Men vart är vi på väg?!

Jag blir förvånad, chockad och ledsen! Jag vill tro att föräldrar försöker lära sin barn att det inte är farligt att röra på sig. Jag vill tro att fler försöker få in vardagsmotion i barnens liv och att träningen är en del av varagen. Därför blir jag ledsen när jag gång på annan påminns att så kanske inte är fallet.

Min äldsta son går på teater på måndagar. Den pågår i 1h45min. Under den tiden har de en liten rast på ca 10  minuter där en del har något med sig att äta. Jag brukar skicka med en banan, så äter vi middag när vi kommer hem. Sonen kommer hem och tycker det känns jobbigt när han bara har en banan och de andra barnen har Ballerinakakor, semlor osv. SEMLOR!? *skakar i huvudet*

Dagens kvällsmål?

Idag ska barnen åka skridskor med fritids. Det är 800 meter från skolan till isen. Ena sonen berättar att föräldrarna eller lärarna brukar köra skridskorna till isen så barnen slipper bära de tunga väskorna.

Vårt ordinarie fritids har haft vattenskada och barnen har varit på ett extrafritids. Det ligger 2 kvarter från skolan. Många föräldrar har upprörts över att barnen ska gå så långt mellan skola och fritidshem.

Vad händer med dagens barn? Orkar de inte ens bära 1 par skridskor och en hjälm? Ska man mata dom med fika varje dag? Vad ska då erbjudas vid speciella tillfällen? Jag blir så ledsen i ögat! Det skrämmande! Vart är samhället på väg?