Then you have to buy new shoes after yours wear out.
4. You have to travel.
Where do you live?  There’s a better ultramarathon two hours away. If you don’t live near the mountains or the hills, there’s no option except in the next time zone. The race goes from the fifth to the sixth and then you have to drive and acclimate and meet new people. You have to take pictures. Sometimes you’ll have to learn a new language.  Then you have to run in a new language. Impossible.
5. Planning your social and running calendar becomes a science project.
It’s easier to get new friends who train, or just stop having friends.
6. Explanations.
Nobody knows what an ultra is and then once they do know, they don’t understand why you’re doing it. They sometimes don’t know what kilometers are and then you have to convert. They’ve never seen a hydration pack before. You have to explain how to eat while running, and you must defend your food choices. They don’t know what calories mean in an ultra.

7. It’s unhealthy.
It is absolutely impossible and preposterous for someone to run 100 miles in a day without stopping. It has NEVER been done before. You don’t know what you’re talking about. You will be crippled. Ask your doctor. Your knees will lock up forever. The last step you ever take will be across the finish line and then you are DONE. People don’t even like driving 100 miles! Don’t do it. You’ll probably die.
8. It’s too hot.
It’s also too cold.  It’s also too windy and rainy and it might snow. Ice? It’s everywhere.  You’ll get a sunburn. Sometimes it hails here. What if it rains?

9. You will spend way too much time with yourself.
You are not that interesting. You will probably be bored after two miles. The songs you have stuck in your head? You will hate them by the end of the race. There is no scenery to look at. The lakes that you pass will be ugly. The ocean is so loud. As for the mountains—you think you’ll have fun running for 17 hours in the mountains?  Anyway, you’re going to be in so much pain you won’t be able to think. Nobody is going to talk to you; after all, it’s a race.
10. Somehow, you have to get in the best shape of your life.
You have to train in the morning and do your yoga at night and swim to keep your hips together and do push-ups. You have to run up stairs and up hills; you have to run them forwards and backwards to work all of your muscle groups. If you don’t have defined abs, you have to get them. At the end of the race when you’re skinnier and older, you won’t be able to walk and you’ll realize with mixed emotions that you’re in the worst shape of your life. Then you have to rest for days. Good luck.

Trött Sandra
Foto: Privat

fredag 7 februari 2014

Återbesök på gymmet

Jag hade gärna sprungit imorse. Det var 2 plusgrader och uppehåll ute och den bästa starten på dagen.
Jag hade också gärna sprungit en lunchtur tillsammans med Jörgen.

Tyvärr ligger jag lite back på min flextid så det räckte tyvärr inte till det. Så det var bara att va på jobbet i tid och försöka få undan lite.

Vid lunchtid började det tokvräka ner blötsnö. Det fortsatte hela eftermiddagen och jag var inte alls sugen på att ge mig ut o springa i det vädret.
Istället hängde jag med min kompis till gymmet.


Det blev lite uppvärmning först och sen körde jag armar, axlar och mage/rygg.
När kompisen drog hem ställde jag mig på löpbandet. Planen var en timmes lugn löpning.

Pannbenet svek mig dock efter dryga halvtimmen, och jag gick hem istället. Det är inte jättekul med löpband.
Nöjd och belåten ändå.
Det var lugnt på gymmet idag, det är tydligen nåt sportarrangemang på tv?! ;)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snabbare än känslan

80 km på tre dagar. Det är så det såg ut i morse i träningsdagboken på Funbeat.

Idag tänkte jag springa en kort tur på lunchen. Eftersom jag redan skördat så många km hittills i veckan så tänkte jag bara ta en kort milrunda. Kanske skulle det gå långsamt efter gårdagens dubbelpass med backar och tisdagens långpass? Jag räknade med en fart lite under 6.

Jag sprang iväg och nog kändes det i benen. Det kändes lite segt och när jag passerade min gamla häst där han stod i hagen stannade jag och kliade på honom ett tag. Snosade på hans goa panna och mjuka mule. Åh, då längtade jag verkligen tillbaka till hästlivet. Så rogivande...

I alla fall, jag tog mig vidare och benen kändes lättare och lättare. Pulsen var låg och kroppen kändes starkare och starkare.




Nästan 11 km senare stannade jag klockan utanför jobbet. farten blev betydligt högre än den 6-fart jag räknat med. Känslan sa dock, lugnt och gött. Det är bra!

Så med det har jag passerat 90 km än så länge. Det lutar åt en mängdvecka detta. ;)

I kväll blir det ingen träning alls. Först middag strax och sen ska vi i arrangörsgruppen iväg och träffa våra sponsorer/samarbetspartners till Sweden IronTrail Marathon.

Ni har väl inte glömt att boka in 9 augusti?