Att springa naken

Trots att jag kände mig så trött häromdagen kändes det bra under dagen. Jag beslutade mig därför att jogga en mil, lugnt och naket, dvs ingen klocka, ingen musik, ingen pulsmätare. Bara jag och skogen.

Det känns lite naket att springa utan min Garmin på armen. Men ändå känns det som en frihet. Jag kan inte titta på antalet km och va länge jag varit ute. Inget spelar nån roll. Jag kan bara njuta av här och nu. Mycket avstressande!
Även om jag inte bryr mig så mycket om den annars så finns den ändå där med information.

Det kändes himla skönt. Benen pendlade på som vanligt och jag tror tröttheten mest är mental. Det har varit lite mycket och även om allt känns himla bra så tar det på krafterna med allt som ska ordnas, fixas, ringas och beställas och avbeställas.

Efteråt kände jag mig mycket piggare och gladare.

Bra beslut!