Vinden sliter i mitt hår. Kylan biter och river mig ansiktet. Snöflingorna sitter som kaststjärnor i mina ögon. Jag njuter varje sekund!
Det är snöstorm ute. Det blåser åt alla håll - aldrig medvind, bara piskande vindar med vassa snöflingor. Termometern visar -7 grader men med vindens "hjälp" känns det kallare. Den kalla luften kyler mitt ansikte. Men inombords sprids värmen. Värmen från alla endorfiner som dansar runt i min kropp.
Jag pulsar fram i snön. På vissa ställen är det 20 cm djupt. På vissa ställen är det barmark. Jag hoppar över snödrivor, en stor sten och ett omkullfallet träd. Vinden har gjort naturhinder till mig. Jag känner hur skorna greppar i snön och hur benen trycker mig uppför backen. Jag gläds åt naturen och min kropp som tar mig fram genom skogen. Inga protester, den bara fungerar, som en urstark maskin. Jag svävar. Jag fyller mina lungor med skogens syrerika luft.
När jag sen kommer in hemma, glad lycklig och med rosiga kinder, är jag fylld av energi. Jag är redo att fightas med vardagsbestyren och allt vad det innebär. Jag står där på dörrmattan, lite starkare än jag var före min löprunda.
Jag önskar att alla människor får känna den lycka som löpningen i naturen ger. Det får bli min första önskan på min lista till tomten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar