Varannan måndag är en tuff dag. Det är dagen då barnen går till sin pappa på eftermiddagen. En hel vecka utan deras underbara närvaro. Även om jag vet att de har det jättebra hos sin pappa så saknar jag dom så det gör ont i hjärtat.
Lägg därtill en tuff, stressig arbetsdag så är inte tårarna långt borta. :(
Jag hade en plan att hänga med Jörgen och simma på lunchen. Tyvärr fanns inte den chansen tidsmässigt utan jag fick kasta i mig lite yoghurt och fortsätta jobba.
Tur att jag har springkläder på jobbet. Löpning är ju som sagt världens bästa medicin så trots regnet gav jag mig iväg hemåt från jobbet, i springskorna.
Jag lät benen pinna på och regnet piska mig i ansiktet. Skönt, bara släppa all stress och press och låta endorfinerna flöda. Det behövde jag. En dryg mil och jag var hemma lite piggare och gladare.
Nu återstår det att se om stormen når upp till Värmland. Gör den det så kommer sambon garanterat jobba inatt (beredskap) och då kommer jag ligga vaken, eller följa med ut.
Enligt prognoserna kommer vi ligga precis i gränsen till stormen och får jag sova inatt ska jag springa till jobbet imorgon. Längtar redan, mitt lilla beroende. <3 p="">3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar