Igår provade jag på passet "Functional Moves" för första gången. Det var riktigt jobbigt och påminner mig om att jag verkligen behöver alternativ träning. Ändring på detta ska det bli! Efter passet bar det av på en kort löprunda tillsammans med Annica. Det gick lite tungt och efter alla utfall på passet tillsammans med maran i benen sen i söndags så var tempot lågt. Men det gjorde inget. Jag gillar sånna pass också!
Imorse var jag på morgonspinning. Det är så himla kul! Det var en hel svetthög under mig efteråt. Gunilla, instruktören (även för passet igår) frågade vad jag yckte om gårdagens pass. Det känns stelt idag, var jobbigt och jättevälbehövligt, svarade jag. Och jag ska erkänna att jag har lite träningsväk i både mage och armar idag. Det satt en man bredvid mig och vi började prata lite. Jag sa att jag brukar springa mest och det var ett bra pass. "Är det du som springer så där långt? Sån Ultra?" (liten stad där man lätt bli igenknd) Ja svarade jag. "Men hur orkar man springa så länge?" frågade mannen. "Äh, det är bara att bestämma sig!" svarade jag. Sen började musik ljuda ur högtalarna och vi hann inte prata mer. Undrar vad han tänkte sen? hihi
Efter helgens förläsning där Timothy pratade mycket om hjärnans roll i det hela så är jag ännu mer övertygad att bara man har bestämt sig så är halva grejen klar!
Bra skrivet!
SvaraRaderaScott Jurek menar att ultralöpniing är 80procent mentalt och 20procent mentalt. :-)