Sweden Irontrail Marathon

I år körs ett testlopp inför nästa års riktiga satsning. Sweden Irontrail Marathon.
Start och mål är beläget vid Gästhamnen i Kristinehamn och loppet går mestadels på vandringsled. Hultetleden leder oss till Sjöändan där Järnleden tar vid. Sträckan blir ett marathon och ger ca 500 höjdmeter.

I fredags hjälpte jag till att markera banan från Älvbron till Gästhamnen. Leden är ju orangemarkerad men ett par hjälpsnitslar är bra så banan blir extra tydlig. Sambon följde med och vi tog våra cyklar och drog ut i den fina kvällen. Banan är väl inte direkt cykelvänlig på alla ställen och vi fick släpa och bära cyklarna. Men resultatet blev bra och vi kunde cykla hem innan mörkret föll på.

Klar för banmarkering.
Foto: Privat

Lördagen kom och starten skulle gå 11.00. Jag var på plats i god tid. Min tanke med loppet var att göra ett litet genrep inför UTMB om 3 veckor och springa med den obligatoriska packningen.

Foto: Privat

Foto: Privat

Det blir en ganska full och tung väska. Jag kopplade på stavarna också. För de tänker jag ha med mig i Alperna.
Det var många som tittade undrande på mig när jag hade så mycket grejer med. Men det bjuder jag på! :)

Innan start.
Foto: RoseMarie Magnusson

Starten
Foto: Pär Ericsson

Vi sprang iväg genom stan och upp mot Hultet. Väskan och stavarna svajade rätt mycket i början. Säkert sen också, men jag vande mig. Det gick faktiskt rätt tungt i början.

Redan vid Hultet var första vätskekontrollen med glada goa funktionärer. Där sprang vi vidare på milspåret
innan vi vek av upp mot Busshöjden och Sjöändan. Jag tog det väldigt lugnt och sprang och pratade med de andra.

Vid nerförslöpningen från Busshöjden tappade jag stavarna. Inte bra. Men jag märkte det ju så klart och fick på dom igen. Men det är inte bra att de ramlar av.

Sen fortsatte vi på Järnleden. Det är riktigt fint i skogen och jag verkligen känner hur skogen ger mig energi.

Vätskekontroll i Niklasdamm
Foto: Pär Ericsson

Det kom ett par regndroppar på oss, vilket var väldigt skönt. Det var riktigt varmt och fuktigt. Jag svettades floder och var genomblöt.

Nu tänkte jag inte längre på den tunga ryggan. Farten var låg och jag riktigt njöt där i skogen på stigen. Solen bröt fram och allt var liksom i harmoni.

Sista milen påbörjad
Foto: Pernilla Söder

Det kändes nästan som om jag fick mer och mer energi ju längre jag sprang. Blev piggare och piggar. Jag kom liksom in i det. Jättehärligt!
Vid sista vätskekontrollen fyllde jag på ryggan med vatten igen och tog sista biten in mot stan och gästhamnen och målet.

Sista vätskan
Foto: Christina Bergström

Stegen rullade på fint och rätt som det var, var jag i mål.

Målgång
Foto: Pär Ericsson

Jag är riktigt nöjd med styrkan jag har i kroppen och att allt fungerar. Tyvärr blev jag lite stel i ryggen efteråt pga den tunga väskan. Men i övrigt kändes kroppen jättebra.

Stort tack till alla trevlig funktionärer på vätskekontrollerna, till Mats Söder som drog igång allt detta och till alla fotografer som låtit mig publicera ovanstående bilder.
Jag sammanfattar en jättebra dag! :)

Nästa år får ni komma och springa Sweden Irontrail Marathon! Det kommer bli ett kanonlopp!!!