Samma spår med löparkärlek

Tänk att jag har samma gamla springspår. Stan och skogen är full av gator, vägar och stigar och variationerna är oändliga. Egentligen. Men ändå så springer jag samma gamla spår. Det är som om benen och kroppen är inställda på en väg och sen bär det bara av ditåt. Ibland funderar jag på hur de som bor efter vägen tänker. Jaha, där kommer hon som springer igen!" eller "Idag igen!"
Det är nog dags att hitta nya vägar. Ska nog börja redan imorgon, tror jag. ;)


I morse sprang jag återigen till jobbet. Tog en kortare tur eftersom det är mtb-cykling sen. Efter ett par km mötte jag Ulrica. Vi stannade och pratade ett par minuter innan vi fortsatte åt varsitt håll.

Och ursäkta men jag kan inte sluta tjata om hur härligt det är att springa på morgonen. Stan ligger tyst, det lyser i några fönster här och var. Jag ser människor som kommer ut i morgonrocken för att hämta tidningen. Hår och frisyrer som ruffsats av kudden.
Jag känner doften av nybryggt kaffe. Jag längtar efter min kopp som väntar, samtidigt som jag njuter av stunden. Jag transporterar mig med hjälp av kroppen. Jag färdas i ett skönt tempo. Andningen är kontrollerad och tankarna flyger. Från planeringen av dagen. Till handlingen i låten jag lyssnar på. Från mina älskade barn. Till naturens skönhet. Tankarna vandrar, benen trummar på och jag fylls av ro och ett lugn.

Väl framme på jobbet kan jag duscha och rusta mig för en arbetsdag. Tar med en kaffe och landar på min stol framför datorn, eller så hoppar jag i arbetskläderna och drar ut i fält. Oavsett vilket så gör jag det med rosiga kinder, pigg och glad. För jag startat dagen på bästa sätt. I springskorna.

Tack Laila för inspirationen till morgonpass!

Randombild
Foto: Privat

Nu måste jag käka så jag hinner iväg till cyklingen. Det är kul att cykla!