Svårt val

Världens bästa pappa, som alltid ställer upp, ska köra mig till Sälen och hämta mig i Mora. Vi kommer åka upp idag och sova över hos kompisar som har stuga i Lindvallen. Imorgon bitti blir det nära till starten och vi slipper gå upp mitt i natten.

Nu är det bara en liten grej som kommit emellan. Pappa är krasslig. :( Han hostar, snorar och känner sig hängig. Han orkar köra, det är inte det. Det jag är rädd för är att bli smittad och sjuk så jag kanske inte kan springa i Rom om 3 veckor. Hur stor är risken att smittas, när man sitter i samma bil efter 9 mil på skidor? Kanske är risken lika stor som att åka till Coop och handla?
Jag har efter många och långa diskussioner med mig själv beslutat mig för att ta risken. Blir jag sjuk så blir jag. Jag får väl hejja på i Rom då, i så fall.

Nu är iaf väskan klar och snart styr jag min saltiga, lilla Djungelvrålsliknanade bil mot Filipstad.

Imorgon ska det skidas. Startnummer 13211 om ni undrar :)

UltraVärmland

Jag steg upp och kände efter i min kropp. Var jag pigg? Skulle jag orka springa en tremilare? Ja, visst!

Jag käkade frukost och satte mig i bilen på väg till Karlstad. Vid Kroppkärrssjön skulle vi mötas och springa ett varv runt Alstersjön. Vi blev 6 stycken, 5 grabbar och jag, som tassade iväg i ett behagligt tempo. Kroppen kändes bra och det var ruskigt trevligt att springa tillsammans. Samtalsämnena avlöste varandra och tiden rusade iväg. Några tre mil blev det inte, bara 2,5. Men det var med pigga och fräscha ben jag kom tillbaka till bilen. Det känns toppen inför måndagens skidmil.

 

Ny rygga

Inköpen inför UTMB har startat! Jag har införskaffat en ny rygga idag. Jag beställde den tidigare i veckan på Intersport-butiken, och idag hade den kommit!

Det är ju en hel del utrustning som är obligatorisk och behöver bäras med (och för den delen även användas under loppet), och då räcker inte min lilla Nathan HPL 020.
Jag är grymt sugen på att testa den. Kanske blir det redan i morgon!? Jag har i dagsläget inte bestämt mig om jag ska åka över till Karlstad och vara med på långpasset än. Jag känner mig trött och sliten och ska ju åka skidor snart. Jag ska vila idag, sova mycket och hoppas att jag spritter upp med energifylld kropp imorgon bitti.

Ryggan väger 660 gram och är utrustad med diverse fickor, hållare för flaskor, öglor och är klar för vätskesystem. Det känns som om det är en bra investering!

20 gånger 5

10 x 10-utmaningen gick ju fint. Khedron Wilk föreslår 20x5 streakrunning nästa gång. En rolig idé, tycker jag!

Vad sägs om 20 km i 5 dagar med start 20 maj. En massa 20'or och en massa femmor liksom. Är jag pigg och kry så kör jag på. Är ni med?

Bollar

Om jag får välja något att äta som jag gillar. Något som jag tycker smakar gott. Helt utan att ta hänsyn till näringsinnehåll, fettinnehåll o what so ever. Så gillar jag potatiskroketter! Mums! Det är inte ofta jag äter det men idag blev det så. Åh, vad jag tycker det är gott! Salta och krispiga. :p Jag kallar dom rätt och slätt för "bôller".

Bild lånad från internet.

Ett pass functional moves blev det idag och direkt därefter en timmes spinning. Svetten droppade från kroppen och jag gav allt. Det var så enormt kul och jag var på ett strålande humör! Wihooo!

Imorgon är det mysfredag och ska försöka vila. Lördagen bjuder på ett långpass i Karlstad på 35+ km. Sen måste jag vila på söndagen så jag orkar åka skidor mellan Sälen och Mora på måndagen.

Gummigumma

Mina ben är snälla mot mig. De ställer upp och förflyttar mig dit jag vill, de springer, cyklar, spinner och jobbar för mig. Därför vill jag ge dom lite tillbaka. Dags för massage!

Jag har haft lite känningar i höger, baksida lår. Inte så att det har gjort jätteont, bara känt av det liksom. Det har varit så länge. Det har varit oförändrat oavsett om jag vilat, sprungit eller spunnit. Enligt massören satt problemet på vänster sida och jag höll på att åka av britsen när han tryckte där. Jag avlastade väl på nåt skumt vis så det kändes i höger sida istället. Jag frågade om han inte tryckte lika hårt idag eller varför det inte gjorde ont. Men det har blivit bättre!
Nu har det onda försvunnit och det gjorde lika ont på båda sidor (bra!). Lite träningsvärk sen Functional Moves-passet i går gjorde att det gjorde lite ont på vissa punkter. I övrigt var benen jättefräscha! Jag kände mig som en gummimänniska när jag cyklade därifrån. Cyklade hem för att påbörja vallningen inför måndagens 9 mil på skidor.

Bra ben!

"Det är bara att bestämma sig"

Igår provade jag på passet "Functional Moves" för första gången. Det var riktigt jobbigt och påminner mig om att jag verkligen behöver alternativ träning. Ändring på detta ska det bli! Efter passet bar det av på en kort löprunda tillsammans med Annica. Det gick lite tungt och efter alla utfall på passet tillsammans med maran i benen sen i söndags så var tempot lågt. Men det gjorde inget. Jag gillar sånna pass också!

Imorse var jag på morgonspinning. Det är så himla kul! Det var en hel svetthög under mig efteråt. Gunilla, instruktören (även för passet igår) frågade vad jag yckte om gårdagens pass. Det känns stelt idag, var jobbigt och jättevälbehövligt, svarade jag.  Och jag ska erkänna att jag har lite träningsväk i både mage och armar idag. Det satt en man bredvid mig och vi började prata lite. Jag sa att jag brukar springa mest och det var ett bra pass. "Är det du som springer så där långt? Sån Ultra?" (liten stad där man lätt bli igenknd) Ja svarade jag. "Men hur orkar man springa så länge?" frågade mannen. "Äh, det är bara att bestämma sig!" svarade jag. Sen började musik ljuda ur högtalarna och vi hann inte prata mer. Undrar vad han tänkte sen? hihi

Efter helgens förläsning där Timothy pratade mycket om hjärnans roll i det hela så är jag ännu mer övertygad att bara man har bestämt sig så är halva grejen klar!

Mysmåndag

Förra veckan var det någon aktivitet varje dag, och jag och sambon var knappt hemma samtidigt en vaken stund. Helgen tillbringades ju på varsin del av landet så idag har vi haft mysmåndag. <3

En riktig myskväll i soffan med glass och film. Vi såg filmen 127 timmar. Ingen händelserik film egentligen men ändå fängslande och sevärd. Fötterna på bordet och en skön och välbehövlig vilodag efter 16 dagar i rad med träning.

Imorgon ska jag prova på "Functional moves" på gymmet för första gången. Det ska bli spännande. Efter det blir det en löptur tillsammans med Annica.

Helt sjukt va jag mår bra!

Den här helgen har varit helt kanonbra! Lite mer detaljerat såg den ut så här:


Fredag: Annica och jag tog oss an den näst sista milen i 10x10-utmaningen. Solen sken och allt kändes toppen. Hem, dusch, hämta barnen på fritids och lämna över till pappa. Sen skjutsade de mig till stationen så jag kom på tåget. Tåget gick som planerat 16.03. Men när vi sen kom till Katrineholm så kom vi inte längre. En brand i ett ställverk i Flen gjorde att alla tåg stod still. Min rumskompis Karin skulle åka med Emelie från Norrköping så de tog en extra omväg via Katrineholm för att hämta upp mig. Världens bästa! Min tacksamhet känner inga gränser! Karin och jag installerade oss i det superkalla rummet på Best Hostel i Gamla Stan. Vår vän värmefläkten bodde också i vårt rum.

Värmefläkten

Lördag: Vandrarhemmet erbjöd tyvärr ingen frukost så vår tanke var att stanna på ett café eller 7eleven och köpa något på väg till föreläsningen med Timothy Noaks, författaren till löparens bibel Lore of Running och vår egen Rune Larsson. Tiden rann iväg och det slutade med att vi kom fram i sista minuten med tomma magar. Det löste sig sedan på första fikapausen.



Tim pratade om vätska, bla att man ska dricka när man är törstig, inte bara "för att". Men jag uppfattade ändå den röda tråden som att man ska lyssna på sin kropp. Tim pratade också om att man har enormt mycket mer krafter kvar när man känner trötthet. Det är nånting jag ska ta med mig. Hjärnan ska inte få luras när musklerna i själva verket orkar med mer.



Satt tyvärr lite långt bak, men där framme är han :)

Vi fick supergod lunch och arrangörerna, Carina och Kristina får högsta betyg av mig!



Eftermiddagen präglades av många frågor till våra legender.

Det var sedan dags för en gemensam löptur runt brunnsviken och finalen av 10x10-utmaningen. Kylan bet i kinderna men jag kände ändå mig superpigg och jag flög fram. Så enormt inspirerad och laddad med energi av alla underbara löpare.



Efter en skön dusch på Sats vid Odenplan var det middag och den smakade också himla bra. Sen bar det av till vårt rum på vandrarhemmet igen. Den här gången med ett stopp för att köpa frukost först.

Söndag: Potentiell Landslagslöpare, så kallas några, bla jag. Vi träffades en timme före alla andra som skulle springa ett varv runt Stockholms alla öar. Fredrik Elinder pratade om vilka tider och sträckor man kan prestera i teorin. Kjell-Ove Skoglund berättade hur uttagningen går till inför ett EM/VM. Sedan diskuterade vi lite om hur vi får gemenskap och hur denna gruppen ska arbeta och ses framöver.



Lägg till bildtext

Sedan skulle öarna intas och vi delade upp oss i olika fartgrupper. Det var lite kallt ute men solen sken och värmde oss så skönt. Första milen var otroligt seg. Jag funderade på hur jag nånsin skulle orka springa långt. Jag supertörstig hela tiden och drack upp allt vatten redan på de första 15 km'arna. Vid ca 21 km tog vi ett stopp på en Preem-mack och jag fyllde på med en stor kanelbulle och kaffe.

Fikastopp

Först därefter kändes det lättare. Jag bara pinnade på. Pratade med en massa andra löpare och njöt av livet, löpningen, vädret och min starka kropp. Det gick så lätt. När vi sedan skulle stanna vid Pressbyrån i Gamla Stan så valde jag och Lisette att kliva av. Hon hade fårr känningar i hälsenorna och jag  skulle med tåget hem. Det blev en knapp mara, 41,7 km i ca 6-minuters fart. Benen kändes pigga och jag kunde fortsatt hela dagen kändes det som. Idag känns det ingenting i benen. Jag har nog tänkt ta en vilodag idag men vi får se. Jag längtar redan efter att springa. Tåget kom hem på avsatt tid och mamma och mina goa barn mötte mig vid stationen.

Det var otroligt skönt att sova i sin egen säng igen.

Jag är så enormt glad över min starka kropp! Jag är så glad att jag åkte iväg på detta eventet och nu är jag verkligen fulladdad med energi och inspiration. Jag har träffat massor av nya och gamla ultravänner.

Soool!

Snart är det dags att ge sig på den näst sista milen i 10x10-utmaningen. Solen skiner ute och det är ett underbart vinterväder.

Kl. 16.03 rullar tåget mot Stockholm (förhoppningsvis) för en inspirerande helg. På söndag blir det långpass runt Stockholm. Åh, vad jag ser fram emot denna helg! Mera sol ska vi få också!

Soool i Stockholm på söndag!

Wiihoooo! I feel GRRRREEEAAAAT!

Stor större störst

Emelie skriver om att allt blir större och större. Det är något som jag också reflekterat över. Förra veckan då vi åkte till Sälen stannade vi på en pizzeria på vägen. Där sålde de 1,5 liters flaskor med läsk. 1,5 liter till maten! I skidbacken sålde de muffins stora som handbollar, maränger som var så stora att de täckte en hel assiett och andra bakverk som hade räckt till 2-3 personer. Chipspåsar finns i Big bag. Hamburgermenyer blir allt större och plusmenyer lockar för bara ett par kronor. Allt för att vi ska äta mer.

Men det är inte bara matportioner som blir större. Vi ska åka i allt större bilar, bo i större hem och ha större tv. Vart är samhället på väg? Hur ska det sluta?

Våra boenden blir större och barnen ska ha stora egna rum innan de knappt tittat ut. Syskon måste ha varsitt rum och kanske helst ett lekrum. Jag tror inte barnen far illa av att dela rum när de är små. De får en trygghet i varandra och lär sig att ta hänsyn och hjälpas åt.

Jag tror inte heller man behöver ha en jättebil. Många ifrågasätter hur vi får plats i en Golf. Varför jag inte har en större bil när jag har barn. Men barn är ju små människor och får gott och väl plats i baksätet på min lilla superbil.

Stor bil - Liten Sandra Foto: Privat

Jag tycker det är intressant att fundera lite. När jag springer hinner jag tänka mycket. Dags att ge sig ut nu.

Bara 3 kvar nu

Med dagens pass är det bara 3 kvar. Sen är 10x10 utmaningen klar. Idag blev det lite längre, 14,3 km i 5:04-tempo. Det gick så lätt och solen sken och det kom den ena bra låten efter den andra i iphone'n. Så jag kunde inte låta bli. Det känns bra för jag behöver få upp farten lite inför Rom Marathon.

Min superkompis Annica har hängt i och har också genomfört 7 milar. KANONBRA! Imorgon ska vi försöka få tid att göra den åttonde tillsammans.

Tävlingsmänniska?

Året är 1985. Jag är 8 år och tränar simning. Det är lucia och tävlingen Lussedoppet ska gå av stapeln i Simhallen i Filipstad. Startskottet går och alla simmar iväg. Jag drar iväg och ligger först. Simmar ifrån de andra. De ligger långt efter. Men sen lägger jag mig och flyter så de ska komma ikapp. Jag vill inte vinna. Jag vill bara vara med. Pappa står och hoppar på simbassängskanten. "Simma i mål" ropar han. Men jag ligger bara där och flyter. När några andra kommit ikapp och simmat om mig så simmar jag in och slår handen i kaklet.

Jag är ingen tävlingsmänniska och har aldrig varit. När jag tävlade tillsammans med min häst höll jag mig alltid någonstans i mitten. Jag var alltid tröttare än hästen eftersom jag bromsade honom hela tiden.

Kanske var det därför jag hade så svårt att ta till mig vinsten i TEC? Jag hade aldrig tänkt vinna. Jag kör mitt race. Springer i mitt tempo. Gör min tävling. Jag tävlar med mig själv.
Jag gillar inte att pressa tider. Jag gillar inte att ta ut mig och må dåligt. Träningen får mig att må bra. Jag mår bra medan jag springer (och efteråt så klart). Jag springer oftast inga planerade pass. Jag springer som jag känner för den dagen. Känner jag för att springa lite fortare så gör jag det, men svarar inte kroppen så får det gå långsammare.

Kanske gör jag inga inga stormstegsförbättringar, men vad gör det? Jag har inte bråttom.
Tävlingar är för mig ett tillfälle att träffa likasinnade och upptäcka nya marker. Få bra service och mäta mina krafter, med mig själv. Om jag sedan råkar korsa mållinjen först, så är det helt oplanerat. :)

10 snabba frågor

Miranda utmanar att skriva ner mina svar. De kommer här:

1. Vilken är din bästa löplåt alla kategorier?
Jag har nog ingen favoritlåt alls. Jag lyssnar på allt. Allt från schlager till hårdrock, ballader och punk. Men om jag är ute och springer just nu och Jay Smith's Lika a prayer kommer i lurarna så känns det riktigt bra.
2. Vilket är ditt bästa löparminne så här långt?
Täby Extreme Challenge 2010. Inga svackor bara styrka. Allt bara flöt på.
3. Vad brukar du äta efter passet?
Philura med F-musli Gold smakar otroligt gott tycker jag. Men jag äter vad som helst. Mackor, glass eller proteindrink. Allt går ner om det har varit ett långpass.
4. Vad vill du säga till dem som påstår att de inte springer för att bli snygga nakna?
Jag springer för att jag tycker om det. Det ger mig en frihetskänsla och jag mår jättebra av löpningen. Löpningen formar min kropp och jag gillar det.
5. Vilken är den vackraste plats du sprungit på?
Jag tycker att Sverige är fantastiskt vackert. En gnistrande vinterdag eller solig sommardag med gröna ängar. Natur och skog.
6. Vilka är dina löparmål för 2011?
Att komma i mål på UTMB.
7. Vilken är din största löpardröm?
Ett äventyr där jag transporterar mig med hjälp av mina ben. Att upptäcka nya platser varje dag.
8. Piffar du till dig innan du ger dig ut och springer? Och i så fall hur och varför?
Visst kollar jag i spegeln så jag inte skrämmer någon men ska jag bara springa en runda hemma så sminkar jag mig inte. Men om jag är sminkad så tvättar jag inte bort det innan en springtur.
9. Din favoriträtt?
Egna potatisklyftor och andra rotsaker som tillagats i ugnen tillsammans med något till. Helst inte kött. Det tycker jag inte så mycket om.
10. Din favoritsemester?
Just nu drömmer jag om Thailand. Nästa år... Barfotalöpning längs stranden.

Bara hemvägen kvar nu.

Nu är jag halvvägs i utamningen på 10 km om dagen i 10 dagar. För mig ligger inte själva utmaningen i att orka springa 10 km varje dag. Det tror jag själv att jag har ork och vilja till. Utmaningen ligger i att få ihop resten av livet så att jag får möjligheten att springa en mil varje dag. Nu är vi halvvägs, men nu börjar den riktiga utamningen. Idag kommer barnen hem.



Idag slutar nerräkningen på 4:or



Dagens pass är avslutat och jag fick till en lite snabbare mil på lunchrasten i 5:07-tempo. Jag var lite "nere" på förmiddagen då jag och sambon planerat att ha myskväll på Alla Hjärtans Dag tillsammans med barnen. Men nu blev det ändrade planer och han måste jobba. :( Tråkigt!! Ett besked jag fick precis innan lunch då jag skulle dra iväg ut. Men jag får glädjas över våra mysiga dagar i Sälen och alla kommande dagar i stället.

Imorgon måste jag nog få till ett lunchpass igen, om jobbet tillåter, annars blir det svårt att få ihop det. Barnen har varsin aktivitet imorgon kväll som dessutom går lite omlott så det är svårt nog att klona sig på två. På tre känns lite omöjligt...

Ha en mysig hjärtedag allihop!

Kram!

Sälens backar har haft "pay-back-time"

När vi var i Sälen över jul var det kallt, -26. Men vi var tappra och trotsade fjället och åkte ändå.
När vi var i Sälen vecka 4 var det "varmt", +2 och regn. Men vi var tappra och trotsade fjället och åkte ändå.
Igår var det dags att få igen. Bättre skiddag hittar man inte. -2 grader, inte ett moln och nästan ingen vind. Helt sagolikt! Sälens backar har betalt igen! Tyvärr stängde min telefon av sig och jag fick inte gång den förrän jag kom hem så det blev inga bilder. Jag bjuder på en bild från solnedgången av den tredje milens runda i stället.

Nu har jag precis gjorde den fjärde milen som blev 12 km. jag sprang fel nere vid Hundfjället, men det blev ju 2 bonuskm'ar. Nu är det dags att bege sig till backen för några sista timmar innan hemfärd.

Åtta kvar

Blåsigt på fjället. Foto: Privat

Så var andra dagens mil avklarad. Det har varit soligt och enormt blåsigt idag. Eftersom det snöade hela natten så var backarna fulla av lössnö idag med. Riktigt jobbigt för benen och det brände i låren bitvis. Skönt för musklerna att få jobba lite. På grund av den hårda vinden så stod sittliftarna stilla så det blev ingen vila för benen i liften heller. Men det var blev en härlig dag med 4 timmars åkning.

När vi kom tillbaka till stugan bytte jag kläder på en gång för att inte slappa till. Jag tänkte att jag ska ta mig tusan ta mig runt den där milen trots att benen var rejält trött efter att ha hållt emot i lössnöpucklarna. På med musiken och iväg. Skum känsla. Benen kändes jättelätta! Kanske för att pjäxor är tyngre än springskor? Det gick himla bra och det blev drygt en mil och 5:12 i snitt. Det kändes riktigt bra! Jag är stark!

Vackert! Foto: privat

Nu kom jag hem till dukat bord! Mums! Ikväll blir det bio på Experium, The Tourist. Mys <3

Skidåkning har varit roligare

Klas och jag bestämde oss för ett kvällspass på längdskidorna, trots dagens snöoväder. Alla spår var dock igensnöade och sikten var dålig eftersom det toksnöar fortfarande. Jag kunde se ungefär lika långt som till skidspetsarna. Visserligen var det ibland ganska bra då jag slapp se de långa uppförsbackarna.

Lössnön i spåren gjorde att glidet var obefintligt och fästet i uppförsbackarna lyste med sin frånvaro.
Alla träningspass kan inte vara roliga och bra. Jag har kört roligare skidpass må jag säga.
Men nu kan de bara bli bättre!

Inga km-tider att skryta med direkt...

Första av 10 avklarad

100 km's utmaningen har startat! Dag 1 invigdes med 10,24 km i snöstorm. 10 cm nysnö på vägen gjorde att det kändes som all kraft gick bakåt när jag sprang. Men det blev ändå en trevlig runda här uppe i Sälen med 311 höjdmeter. På nåt sätt gillar jag backar lite mer efter Espoo's platta bana. :)
Jag hittade dessutom en bra springväg.

Eftermiddagen tillbringades i Tandådalens backar. Eftersom det snöade och blåste oavbrutet så var inte backarna så bra. Mycket pucklar med lössnö och därimellan is. Men det blev 2 timmars åkning iaf.

I morgon ska det bli sol! Underbart!

Vårkänslor

Väskan är klar och skidorna ska bara ut ur förrådet. Det känns inte så lockande när solen värmer och det droppar från hustaken. Vårkänslorna är starkare än lusten att åka skidor. Men det ger väl med sig, bara man kommer upp till fjälls.



En kort matpuse på TEC 2010.
Foto:privat

 Det ska bli skönt att vila i eftermiddag och kanske blir det inte förrän i morgon eftermiddag som jag springer. Jag känner mig lite trött och jag äter som en häst och är hungrig mest hela tiden. Det blir nog bra.

Det är 9 dagar kvar till Ultrahelgen.
Det är 19 dagar kvar till Öppet Spår.
Det är 39 dagar kvar till Rom Marathon.
Det är 59 dagar kvar till Täby Extreme Challenge.
Lustigt med alla nior! :)

Imorse var jag på spinning. Ett riktigt bra pass och när jag cyklade hem köpte jag med en macka med skagenröra och njöt av, när jag kom hem. Mums!

Alltså...

Det här med planerad träning är ju inte riktigt min grej. Planen gick åt skogen redan första dagen. Det planerade morgonpasset i blötsnö blev ett lunchpass i strålande sol. Kvällspasset som skulle springas ersattes av spinning. Jag är bra på att träna det jag vill för stunden. Vill jag springa långt så gör jag det. Vill jag gå på spinning så jag gör jag det. Så det så!

Fint lunchpass idag.

I morgon bitti blir det ett spinningpass, och kvällen ägnas åt att resa till Sälen. Bäst att packa lite nu.

Återhämtning

För en vecka sedan stapplade jag omkring på stela ben med ömma fötter. Idag springer jag lätt 15 km, pigg, glad i blötsnö. Det låter ju heltokigt men det är sant!

Det är helt makalöst hur kroppen fungerar och återhämtar sig. När jag för en vecka sen hade stela, ömmande lår och ont i min blåsfyllda fötter. Bara 7 dagar därefter springer (läs flyger) jag 15 km med stort leende på läpparna. Det är så underbart! Kroppen känns helt fräsch! Jag gillar min kropp! Den ställer upp på det jag vill och protesterar sällan.
Förra veckan då mina fötter svällde upp till dubbel storlek. Jag tänker så här; bara man har lika ont på båda sidor, man har ont i båda knäna, eller båda fötterna är svullna. Då är det inget alarmerande, ingen skada liksom. Det är bara överansträngning eller nåt annat "ofarligt". Jag är inte den som oroar mig. Det visade ju sig också att svullnaden försvann. :) Eller är man blåögd då?

Blåögd? Foto: Privat

Så här ser mitt upplägg ut för dessa två veckor:
Måndag: 15 km - check!
Tisdag: kort morgonlöpning och lite längre kvällslöpning
Onsdag: Morgonspinning och resa till Sälen på kvällen
Torsdag: Dag 1 på 10 km utmaningen dvs minst 10 km löpning. Och längdskidor eller utförsåkning
Fredag: Dag 2 på 10 km utmaningen. Och längdskidor och/eller utförsåkning
Lördag: Dag 3 på 10 km utmaningen. Och längdskidor och/eller utförsåkning
Söndag: Dag 4 på 10 km utmaningen. Och längdskidor och/eller utförsåkning

Om ett par dagar är vi där!

 Kommande vecka blir det löpning varje dag med avslutning av 10 km utmaningen och 2 ultrapass i Stockholm. Sen blir det ett par lugna dagar innan det är dags att ladda om för Öppet Spår helgen efter. Jag känner mig redo för dessa lite tuffa veckor, jag är motiverad, inspirerad och jag ser fram emot det. Då är det ju bara att köra på!

Utmaning

Jag läser på Into the Wild-bloggen om en Utmaning som jag tycker låter kul! Ska jag hoppa på den mån tro? Jag tycker det låter som en kul idé!

Visserligen är de första dagarna, dagar då jag är i Sälen och ska åka skidor men 10 km går ju alltid att klämma in. Det kanske blir längre nån dag men minst 10 km ska det bli. De sista dagarna kommer ingå i Ultrahelgen i Stockholm så det blir en fin avslutning. Många fina mil!
Jag kör på! Så där! Nu har jag bestämt mig. Har man väl bestämt sig så är halva grejen klar. Det var ledorden i mitt föredrag som jag höll i höstas. Det gäller att bestämma sig. Att ha en målbild. Jag vill det här! När jag skulle köra Vätternrundan sa min pappa; "Föreställ dig att det kommer att bli superjobbigt mot slutet. Folk kommer ligga i dikena och vara jättetrötta!" Men då protesterade dottern! Jag föreställer mig väl inte att det kommer att bli jobbigt, även om jag så klart kommer att vara förberedd på det, jag ser ju framför mig när jag cyklar in i Motala, med varenda hårstrå på kroppen stående rakt upp och med glädjetårarna rinnande i fartvinden. Precis så blev det! Kanske för att jag hade bestämt mig. Det fanns inget alternativ. Jag skulle cykla runt sjön och jag gjorde det.

Cykeln som tog mig runt sjön. Foto:Privat

En av mina starka sidor är att jag är envis! Enormt envis. Det ger mig både bra och mindre bra egenskaper. Har jag väl bestämt mig så blir det så.

Sååå: 10 dagar a'10 km. Nån mer som är med?

Jag vill också vara med!

Kanske var det i längsta laget att dra till med 16 km, en knapp vecka efter 13 mil betong? Kanske var lite långt med tanke på att jag gav plasma igår utan att dricka ikapp. Men nu är det gjort och jag klarade det i helt godkänt tempo på 5:41. Efter 12 km valde jag att gå ett par hundra meter. Det gjorde att jag fick krafter att ta de sista km'arna hem.
Hjärnan är redo att springa långt igen men det verkar som om benen inte riktigt vill vara med fullt ut än. Det får bli en kortare tur imorgon.

Frukost med egetbakat bröd och gröt med mammas handplockade blåbär. Mums!

Så ser hon ut, en svensk mästare! Foto:Privat

Karlstad 6-timmars fick sig sedan ett besök och det var sjukt jobbigt att stå vid sidan om. Jag vill också vara med! Nästa år blir det nog Karlstad, trots att jag för mindre än en vecka sedan nästan bestämde mig helt och fullt att inte springa inomhus igen. Konstig jag är egentligen.

Det var enormt kul att se Norrmannen Gjermund Sørstad som sprang drygt 2 marathon på 6 timmar! Vilken fart! Jag hade inte ens orkat 5 km i det tempot. Jag är djupt imponerad.

Jag är också djupt imponerad av Lisette Lundström som satte Svenskt rekord och bara sprang lätt och ledigt och log hela vägen. Det såg så lätt ut! Vilken stark tjej! Helt grymt!

 

Våxnäshallen

Våxnäshallen

Jättebra kämpat av alla hjältar som sprang! Stort grattis till er alla!

Löpningens dag!

Imorgon är det Löpnings dag i Sverige. Hur kan man fira den som bäst? Jo, som löpare i första hand och som åskådare till andra löpare i andra hand, så klart.

 Det finns en dag för allt nuförtiden. Mammor, pappor, hjärtan, kanelbullar och nu löpning. Det sistnämnda känns som det bästa alternativet. Ett bra initiativ. Fram för mer fysisk aktivitet för människan. Vi är skapta för rörelse!

Dagens löppass blev inställt. Hade tänkt att flexa ut under lunchen men arbetsuppgifterna hopade sig och dagen gick snabbt. För snabbt. Det blev en återhämtningsdag extra. Jag lider inte, även om det rycker frenetiskt i springtarmen. Efter jobbet var det 19-års kalas och efter det är det badmintonträning för sambon. Jag får stanna hemma med barnen i soffan. Det är ju himla mysigt det med.
Men imorgon blir det springa av. Me like!

Det är nu 2 veckor kvar till Ultraeventet i Stockholm. En helg fylld av löpning, intressanta föredrag och träff med nya och gamla ultravänner. En helg jag verkligen ser fram emot. Men först är det Sälen som ska besökas under nästa vecka. Det blir skidmil, löpmil och utförsåkning med min älskling. Mys <3

Yes!

Det kan ha varit rödbetssoppan! I morse när jag packade springkläderna i jobbväskan ven vinden utanför och regnet piskade mot rutan. Det bekom mig inte. Idag skulle jag äntligen springa igen.

Jag satt i ett möte på förmiddagen och det blåste så hårt att gardinerna fladdrade bakom de dåliga fönstren i möteslokalen. Sen, som genom ett trollslag försvann molnen och solen kom fram. När jag loggade ut från telefonen och flexade ut visade termometern på 6 plusgrader!

Jag sprang iväg och låren kändes lite stumma. Jag höll ett lågt tempo, runt 6 min/km. Och jag NJÖT! Jag hörde fåglarnas sång och jag kände lukten av nytinad hundbajs. Jag kände våren! Trots att jag vet att det bara är början av februari och fortfarande vinter så kändes det i kroppen som i slutet av mars. Det var helt fucking underbart!
Det blev 7 fantastiska km'ar med 5:50 i snittfart. Fötterna kändes helt ok och låren lite stumma men annars känns kroppen förvånansvärt fräsch. Jag punkterade de sista blåsorna igår och de som fyllt på sig igen. Nu hoppas jag på snabb läkning av huden.

På lördag är det Löpningens dag i Sverige. Jag ska fira den genom att springa en kortis och sen åka över till Karlstad och hejja på de som springer Karlstad 6-timmars.

Hm, ett liiiiitet morgonpass på ett par km'ar kan väl inte skada imorgon?

Vilken soppa!

Min kompis Annica delade med sig att recept på rödbetssoppa. Rödbetor är ju väldigt i ropet nu. Bland annat har Emelie och Gysing skrivit om det på Runners World.

Idag var det dags att laga i ordning soppan. Det smakade jättegott! Till den har jag bakat ett bröd med kikärtor. Ett proteinrikt bröd. Eftersom soppan inte innehåller protein så blir det ändå då en bra måltid.

Imorgon blir det ett första löppass efter helgens långpass. Det ska bli grymt skönt. Antagligen kommer det gå bättre än vanligt eftersom jag åt rödbetssoppa till middag idag. :)

Jag bjuder på receptet!

Rödbetssoppa

Mixa 6-7 stora rödbetor (färska), ett litet huvud vitkål, 1-2 lökar och 1-3 morötter. Fräs i två minuter. Fyll på med vatten så att allt täcks, släng i en buljongtärning och en pressad vitlöksklyfta, lite salt o peppar. Koka på medelvärme i ca 30 min. Häll i en kork vinäger på slutet. Serveras med en klick creme fraiche.

Dagen efter

Hur känns det så här dagarna efter ett pass på 13 mil? 
Känsliga läsare varnas för olustiga bilder nedan.

Igår var mina lår riktigt stela och det var svårt att gå som vanligt. Det som gjorde det mest svårt var blåsorna på fötterna. Jag punkterade nästan alla men de fylls på igen. Jag gick omkring i mina kompressionsstrumpor hela dagen och när jag kom hem från jobbet åkte kompressionstightsen på. Det är riktigt skönt med kläder som kramas. Trots strumporna var mina fötter jättesvullna men de gjorde inte ont på något sätt pga det. Jag är helt kär i mina CEP-strumpor. De är värda sitt pris, flera gånger om!

Idag har svullnaden gått bort och jag kan i stort sett gå helt normalt. Det gör fortfarande ont i blåsorna men jag fick idag på mig ett par vanliga skor.

Kroppen känns pigg men om jag skulle ge mig ut på en runda så skulle jag snabbt känna av helgens km'ar i benen. (Been there, done that). Jag kommer vila ett par dagar till men i slutet av veckan ska jag jogga en tur. Jag ser verkligen fram emot det! Jag tycker mig se springare överallt, och de bara retas. ;) "De kan springa nu men inte jag", typ. :)

Blåsan som känns mest eftersom jag går på den hela tiden.

En blåsa under nageln har lyft hela nageln. Fast det gör inte ont.

Skavsår efter sport-bh'n

Svullen fot.

Trots dessa "men" så längtar jag redan efter nästa lopp. Det är bara smågrejer som läker. Inga bekymmer! :) Jag tycker återhämtningen efter långa lopp går relativt snabbt. Jag försöker äta extra noga, regelbundet och med bra mat. Det är viktigt för att återhämta sig så fort som möjligt. Att ge kroppen en chans att laga sig och bygga upp det man brutit ner. Att bli starkare och starkare! Det tänker jag bli! :)

Jag längtar efter att springa i skogen. Jag längtar efter att flyga fram längs en skogsstig när fåglarna kvittrar.
Snart, snart är vi där! Snart är det vår!

Hoppas ni inte tyckte bilderna var för läskiga. :)