Minnen av UTMB

Idag är det ett år sen jag startade mitt livs största lopp, UTMB Ultratrail du Mont Blanc.

Min (spring- och res-) kompis Jörgen sprang CCC och startade på fredag morgon. Jag skulle inte starta förrän på kvällen. Så jag satt i solen och drack kaffe tillsammans med Johan Wagner och tittade på målgången av TDS. Vi fantiserade om hur vi skulle känna oss när vi sprang i mål.

Jörgen är nu plats i Chamonix för att starta på fredag. Åååååååå va jag vill dit igen!!!

Tänk att det redan gått ett år!

Det ska bli spännande att följa Jörgen, Johan, Erik och de andra som ska springa.  

Du kan följa tävlingen här. Starten går 18.30 på fredag kväll och då kommer i alla fall jag sitta bänkad framför web-tv'n och följa det magiska ögonblicket när alla löpare släpps iväg.

Ååååååå! Vad jag längtar tillbaka!

Jag och Johan utanför Courmayeur, typ halvvägs.

Jag och Johan utanför Courmayeur

Alla barn som vill göra high-five!

Jag känner mig hög på endorfiner!

Måååål!!

Samtliga bilder. Foto: Jörgen Johansson

UTMB är utan tvekan det största jag upplevt i tävlingsväg. Alla enormt vackra vyer, naturen, människorna, atmosfären. Ja allt! Känslan vid målgång kan inte beskrivas. Det går inte!

Jag önskar mig bara dit nu!

Har du missat min berättelse om loppet finns den här, här och här.
Jag läste igenom den själv nu och tårarna rinner. Jag upplever loppet igen och känner glädjen. Så härligt!!