Jag parkerade hos pappa och sprang till Kalhyttan och sen vidare runt Färnsjön. Milspåret i Kalhyttan är fram och tillbaka, upp och ner. Jag skrapade ihop 254 höjdmeter och kartan ser ut som ett barn har ritat. Men det var en riktigt trevlig mil i fin terräng. Skorna var genomblöta och jag var lerig upp till knäna. Som det ska va alltså! :-)
Jag har tagit beslutet att inte springa Sörmlands Ultra Marathon. Jag har bokat och betalt hotell och flyg till Espoo-tävlingen i Finland, jag ska springa Tjurruset i Stockholm helgen efter (och bo på hotell). Och nu ska ni få höra, jag ska till Ullared på shopping, också i oktober. :D Så det känns som om tiden och pengarna inte räcker till allt. När sedan jag fick erbjudande att ha barnen extra den 8 oktober så valde jag det. Det är ju KUL-helg i november också och jag är nästan bokad på något varje helg tills dess. Synd på en trevlig tävling men den går väl förhoppningsvis även nästa år.
Imorgon blir det vila och massage. Jag känner en början till ont på baksidan av höger ben. Där rumpan blir lår ungefär. Det gör inte ont bara att jag känner av det.
Massage är guld för oss långlöpare. Kanske du blir kvitt ondskan i låret?
SvaraRadera