Sugande cykling

Det blev ju en rätt fin måndagskväll förra veckan, med cykling under en stjärnklar himmel. Så vi körde en repris på det igår.

När jag cyklade iväg hemifrån kände jag att det var inte jättehårt tryck i mina däck. Dubben krasade i asfalten och det var mjukt och gött. Motståndet i hjulen kändes i benen. Men det gör inget. ;) Jag orkade inte leta rätt på adaptern så jag kunde pumpa. Jag hade inte tid till det heller, så jag körde på.

Mötte upp Fredrik och vi tog oss iväg bort mot skogen. Så snart vi kom in på grusvägar kände vi hur enormt mjukt och sugande underlaget var. Däcken liksom fastnade i vägen. Det gick uppför på stigen. Farten var låg men pulsen var hög och vi kämpade på. Tungt, tungt.

När vi kom upp lite högre var marken mer frusen och det fanns lite snö i vägkanten.

Vi hade ändå väldigt trevligt och stjärnorna lös så vackert på oss. Sen körde vi neråt igen och rundade av 1,5 timmes cykling med geggiga cyklar och glada miner.