9:19:03

Nytt PB på 9 mil skidor. Jag har inte förväntat mig någon förbättring eftersom jag inte hade tränat några skidor mer än kanske 15 mil. Min inställning för dagen var att njuta av dagen, få ett bra långpass för kroppen och få lite armträning. Så nu är det gjort!

Våra kompisars stuga i Lindvallen låg endast 20 minuters bilväg från starten. Verkligen guld att få möjlighet att vara på plats redan dagen innan och slippa gå upp i mitt i natten, som förra gången. Eftersom vi kom in norrifrån, och vägen var avstängd fick pappa parkera där spåret går över vägen och jag fick skida bort med mina grejer, gå igenom kontrollen och åka tillbaka igen. Det var kallt, kanske runt -14 eller nåt. Jag åkte iväg uppför den jävliga, branta backen. När man kommer upp står det Mora 87. Där är loppets högsta punkt. Jag skidade iväg i ett lugnt tempo. Solen var på väg upp och det glittrade lite i luften.

Dags för start!

Redan där efter ca 5-7 km började negativa tankar attackera mig. "Det här är inte roligt" "Varför gör du det här?" osv. Inte bra! Jag stannade och drack vatten, tog kort, uppdaterade facebook. Jag kämpade med att få bort de negativa tankarna. 8 mil kvar...

Vid varje kontroll stod pappa och Casper och jag stannade och pratade med dom. Tog det lugnt. Gick i uppförsbackarna. Halva vägen kvar. Vid Evertsberg var det ett marathon kvar. Det kan jag. Det vet jag.
Ett Lidingölopp kvar. En halvmara. Sista milen. Då satte jag fart och hade den högsta farten av hela loppet. In mot mål. Äntligen!

Världens finaste supporter. Det tar på krafterna att hejja på mamma.

Idag har jag lite träningsvärk i överkroppen, men i övrigt känns kroppen riktigt pigg! Det känns himla bra!

10.10 var tiden från förra gången jag åkte. Nu stannade klockan på 9:19. Ett bra pass, och det kommer också vara min slutliga tid på den sträckan. Nu kommer jag inte göra om det nåt mer. Det är mycket roligare att springa!