Som en guldkantad väg till altaret ligger löven längs stigen i skogen. Som en vigsel mellan naturen, skogen och mig. Tillsammans blir vi ett. Jag fyller mina lungor med skogens syrerika luft. Jag andas, jag finns, jag lever. Här och nu!
Höstsolen värmer lite skönt på mina bara armar och ben. Vattenpölarna längs stigen hjälper mig med en fin lerinpackning för mina fötter och ben. Uppför och nerför. Över kalhyggen och genom skog. Kroppen njuter av blodgenomströmningen. Benen rör sig framåt utan att jag behöver tänka.
Kärleken till löpning i terräng är inte lätt att förklara. Den måste upplevas! Och det gjorde jag idag. :)
Mer lerinpackning till folk! Det funkar även med myrar. Tömde ut en halv skog ur mina skor härmomdan. Håller med om att allt är perfekt för löpning på hösten.
SvaraRaderaHärligt!!
SvaraRaderaJag saknar långpassen (skog i korta motionsslingan ger iaf inte mig samma känsla) för nu var det lääänge sedan. Har typ blivit sprinter på sistonde. Det får vi ändra på.
Bröllop på gång? ;-)
SvaraRadera