Efter jobbet idag, när jag hämtat barnen, och kom hem, var jag sååå trött. Jag hade kunnat somna om jag la mig ner. Men det gick ju inte för sig. Sambon spelar badminton på fredagkvällarna så skulle det bli nån träning idag var det nu eller aldrig, innan han skulle iväg. Så det var bara att byta om och dra iväg. Jag tvekade länge. Var jag
trött eller
trött? Ville kroppen säga mig nåt? Behöver jag vila? Men jag drog igång musiken och lallade iväg. Tänkte att det får väl bli en kort runda om det känns för tröttsamt.
Men det blev helt lagom. Lagomt långt, lagomt fort, lagomt långsamt. Lagomt liksom. Det var varken mer eller mindre. Men jag sprang fortare än tröttheten iallafall och jag lämnade honom nånstans i höjd med söderled efter 3 km. Jag kom hem pigg och påfylld av ny energi 11 km senare.
Löpning är det bästa botemedlet mot allt. :)
Nu är det mysfredag och jag har bakat hallonpaj som vi ska äta med grädde. Göttigt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar