tisdag 1 oktober 2013

Första gången med mörkercykling

Jag gillar ju att springa med pannlampa. Det är så mysigt liksom. Och nuförtiden är jag inte mörkrädd heller när jag är ensam i skogen.
Idag tänkte jag ju helvila men när jag kollade Facebookgruppen "Cykling i Kristinehamn" såg jag att det var gemensam cykling kl 18.30. Sambon tyckte vi skulle köra, och jag med, så jag spar vilodagen till imorgon istället.

Vi hade en timme från det att vi bestämde oss, tills vi skulle mötas. Hm, vi har ju ingen belysning som är bra till mtb-cykling. Mina löparpannlampor fick duga så länge och vi hann montera dom rätt bra på hjälmarna, klä om och rullade sen ner till Coop som är mötesplatsen, och mötte upp 2 andra grabbar.

Första biten gick rätt bra att cykla utan belysning men sen smög sig mörkret på. De andra 2 hade jättebra lampor så det kändes som rena dagsljuset. Mina lampor funkar bra att springa med men på cykel blir hastigheten högre och de är inte riktigt tillräckliga.

Det var jättesvårt i skogen och trots att jag kände till stigen väldigt väl så var det enormt svårt att se vart jag skulle. Det får helt enkelt bli inköp av ytterligare en pannlampa. En lampa som mer är avsedd för cykling.

Bild från i somras.
Foto: Privat
Det blev 1,5 timmes cykling och en trevlig tur. Mycket stig och lite grusväg.
När vi ställer in cyklarna och ska låsa ser jag en vit liten rund grej på sambons cykel. Det var ett häftstift! Och när vi plockar bort det så pyser luften ur. Vilken tur att det hände just då. Det hade blivit rätt kallt att fixa punka i skogen när det är mörkt, man är blöt och svett och det är kallt. Nu blev det slangbyte hemma i värmen i lägenheten istället. Skönt!

Det är riktigt skoj att cykla.
Håller jag på att transformeras till en cyklist? Nä, jag är fortfarande en löpare på cykel. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar