Jag skriver...

torsdag 3 mars 2011

Men vart är vi på väg?!

Jag blir förvånad, chockad och ledsen! Jag vill tro att föräldrar försöker lära sin barn att det inte är farligt att röra på sig. Jag vill tro att fler försöker få in vardagsmotion i barnens liv och att träningen är en del av varagen. Därför blir jag ledsen när jag gång på annan påminns att så kanske inte är fallet.

Min äldsta son går på teater på måndagar. Den pågår i 1h45min. Under den tiden har de en liten rast på ca 10  minuter där en del har något med sig att äta. Jag brukar skicka med en banan, så äter vi middag när vi kommer hem. Sonen kommer hem och tycker det känns jobbigt när han bara har en banan och de andra barnen har Ballerinakakor, semlor osv. SEMLOR!? *skakar i huvudet*

Dagens kvällsmål?
Idag ska barnen åka skridskor med fritids. Det är 800 meter från skolan till isen. Ena sonen berättar att föräldrarna eller lärarna brukar köra skridskorna till isen så barnen slipper bära de tunga väskorna.

Vårt ordinarie fritids har haft vattenskada och barnen har varit på ett extrafritids. Det ligger 2 kvarter från skolan. Många föräldrar har upprörts över att barnen ska gå så långt mellan skola och fritidshem.

Vad händer med dagens barn? Orkar de inte ens bära 1 par skridskor och en hjälm? Ska man mata dom med fika varje dag? Vad ska då erbjudas vid speciella tillfällen? Jag blir så ledsen i ögat! Det skrämmande! Vart är samhället på väg?

5 kommentarer:

  1. ...och detta (bland annat...) gör mig tveksam till attt över huvudtaget skaffa barn! Man är ju aldrig själv att uppfostra barn och att se dem proppas med sådana sjuka värderingar (á la USA) skulle ge mig hjärtattack. Blä.

    SvaraRadera
  2. Det är inte barnen fel, utan föräldrarnas.
    Barn gjör i stort sätt de blir tillsagda att gjöra och härmar vuxna. Ändrar de vuxna sina beteende kommer barnen gör det samma.

    Leif Å

    SvaraRadera
  3. Ja visst är det de vuxnas "fel". Men jag tycker verkligen att det är skrämmande att se allt detta.

    tex. är det trafikkaos utanför skolorna på morgonen. Barnen är ju satta i en skola som ligger nära hemmet, då kan det ju knappast va så att bilen måste med till jobbet varje dag. Alla kan ju inte jobba på annan ort heller.

    Om någon fick skjuts till skolan med bil när jag var liten (på 80-90 talet) så hörde det till ovanligheterna. Nu hör vi som cyklar till ovanligheterna.

    Hur blev det så här?

    SvaraRadera
  4. För övrigt så hör jag bara Kristian Luuks röst när jag läser din rubrik, på spåret; "Vart är vi på väg?" :-)

    SvaraRadera
  5. Jag är en utflyttad Krhmnare och blev förskräckt när jag tog med barnen till badet i Krhmn. Här är barnen mycket rundare än i Sthlm..?? Sorgligt!! :(

    SvaraRadera