Jag skriver...

fredag 15 februari 2013

Islöpning när den är som bäst

Lunchpass löpning idag med Annica och Jörgen. Jörgen plockade upp oss för en bilfärd ner mot standen. Han hade fixat allt, ja verkligen allt! Han hade gjort iordning en varsin väska till oss alla 3, med torra kläder i en vattentät påse, isdubbar, o en ispik.

Vi kom fram till Brattsand och parkerade bilen och fick på oss väskorna och dubbarna. Isen låg vit och snöig.


Vi tog oss fram i en skön fart, rakt ut på isen. Jag var lite rädd och ville inte gärna bada. Isen hade gått sönder nån gång i vinter och stora isblock låg översnöade. Det kändes läskigt, som om isen var tunn och skulle gå sönder. Såg mig själv hoppa bland isflaken. Men humöret och stämningen var på topp och vi styrde stegen mot det öppna vattnet. Annica och jag sprang en bit efter Jörgen, vi talade och tittade väl inte upp så mycket förrän vi får se att isen tar slut lite längre fram och Vänern ligger öppen framför oss.


Vi sprang längs iskanten och jag såg vattnet krusa sig av vibrationerna från våra steg på isen. Det ska va spännande att leva! :)

På vissa ställen var isen helt bar (och hal) och på andra ställen var den övertäckt av blöt och slaskig snö.

Vi fortsatte runt Lakholmens fyr och styrde sen tillbaka mot stranden och bilen. Vi hittade ett sjömärke som vi klättrade upp på.
Det var skönt att återfå fast mark under fötterna men det var en otroligt trevlig och bra lunchlöpning. Jag är så glad att jag har så fina vänner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar