Hög puls

Igår sprang jag hem från jobbet i regnet. Det kändes bra och km'arna rullade på. Jag lämnade mina grejer på jobbet och tänkte springa tillbaka på morgonen idag.
Men när jag vaknade kände jag lite svid i halsen. Klädde mig och tog min kaffe tillsammans med sambon. Men för att vara på den säkra sidan satte jag på pulsbandet för att se hur vilopulsen låg.

Tyvärr upptäckte jag att den låg ca 10 slag över vad den brukar, så springkläderna åkte av igen. :(

Vilodag idag alltså. Men det är bättre att vila en dag än att tvingas till flera dagars vila.

Nu är det dags att jobba!

Utlottning av löparkjol

Jag har aldrig gjort nåt liknande på min blogg, men nu ni!

Jag gillar att springa med löparkjol, men jag har problem med att tightsen som sitter fast i kjolen glider upp. Det resulterar i att låren skaver mot varandra. Inte bra!

Jag köpte därför en löparkjol med 3/4-tights under på Wiggle i våras. Nu skulle det väl i alla fall inte skava. Men den var för stor. :( Jag skulle skicka tillbaka den men den hamnade i nån hög nånstans och det blev bortglömt.

Nu ligger den alltså hemma och tar plats, så lottar jag ut den bland er istället.

Det är alltså en Nike. Storlek Large. Ganska stor i storleken.

Länk till Wiggle

Bild lånad från Wiggle

Skriv en kommentar med din mail nedan om du är intresserad.

Jag drar vinnaren på måndag 3 september kl 12.00

Dubbelpass

Igår transporterade jag mig till jobbet med hjälp av mina ben. Som vanligt tog jag extrasvängen över Posseberg vilket blir 17,4 km. Skön fart och bra känsla. Varje gång jag springer den vägen på morgonen står en pojke och väntar på skolbussen. Han tittar lite underligt på mig när jag springer förbi. Undrar vad han tänker? :)

För ett år sen sprang jag här. Kan inte låta bli att tänka tillbaks.

När arbetsdagen sen var slut snörde jag på mig skorna och tog den väg jag planerar ta de dagar jag inte har riktigt lika mycket tid till övers. Den blev 12 km. Jag hade bra fart hemåt också, och känner mig jättenöjd med dagens nästan 3 mil. 5-fart ska bli mitt nya feel-good-tempo. :)

Idag sprang jag här. Allt har sin charm.

Idag tänkte jag bara ta en kort, lätt milrunda på lunchen. Solen sken och det var nästan sommarvarmt. Jätteskönt! Trots gårdagens dubbelpass, eller kanske pga?, gick det lätt idag med. Jag måste va inne i en bra springperiod nu. Det är bara att njuta! Och komma ihåg detta när det går tyngre nästa gång.

Nu lämnade jag kvar springskorna på jobbet och så springer jag hem imorgon eftermiddag tänkte jag.

Minnen av UTMB

Idag är det ett år sen jag startade mitt livs största lopp, UTMB Ultratrail du Mont Blanc.

Min (spring- och res-) kompis Jörgen sprang CCC och startade på fredag morgon. Jag skulle inte starta förrän på kvällen. Så jag satt i solen och drack kaffe tillsammans med Johan Wagner och tittade på målgången av TDS. Vi fantiserade om hur vi skulle känna oss när vi sprang i mål.

Jörgen är nu plats i Chamonix för att starta på fredag. Åååååååå va jag vill dit igen!!!

Tänk att det redan gått ett år!

Det ska bli spännande att följa Jörgen, Johan, Erik och de andra som ska springa.  

Du kan följa tävlingen här. Starten går 18.30 på fredag kväll och då kommer i alla fall jag sitta bänkad framför web-tv'n och följa det magiska ögonblicket när alla löpare släpps iväg.

Ååååååå! Vad jag längtar tillbaka!

Jag och Johan utanför Courmayeur, typ halvvägs.

Jag och Johan utanför Courmayeur

Alla barn som vill göra high-five!

Jag känner mig hög på endorfiner!

Måååål!!

Samtliga bilder. Foto: Jörgen Johansson

UTMB är utan tvekan det största jag upplevt i tävlingsväg. Alla enormt vackra vyer, naturen, människorna, atmosfären. Ja allt! Känslan vid målgång kan inte beskrivas. Det går inte!

Jag önskar mig bara dit nu!

Har du missat min berättelse om loppet finns den här, här och här.
Jag läste igenom den själv nu och tårarna rinner. Jag upplever loppet igen och känner glädjen. Så härligt!!

Livet är nu!

Sofie Lanto skrev ett inlägg i helgen som fick mina tårar att rinna. Likaså Suss inlägg idag.

Jag har svårt att tillägga något...

Det ger mig en tankeställare. Livet är nu!

Jag älskar er mina grabbar!!

Vatten i örat

Jag sprang iväg och mötte "UTMB-Jörgen" och tillsammans tog vi en kort tur. Det blev troligen hans sista i Sverige innan tävlingen på fredag.


Tänk för ett år sen, då var vi i Chamonix! Och jag skulle ta mig runt Mont Blanc. Nu är det hans tur. Lite avis är jag faktiskt... :) Det var verkligen en stor upplevelse!





Jag fortsatte sen ensam mot Björneborgskorset, Stakvägen och Posseberg.

När jag sprang på grusvägen över gärdet piskade regnet så hårt i sidan att jag fick vatten i örat. :) Bilarna jag mötte hade vindrutetorkarna på på högsta läget. Det verkligen öste ner! Men bara nån km senare sken solen och det blev jättevarmt.

Jag funderade på att ta en mara men sen började åskan mullra. Jag gillar verkligen inte åska så jag sprang hem istället. Det blev i alla fall drygt 3 sköna mil i behaglig fart.

Veckan summeras med 117 km och det känns riktigt bra. :)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Järnleden

Det blev ingen spontantävling idag, istället har jag haft det riktigt trevligt på Järnleden tillsammans med 5 andra sköna löpare.


Terrängen är teknisk och stenar, rötter och spångar var jättehala. Lera, stockar, vattenpölar och diken passerades och vi såg ut som träsktroll allihop, med geggamojja över halva kroppen. Jag blir som ett barn i en vattenpöl! Plask! Plask! Plask! Så kul!! :)
Regnet bekom oss inte heller när vi forcerade fram längs stigen. Farten var rätt hög med tanke på hur stigen ser ut. Men det kändes bra. Jag känner mig stark nu. Härligt!

Sista milen avverkades i solsken och sommarvärme.


Nu fixar jag hemma samtidigt som jag följer alla fina resultat från Skövde ultrafestival. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgontransport

Jag tog springbenen till jobbet idag igen. Himla skönt och smidigt. Idag tog sambon cykeln så idag fick jag springa med min packning, men min suveräna Salomonrygga sitter som gjuten på ryggen så det var inga bekymmer. Jag plockade bara bort vätskeblåsan så blev det ännu mer plats för ombyte. Duschgrejer och handduk har jag på jobbet.

Klar för start!

Solen tittade fram bakom regntunga moln men det var bara de sista km'arna som det kom några enstaka droppar regn. Jag hoppade in i duschen och sen när jag öppnade dörren och skulle gå in till mitt kontor funderade jag nästan på om det blivit kvällen. Det var jättemörkt och regnet öste ner. Tajming!

Som vanligt smakar frukosten utmärkt efter morgonträning. Mums!

Framme på jobbet. Precis före regnet.

Checkar in 17,5 km njutning på kontot.

Skövde Ultrafestival

För 2 år sen var det mitt stora mål, 24-timmars i Skövde. Jag kämpade hela sommaren och siktade på att få springa långt. Tyvärr blev det inte så. Jag fick ställa in. Jag var enormt ledsen men tog ändå rätt beslut, vilket jag är glad för.

Idag klockan 12 startar tävlingen igen och många av mina springkompisar är där.

Tobias är i storform och kommer överträffa sina mål, tror jag.



Tobias och jag före starten av Jättelångt förra året.

Kanske tar jag en tur till Skövde och kollar in läget och träffar lite folk imorgon. Kanske stannar jag hemma, tar sovmorgon och hejar hemifrån. Vem vet...

Man kan följa tävlingen på jogg.se

Kraftfulla steg

Idag alltså, benen bara sprakade av energi. Jag trippade iväg från jobbet med lätta steg i stark medvind. Upp mot Hultet i solskenet! åh, va det gick lätt. Medvinden liksom lyfte mig framåt. Sen vände jag in i skogen och tänkte ta 6 km-spåret innan jag drog mig mot jobbet igen. Men trots att vinden avtog i skogen så flög jag fram. Det är ganska kuperat i spåret och en hel del stenar men benen kändes så starka!

Uppför backarna matade de på. Steg för steg. Kraftfulla steg. Så skönt!!

Inte meningen att få med en ful stolptrafo också, kanske arbetsskada ;)

6 km i skogen sa bara swisch! Nu var det bara att ta sig tillbaka mot jobbet. Medvinden blev nu en enorm motvind. Men det gjorde inget, jag höll bibehållen fart och susade fram.

15,5 km på 1.16 prick med en underbar känsla! Vilken härlig dag!

Nu blir det återbesök på Memira i Karlstad efter min ögonoperation i vintras. Allt är i sin ordning och det är bara ett uppföljningsbesök.

Det är nånting som jag inte ångrar en sekund. Funderar ni på en operation så tveka inte. Klart bland det bästa beslut jag tagit. Nästan varje dag tänker jag på vad skönt det är att slippa glasögon och linser.

Vi ska också passa på att gå på garderobsjakt. Mina träningskläder bor i en säck numera. Det är mycket lättare att hitta bland dom om de ligger i en garderob...

Att kommentera ok

Ämnet har säkert diskuterats hundra gånger, men jag vill ändå belysa att jag funderar lite över det. Dels med tanke på att min sambo gått ner 20 kg sen vi slutade med allt mjöl och socker, och dels pga att vi fått många kommentarer om maten.

Varför är det ok att kommentera någons mat med, "åh va nyttig du är då" men inte att säga motsatsen?
Efter ett år med lågkolhydratskost har vi fått ta många kommentarer om vad vi äter och vad vi inte äter. Det börjar avta lite, men det existerar fortfarande i allra högsta grad. Det finns människor som tittar ner i vår matlåda och utbrister - Va nyttig du är då? eller - Va duktiga ni är som inte tar en bit tårta?
Även om jag vill svara med - Va onyttig du är då! Eller - Ska du verkligen äta på Mc Donalds igen? så gör jag inte det. Fast det kanske är enda sättet att få slut på det?

Är det en komplimang att säga att nån är nyttig och "dåligt" att vara onyttig?

Omtalad frukost. Äggröra med ost och tomat.

Varför är det ok att säga till någon att den gått ner i vikt, men inte tvärtom?

Alltså, säg att du möter någon som du inte sett på ett år. Personen har länge varit lite kraftig men nu är h*n slank. - Oj! Du måste ha gått ner i vikt? och kanske ett: - Bra gjort!

Inget konstigt med det. Händer säkert varje dag.

Om det istället varit så att personen gått upp 20 kg. Kommentarerna uteblir. Kanske sägs det nåt senare när personen inte hör?

- Oj! Du måste ha gått upp i vikt? kan man ju inte säga?!

Varför? Det är ju egentligen samma sak som när någon gått ner i vikt.

Är det "fult" att gå upp i vikt? Är det därför vi inte vågar säga nåt om det?

En annan sak som jag funderar över är när jag får höra: - Men du som tränar så mycket kan väl ta en bit kaka?
Där är jag lite kluven, å ena sidan, visst kan jag ta en kaka, jag förbränner ju den i motsats till den som nämnde det, som bara sitter i soffan och åker bil till jobbet.
Men å andra sidan, varför skulle jag vilja ha en kaka för att jag tränar. Då är det ju extra viktigt att fylla på med bra grejer som ger kroppen något tillbaka. Inte bara fyller magen.

Jaja...
Många tankar så här på kvällskvisten när jag egentligen borde sova. :)

Springa till jobbet

Eftersom det kändes så skönt att springa igår så bestämde jag mig för att testa att springa till jobbet idag. Först tänkte jag springa med packning (rena kläder) men eftersom sambon tog bilen till jobbet så skickade jag grejerna med honom. Bra att jobba på samma ställe. ;)

Jag tog på mig klockan för att se hur långt det var. Jag gav mig av och lunkade iväg. Det kändes lätt och inte alls som en morgonrunda, där de första km'arna brukar gå lite segt.
Det kändes som om grusvägen gick nerför hela vägen. Det var jättehärligt! Lätta steg som trummade på!

Vips var jag framme på jobbet och stängde av. Nästan 17,5 km blev det. Det känns lagomt.
Fast kortaste vägen till jobbet är 3 km...

Det är inte så att jag springer närmsta vägen direkt.

Snart har vi dessutom helt nya omklädningsrum och duschar på jobbet så jag kommer definitivt springa till jobbet fler gånger. Smidigt liksom!

Det var en riktigt bra springdag idag och det kändes som om det hela tiden var nerförsbacke. Trots att jag känner mig lite trött mentalt så är kroppen stark och rätt snabb.

Det går fortare och fortare...

Jag funderar på att spontanspringa Kraftloppet 72 km på lördag. Mest som ett träningspass. Men det är 15 mil dit. Tråkigt att köra bil. Anmälningstiden har gått ut så det blir efteranmälan oavsett. Vi får se vad jag bestämmer mig för.

Jag skulle vilja ha en långpasstävling nu eller i september, för att slippa mala ensam hemma.
Karlstad 6-timmars nästa helg eller Kraftloppet? Eller en ensamlöpning till Filipstad?
Vi får se...

Att springa naken

Trots att jag kände mig så trött häromdagen kändes det bra under dagen. Jag beslutade mig därför att jogga en mil, lugnt och naket, dvs ingen klocka, ingen musik, ingen pulsmätare. Bara jag och skogen.

Det känns lite naket att springa utan min Garmin på armen. Men ändå känns det som en frihet. Jag kan inte titta på antalet km och va länge jag varit ute. Inget spelar nån roll. Jag kan bara njuta av här och nu. Mycket avstressande!
Även om jag inte bryr mig så mycket om den annars så finns den ändå där med information.

Det kändes himla skönt. Benen pendlade på som vanligt och jag tror tröttheten mest är mental. Det har varit lite mycket och även om allt känns himla bra så tar det på krafterna med allt som ska ordnas, fixas, ringas och beställas och avbeställas.

Efteråt kände jag mig mycket piggare och gladare.

Bra beslut!

Om ni frågar mig...

Om ni frågar mig vad som gör mig mest trött av...
... att flytta inklusive flyttstädning.
mot att...
... springa ett ultralopp

så svarar jag med bestämd stämma att flytta!

Lådor, lådor, lådor och en kettlebell

Det är över en vecka sen packningen började och efter det har det gått i ett. Jag har försökt att hinna få in lite löpning, på luncher och i tidig morgontimma, för att ladda energi men just nu orkar jag inte ens det.

Jag är trött!

Idag efter jobbet for vi direkt till möbelaffären och tittade på garderobslösningar och andra grejer, sen vidare för att kolla tapeter. Det gjorde oss inte klokare så vi åkte därifrån utan att ha bestämt några.

In till gamla lägenheten och påbörja flyttstädningen. När det började bli för mörkt för att putsa fönster cyklade vi hemåt.

Mina händer ser ut som svampar av allt rengöringsmedel (jo vi köpte handskar men glömde dom i andra lägenheten).

Det gör ont i magmusklerna av allt fönsterputsande (prova själv att polera, magen spänns hela tiden).

Jag är så trött! Hela kroppen känns sliten och jag vill bara sova. Men det finns inte tid. Jobba, städa, packa upp. Det blir ingen träning just nu. Jag orkar inte...

Vi kom hem vid 21.30, fixade en omelett, duschade och nu kommer jag somna som en stock!

Men jag hinner springa sen... Nu är nu och det den här perioden är snart över. Snart är den gamla lägenheten ett minne blott och vi kan lägga krutet på att få den nya i ordning. 

Den som väntar på nåt gott... :) Snart är jag på banan igen...

Eufori

Helgen har varit händelserik och vi har nu alla våra saker på rätt adress. Våra snälla familjer och vänner ställde upp och hjälpte oss så allt gick jättesmidigt.
Det står kartonger och säckar här och där och vi får leta efter det mesta. Men sakta faller bitarna på plats och vi får lite ordning. Men det dröjer nog än tills allt är klart.

Först kändes det lite skumt att flytta från den gamla lägenheten, för jag har trivts väldigt bra, men nu känns allt himla rätt. Det kommer bli toppenbra!

Efter att ha kört det sista och plockat i timmar tog vi "ledigt" en stund. Sambon skulle köra sin mc till nya lägenheten så jag passade på att springa en tur. Jag hade inga förväntningar på kroppen efter allt bärande. Bara ut och njuta! Men kroppen kändes så stark! Jag flög fram! Loreens Euphoria ljöd i hörlurarna och jag sjöng och sträckte ut armarna som om jag lekte flygplan. Håren stod upp på armarna och allt känns så bra!!

Vi tände ljus sen och satte oss tillsammans, ensamma för första gången, i vårt hem och åt lite och skålade med varsitt glas vatten. :)

Nu ligger jag här bredvid min fantastiska sambo och kommer somna med ett fånigt leende på mina läppar.

Va bra jag har det!

Eufori! Jag är lycklig!

Råd och prioriteringar

Spinner vidare lite på Mirandas inlägg om pengar och råd till resor och tävlingar.

Det händer, rätt ofta faktiskt, att jag får frågan om jag betalar alla tävlingar och resor själv. Svaret är ja. Jag har ingen sponsor som betalar mig för att åka på tävlingar.

Jag betalar anmälningsavgifter, flyg och boenden helt ur egen ficka. Ibland är mina supporters Pappa och Ingalill med och bidrar men i det stora hela betalar jag själv.

Jörgen och Jag i Chamonix

Hur har du råd? frågas ibland. Svaret är prioriteringar och intresse. Skiter man inte pengar så får man prioritera. Och så här prioriterar jag.

Jag är inte intresserad av inredning. Det ska så klart vara funktionellt och ordning hemma men jag behöver inte ha kuddar av en viss designer, byta gardiner ofta, köpa den där mattan som alla har osv. Jag handlar inte en massa små detaljer till hemmet. Jag tycker det ser jättetrevligt ut hos andra men jag är inte ett dugg intresserad av att lägga min tid och mina pengar på sånna saker.

Ultrabalaton i Ungern

Jag bor inte i villa och vill heller inte bo i villa, med all tid och alla dess kostnader och ev renoveringar som det innebär. Jag trivs alldeles föträffligt i lägenhet och slipper klippa gräs och skotta snö. Jag slipper betala marksten, köpa nya fönster, lägga nytt tak, måla fasad, dränera osv. Jag kan bara bo. När jag är hemma är det vila. Jag har inte en massa "borden" som ska göras. Jag kan göra det jag vill!
Jag är heller inte det minsta intresserad av trädgård och dess skötsel. När jag bodde i hus tillsammans med mitt ex anlade vi en stor gräsmatta och det var allt grönt som fanns.
Krukväxter i lägenheten har vi, men de sköter sambon om.

Jag går väldigt sällan på krogen, dricker alkohol eller fikar ute.

Målgång på UTMB i Chamonix.

Jag lägger mina pengar på mitt stora intresse, träning och löpning. Jag köper skor, kläder, resor, tävlingar och upplevelser.
Person A kanske lägger om sitt tak eller bygger en altan. Jag drar till Alperna och springer ett lopp.
Person B kanske köper och försäkrar sin motorcykel. Jag drar utomlands och solar och badar, springer och softar.
Person C kanske åker omkring i en fin ny bil. Jag fräser runt i en Golf från 1989.
Och alla är vi lika nöjda! Det är det som är det fina i kråksången!

Hellre beachen i Thailand än en ny altan.

Sommarknän

Lunchpassets löprunda hade knappt börjat. Jag kom väl typ 2 km innan jag snubblade till och låg på stigen och krälade. Aj, aj båda händerna rakt ner i gruset och stenarna. Men de klarade sig rätt bra. Värre var det med knäna. Det gjorde lite ont och sved till. Jag hann tänka, att skit att jag inte tog med telefonen. Jag har oftast telefonen med, just ifall jag ramlar eller på nåt sätt skulle behöva hjälp. Men ibland får den ligga kvar hemma. Idag var en sån dag.
Men det gick ändå bra och det var ingen fara. Nu är det bara en svullen bula på knät och lite skrapat.
Men det ska väl vara skrapade knän på sommaren. ;)

Vänster knä är lite snyggt toppigt.

Det var inga problem att springa vidare och jag tänkte ju bara ta en kort njutningsrunda. Men den blev längre och längre. Jag kunde helt enkelt inte sluta. Jag sprang långsamt och njöt av naturen, solen och att benen pinnade på genom skogen.

Med dryga 15 km i benen duschade jag sen och återgick till jobbet.

Nu blir det en kopp kaffe med kokosolja innan packandet drar igång. Gillar ni kokos så måste ni prova med kokosolja i kaffet! Kallpressad kokosolja är dessutom jättenyttigt! Den innehåller Laurinsyra som bl.a. motverkar inflammationer, ökar förbränningen, stärker immunförsvaret och är bakterie- och svampdödande.
Här skriver Paulun om kokos.

Jag använder Kung Markattas Ekologiska kokosolja. Den finns på Ica! :)

Bild från Kung Markatta.se

170 trappsteg per låda

Det är 45 trappsteg till vår nya lägenhet, och 40 till den gamla. Det betyder 170 trappsteg för varje låda. (Om vi förutsätter att vi börjar i markplan, vilket jag oftast gör eftersom jag inte kan flyga).
Gå UPP 40 trappsteg. Hämta vikt (låda). Gå NER 40 trappsteg.
Gå UPP 45 trappsteg med vikt. Gå NER 45 trappsteg (och hämta ny låda).

Bra träning! Inte undra på att mina vader känns lite trötta egentligen...



Biltemas flyttlådor. Monteringen kan jag i sömnen...



Igår blev det ingen löpning, bara trappstegsträning...

Jag har med springkläder till jobbet idag och jag kan nog inte hålla mig utan tar nog en skön njutningsrunda på lunchen. Jag måste få springa lite, ladda lite ny energi. Jag struntar helt i tid och distans, jag ska bara njutningsspringa och känna på frihetskänslan.

Jag är så himla glad! Det kommer bli så himla fint i vår nya lägenhet. Så mysigt!

Idag ska det sista packas så allt är klart när stora flyttgänget kommer imorgon och ska hjälpa oss att bära. I natt blir alltså sista natten i gamla placet!

Vem behöver trappmaskin?

Vi har nu fått nyckeln till det vi i framtiden kommer kalla hem. Just nu ekar det ganska tomt men kommer snart att fyllas med möbler, saker och kärlek.

Anna var igår på besök så jag slutade lunch och tillsammans tog vi oss an Hultets 16 km-spår. Tyvärr hade de dragit om spåret så numera är det inte ens 14 km långt, men det gjorde inte så mycket, vi förlängde lite själva så vi fick ändå ihop 16. Vi hade enormt trevligt och babblade på om allt möjligt! Otroligt roligt att träffas igen. Och det finns ju inget bättre sätt att umgås på, än i löparskorna. Solen sken och det var fantastiskt skönt med lite sommarväder.

Åkte hem för en dusch, nåt att käka och sen vidare till banken och HSB för att göra klart affären med lägenheten.
Sen började bärandet...
Vi fyllde en stor släpkärra. Vi bor alltså på tredje våningen och det kändes rätt ok att bära ner alla lådor. Inte så tungt ändå trots att det i stort sett var en massa köksgrejer med porslin som vägde massor.
Iväg till nya lyan, men där kan jag säga att det kändes tyngre att bära upp allt tre våningar. Vi tömde 9 flyttkartonger som vi nu kan fylla igen. Bara hem och fortsätta packa.
Somande som en trasa sent igår... Paj. Slut. Trött.

Med mer energi

Idag värker mina underarmar av träningsvärk av ovanan att krampaktigt hålla tunga saker. Nu blir det jobb hela dagen och sen fortsätta.

Jag har med springgrejer till jobbet för en ev tur senare, men som det känns nu kommer de inte bli använda. Vi får se hur det känns. Det kan ju va skönt att spara på krafterna till alla trappor.

Starka ben!

Påminner mig om att det är bra allroundträning detta. Armar, rygg och ben får sig en utmaning. Vem behöver trappmaskin när man kan flytta 3 våningar ner och upp?! ;)

feel-good-fart

I förra veckan sprang jag ett lunchpass i, för mig, riktigt bra fart. Det kändes hela tiden bekvämt och kontrollerat och jag upplevde det inte som jobbigt. Benen sprang nästan av sig själva och andningen kändes bra. Jag ville varken springa fortare eller långsammare. Allt var toppen.

En annan gång kan samma känsla infinna sig. Allt känns bekvämt och benen rullar på. Farten känns perfekt och jag skulle inte vilja höja eller sänkta farten.

Dessa gånger kan det skilja nästan 1 minut/km på snittfarten!

Tänk att det kan vara så olika. Ena dagen känns 4.40-fart helt rätt och nästa gång kan 5.30-fart känns precis likadant.

Är det dagsformen? Sitter det i huvudet? Eller vad kan det bero på?

Det positiva är ju att eftersom jag inte använder mig av nåt träningsschema, utan alltid springer i vad som är bekvämt för dagen, varierar farten och passen ändå. Ibland blir det snabba pass, ibland långsamma långa och så alla mellanmjölkspass och känslan är alltid skön! Det måste ju va bra! :)

Snigelfart med stenben

Lunchpass idag i solen. Jättehärligt! Eller?!

Jag sprang iväg och tänkte på att det gick så tungt. Mina ben vägde bly. Jag kände mig som på slutet av ett ultralopp, i benen. Det var enormt tungt! Jag tog det lugnt och sänkte farten. Det blev inge bättre. Sänkte ytterligare och luffsade nu strax under 6 minutersfart. Vaderna kändes stenhårda! Jag stannade och stretchade. Det blev inget bättre.

Klockan pep 4 km. Snart borde det väl släppa ändå? Jag vände tillbaka mot jobbet. Jag springer för glädje och idag var det inte kul. Lika bra att strunta i det!
Nu gick det lite nerför, kanske att det kändes lite bättre, eller? Nej, jag kände mig som en stor, tung, klumpig elefant.

Jag kom till ett vägkors. Skulle jag springa vänster så blir rundan drygt en mil, höger leder direkt tillbaka till jobbet och skulle ge mig en slutsträcka på 8 km. Jag valde den vänstra. Jag ville ge benen en sista chans att kännas bättre.
Farten var fortfarande mycket låg.

Vid ca 7 km började det kännas ok. Nu ökade jag farten lite och jag kunde hålla min vanliga fart.
Det kändes bättre!

Den nionde och tionde km'ern kändes toppenbra och jag är glad att jag fortsatte de där 2 extra km för att få avsluta med en bra känsla.

Sammanfattningsvis blev det en av årets långsammaste milar med riktiga stenben.

Men det kan ju inte gå lätt jämt! :)

Imorgon ska jag springa tillsammans med Super-Anna som har det Nordiska rekordet på 24-timmars. Det är stort! Och det ska bli enormt roligt och trevligt!
Dessutom ska vi få nycklarna till vår nya lägenhet!!

Liten mängdvecka

Förra veckans många mil blev inte jättemånga men jag är ändå nöjd. Jag har ju liksom haft en massa annat att stå i också. Det mesta i lägenheten är nu packat och jag har samtidigt jobbat heltid och ändå fått till 126 km.

Sambon skulle iväg igår och och köra mc ett par timmar så jag tänkte ta ett långpass under tiden. Omständigheter gjorde att jag sent på lördagskvällen fick barnen hem till mig. Omplanering!
Barnen klarar sig ensamma en stund men jag vill inte lämna dom 4 timmar som ett långpass tar (tänkt mara). Sambon skulle iväg halv nio så det var bara att stiga upp i ottan så jag skulle komma hem i tid. Barnen brukar sova till ca 9 och sen titta på Sommarlovsmorgon på tv till 10. Jag tänkte att om jag är hemma tills dess så käkar vi frukost tillsammans då. Klargjorde detta för de underbara små killarna och det var ok med dom.

Så jag gjorde 2 mackor och laddade kaffebryggaren innan jag ställde klockan på 5.45 och somnade. Steg upp, smög i mig minifrullen och luffsade iväg ut på söndagsmorgonen. Det var en fin morgon med behaglig temperatur. Jag hade bestämt med träff med Daniel 8.20 för sällskap.

Jag ville inte springa så långt hemifrån ifall barnen skulle behöva mig så jag sprang i slingor hemmavid.
Jag tog mig upp till Hultet, sprang milen och trean innan det var dags att möta upp Daniel. Då hade jag fått ihop 22 km och var mer än halvvägs på min tänkta mara.

Hultet

Vi tog vägen upp mot vattenverket och asfaltsvägen tillbaka. Rundade Hultet igen och sprang hem.
42,9 km. Check! Daniel fyllde vatten och sprang hem och fick ihop 30 km.

Kom in till mina goa, underbara ungar som satt i soffan under täcket och tittade på tv. Tillsammans käkade vi sen en go frukost, åkte och tittade på sambon som tog en kurvteknikskurs med mc på gocartbanan, barnen åt glass i skärgården och vi hade en jättemysig dag tillsammans.

Tänk va mycket man hinner när man går upp i tid! ;)

Idag blir det vila och nu följer en vecka med få mil och många trappsteg med tunga lådor och möbler.

Avståndsskadade barn

Klockan är lite efter 10. Sommarlovsmorgon är precis slut och jag kommer hem till barnen efter min löptur.
-"Hur många mil sprang du?"
- "fyra."
- "jaha, det är som till Karlstad det. Ska vi äta frukost nu?"



Mina älskade goa barn!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mina ben!

Alltså, mina ben, dom är bra dom! Idag sprang jag så där lätt igen, bara flög fram! Uppför, nerför, genom skogen på stigarna och över igenväxta kalhyggen. Wiiihoooo! :) :)

Solen sken och jag var så full av positiv energi. Det är så härligt! Så himla skönt!

Drygt 24 km i 4.55-fart! Så nöjd med dagen!

Jag käkade kokos före. Det kanske var det. Jag älskar kokos!


Vi var på bilutställning på förmiddagen och gick en tipspromenad där. Tydligen vann jag den, hörde jag. Vi stannade inte till slutet. Kuligt, och spännande att se vad det var för pris.

Jaja, nu blir det filmkväll med älsklingen. Imorgon springer jag nog en mara. Lite sugen på det! ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

två två tre tre

Jag somnade tidigt och sov som en stock inatt. (Varför säger man så? Stockar är väl aldrig ens vakna eller?!) Ändå var jag rätt trött när klockan ringde ett par minuter efter 5. Jag tittade på termometern och funderade på långärmat eller ej. Det var inte ens 10 grader ute men jag valde ändå kortärmat. Jag brukar ju bli varm ganska snabbt.

Klädde mig och klev ut. Ute var det så vackert! Himlen var alldeles rosa och regnbågen var stor och hel över gärdet. Solen var på väg upp, men nu dröjer det inte förrän det är lite mörkare på morgonlöpningen igen.

Jag hade ännu inte bestämt hur länge jag skulle springa. Jag tänkte ett tag på att ta en mil, eftersom jag fortfarande kände mig så trött. Men bestämde mig sen för att ta två (jag brukar ju piggna till efter hand), så jag tog rundan till Vassgårda och över Sättra och hem. Den går typ bara segt uppför halva vägen och sen segt nerför andra halvan.

Den vackra rosa himlen försvann redan efter nån km och ersattes av grått molnfluff. Efter 5 km började det småregna och det fortsatte sen hela turen. Det hade varit skönt med en långärmad tröja och jag blev aldrig riktigt varm kändes det som. Visserligen svettades jag men huden kändes hela tiden kall.

Duschen efteråt satt riktigt bra och det varma kaffet smakade fantastiskt gott.

Totalt 22,33 km morgonlöpning under 2 timmar. Nu är det mysfredag! :)