Jag skriver...

torsdag 21 februari 2013

Lång bilväg, kort springväg.

Imorse åkte jag bil till jobbet fast det bara är 3 km. Vi tog bilen för att sambom kliver på beredskapen i eftermiddag och då måste han ha jobbarbilen hemma på vår parkering.
Vi cyklar ju till jobbet annars.

En tanke som slog mig är varför vägen känns så lång när jag åker bil. Det kändes som om jag åkte bil en mycket längre sträcka än jag vanligtvis cyklar. Det är samma sak när jag åker bil till stugan, 12 km. Vägen känns jättelång, men när jag springer dit känns den inte alls så lång.

Varför känner jag så? Är det för att jag gillar och springa och cykla så det blir liksom en upplevelse av det hela. Jag ser, hör och känner lukter. I bilen är det dött. Bara en väntan på att komma fram.

Eller vad kan det annars bero på?

Upplevelser på Roms gator 2011.
Foto: Privat







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar