Distansrekord i K2

Jag flexade ut vid lunch idag. Jörgen och jag skulle på långtur i kajaken.
Det blåste inte så mycket, enligt väderapp'en men det visade sig inte riktigt stämma.
Tanken var att ta distansrekordet, för mig, och paddla länge och stanna och käka lite så där.

Det blev K2:an idag. Vågorna var rätt höga. Jörgen satt fram och det sköljde in över kapellet. Fören gick ner, rakt igenom vissa vågor och det blev blött. Även om kapellet är hyffsat vattentätt så kom ju vattnet upp över kläderna och rann ner i sittbrunnen. Men det gjorde inget. Det är ju rätt varmt i vattnet än.
Och det var så kul! Herr Vänern busade med oss. Två gånger var vi nära att kapsejsa men med hjälp av paddeln lyckades vi styra upp det hela igen. Wihoo! Äventyr! Vi hade skoj!

Vi tog oss sen över till Kalvön, där vi stannade för lunch.

När vi gav oss iväg igen var det lugnare vatten, vi paddlade vidare genom sund och förbi fina stugor. Det började bli jobbigt för överkroppen. Magen och armarna var trötta och nacken och bakom skuldrorna gjorde ont.
Det var dags att stanna och fika!
Vi hittade fram till Kråkskär. En liten fågelö.

Här satt jag...

Vi hade nu lite drygt 12 km på klockan och styrde kosan tillbaka. Mitt tidigare distansrekord är 16-18 km nånting. Nu blev det lång paddling, en hel mil i sträck.

Ringbärssundet

Armarna skrek, bakom skuldrorna skrek och sved. Det var riktigt jobbigt innan vi nådde klipphällen för ytterligare ett stopp.

Solen sken när vi satt där och talade om ditten och datten. Livet är bra gött! Även om kaffet hade runnit ut i hela väskan. :)

Nu bytte vi så jag satt fram och styrde. Vi letade lite större vågor, för nu hade det lugnat sig mot hur det var när vi paddlade iväg. Men lite längre ut hittade vi vågor som sköljde över oss. Vi rundade en ö till innan vi tog oss in mot land igen med sträckan 26 km på klockan.

En riktig toppendag! Tack kompis!