torsdag 3 februari 2011

Yes!

Det kan ha varit rödbetssoppan! I morse när jag packade springkläderna i jobbväskan ven vinden utanför och regnet piskade mot rutan. Det bekom mig inte. Idag skulle jag äntligen springa igen.

Jag satt i ett möte på förmiddagen och det blåste så hårt att gardinerna fladdrade bakom de dåliga fönstren i möteslokalen. Sen, som genom ett trollslag försvann molnen och solen kom fram. När jag loggade ut från telefonen och flexade ut visade termometern på 6 plusgrader!

Jag sprang iväg och låren kändes lite stumma. Jag höll ett lågt tempo, runt 6 min/km. Och jag NJÖT! Jag hörde fåglarnas sång och jag kände lukten av nytinad hundbajs. Jag kände våren! Trots att jag vet att det bara är början av februari och fortfarande vinter så kändes det i kroppen som i slutet av mars. Det var helt fucking underbart!
Det blev 7 fantastiska km'ar med 5:50 i snittfart. Fötterna kändes helt ok och låren lite stumma men annars känns kroppen förvånansvärt fräsch. Jag punkterade de sista blåsorna igår och de som fyllt på sig igen. Nu hoppas jag på snabb läkning av huden.

På lördag är det Löpningens dag i Sverige. Jag ska fira den genom att springa en kortis och sen åka över till Karlstad och hejja på de som springer Karlstad 6-timmars.

Hm, ett liiiiitet morgonpass på ett par km'ar kan väl inte skada imorgon?

2 kommentarer:

  1. Fantastiskt att kroppen läker ihop så bra!! Måste säga att jag var lite skeptisk när jag såg bilden på din fot.

    SvaraRadera
  2. Jag sprang i går också och det var inte alls njutbart. Det var bara HALT!

    SvaraRadera