tisdag 7 juni 2016

Farthållare Stockholm Marathon

I höstas när jag var på lägret med Landslagsgruppen började vi prata om att vara farthållare på Stockholm marathon under en av löpturerna. Jag fick kontaktuppgifter till de som samordnade detta och anmälde mitt intresse. I vintras blev allt klart och jag skulle få äran att springa med 4.15-gruppen.

Det kändes lagom med 6-fart med tanke på att det bara var 2 veckor sen jag sprang 18 mil i Grekland. Visst mina fötter har inte läkt än men annars kände jag mig redo. I ärlighetens namns var jag riktigt nervös. Jag är rätt bra på att göra mitt eget lopp, inte bry mig om andra och stressas utan bara springa på min egen känsla.

Vi skulle åka till Stockholm över dagen så redan kl 6.00 lämnade vi Kristinehamn. Det kändes inte rätt i magen för min ena son låg hemma och var sjuk. Mina tankar var hos honom och inte på löpningen. När han sen ringde på förmiddagen och sa att han mådde mycket bättre kändes det lite bättre, men inte bra. Jag ville bara hem till honom.

Resan till Stockholm gick bra och vi parkerade i Spånga och tog pendeln in till centralen och vidare till Stadion. Jag hann gå igenom mässan och prata lite med folk innan det var dags för samling vid Stadion för alla farthållare.
Foto: Privat

Foto: Privat
Vi fick en liten genomgång och låna varsitt linne att ha under loppet. En typ av rygga som flaggan satt på och ute väntade en ballong. Det pirrade i min mage.
Jag hänge på Jonas, min trogna följeslagare på många tävlingar, nu senast Grekland och Christer. Vi gav oss iväg mot starten. Stämningen var grym!
Klar för start
Foto: Privat
Musiken spelade och allt fler löpare samlas. Det är så det ryser i kroppen. Tänk så mycket kraft och energi på ett och samma ställe. Coolt.

Den första starten gick kl 12.00 och den andra, då jag skulle starta kl 12.10. När det första gänget stuckit iväg får vi gå framåt. Musiken spelas och det är så mycket känslor och förväntningar i luften.

Starten går och vi får springa iväg. Det är trångt men ändå går det bra att ta sig fram. Jag försöker hålla koll på klockan och ballongen. För det blåser ute och jag vill inte gärna att den ska studsa mot andra löpares huvuden. Efter ca 2 km ser jag anda farthållare som ger bort sina ballonger och jag gör det samma.

Jag pratar lite med andra löpare och lite med de andra farthållarna. Kroppen känns stark och jag är glad. Det är så fint med båtarna i vattnet som gnistrar. Hästarna ute på Djurgården. Jag trivs.
Foto: Privat
Det går så fort. Loppet alltså. Km'arna räknas snabbt ner. Jag har koll på tiden och ligger mellan 2-30 sekunder före den tid det står på mitt mellantidsarmband. De andra farthållarna för 4.15 springer lite längre fram och det gör mig lite stressad men samtidigt känner jag att jag har koll.

Sista km'arna ligger jag närmare 40 sekunder före beräknad tid. Men tänker att det är bättre att det är åt det hållet än andra. Jag springer in på stadion och det är 2 timmar sen han som var snabbast gick i mål, men alla är vinnare och publiken lyfter fram löparna. Det är en enorm stämning och håret på mina armar står rakt upp.

Jag stannar klockan på 4.14.05, dvs 55 sekunder för snabbt lopp. Jag är nöjd.
Jag lämnar tillbaks linnet och flaggan och får ett par skor som tack för hjälpen. Gå ner mot Östermalms IP för att träffa de andra. Jag njuter i solen, dricker kaffe och sätter tänderna i en bulle.
Foto: Ingalill Persson
Efter en dusch börjar vi dra oss hemåt igen. Vi stannar och käkar pizza i Stäket. Jättegod pizza!!!
Kl 22.30 är vi åter hemma i Krillehöla. Hunden hämtas och barnen väntar på oss hemma.
Jag somnar gott i min säng, nöjd med mitt första uppdrag som farthållare.

2 kommentarer:

  1. Tack snälla Sandra !
    Du hjälpte mig till mitt snabbaste Sthlm Marathon och mitt första M. som hade negativ split, dvs andra halvan snabbare. En viktig lärdom för mig.
    Att vara farthållare innebär bara inte att hålla jämn och korrekt fart. Man ska också vara social och coacha följeslagare. Faktiskt mindes du att jag tidigare sa att jag har en down-period vid 30km,och i rätt tid manade på.
    Jag som var runt dig i kanske 3 mil såg också att det var ganska många som du drog. Säker på att du hjälpte fler än vad du är medveten om. Ock så märkligt att efter 'tjatat' och pratat allehanda med dig så uppdagades det att vi bor i samma stad, ja den som du kallar för krillehöla.
    Önskar fortsatt lycka till i ditt idrottsutövande, inspirerande ! \hjärtliga hälsningar och återigen TACK från Niclas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt skrivit Sandra! Inte många som är så pass rutinerade redan på sitt första uppdrag som du. Hoppas vi ses nästa år med som farthållare.
      Växjö Christer

      Radera