Lite BtB

Back to Back, dvs 2 längre pass dagarna efter varandra. Idag blev det nästan så. Jag klassar pass över 30 km för långpass. Om jag ska springa back to back vill jag alltså ha minst 30 km i två dagar.

Den här dagen började med mysfrukost tillsammans alla fyra. Barnen ska till sin pappa idag och en vecka framåt så vi passade på att käka en god frukost ihop.
Sen tog jag cykeln till en kompis. Vi hade planerat en långpromenad. Och det blev det också. Vi babblade bort över 2 timmar medan vi gick.Jättegött och trevligt! Solen sken och det var så härligt ute.
Efter det cyklade jag hem och tog en kaffe med sambon, bytte om och stack ut och sprang.

Trots gårdagens långpass gick det relativt lätt idag och benen kändes pigga. Hade inte tänkt ut i förväg hur långt jag skulle springa så jag tog inte med nåt vatten. Tog en väg hit och väg dit. Landade hemma efter drygt 25 km och känner mig nöjd. Inget långpass men ändå ett bra pass dagen efter ett långpass. Dessutom i 5.20-fart utan att ta i. Ett bra kvitto.

Med det passerar jag 100 km-gränsen den här veckan. En bra vecka med spinning, boxning och 10 mil löpning. Och imorgon är det en ledig dag till! Så himla gött!

Påsklångpass

Tobias var på besök här i "Krillehöla" så vi passade på att springa ett långpass ihop.

För att kunna ha så mycket av dagen kvar som möjligt så begav vi oss iväg redan vid 9.00.
Solen sken idag också. Vilket underbart väder vi har! Men det blåste rätt mycket också...
Vi höll ett bekvämt tempo och stannade i Ölme och köpte kaffe redan efter 12 km.

Vi fortsatte sen över Ölmeslätten. 3 km grusväg med öppna gärden på båda sidor. Vinden låg rakt emot oss. Det var kallt och tufft men vi sprang på.

Belöningen kom sen när vi kom in i skogen och sprang i solskenet och pratade. Efter Niklasdamm går det mest utför och det kändes rätt bra i kroppen.

Vi hann avverka en hel del samtalsämnen på de dryga 3 milen. Lite tec, lite bergslöpning och mycket annat.
Ett riktigt bra och trevligt påskpass.

15 km sol

Min svåger är på besök över påsken och jag fick frågan om löpsällskap. Han ville springa en mil i 5-fart.

Solen sken och det var helt underbart ute. På med brillor och iväg.
Vi möttes efter 1,5 km och styrde stegen mot stadsbondgården. En fin och platt runda bla längs med sjön. Vi pratade oss fram och höll farten under 5 min/km.

Jag räknade ut att det skulle bli lagom med en mil en viss väg tillbaka. Det var oerhört skönt i solen och benen bara rullade på.
När vi stannar till utanför svärföräldrarnas hus visar klockan 11,8 km, dvs 10,3 för svågern. Rätt bra beräknat av mig måste jag säga. :)
Vi hade snittat 4:54-fart så det blev ett godkänt pass, en mil i 5-fart.

Sen sprang jag hem. Nästan 15 glada solskenskm'ar blev det och dessutom i bra fart. Och kaffet smakade utmärkt på balkongen sen.

Nya sulor

Jag har ju haft en del bekymmer med mina fossingar. Nån bra lösning har jag ännu inte hittat. För ett par år sen gjorde jag formgjutna sulor till mina skor. De använde jag regelbundet tills de slets ut. Sen blev det inte av att jag hade dom i.

Idag har jag varit och gjort nya sulor. Vi tittade lite hit och dit och har modifierat sulorna så jag kanske får mindre bekymmer. Det är i alla fall värt att testa.

Nu ska jag springa med sulorna framöver och utvärdera ett förhoppningsvis bra resultat. :)

Nya skor fick jag också! Stort tack till Intersport och Daniel Wassberg för all hjälp och stöttning!

Äntligen morgonlöpning

Det var längesen nu. Sist hade jag nog pannlampa tom. Jag pratar alltså om morgonlöpning, transportlöpning till jobbet. Nu sken solen och det var kallt men fantastiskt vackert ute!

Joggade lugnt hemifrån, mot skogen. Jag hade lagomt mycket kläder på mig. Lyssnade på musik och tyckte att jag hade det rätt bra ändå.
Efter några km sprang jag ut till Vänerns strand och tog några bilder. Det var så himla fint!

Tog mig sen via Posseberg till jobbet. Solen sken på mig och den snö som ligger kvar gnistrade. Isen sprakade under fötterna på grusvägen. Åh vad jag har saknat det här!
Kom till jobbet lite senare än vanligt, men vad gör det om hundra år. Arbetsdagen känns så mycket bättre när man är nytränad. Frukosten smakar bättre och smilet når nästan ända upp till öronen. :)

Hemjogg

Min plan för dagen var att springa på lunchen. Solsken, bra musik och kanske en och annan vårkänsla. Jobbet hopade sig så det blev inte som tänkt.

Istället tog jag springbenen hem. Solen sken fortfarande och det var fantastiskt skönt ute. Efter en tuff och stressig arbetsdag är löpning det allra bästa sättet att rensa huvudet.

Hade dagen till ära nya dojor. 12 kmsturen blev det och det räckte väl efter gårdagens dubbla pass,  med boxningens hårda avslutning. En riktig mysjogg.

Nu är mina grejer kvar på jobbet så imorgon bitti springer jag tillbaka. :)

Fight

18:30 börjar kick n box på tisdagar. När vi kom dit var det ca 10 min kvar och bara en tjej satt och väntade. Det dröjde inte länge förrän min sparringpartner Fredrik dök upp, och även 2 andra. Sen var det lugnt... Dörren var låst och inga fler dök upp. Vi kollade Facebook och hemsidan men ingenstans stod det att det skulle vara inställt.
Det dök upp fler och fler nu. Vi jagade telefonnummer och fick till slut tag på killen som skulle leda passet. Ett missförstånd var orsaken,  men på 10 minuter var han på plats  (bra o bo i liten stad) och en halvtimme försenat drog vi igång med full kraft.

Det var riktigt skoj och jag körde hårt. "Kissande hunden" med spark på slutet gjorde ont men jag slet!

Vi fick våra 90 minuter. Det blev bara förskjutet en halvtimme. :)
Bra och kul pass!

Spinning med eftertanke

Igår när jag la mig snurrade tankarna i mitt huvud. Jag tänker på vad skört livet är och hur det snabbt kan förändras. Hela vår tillvaro kan omkullkastas på en millisekund. Allt vänds upp och ner. Ut och in.


En fruktansvärd tragisk olycka i simhallen "hemma" i Filipstad orsakde en 14 årig pojkes död igår. En pojke som aldrig mer kommer att få kramas med sina föräldrar. En familj som saknar en familjemedlem. En pojke som inte finns bland oss mer.
Det kom också till min kännedom att en duktig löpare hastigt lämnat oss. Christer Backman.
Tullinge Sportklubb
Jag kände inte Christer jätteväl men vi har träffats ett par gånger på några tävlingar och haft lite kontakt via Twitter. Nu är han borta. En pappa fattas hans barn. En livskamrat fattas någon. Hastigt och oväntat har han ryckts bort. Så ofattbart.

Alla mina tankar går till familjerna.

Döden inträffar varje dag. Det skapas ett tomrum hos många, varje dag. Människor som mister sina barn, sin livskamrat, sin vän, sin familj.

Imorse på spinningen kunde jag inte riktigt koncentrera mig på uppgiften. Mina tankar snurrade runt, handlade om livet, döden och kärleken.
Efter passet cyklade jag hem till mina barn, mina älskade goa ungar som satt och åt frukost. Vi kramades. Jag duschade och när jag skulle åka till jobbet ropade de efter mig: Jag älskar dig mamma! Och med glädjetårar rullande nerför kinderna cyklar jag till jobbet. Jag har det så bra!

Ta vara på varandra, vänner. Vi vet aldrig vad som händer härnäst. Njut av livet och av varandra.
Livet är här och nu.

KRAM!

Fotstatus

Nu har det gått 4 veckor sen tävlingen i Finland. Mina fötter är på bättringsvägen. Jag gick nog ner ett halvkilo i vikt i veckan då jag klippte bort all död hud. ;) Skoja bara men nu har min fantastiska kropp lagat sig själv och jag har ny fin babyrosa hud på fötterna.

Gjorde en liten fotvård i helgen, filade och smorde. Nu är det nästan som nya, fast lite större än de var när de var nya... 

Jag sprang ju 35 km igår. Jag sprang i mina Mirage som jag använde i Finland. De är inte bra för mig. De skaver på mina Hallux valgus. Synd, för jag tycker att de är jäkligt snygga.

I övrigt känns fötterna bra nu och jag har återupptagit full träning igen. Jag riktigt längtar efter att väcka kroppen tillsammans med naturen på mina morgonpass igen. Men imorgon bitti blir det spinning!

Löpsug och ressug

Imorse när jag cyklade till jobbet och såg solen gå upp längtade jag jättemycket till att få springa till jobbet igen. Det måste jag göra ganska snart. Sen drog arbetsdagen igång med full kraft och jag hade behövt en paus mitt på dagen med lite frisk luft och endorfiner. Men jag hade inga grejer med och tid för att hämta dom hemma fanns tyvärr inte så det vart bara jobb, jobb och jobb.

Nu väntar jag hem barnen och ska umgås med dom ikväll. Sen ska vi styra upp lite matlådor och frukostar inför veckan så det blir nog den planerade träningsvilan ändå idag. Men jag är riktigt, riktigt trött också så det ska bli skönt.

För övrigt låg jag här för ett år sen. Inte så dumt...
Idag ligger jag i soffan hemma.

Phiphi island. Foto: Privat

Ja, jag längtar tillbaka, så in i bänken!! Jag är enormt ressugen just nu. En arbetskamrat är i Mexico just nu, en åker till Hawaii nästa vecka och en annan till Kanarieöarna. Jag vill också!! Jag längtar så efter sol och bad. Lugna dagar på stranden eller bara upptäcka nya platser och ett annat land. Äventyr!

Långpass i Karlstad

Min utmb-kompis Johan var på besök i Värmland så vi passade på att springa lite ihop.

Jag åkte över till Karlstad på förmiddagen och parkerade vid Tobias. Solen sken och det var helt fantastiskt vackert ute. Johan och Tobias höll på att klä sig när jag kom.
Tobias hade planerat rundan och vi snackade oss fram i solen.
Låg, trevlig fart.

På banvallen på väg tillbaka mötte vi Patrik som anslöt.
Vi babblade på och vips var vi tillbaka i Karlstad igen.

35 härliga km'ar på Tobias klocka. Jag glömde nämligen min hemma. Lite solsken på nästippen och riktigt trevligt sällskap.
Dagen avslutades med lunch på Bergvik. En toppendag att lägga på minnet!

Jag ska bli stark

Det blev fysfredag igår, innan mysfredag. Efter middagen drog jag ner till gymmet. Fick sällskap av Fredrik och vi körde först våra egna program och sen lite kettlebell på det. Måste erkänna att det var rätt skoj. Armar, mage och rygg känns av idag ska jag säga. Gött!

Sol och snöstorm

Usch vilken dag det har varit på jobbet idag! Känns som jag skulle behöva klona mig. Fick iväg en massa grejer som och kände mig helt tom i huvudet, och jättetrött! Passade på att dra ut på en lunchtur och rensa skallen lite. Nollställa liksom. Tittade ut genom fönstret och såg att solen sken. Härligt!

Klädde om och på med solbrillorna. Glömde dom ju igår. Men när jag kom ut så yrde snön och det var molnigt. Äh! Jag orkade inte gå in med brillorna. Det kan ju va gött och slippa snön i ögonen också. Så jag sprang iväg. Det snöade verkligen på tvären! Motvind och musik på. Jag malde på.

Efter 1 km ringde Jörgen. Vi bestämde att mötas upp. Jag tog mig runt och tillbaka. Då kom solen! Gött! jag gjorde rätt som behöll solbrillorna på!
Jörgen hade sett ett fint gärde. Vi sprang dit. Det var snöfyllt. Skare som man delvis sjönk igenom. Skitjobbigt! Pulsen steg och jag flåsade som en brunstig ko. Till slut fick jag gå. Det gick ungefär lika snabbt.

När gärdet tog slut hittade vi ett hål bland några granar så vi tog oss vidare genom skogen och ut på en stig. Sen hittade vi ett crosspår som vi följde genom skogen. Det var en riktigt bra väg. Upp och ner och fram och tillbaka. Hit och dit.


Jörgen och jag, en annan dag.
Foto: Privat

Trevligt och roligt som vanligt med Jörgen.

Tog mig sen tillbaka till jobbet med sista 1 km hård motvind och snöstorm igen. Växlande väder kan man säga. Ett roligt och energiladdande pass blev det i alla fall och jag orkade jobba på de sista hektiska timmarna. Skönt att det är helg nu!

Myslöpning

Jag har träningsvärk. I stora delar av kroppen. Det måste vara boxpasset i tisdags när hela kroppen exploderade av energi. Jag har tänkt lite på vad det kan varit som orsakade detta. En sak jag kom på är att jag åt Rödbetssoppa till lunch. Rödbetor innehåller ju nitrit som bildar nitrat och sägs öka syreupptagningsförmågan. Om det fungerar eller ej kan jag inte svara på men intressant är det ialla fall.
Karolinska institutet
Det kan ju också bara ha varit en bra dag helt enkelt. Hoppas på fler sånna.

Idag kände mig lite trött och träningsvärksöm så jag tog mig ett riktigt myslöppass på lunchen. Solen sken och det blåste rätt hårt. Men jag valde skogen. Lyssnade på musik, tog det lugnt och hade det gött. Tyvärr glömde jag brillorna så det var lite skarpt med solen mot snön. Men det är ändå ett rätt angenämt bekymmer. ;)

På spinningen förra veckan spelade Jessica en låt jag inte hört förut. Den gör mig så glad och jag blir på så gott humör av den. Känns som om jag flyger fram. Jättehärlig! Lyssna och njut! :)

Den hade jag i öronen idag, solen i ögonen och humöret högt.  Härlig lunchlöpning!

Backlöpning på lunchen

Idag sprang Jörgen och jag i backar på lunchrasten, upp och ner. Förra veckan sprang vi i 20 minuter så nu ville vi springa lite längre. Så vi sprang ett par minuter extra. ;)

Färden till backen gick genom en snöig skog och fötterna for lite. Men det är härligt i skogen och jag trivs där.

Jörgen hade klätt sig i Sverigetröja, dagen till ära.

Det blev ett riktigt bra pass. Jörgen är snabbare än mig men att springa backe fungerar ändå väldigt bra att göra ihop. Vi high-five'ade när vi möttes och hejar på varann under tiden.

Det blåste rejäl motvind uppför = mer träning på samma sträcka.
Medvind nerför = bättre återhämtning inför nästa backe.
Bara positiv vind idag.
(Fast den var jäkligt kall sista biten in mot jobbet. Kände mig helt stel i ansiktet när jag kom fram)

Idag är det vårdagjämning, älsklingen kommer hem och min son har namnsdag! En bra dag!!

Bamsestark

När jag kom hem från jobbet igår var jag trött. Inga barn var hemma och sambon på kurs. Jag gjorde mig en stor kopp kaffe och la mig i soffan. Drack upp kaffet och halvsov en liten stund tills sonen kom hem. Tänkte att jag struntar i boxningen och stannar hemma och har myskväll med bara barnen istället.
Fixade lite mat, fisk och potatis.

Sen frågade sonen om jag inte skulle iväg och boxas snart. Han ville så gärna med och titta. Jaja, vi drar väl iväg då. :)

Eftersom min boxkompis också är på kurs åkte jag dit ensam. Så hade även en annan kille gjort så vi körde ihop. Och vet ni, jag kände mig så stark idag! Superstark! Det var så himla kul! Det var en, för mig, ny ledare på passet och det var verkligen jättebra upplagt.

Jag slet och jag slog. Jag sparkade och kämpade. Och hela tiden fanns det så mycket energi och kraft i mig. Det var riktigt länge sen som jag kände mig på det här viset! Verkligen jätteskoj!
Den känslan var verkligen långt borta bara nån timme tidigare.

Åkte hem mör, glad och riktigt nöjd!

(sen sov jag inte så bra, gillar inte att sova ensam, håret var blött när jag la mig - inte bekvämt, jag frös eftersom jag var ensam under vårt stora täcke. Sov och vaknade hela natten Men idag kommer äntligen älsklingen hem igen!)

För ett år sen gick vi här.
Foto: Privat

Tack vänner!

Stort varmt tack för alla gratulationer och lyckoönskningar här och på Facebook.
Det här känns som sagt så stort och nästan lite overkligt.

Så stort

Jag hade som plan att inte springa fler 24H. Men så gav jag mig ändå av mot Finland och sprang. Det gick bra. Riktigt bra. Och jag kan liksom inte ta in att det var jag som sprang så långt. Men så var det tydligen.

Sen fick jag frågan om jag var intresserad av en plats på VM. Jag var tvungen att fundera... Det blir ju lite mer krav på en sån tävling. Men sen tänkte jag, Det är ju Once in a lifetime. Min sambo sa att: Det är väl inget att fundera på! Klart du ska åka!
Hur många sporter kan jag bli så pass bra på att jag kan vara med i ett VM sen då? Typ noll säkert.

Äh, jag är med! I'm in!

Nu är det mesta klart och våra namn har publicerats på SFIF's hemsida.

Nu måste jag planera om tävlingskalendern lite. Jag kommer tex bara springa halva distansen på TEC om en månad, som träning. Jag kommer tyvärr inte kunna starta i Kullamannen eftersom den går samma dag som VM. Men jag kommer tillbaka nästa år, Skåne. ;)

Det ska bli så himla, himla kul också! Vilken upplevelse! Vilken grej! Det blir nåt att berätta om på hemmet sen! "Tänk 2013, för 50 år sen, då var jag med i ett Världsmästerskap!"

Jag ska till VM! Fattar ni?!?! Det gör knappt jag... :) :)

Wihoooo!!!

Träna som eliten

Jag lyssnar sällan på P1 men fick tips på Funbeat om programmet Kropp och själ.
Det handlade idag om att Träna som eliten. Ganska intressant program.

Kropp och själ i P1

Bra tips! Lyssna vettja!

Pöl

Det blev en pöl under min cykel imorse på spinningen. Det var ett riktigt bra pass med ny musik och nytt upplägg. Jag körde på. Riktigt kul! Jag vart förvånad när Jessica sa att det var sista låten. Va! Redan?! Vi som precis börjat...

Cyklade hem till barnen och duschade innan jag fortsatte mot jobbet. Det blåste snorkall motvind. Inte kul. Särskilt inte när man är nyduschad och fryser.

En bra morgon blev det ändå. Älska morgonträning!!

Ikväll ska jag försöka ta mig iväg på boxningen. Min sparringpartner Fredrik är borta på kurs, tillsammans med min sambo (och kommer inte hem förrän imorgon kväll), så jag går dit själv och ser om det är fler som gjort så. Annars får jag väl ta säcken och slå på. :)

Ridväg blir springväg

Filipstad ärades idag med ett besök av oss.

Jag drog på mig springkläder. Fick en kaffe hos pappa och lämnade sonen där. Sen drog jag iväg ut på mina gamla ridvägar. Solen sken, det blåste lite men det var ändå riktigt skönt. Jag hade nog kunnat vara lite mer tunnklädd men det är samtidigt skönt att slippa frysa.

Delar av grusvägarna låg bara och delar var isbeklädda. Jag tog mig i lugn fart ut mot Skåltjärn. Mindes alla gånger vi race'at över gärdena med hästarna så leran sprutade. Hur många gånger vi galopperade runt i snön och hur vi åkte bob och skidor efter hästen längs vägen. Minnen som gjorde att jag sprang där med ett leende. Vilken härlig tid det var!

Vägen var böljande och fin. Jag sprang förbi små tjärnar med vinterfiskare och långa raksträckor. Benen kändes bra men jag började bli så törstig.
När jag svängde av mot Skåltjärn stannade jag och fotade detta. Det såg så coolt ut när vattnet sjunkit och isen låg kvar på stenarna. Det såg ut som små miniigloos som stod på sjön.

Nu kände jag hur mycket det blåste. Skogen skyddade mig en hel del men jag hade kraftig sidvind på de öppna ställena och jag bävade lite för att vända hemåt och få vinden rakt mot mig.

När jag nästan var framme i Fogdhyttan hittade jag en större bäck som inte var isbelagd. Jag la mig på knä och drack. Åh vad det var gott. Men kallt! Vi snackar isvatten liksom! Vilken förmån vi har i Sverige som kan dricka vatten i naturen! Riktigt lyxigt!

I Fogdhyttan kan man ta sig tillbaka via den gamla banvallen eller via "Nordmarksvägen". Banvallen var helt snötäckt med endast skoterspår. Det kändes jobbigt att springa på. Jag valde därför vägen.
Men jag hann inte många hundra meter förrän jag ändrade mig. Det hade varit skönare att springa banvallen. Vinden låg rakt mot mig och bilarna kom körande i en hiskelig fart. Filipstad 11, stod det på skylten. Men jag malde på. Verkligen, verkligen jättetörstig.

Nä, det här var inte kul längre. När klockan pep 20 km ringde jag pappa. Han kom och hämtade mig och jag fick landa intill en varm skön dusch och dukat bord. Dessutom med det bästa jag vet, Lax!
Åh va bra jag har det!

Efter maten lyxade jag till med att fixa naglarna. Det har jag inte provat förut och de blev såå fina! Jag är verkligen jättenöjd!

Två gånger på en vecka!

Jag som typ aldrig gick på gym förut. Nu har jag varit där 2 gånger på en vecka!

Vi tog det lugnt under dagen, sovmorgon, mysfrukost och loppisrunda. Sen drog sonen iväg till badhuset med sin kusin och sambon fixade minicrossen.

Jag drog till gymmet!
Och jäsiken va stark jag kände mig idag! Jag ökade på vikterna och körde några extra övningar för armarna och axlarna. Ska jag erkänna så tyckte jag det var rätt häftigt faktiskt.
Jag kände mig rätt mör när jag gick hem sen. Det är bra gött det!

Sen tog vi med oss sonen och kusinen och åkte till isen så de fick köra cross. Solen sken, vi grillade korv och hade det så himla gött!

Det här med skor och fötter

Det här med skor är inte lätt alltså. Jag har ju, tyvärr, konstaterat att mina fötter är rätt känsliga.
Jag drabbas av stora djupa blåsor och de gör ont. Vanliga vattenblåsor kan jag ta, de gör jag sönder, det gör ont en kort stund och sen känns de inte mer. De här djupa blåsorna går ner i köttet och blir alltså blodfyllda. Inte skönt. Gör jag sönder en sån så blir det ju ett sår som gör ont hela tiden.

Jag har provat många typer av salvor, plåster och en del tejpning. Tejpningen är jag lite rädd för, att den ska orsaka mer skada än nytta. Men å andra sidan har jag bara provat själv. Ingen tejpkunnig har fått chansen att prova. Kanske kan det vara en lösning.

Jag har testat med dubbla strumpor och 2-lagersstrumpor. Det har heller inte blivit nån jätteskillnad.

Jag har inte provat jättemånga skomärken, Salomon, Saucony och Asics. I Asicsskor kommer blåsorna tidigare så de har jag valt bort helt ur min skogarderob. I Saucony och Salomon går fötterna sönder efter 10-12 timmar. Det gör att jag kan bara testa på tävlingar. Jag gör ju sällan (aldrig) så långa träningar.

Saucony Kinvara

Skorna på bilden tog mig 212 km runt sjön Balaton i Ungern i somras. De tog mig också 80 km i den Engelska terrängen och geggamojjan i oktober. Men där var det stopp. De hamnade sen i soptunnan efter det loppet. Då såg de ut så här och hade gått 71 mil.

Under vintern nu har jag ju kört "projekt helare fötter" vilket har inneburit oftare fotvård och insmörjning. Jag kan inte påstå att utfallet blev bättre i Finland än nån annan gång. Men fötterna var mjukare innan tävlingen! :)

Jag har provat att byta skor och strumpor ofta under loppet och torkat och smörjt in fötterna. Jag har också provat att inte ta av mig skorna öht utan behålla dom på. Det senare alternativet har visat sig vara det bästa. Det gör minst ont.

Det jag själv kan se som alternativ är att testa ytterligare fler skomärken och modeller. Laborera med olika typer av strumpor. Jag tycker om tunna strumpor och hellre 2 tunna än ett par tjocka. Kanske låta någon tejpkunnig person prova att tejpa.

Ja, det är svårt det här.

Snöänglar på isen

Lunchlöpning med Jörgen idag igen. Det är sä härligt att springa mitt på dagen när det är som varmast ute och solen gassar från en blå himmel. Jag blir glad ända in i märgen!

Vi möttes längs vägen och tog oss ut mot Skärgården. Där hittade vi en backe som vi sprang uppför och nerför i 20 minuter. Det var rätt jobbigt. Pulsen kom upp rätt högt bortemellan. Men jag höll god fart. Snittade 5:08 på backlöpningen.

Upp och ner

Sen tog vi oss vidare ut mot Picasso där vi styrde stegen ut på isen. Det är så makalöst vackert ute! Verkligen!!

På vissa ställen låg snön på isen helt orörd så vi stannade och gjorde varsin snöängel. :)
Sen tog vi oss genom skogen tillbaka till jobbet igen.

Ytterligare en superduper toppendag och 19 km till träningsdagboken!!

Gymråtta

Igår när sonen spelade fotboll i Arenan passade jag på att besöka gymmet i samma byggnad.

Jag värmde upp i roddmaskinen. Kom lite drygt 1 km på 5 minuter. Vad det säger om hastighet har jag inte en aning om. Varm blev jag i alla fall.

Ökade på vikterna lite från förra gången så tom en liten svettdroppe kom fram. Hehe! Det går!

Jag känner mig fortfarande inte bekväm inne på gymmet. Känns som om alla tittar konstigt på mig. Kanske är det jag som tittar konstigt på dom. Vad vet jag.
Färggladast var jag i alla fall. Gul tröja, rosa kjol, rosa skor och lägg därtill kritvita ben.

Var skönt mör i armar, axlar och mage när jag gick hem. Nöjd!

Som Grönland

Idag hade jag bokat lunchlöpning med Jörgen. Han ville springa på isen för att reka en skridskotur. Jag hänger gärna med! :)
Jag måste ändå erkänna att jag var rätt så nere på förmiddagen. Kände mig inte så glad och var rätt trött. Ändå såg jag fram emot lunchen. :)
Jörgen skulle hämta mig kl 11 för avfärd en bit söderut där vi skulle springa på isen.
Imorse när jag cyklade till jobbet var det 19 minusgrader. Nu hade temperaturen stigit en bit och solen sken från en klarblå himmel.
Oerhört vackert!

Vi tog oss ut på isen för att upptäcka att den blåst sönder och låg i stora skärvor. Den nya isen längre ut var alldeles för tunn för att springa på.

Det såg riktigt coolt ut, men det gick inte att springa på. Vi tog oss vidare längs kanten ut mot några klippor där vi tog en del kort. Man kan se riktigt långt och vi kunde se Skoghallsverken i horisonten.

Vi fortsatte längs isblocken och jag kände mig nästan som en fluga i ett whiskeyglas. Nu gillar jag inte whiskey men ändå. Vi tog oss fram bland isblock, stenar och klippor.
Det var så oerhört vackert!

På vissa ställen var isen så klar att det nästan kändes som om vi gick på vatten.

Det var verkligen så makalöst vackert! Det kändes inte som om jag var 20 minuters bilresa från jobbet. Snarare på Grönland eller nåt.

Efter en stund stannade vi och började lattja och kasta ut isblock. De kanade väldigt långt och det bildades ett nästan magiskt ljud när isen som precis gått i tusen bitar gled över den tunna nya isen.

Vi fortsatte sen vidare ut till en holme där Jörgen hittade ett coolt omkullvällt träd som han klättrade upp i.

Sen tog vi oss ut på isen igen och tillbaka mot bilen och jobbet.

Jag är så enormt glad att ha en vän som Jörgen som tar med mig på sånna här strapatser. Jag är så tacksam! Vi har så kul ihop!
Mitt humör är nu på topp och känslan jag hade imorse är som bortblåst.
Tack Jörgen! You made my day!

Vinter igen

Vaknade imorse och insåg att vintern gjort comeback. Snön yrde och det var alldeles vitt ute. Lurigt som tusan när man cyklar och inte längre ser vart det är is och vart det är ohalkigt. Men jag klarade färden till jobbet utan att ramla.

Vid lunch hade det slutat snöa och solen bröt nästan igen molntäcket. Jag klädde mig för en löptur och stack iväg. Det blåste kallt men jag blev snabbt varm. Har hittat en ny spellista som jag spelade. Det är lite kul när man inte vet vilken låt som kommer härnäst. Kanske är det en låt jag inte ens hört nån gång?

Det var lika lurigt att springa som att cykla. Snön låg lömskt och gömde isfläckarna och båda händernas fingrar räcker nog inte till för att sammanställa hur många gånger benen for undan och jag var nära att falla. Men jag klarade mig varje gång. :)

När jag sprungit ett par km kom 3 hundar av olika storlek och ras i full galopp mot mig. Alltså, jag gillar hundar jättemycket och skulle gärna vilja ha en egen, men 3 hundar utan ägare i full galopp känns lite... kymigt.
Två av hundarna blev jätteglada av att se mig och nosade och viftade på svansen. Den sista, en liten Jack Russel skällde bara och tittade på mig, men gick inte närmare än 2 meter.
Jag stannade och såg mig om. Ingen ägare syntes till.
Jag gick långsamt framåt och hundarna hängde med. När jag passerade huset (där jag en gång bodde och hade min häst) sprang hundarna upp på den gården. Där såg jag en människa. Den ena av de stora hundarna hade fortsatt längs vägen och var en bit fram.
Jag började långsamt springa igen och höll koll bakåt så inte hundarna hängde med men de verkade stanna.

Tur jag inte är hundrädd. En hundrädd människa hade nog gripits av panik.

Nästan på pricken 12 km blev dagens löpning. När jag inte springer längtar jag ut. När jag kommer ut känns det inte riktigt lika härligt som jag föreställt mig innan. Visst är det gött, men inte lika som tanken. Jag tror jag är sällskapssjuk. Måste försöka dra ihop nåt gemensamt pass snart. Imorgon blir det lunchlöpning med Jörgen på isen. Det ser jag fram emot!

Älskar mina barn!

Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Jag försöker lära mina barn att använda kroppen så mycket det bara går. Att träning är en naturlig del av livet. Och att cykla och gå istället för att få skjuts i bil. Det är sällan de frågar om skjuts. De vet ändå svaret... ;)

Att de har en mamma som springer lite längre än andra får de leva med och jag tror inte de far illa av det.

Stackarna blir ju lite avståndsskadade de med. :) Lite exempel från mina älskade goa ungar hur de påverkats att jag är som jag är.

Som när jag kom hem vid halv tio förra sommaren. Jag hade gått upp tidigt för att hinna springa en mara, så vi kunde få tid tillsammans resten av dagen.
Barnen hade precis vaknat och frågade hur långt jag sprungit. 4 mil sa jag. Det är ju som till Karlstad det. Kan vi äta frukost nu? Mer än så reagerade de inte.

Mina svärföräldrars stuga ligger en dryg mil utanför stan. I somras när jag berättade att vi skulle dit kommer snabbt ett leende med en följdfråga; Ska vi cykla dit?

Igår satt jag i soffan, utan strumpor, men mina halvtaskiga fötter. Då säger den yngste. Du har tappat en stor skinnbit här, och lägger den på min fot så jag ska gå och slänga den istället. Men just grejen, att jag har tappat en stor skinnbit och det är inget mer med det liksom. Haha!

Igår kom den yngsta hem och sa; Mamma, jag hittade en sak till dig i skogen, men den var ganska liten. Han plockar upp en liten sten, ca 1 cm stor. Den ser ut som ett hjärta. Den var till mig.

Älskade unge! Hur kunde han ens hitta den?! Och sen ta med den hem till mig i ryggan. Gulle!

Älskar mina barn!!