söndag 8 maj 2011

Första multisportsegern!

Dagen startades på bästa möjliga sätt med mysfrukost med sambon. Sen packade jag i cykeln i bilen och åkte till Jörgen för att lämna min bil där (till förfogande för Jörgens fru) och packa i kanot och cyklar. Bakbromsen på min mtb tog inte alls och vi försökte justera den, men misslyckades. Men vem behöver bromsa? ;) Ehh.. Kändes lite kymigt med bara frambroms men det fanns inte tid för mer mekande.
Bara att spänna fast kanoten. Sen far vi!

Resan till Örebro gick snabbt och som vanligt är det skojigt och trevligt med Jörgen. Han är en kul kompis!
Vi har ju inte direkt gått in för den här tävlingen. Sist vi paddlade var en tävling för 2 år sedan. Kanske borde vi läst på lite innan? När vi anlände till tävlingsplatsen visste vi inte vart vi skulle lämna kanoten men gick fram till ett gäng som såg proffsiga ut och hade en hel minibuss med grejer och kanotställ på taket. De sa att det fanns karta och beskrivning vart man skulle lämna kanoten på hemsidan men gav oss deras karta. Vi sa "hehe, jaha, stod det på hemsidan, vi tar inte så allvarligt på det här så vi har inte läst på så bra".
Kanotinlämningen

Vi lämnade kanoten och tog oss till start. Fixade i ordning våra grejer i vår ruta och värmde upp med liten jogg.
Starten gick klockan 12 och vi drog iväg i ett hiskeligt tempo. Lilla jag, den långsamma ultralöparen, öppnade första km i 3:55-tempo! Sen kom det lite trappor och snittffarten på de 1,5 km till kanoten blev 4:01. Helt galet snabbt för att vara mig. Mitt hjärtat pickade som mest i 187 slag per minut.
Vi var först i kanoten och paddlade iväg i Svartån. 2 lag från Stockholm Multisport kom starkt och gick om oss efter ett par hundra meter. En av killarna (han som gav oss kartan till kanotinlämningen) hejade lite på oss och sa att "det man inte har i benen får man ha i armarna!" Jag kontrade med, "jag är löpare, inte kanotist", och skrattade lite. No hard feelings! :) Paddlingen gick i en slingrande kanal med otroligt vackra hus och en fantastisk omgivning. Vi paddlade som tredje lag och ettan och tvåan drog ifrån mer och mer. Men det var en längre bit bak till det fjärde laget.

Vi sprang tillbaka till TC för att växla till mtb. Vi gjorde en snabb växling och behöll våra springskor på. Det sparade vi lite tid på. Iväg på cykeln, utan bakbroms, och in i skogen. Cyklingen gick mestadels på ett motionsspår så det var lättcyklat och inga problem. Ett kortare parti längst bort var lite tekniskt med stenar, rötter och en hel del lös sand.
Efter en stund började vi skymta ett av lagen framför. I en brant nerförsbacke gick vi om och förbi. Jag kände mig grymt stark och tänkte inte att jag var rädd. Jag bara körde på, över stenar och rötter.
Rätt som det var försvann snitslarna. Attans! Vi hade kört fel! Jörgen tog upp kartan och vi hittade tillbaka igen, dock efter en lite extrasväng. Efter en stund kom vi återigen ikapp samma lag som vi tidigare gått förbi. De hade cyklat rätt väg när vi tog extrasvängen. Men vi gick om igen och jag kände mig jättefräsch! Benen bara cyklade på!

Tillbaka till TC som andra lag alltså. Av cykeln och av med hjälmen, sen iväg. Här sparade vi återigen lite tid på att inte byta skor. Nu var det bara pytte 5,5 km löpning kvar. Benen kändes lätta och jag studsade ut ur TC. Men efter ca 500 meter kom stockarna i benen och det började kännas tungt. Men när jag ser på km-tiderna (nu efteråt i klockan) så var det kanske inte så konstigt eftersom det gick i 4:30-fart. Vi slog av lite och la oss i 5-tempo. Där hittade jag in i löpningsrytmen igen och vi sprang på. Efter en stund började vi skymta det ledande laget. Vi plockade in på dom hela tiden. De var trötta. Vi var pigga!

Vid sista stämplingen såg vi att de var ett par hundra meter framför oss men på väg åt fel håll. Vi följde snitslarna och var nu alltså först. När vi sprang in i mål var prisutdelningen för herrklassen i full gång och det var bara ett par funktionärer som såg vår fina målgång. Lite synd på vår första seger.
Jörgen & jag. Foto: privat
 De som sprang fel kom in som fjärde lag och berättade för oss att vi hade tagit dom oavsett. Vi var starkare och de var trötta, sa de. Det känns bra. Det hade inte varit kul att vinna pga av någon annans misstag.

Idag har jag kollat resultatlistan och vi kom totalt sexa av 57 lag. Endast 10 minuter efter segrande herrlag. Det känns riktigt bra och jag är supernöjd att jag vågade springa fort. Jag vågade köra på i skogen med cykeln och jag är riktigt stark som kan avsluta med löpning i 5-minuters fart efter cyklingen. Jag är stark nu!
Jag är stark! Foto: privat

3 kommentarer:

  1. Bra jobbat! Låter riktigt kul det där med multisport :)

    SvaraRadera
  2. Ja, det låter roligt. Du har aldrig kört Åre Extreme?

    SvaraRadera
  3. Nix, jag har bara tävlat 3 gånger i multisport. Men Jörgen, min lagkamrat, ska köra i Åre.

    SvaraRadera