lördag 22 februari 2014

Ultrapass

Det var ett tag sen jag sprang lite längre. Har inte sprungit en mara på 6-7 veckor eller nåt. Idag var det alltså dags. Kilsleden var planerad, med distansen 50-60 km.

Jag drog över till Karlstad och mötte upp Tobias hemma hos honom. Ytterligare en löpare dök upp, Tomas.


Vi gav oss iväg i ett lugnt tempo. Det regnade, blåste och var typ 2 grader. Inte optimalt väder. Men väder går inte att påverka. Bara att gilla läget.

Slask och blött. Snö och barmark. Underlaget varierade kraftigt. I början försökte vi undvika pölarna. Men det var ingen idé. Blöta blev vi ändå. Tomas var en varmfotad kille och sprang utan strumpor.


Ibland sprang vi i 15 cm snö. Det var som att springa i strösocker. Jobbigt åt både fötter och ben. Ibland var stigen bar. Vi fick också öva lite hinderbana där en skogsmaskin hade avverkat lite.
Vår plan var att springa 30 km på Kilsleden innan vi vände tillbaka. Men när klockan visade 24 började vi tröttna. Det var så sjukt blött och mycket snö och det blev liksom ingen löpning.
Vi plurrade upp till knäna i isvattnet och det var otroligt kallt. Snön var djup och vi fick pulsa fram. Det var inte roligt längre, och då är det inte kul.



Vi vände hemåt. När vi korsat Karlstad flygplats hittade vi ett bord. Där blev det kaffe och macka. Det satt som en smäck!

Men vi hann bli ännu mer nerkylda på den lilla stunden. På med alla kläder och iväg.

När vi blev varma igen pinnade benen på helt ok. Visst kändes det att de fått jobba extra i all snö, men ändå kändes kroppen fin.

Efter en liten extratur stannade vi klockan på 50 km, på några minuter under 6 timmar, och gick sista biten.
Ett riktigt bra träningspass. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

1 kommentar:

  1. Tufft pass och bra träning både för fysiken och pannbenet.
    Men köra barfota i Minimus med det underlaget?

    SvaraRadera