torsdag 27 oktober 2011

Tankar

Det är mörkt ute. De flesta ligger och sover. Inte jag. Jag springer. Långsamt. I mysfart. Det är gött.

Jag springer längs Rådmansgatan. Över E18. Det kommer en stor postlastbil på väg till Anovo. Den är säkert full av telefoner som ska iväg på lagning.

Jag hör en bil med automatlåda. Jag undrar om föraren alltid haft automat. Är bilen ny? Vart är den på väg?

Jag fortsätter över Adlersparretorget. Jag möter en kvinna med jackan uppknäppt och den slänger i vinden när hon raskt går längs gatan. Är hon på väg till jobbet? Kanske på väg hem från jobbet.

Det är lugnt och tyst, inte många bilar. Men det kommer någon då och då. Jag rundar rondellen vid Strand och funderar över vart bilarna är på väg. Kanske ska de på någon resa? Vad har de med sig? Har de ätit frukost och undrar vad de brukar äta till frukost.

Jag kommer till Ringvägen strax före halv sju och nu börjar trafiken tätna. Jag springer förbi en man med dunjacka. Det är 8 grader varmt så han lär inte va kall, tänker jag när klockan piper för 10 km.

Jag är strax hemma och börjar tänka på kaffet som jag snart ska brygga. Tittar på klockan när jag passerar min port, 10,88. Inte kan jag stoppa då! Jag tar ett varv runt huset och stänger av klockan när den piper 11 km. Går uppför trappan och möts av en underbar kaffedoft när jag låser upp dörren. Kaffet är klart och sambon ler mot mig där han står och gör äggröra till frukost.

1 kommentar:

  1. Vilsamt, härligt, inspirerande! Känner igen det där med att se till att siffrorna blir snygga i klockan. Som en drog! Ha, ha!

    SvaraRadera