Motivation del 1

Att vara motiverad i sin träning är viktigt. Allt blir en spiral. Motivation ger längtan, längtan att få ge sig ut och jaga de endorfiner som frigörs. Endorfinerna ger ett beroende. Beroendet ger motivation och längtan.

Foto: Privat

En grej som gör att jag behåller min motivation är att jag inte alltid har möjligheten att träna. Jag får längta lite. Önska mig. Jag har inte alltid tiden att ge mig ut på en löprunda. Det ger en längtan som gör att när väl tiden ges spelar det ingen roll om solen skiner eller om regnet piskar mot rutan. Jag har längtat efter den stunden och då blir också passet av.

Det är klart att jag har dagar då motivation lyser med sin frånvaro. Om jag ändå ger mig ut då, känns det så skönt efteråt. Jag besegrade mig själv. Det brukar stå en bil parkerad på gatan ett kvarter härifrån. En bil med registreringsnummer GUT XXX (gut=Bra på tyska). Den brukar jag uppmärksamma lite extra när jag passerar en sån dag, bara ett par hundra meter innan jag är hemma igen. BRA säger jag till mig själv. Bra att jag tog mig ut trots att jag var omotiverad. Bra att jag sprungit. Jag är bra idag. Den känslan hjälper mig nästa gång motivationen tryter.

Man ångrar aldrig ett pass som blev av, bara pass som inte blev av. Det är också en tanke som hjälper mig.