Jag skriver...

tisdag 18 februari 2014

Flygande lunch

Eller ja, det var inte lunchen som flög, det var jag. :)

Förmiddagen gick snabbt på jobbet och när lunchrasten närmade sig kände jag ingen jättelust att dra ut och springa. Men då sa min kollega, Stick ut en sväng du, det är säkert skönt efteråt. (Tack Lollo!)
Så jag gick ner för att klä om. Det som kändes så rätt igår, att lämna mina blöta, svettiga, lerig springkläder på jobbet, eftersom jag ändå tänkt springa (ensam) idag på lunchen. Kändes mindre rätt idag. Att dra på sig lite halvsunkiga kläder med lerstänk. Men, men inte mycket att välja på.

Påklädd och klar ger jag mig ut. Jag märker ganska snabbt att benen vill springa. Och de vill springa fort! Det är skitgött!
Ungefär halva rundan går uppför och andra halvan går utför. Jag ser på klockan att snittfarten är 5.00 efter uppförsbacken.
Det hela slutar med 11 km med 4:51 i snitt! Det känns jäkligt gött! Trodde inte jag kunde springa så snabbt nuförtiden.

Passade också på att heja på min gamla häst, Ohio, när jag sprang förbi.
Imorgon ska jag till stallet och hälsa på honom. Älskade, vackra häst!
Men nu sitter jag i bilen på väg över till Karlstad för en service av min kropp på Carlstad Alternativmedicin. Antagligen kommer jag bli nåldyna (som Maria brukar uttrycka det). :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar