Skogen

Mitt hjärta klappar extra hårt för löpning i skogen och naturen. Löpning längs vandringsleder och stigar. Uppför och nerför. Över omkullfallna träd, bäckar och lera. Trail, helt enkelt. Me like!

Min kompis Mats är en hejjare på vandringsleder. Han hittar lite överallt och visade sig kunnig även på områden som orkidéer och fåglar. Jag hängde på honom när han skulle springa Lunedsleden och Åsjöleden mellan Karlskoga och Storfors. Jörgen var också med, men vände i Lunedet och sprang tillbaka till Karlskoga. Enligt väderprognosen skulle det regna hela dagen. Men vädergudarna hade fel och det blev perfekt löparväder, ca 14 grader och molnigt. Solen tittade fram lite på slutet tom.



Uppför!




Upp upp upp!

För att inte hela dagen skulle ägnas åt löpning drog vi iväg tidigt på söndagsmorgonen. Jag blev upphämtad hemma kl. 7. Halv åtta var bilen parkerad och vi sprang iväg från Karlskoga på Lunedsleden. Den leden är 13 km och avslutas i Lunedets slalombacke. Det var riktigt kuperat och vi fick njuta av en fin utsikt längst upp i backen.

Lunedets slalombacke

Lunedet

I Lunedet fortsatte vi på Åsjöleden som skulle ta oss nästan hela vägen till Storfors. Den leden är en relativt ny led och på vissa ställen var terrängen helt obanad och vi fick klättra uppför stora stenar och gå genom höga växter, och jag kände att risken för fästingar var överhängande stor. Mina aningar besannades och när jag hade duchat och kollat igenom kroppen så visade det sig att en fripassagerare hade satt sig fast i mitt knäveck. Den fick åka Flume ride i toan.

Avslutningsvis sprang vi en kort bit på Lårhöjdsleden. Vi funderade lite på hur den fått sitt namn. kanske man får fina lår av att speinga uppför höjden? Eller är det för att det är jobbigt för låren att det går uppför? Kanske har Sofia "Låren" gett den dess namn? Vi bordlade frågan.

Det blev en riktigt bra dag med 45 km mycket kuperad terräng. Totalt skarpade vi ihop 1120 höjdmeter. Det är riktigt bra UTMB-träning det.