Lunchrasten närmar sig och jag bara VILL ut och springa! Jag klär om sticker ut mot skogen. Det finns i stort sett ingen snö kvar och istället för stig rinner nu en bäck fram.
Det är blött och kladdigt. Men helt jäkla underbart!
Jag hoppar från sten till sten. Väjer för de största pölarna. Grenar touchar mitt ansikte. Ibland får jag stanna för att se hur jag ska ta mig fram.
Till slut ger jag upp och klaffsar rakt mer i geggan och vattenhålen istället. Ibland går vattnet upp över skokanten. Men det gör inget! Jag är så glad och fylld av löpglädje!
Skogen är vacker!
När jag kommer ut ur skogen och ut på vägen igen trummar benen på av ren endorfinkänsla! Jag trippar fram under 5-fart och det känns som om jag flyger. Åh va gött det är!
Tillbaks på jobbet inom en timme inkl dusch. Det gäller o va snabb (o ha vattenfast smink).
Ett helt fantastiskt lunchpass.
Jag hör människor som klagar över att det är varmt i februari och det är ingen snö osv osv. Och visst, det är ju trist om man ska åka Vasaloppet tex och inte kan träna på sina skidor.
Men, det är också idag som solen skiner. Idag är just nu! Strunta i att titta i almanackan! Titta ut genom fönstret och njut av dagen istället för att hänga läpp av att det borde va annat väder.
Njut av solen och värmen när den är här, oavsett vad din kalender visar.
Livet är här och nu! :)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar