torsdag 20 februari 2014

Hästkärlek

Igår åkte jag direkt till stallet efter jobbet. Träffade goa människor som jag inte sett på länge och fick gosa och snosa på hästarna. Det är som balsam för själen.

1999 köpte jag min andra häst, Ohio. (Min första häst var ett varmblod vid namn Rebell).
Ohio är en fullblodsarab som tidigare gått som galoppör. Han var då 6 år. Jag tränade och tävlade i distansritt och det var en tuff tid att omvandla en explosiv galopphäst till en mer långtgående distanshäst. Jag hann inte slutföra mitt arbete helt eftersom jag blev gravid, sålde hästen och en annan tjej tog över vid rodret. Den tjejen är fortfarande ägare till Ohio.

Han är alltså 22 år nu, min gamla pålle. Och det var skrämmande länge sen jag var hos honom. Det var åratal sen jag satt på hans rygg. Men igår var det äntligen dags.
Jag stod och njöt där i stallet. Njöt av hans närhet, hans mjuka mule och hans lurviga päls. Jag borstade och kände mig som en lite stalltjej igen, med fjärilar i magen för att jag äntligen skulle få rida.

När jag hoppade upp där i sadeln, då känns det precis som jag kommit hem. Det är här jag hör hemma. Precis som en pusselbit på rätt ställe. Det är här jag ska sitta. Det känns bara så rätt!
 
Det vräkte ner snö ute. Det var vitt överallt och det var bra, för snön lyste upp vår väg.
Vi galopperade längs en snötäckt väg. Skrittade långa bitar och pratade om ditten och datten. Livet i stallet, alla minnen. Hästar, träning, ja vi hann med rätt mycket.

Ohio var sig lik och man kan inte tro att han är 22. Sprallig, stark och full av energi.

När vi kom tillbaka till stallet var jag rätt djupfryst. Jag frös så jag skakade. Lite fel klädval skulle man väl kunna sammanfatta det hela med. (Typ, långkalsonger är ju en bra?!)
Men jag åkte ändå hem med ett varmt hjärta. Jag hade fått träffa "hästen i mitt liv", fått njuta av hans närvaro och träffat härliga människor. Jag vet att han inte kan ha det bättre än där han bor nu. Ett kärleksfullt hem med massa hästkompisar.
Nu ska det inte dröja lika länge innan jag åker dit igen.

Inte världens bästa bild, men världens goaste häst.
Foto: Privat

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar