Kvällsboxning

Dubbeltisdag igen. Trots att jag är under återhämtning. Men jag tycker ju att det är så himla kul så jag kan väl lika gärna gå iväg och köra nån nivå under min vanliga. Så resonerar jag.

Sist jag lämnade plasma fick jag reda på att mitt hb och mina järndepåer hade sjunkit. Inte för lågt, fortfarande inom rätt spann, men de hade sjunkit. Jag fick därför järntabletter som jag ska testa om magen klarar. Att mina värden sjunkit kan ju kanske förklara lite varför jag känt mig trött och sliten en period. För även om värdena är inom godkänt intervall så är de lägre än vad jag brukar ha.
Nu kanske jag har hittat en förklaring och lösning.

Jag gillar ju blodpudding väldigt mycket men äter det väldigt sällan eftersom det innehåller mjöl och/eller socker, som gör att min mage och kropp inte mår bra. Men ibland gör jag undantag, tar smällen, och äter sånt ändå. Blodpudding är ju dessutom järnrikt så...

I alla fall..

Kom hem efter jobbet och försökte samla ihop mina barn för att ge dom mat. De var hos olika kompisar och jag fick bara fatt i den ena. Fixade mat. Käkade blodpudding, 2 ägg och lite bacon. Blev supermätt och hade käkat klart strax efter 18 och boxningspasset börjar 18.30.
Jag har inga problem med att springa direkt på maten, men sånna här högintensiva pass är lite annorlunda.

Passet var intensivt redan från början och blodpuddingsmaken låg i munnen mest hela tiden.
Boxningen kör man två och två och det är riktigt kul. Fredrik och jag är ett bra team.


Jag känner mig stark i kroppen men uthålligheten i musklerna finns ännu inte där. De känns fortfarande slitna. Jag orkar några kraftfulla sparkar innan styrkan sakta blir mindre och mindre.
Men jag vet varför och jag låter det vara så. Det är ändå bara 10 dagar sen jag sprang 21 mil.

En annan gång jag sprang 21 mil.
Foto: Mark Markovics