Jag skickade ett sms till Annica, "lunchlöpning?" och hon ringde upp och vi bestämde att vi skulle ta en kort, lugn tur. Hilda var också med och vi fick en trevlig och skön tur på knappt 8 km. Det kändes riktigt jobbigt den första biten i mina stela muskler men det tog inte lång tid förrän det släppte och det var sååå skönt! Som jag längtat! Jag älskar att springa!! När jag sen satte mig i bilen på väg tillbaka till jobbet så kom jag på mig själv att sitta och sjunga, trots att stereon låg hemma. Jag var så himla pigg och glad. Löpning är världens bästa medicin!
Imorse när jag öppnade lokaltidningen, Nya Kristinehamnsposten såg jag ett välbekant ansikte:
MarathonMia i lokalpressen i Kristinehamn |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar