TV

Miranda skrev igår: Vem bryr sig om vad som är på tv liksom?

Jag gör det inte ialla fall. Ser jag på tv så är det på film. Vi hyr en del bluerayfilmer och det gillar jag. Att mysa in sig i en filt och kolla på film. Men att sätta sig vid ett visst klockslag för att se på TV, det händer inte för mig. Jag följer inga särskilda serier och jag ser heller inte på varken nyheter eller sport. Jag vet, kanske är jag oallmänbildad och inte hänger med vad som händer i världen, men jag är inte intresserad av vilka som bombar ihjäl vilka, vilket parti som tycker si eller så eller vem som vann melodifestivalen. Det är ju (nästan) bara hemskheter och skvaller! Det ger mig heller ingenting att veta att ett visst lag har har tagit sig vidare till nån division i fotboll eller nåt annat lag vunnit en hockeytävling*.

Jag prioriterar andra saker i mitt liv. Jag är hellre ute och springer, umgås med mina barn eller sätter mig i soffan med datorn i knät, än ser på tv. Visst händer det att jag ser på tv, men det är helt oplanerat och blir det som sänds just då. Min sambo och jag har också helt olika smak om vad som är tittbart, så oftast väljer han och jag sitter med datorn. Det spelar mig liksom ingen roll.

Om vi ser en film och jag är jättetrött kan jag gå och lägga mig mitt i filmen. Det gör mig inget. Jag blir varken smartare, uthålligare eller nåt annat bra för att jag ser klart. Ingenting händer, bara för att jag inte ser klart. Det enda som händer är att jag blir piggare dagen efter om jag går och lägger mig.

Jag får ibland frågan hur jag hinner träna så mycket, ibland av tv-människor på jobbet som kan varenda serie. Om de kollar på tv 2 timmar varje kväll är det 14 timmar i veckan. Det blir 14 mil löpning det, minst. :) Det hela handlar om prioritering.

Jag kanske är den tråkigaste på jorden som resonerar så angående tv'n men det bjuder jag på! :)

Bild från internet.

* Klart jag vet att det heter hockeymatch! ;)