Annorlunda

Det är många gånger jag får konstiga blickar på mig. Ett exempel är när jag sprang riksvägen till Filipstad (50 km) förra året. Det var dagsljus men jag skulle prova hur mina nya pannlampa satt på huvudet så jag hade den på. Vätskerygga, väst och reflexkeps. Innan jag kommit ut ur stan hade säkert ett femtiotal personer vänt på huvudet och tittat lite extra. Säkert undrade de nog vad jag var för konstig typ.

På väg mot Filipstad!

Eller så kanske de kände igen mig, som många i lilla Kristinehamn gör, som "hon som springer så långt".

Se denna reklam från Adidas Löpare är annorlunda.

Du vet att du är löpare när... (hämtat från jogg.se)
... när man tycker att ett par, tre blånaglar på vardera foten är fullt normalt.
... när man sitter i bilen, tittar på vägrenen och omgivningar och letar nya löpvägar.
... när man tvättar och återigen konstaterar att 90% av allt i tunnan är träningskläder.
... när du bara har fått göra ditt pass så bryr du dig inte om vad som händer resten av dagen. Du är så jäkla nöjd och lugn att nästan inget jobbigt kan ändra på den sköna känslan.
... när man är sjuk och inte får springa och det enda som är i tankarna är löpning.
... när du blir väldigt besviken över att det blir personalmöte med bjudlunch för att det rubbar din mat&löpplanering
... när du har gjort nummer 2 i skogen, och springer vidare som om ingenting hänt och tycker det är det mest naturliga i världen!
... när du vaknar på morgonen och tänker "Hur många km ska jag springa idag"?


Vi må hända vara lite annorlunda, men gud så bra vi mår! (när vi inte har ont i halsen) ;)