Jag vill...

... prova hoppa fallskärm.
... springa Stockholm Marathon.
... resa på solsemester med barnen.
... ha Ben & Jerry-glass, typ nu.
... springa, typ nu.
... prova Bikram-yoga efter att ha läst Mias blogg.
... lära mig mer om kroppen.
... träna mer alternativt
... springa fler storstadsmaror, New York tex

Det är mycket jag vill. Och det är bara jag själv som styr över vad som blir av.

Det är jag som bestämmer över hur jag gör valen i mitt liv. Val som formar mig som människa. Val jag har gjort som format mig till den jag är idag. Framtida val som kommer gå olika vägar, genom upplevelser och äventyr. Genom känslor, glada och mindre glada. Genom framgångar och motgångar. Det är genom dessa val som mina dagar fylls av händelser och minnen.

Jag väljer att se det positiva. Jag väljer att se utmaningar istället för problem. Jag väljer att se lösningar, inte frågor.

Vissa dagar är valet enkelt, andra dagar är det lite lurigare. Ibland gör jag fel val, ibland rätt. Det är det som är livet. Det är med hjälp av mina val som jag är den jag är.

Det mentala är viktigt för mig.

Jag har väldigt svårt att ta i och kämpa när jag inte är på humör. När jag tycker det är långtråkigt och mina tankar är någon helt annan stans. Då tycker jag det är svårt att ge järnet. Jag gör det, jag fullföljer men utan gnista, utan glöd och jävlaranamma. Jag kan inte kräma ut det där lilla extra.

Idag har vi haft skyddsdag/friskvårdsdag med jobbet. Vi har haft brandutbildning och släckning på förmiddagen och friskvård på eftermiddagen. Det fanns två alternativ att välja mellan, badminton och innebandy. De flesta valde badminton, även jag.

Vi satte igång och spela. Jag slog till fjäderbollen när den kom till mig men fötterna ville inte röra sig fortare än långsam promenad. Kom den för långt bort lät jag den falla till golvet. Jag tyckte inte det var kul. :( Jag tittade på klockan och tiden segade sig fram. Jag var i helt fel mood för en badmintonmatch. Jag spelade lite och hamnade sen på golvet pratandes med några kolleger istället.
Jag tröttnade mentalt lååååångt innan kroppen skulle ha tröttnat.

För min del är det mentala väldigt viktigt. Jag måste vilja och tycka det är (i alla fall lite) kul.
Men när jag väl vill, ja, då är det inte mycket som stoppar mig! :D

Fartlek

Idag stod det 8 km fartlek på mitt nya träningsschema. Det passade utmärkt eftersom min yngsta grabb har fotbollsträning 1 timme och då passar jag på att träna under tiden. Det gäller att ta vara på varje tillfälle som ges.

Passet kändes bra och jag gillar fartlek mer än intervaller. Fartleken blir mer spontan och varierad. Intervaller har jag endast gjort 1 gång på hela min träningstid.
Jag har ju bara njutningssprungit i alla år. Nu blir det ändring och kanske en förbättring av tider och fart?! Fast jag ska njutningsspringa i fortsättningen också, fast kanske inte på varje pass. :)

Ett spännande samarbete

TEC Foto: Johan Stegfors X-Kross

Idag är första dagen på mitt nya träningsschema. Jag har skaffat mig en coach! Han har gjort ett träningsschema som jag ska följa från och med idag. Det ska bli enormt spännande och jag tror det kommer att bli väldigt bra.

Träningsschemat är uppbyggt för att jag ska vara väl förberedd för UTMB i höst.Coach tar också hänsyn till veckor som jag har barnen då möjligheterna till träning är mindre än på barnfria veckor.
Varannan vecka blir alltså lite tuffare och varannan vecka blir lite lugnare. Så har jag visserligen tränat fram till nu också. Men nu ska det bli lite mer annorlunda pass.
Jag ska också försöka få till en fin balans mellan träning och vila. Få till kvalitétspass och utvecklas som löpare.

Första veckan nu räknas fortfarande lite som återhämntningsvecka efter TEC och det blir inte så många mil. Jag har dessutom barnen och då vill jag givetvis lägga mer tid tillsammans med dom. Nästa vecka blir det en lite tuffare vecka.

Det här ska bli jättekul!

This where i belong!

Igår gick bilen till Stockholm och jag och sambon hade en mysig eftermiddag och kväll i storstadssolen.

I Hummlegården. OBS. Det är inte min sambo på bilen ;)

I morse var det samling och inskrivning mellan 7.30 - 8.30 på GIH.
Jag kände mig nervös och lite vilsen. Alla tjejer (och killarna med) såg ut som muskelknuttar och jag kände mig som den fula ankungen. Jag tvivlade. Inte bra. Jag vet att jag inte är stark i armarna och vissa av sakerna som vi fick mail om i veckan att vi skulle klara visste jag att jag inte skulle klara.

Övningarna gick inte så bra. Jag kände mig svagast och funderade om och om igen vad jag gjorde där. Ville jag det här? Mitt spontana svar var nej.

Det positiva med detta var att all nervositet släppte efter dessa övningar. Jag visste att jag snart skulle få åka hem. Nu blev det dock en timmes väntan till alla överläggningar var klara och när resultatet visades vilka som gått vidare så var det inte någon direkt överraskning att inte mitt namn stod med. Jag tvivlade på mig själv redan från början och det i kombination med mina svaga armar blev mitt fall.
Jag är inte en Gladiatorutmanare, helt enkelt!

Sambon väntade på mig ute i solen och vi åkte hemåt. Vi blev bjudna på grillat av svärföräldrarna och efter det drog jag ut på en springrunda, i skogen. Hemma.
Solen sken och det var helt sagolikt vackert. Fåglarna sjöng. Jag höjde armarna mot skyn.  
This where i belong! I springskorna i skogen.

Jag känner mig ändå nöjd och glad att jag provade och att lilla jag var en av 150 som kom vidare av 8500 personer som sökt. Jag skulle kunna springa ifrån dom allihop, kanske inte på 100 meter men på 100 km.

Jag vinner i (på) längden! ;)

Prioritering

Hoppsan! Vad länge sen det var jag skrev nåt. Bloggen har legat lägre i prioritet nu när det är så underbart ute. Jag vill bara vara ute och saker som matlagning, invikning av tvätt osv hamnar längre ner på listan. Men vad gör det? Vad är det värsta som skulle kunna hända? Att någon tar sysslorna ifrån oss? Ok, fine! Gör det i så fall. Det hinns ju med senare annars.

På  löpgruppen i torsdagas var det 4 tjejer och jag. Vi joggade/gick nära på 6 km. Mycket bra kämpat! När jag duschat efter passet hade jag inget att göra och solen sken. Sambon tvättade motorcykeln inför långfredagsturen så jag tog cykeln och tog en tur. Turen råkade bli 2 timmar och jag måste cyklat mellan 2,3-3 mil nånting. Det var riktigt skönt att bara slöcykla och njuta av naturen.

Igår satt jag på motorcykeln hela dagen känns det som. Långfredagen är traditionsenlig här i Kristinehamn, ja, även utomsocknes. Hojåkare kommer långväga ifrån för att delta i den årliga "MC-premiären".

En av tre gator fulla av hojjar i Kristinehamn.

 Man samlas på stan på morgonen och kl 11 är det kortege genom stan och sen vidare till Filipstad. Där är det paus och underhållning från scen, fika och trevligheter. Sen bär färden vidare av till Karlstad där gatan med alla mc-affärer är målet. Butikerna är öppna och det bjuds på kaffe, våfflor och trevlig atmosfär.
Det är en folkfest och vägar och gator kantas av människor som vinkar och deltar på sitt sätt.

Filipstad

Syns inte så bra kanske men det kommer mc-åkare hela tiden.

Karlstad

Det tidigare deltagarrekordet för MC-premiären ligger nånstans runt 1500 hojar tror jag. Igår måste vi varit över 2000! Det är riktigt mäktigt med så många cyklar på ett och samma ställe. Vilket ljud sen!
Det är 5 mil til Filipstad och det tog över en halvtimme innan alla hade åkt ut ur Kristinehamn. Det betyder att den första åkaren nästan var framme i Filipstad innan den sista åkt ut ur Kristinehamn. Ett 5 mil långt pärlband med motorcyklar. Häftigt!
Tänk vad mycket pengar som rullar på vägarna!
Det var en riktigt fin dag iaf och jag fick träffa världens bästa Linda. Min barndomskompis och bästa vän. <3 

Idag sticker jag mot huvudstaden för imorgon är det dags för uttagningen till Gladiatorerna!! Wiii! Lite nervös är jag faktiskt men det ska nog gå bra. Jag ska göra mitt bästa. Mer kan jag inte göra.

Glad påsk kompisar!

Utrustningstest

Ikväll var jag och Jörgen ute på mörkerlöpning med en massa packning. Vi skrattade gott åt att det just varit kallt och mörkt nästan dygnet om i Sverige och när det väl är ljust och varmt så väntar vi ändå in mörkret och springer då.

Jörgen hade varit smart och packat med all den obligatoriska utrustningen som måste med på CCC, som han ska springa när jag springer UTMB. Jag hade bara fyllt min ryggsäck med lite kläder och vattenflaskor.
Ryggan satt jättebra och jag glömde nästan bort att den satt där.

Det kommer bli fler testspringningar. Kvällens pass blev endast 75 minuter med en halvfull ryggsäck. Det är stor skillnad att springa med en halvfull ryggsäck mot en tung och full ryggsäck. Eventuella skavsår kommer efter många timmar, så det gäller att bli ett med ryggan och prova ut all utrustning under lång tid.

Jag vann!

En av sponsorerna vid TEC var Silva. De lottade ut tre Silva X-trail Plus. Jag är en av vinnarna!
Jag blev jätte, jätteglad!

Jag har hört mycket bra om lampan så det ska bli kul att prova den.

Jättekul!! :D :D
Tack, tack, tack, tack!

Starkt tjejer!!

Idag har jag haft min första löpgrupp. En "starta-från-grunden-grupp". 6 tjejer kom till passet och vi sprang i väg i den varma vårsolen. Jag har sedan tidigare rekat ut en väg och vart vi skulle stanna för lite styrkeövningar.
Jag blandade löpning med gång och höll ett lågt fint tempo.Efter 2,5 km stannade vi och körde lite tåhävningar, utfall, armhävningar och dips. Sen joggade vi vidare och tog en extrasväng innan vi sprang tillbaks.

Alla i gruppen kämpade mycket bra och jag fick tom vara med när en tjej slog distansrekord. Det är alltid lika kul med framsteg. Man klarar så mycket mer än man tror!

Jag hoppas att de tyckte det var lika kul som jag. Jag bara önskar att fler ska få känna frihetskänslan och lyckokänslan som kommer av löpning. Hur bra man kan må! Nästa grupp har jag på torsdag. Jag ser redan fram emot det!

Härliga dag!

Idag har det varit en underbar dag. En sån där som man minns. En dag som man tänker på när det regnar ute, och blåser kallt. Vi har varit i stugan, vi har gjort årets första grillning och vi har suttit ute och ätit. Vi har sett hur det börjat grönska i rabatterna och hur isen blev mindre och mindre.

När lilleman sen hade simträning passade jag på att springa en tur. Solen värmde och jag hade säsongspremiär för korta brallor. Det gick så lätt och jag hade mina springa-fort-skor på och trots att jag inte ens försökte så hamnade snittfarten på under 5-minutersfart.
Jag lever. Jag springer. Jag njuter!

SM

Jag var där och såg det! Jag såg när Anders Szalkai tog historiens första SM-guld i 100 km. Stort!

Det var riktigt kul att se alla kämpar idag som tog sig runt i blåsten. Det var enormt spännande. Jag blev riktigt springsugen själv och tar nog en liten kort runda imorgon. 

Reima

Kerstin och Magdalena

Miranda

Anders Szalkai tar guld!

På't igen!



TEC Foto: Kalle Simm



Igår gick vi en promenad för att följa sonens kompis hem. Jag provjoggade små sträckor för att se hur det kändes. Det kändes bra och jag beslutade mig för att ta en kortis idag på lunchen.



Det blev 5,5 km. Jag har sprungit med spänstigare steg måste jag säga men det var enormt skönt att komma ut igen. Farten var låg, 5:45, och det var skönt att stretcha ut benen ordentligt efteråt i en varm skön dusch.

Imorgon blir det nog vila igen, och ett besök på SM i Tibro. Det ska bli spännande att se!

Ser tillbaka och ler

I lördags när jag sprang och allt gick tungt tänkte jag, det är allt lite för långt det här ändå. Jag funderade tankar som det blir nog ingen mer lång ultra för mig osv. Jag fokuserade på helt fel saker just då. Jag tog fram allt det jobbiga och det i sin tur drog med sig mer negativa tankar. Det blir en ond spiral.
Jag var trött och energinivån var låg.

Nu har jag fått sömn och mat i kroppen och allt det negativa är glömt. jag har fått distans (!) till loppet. Jag sitter och läser bloggar om loppet, ser på bilder och jag ler och jag minns va mysigt det var där i skogen i pannlampans sken. Jag minns hur varv efter varv rullade på och kroppen gjorde det jag bad den om.
Hela ultrafamiljen var samlad och vi delar en upplevelse bortom alla ord. Det går inte att förklara. Jag minns bara allt det positiva.

Idag kan jag ha skor på fötterna igen (jag har gått i foppatofflor ett par dagar pga den stora blåsan på hälen). Jag kan gå i trappor igen utan att stappla. Jag sitter och längtar efter en springtur. Min hjärna har återhämtat sig. Kroppen däremot behöver nog lite mer återhämntning. Så det blir ytterligare ett par lugna dagar.

Förra våren. Foto:Privat

Gemensam löpträning i Kristinehamn

Jag har läst på nätet om gemensamma träningar som utgår från gymmen i stan. Så varför inte prova i Kristinehamn? Jag droppade idén för Gunilla på Galaxen och hon nappade direkt. Imorgon kommer annons i lokaltidningen och på måndag kör vi igång. Det ska bli jättekul!

Jag är så inspirerad! Löpningen ger mig så mycket glädje och får mig att må så bra. Jag tycker synd om alla människor som inte vet om hur bra man kan må av att röra på kroppen. Löpning är så enkel. Det är bara att öppna dörren och ge sig ut. Vart du än är. När du får tid. Löpningen är alltid tillgänglig.

Därför kommer denna löpträning rikta sig till nybörjare och vi kommer starta från noll. Alla ska kunna vara med. Vi kommer varva löpning med gång och stanna för lite styrkeövningar på vägen. Dels för att få lite styrketräning och dels för att hämta andan lite. Vi kommer totalt vara ute cirka en timme.

Jag tror detta är en superbra grej. Idag när jag var på stan gick jag in på Galaxen och tittade om det kommit in några föranmälningar och det var redan 9 stycken bokade på mitt första pass. Åh va kul! Innan annonsen i tidningen tom. Wow!

Om jag bara lyckas skapa en löpare till som inser va bra man kan må så är jag lycklig. Ju fler vi blir desto roligare. Så häng på vettja!

Sköna, underbara dag

Dagar efter en bra tävling är de bästa. Jag är full av nöjdhet och kroppen känns lite lagomt tom, trött och matt. Idag har det varit underbart väder och jag tog kaffe och min nya tidning med ut i solen och bara njöt.

Det smälter in.

Igår var jag sjukt trött. En kompis Daniel som ringde mig tyckte jag lät berusad. Och det var nästan så jag kände mig. Lite fumlig och ofokuserad, sluddrade lite och hade svårt att hålla mig vaken. Sömnbristen tar ut sin rätt och jag slumrade små korta stunder hemma innan jag somnade för kvällen vid 21. Jag vaknade ett par gånger inatt när jag skulle vända på mig. Benen väger verkligen bly när de är trötta.

Jag vaknade 10 min innan klockan skulle ringa i morse. Pigg och glad. Jag steg upp och kan faktiskt röra på mig hyffsat bra. Det är klart att benen är stela men jag känner mig förvånansvärt fräsch i kroppen. Det underliga är att jag har träningsvärk i armarna?! Men det är klart, jag håller ju upp dom i vinkel hela tiden när jag springer så det blir väl en belastning på dom med.

Igår ringde lokaltidningen till mig och idag var det ett reportage i dagens morgontidning. Arbetskamrater och kompisar gratulerar. Jag känner mig glad och nöjd. Jag gjorde ett bra lopp. Det börjar sjunka in och jag försöker förstå innebörden. Igår var tröttheten och den tunga känslan loppet igenom det jag hade i mina tankar. Idag känns allt så mycket bättre. Jag kan glädjas åt min starka kropp och knopp. Vilken tur att jag inte klev av efter 4 mil som mitt hjärnspöke sa åt mig. Vilken himla tur!

Jag har sprungit 16 mil. Igen. Det är långt. Jag är bra! Jag är stark! :)

TEC ur mina ögon

TEC - Täby Extreme Challenge! Förra året var jag stark som en oxe. Inte en enda svacka och jämna, fina varvtider. Kroppen fungerade optimalt och jag kunde prestera på topp. Självklart förstår jag att det inte kan va så varje gång. Årets TEC bjöd tyvärr inte på någon fin löpkänsla.

Jag kom till Stockholm på fredageftermiddagen och Emelie och jag möttes på centralen för att sällskap ut till Täby där vi skulle dela rum. Jag hade lite fjärilar i magen och kände mig lite smått nervös och fokuserad. Jag hade en plan att göra mitt eget lopp, som jag brukar, och sikta på en tid bättre än fjolårets.

Jag sov bra på hotellet och vaknade 6.30. Vi hade planerat att frukost först 7.30 men vaknade lite innan klockan. Jag kände mig spänd och förväntansfull. Jag hade ju så goda minnen från förra året.

Vi gjorde oss klara och gick upp till starten och pratade med alla goa männsikor. Jag förberedde det jag skulle ha lättillgängligt och rätt vad det var så var det start! Jag sprang i väg i 6-minutersfart och hade nog en liten plan på att hålla det så länge det gick. Men det kändes inte lätt. Jag fick slita för 6-minutersfart! Det är inte vanligt alls. Det gick tungt. 
Efter 40 km tänkte jag hoppa av. Vara funktionär istället. Kunde inte förstå hur jag skulle orka 12 mil till. Usch! Det var inte kul alls men jag kämpade vidare ändå. Envis som en röd gris... När sen 6 mil passerades så var det ju snart ensiffrigt, så jag fortsatte en stund till. Fortfarande gick det tungt. Det kändes som om jag flåsade som en brunstig ko, även om tempot var lågt.

Vid halvtid kom vändpunkten och jag började räkna ner. Nu kändes lite bättre, men det var inte min dag idag. Jag saknade steget, go'et och känslan. Jag bara levererade, helt känslolöst. Bara sprang trots att jag egentligen inte tyckte det var kul. Jag bara gjorde det.
Efter halvtid hann jag med ett varv till innan pannlampan skulle på. Jag såg på klockan att jag låg bra till i tid för att slå min gamla tid, bara jag orkade hålla i.
100 km passerades på 11 timmar. Det hade lättat lite.

6 mil kvar. Ibland känns 6 mil långt och ibland är det "bara 6 mil". Just idag kändes det långt, men jag fortsatte att räkna ner. Ett 6-timmars, ett SUM, ett marathon, ett Lidingölopp, en halvmara. Näst sista varvet. Benen var trötta och jag kände den stora blåsan på hälen som gjorde vansinnigt ont i varje isättning. Jag tappade mycket tid på slutet. Tappade motivationen, tappade känslan ännu mer.
Snart bastu, snart dusch. När jag hade 6 km kvar till mål hörde jag fyrverkerier och förstod att Emelie gått i mål. Så fantastiskt grymt bra gjort! Vilket lopp hon och Anna gjorde. Enormt!

Det gick tungt in i det sista men jag är enormt glad och nöjd att jag genomförde, trots att jag inte var med riktigt på det mentala idag. Jag gjorde det, och jag gjorde det riktigt bra.
Förra årets personbästa på 19:53:20 blev nu ändrat till 18:33:21. Jag fick därmed en tredjeplats. :)

Trots det tunga steget så minns jag ändå helgen som enormt bra. Jag har träffat goa vänner, gjort det jag gillar mest och tagit ytterligare ett pb. Men det var bara inte min dag idag. Sånna dagar måste ju också finnas.

TEC är en fantastiskt bra arrangerad tävling och jag kan inte hitta något att klaga på.

Tack alla inblandade och tack för alla peppningar!

Trött!

Mitt tåg gick från spår 6 i Stockholm. Jag satt och väntade på att tiden skulle gå så jag kunde gå ombord. Jag hade lyxat till det med en första-klassbiljett. Vagn 4 plats 52 var min. Där skulle jag sitta o sova hela vägen till Örebro där sambon skulle plocka upp mig.

Men när jag kom ut till tåget och fick syn på att det var ett tvåvåningståg anade jag min otur. Joooda, Plats 52 var på övervåningen. Suck! Jag släpade upp min tunga väska och sjönk ner i stolen. Skönt! Benen gjorde ont och hade hunnit stelna till.

När vi passerade Västerås kom en kvinna och hävdade att jag satt på hennes plats, "är inte detta vagn 3?" Nej, det är vagn sex svarar det som sitter bredvid mig. Men! Jag skulle ju vara i vagn 4! Då satt ju jag också på fel plats. Frågade om det var första klass men det var det ju inte! Och jag orkade verkligen inte släpa ner min väska och byta vagn för en timmes åkning. Så nån första klass blev det inte tyvärr!

Jag hade antagligen bara en sexa i huvudet, (spår 6) så jag gick till vagn 6. Inte lätt när man varit vaken i 30 timmar och sprungit 18,5 av dom.

Fast jag satt rätt skönt i stol 52 i vagn 6 också! Så det så!

Nytt pers igen!

Just nu sitter jag på centralen och väntar på mitt tåg. Jag klev upp 6:30 igår och har inte sovit sen dess så jag är riktigt trött! Jag ska sova på tåget sen så jag orkar vara vaken till ikväll. Annars blir dygnsrytmen lite fel.

Jag kapade förra årets tid med 1h och 20 min. Jag kom på en tredjeplats och är jättenöjd med det! Jag berättar mer när jag kommer hem.

En fin tid på 18:33 tror jag! Mitt nya pers! :)

Go natt!

Efter en trevlig kväll med Goa löpare så är det dags för sängen. Allt är förberett nu och det är bara att kliva upp o äta frukost imorgon.

12 timmar till start! Go natt!

Det kom ett mail...

Hej!
Nu är det äntligen klart att du är en av de personer som vi vill se mer av under en uttagningshelg i Stockholm. Där kommer du att få göra en hel del olika tester med målet att DU blir en Utmanare i Gladiatorerna på TV4.

Fattar ni?! :) :)
Jag kommer fira påsk i den kungliga huvudstaden! Påskdagen kommer alltså tillbringas med uttagningen. Fasen va roligt! Hoppas bara jag hunnit återhämta mig efter tec så pass att jag kan göra benen rättvisa. Det här kommer bli superkul!!

För er som följer utvärderingen av Linas matkasse så lagas maten tillsammans varje dag efter jobbet och det har varit både trevligt och gott. Rätterna tar lagomt lång tid att laga och recepten är lätta att följa.

Kyckling med solrospestoströssel och spaghetti

Fänkålsbrässerad fläskytterfilé med parmesandoftande potatismos

Just nu håller jag på att packa som bäst och kommer snart krypa ner och försöka sova. Det blir en lång och tuff dag på lördag så jag behöver all sömn jag kan få innan. Imorgon, efter lunch, rullar tåget mot Stockholm.

Sommarsulor!

Idag har jag testat mina nya springa-fort-skor. Lite sommarkänsla faktiskt. Vissa cykelvägar är sopade och jag längtar som en tok efter att springa i skogen och naturen igen. Snart, snart.
Fåglarna kvittrade och jag flög fram! Men nu är sista passet gjort och det är två dagar att vila innan jag står på startlinjen. Vilken tur att jag fick med mig en sån bra känsla idag. Det känns bra inför lördagen.
Imorgon ska jag packa!

Bilen skulle också behöva få på sig sina sommarskor. Men  det får vänta till nästa vecka. Jag har inte tid före tävlingen. Jag fick ett mail om att vara testpilot för nya sommardäck. Det vore lite kul att vinna, haha! Däcken är värda mer än dubbelt så mycket som jag betalade för min lilla bil. Snacka om värdestegring på bilen!

4 dagar kvar

Bara 4 dagar. 4 långa dagar. Jag ser verkligen fram emot helgen och TEC.
Idag har jag äntligen sprungit igen. Det var fantastiskt skönt trots regn och hård vind.

Jag har också varit hos massören och fått mina ben genomgångna och masserade så nu är de fit for fight. Bara att vänta in starten nu.:) Men imorgon ska jag ta sista löppasset innan helgen. Jag råkade handla ett par springa-fort-skor som jag måste testa. Ett par Saucony Kinvara. Men det blir bara en kortis.

Idag lagade jag första rätten ur Linas matkasse. Det var en fisksoppa som smakade gott och det räckte gott och väl till matlådor också. Tummen upp!

Fisksoppa med saffran.

Nu är den här.

Ikväll kom Linas matkasse hem till mig. Den kom sent och jag hinner därför inte laga någon av maträtterna idag utan det kommer ske först imorgon. Det mest positiva var blandningen av middagar, samt att de valt ekologiska alternativ på många produkter. Bra!

Veckan matsedel kommer se ut som så här:

• Kyckling med solrospestoströssel och spaghetti
• Sydamerikansk chiligryta med svarta bönor och färsk koriander
• Indonesisk köttfärslimpa med gurk-fraiche och ris
• Fisksoppa med saffran och tomat serverad med baguette.
• Fänkålsbrässerad fläskytterfilé med parmesandoftande potatismos.

En negativ grej var att det kom ett sms med att kassen skulle komma hem någon gång mellan 17-22. Tio på kvällen alltså! Vissa dagar sover jag vid den tiden. Att jag sen ska sitta hemma hela eftermiddagen och vänta in kassen känns inte kul alls. Det borde finns nån mer exakt tid de kan säga. En timme hit eller dit kan jag köpa, men fem timmar?!

Nästa lördag...

... har jag gjort ett par varv på tec-banan vid den här tidpunkten. Kanske har jag bara nåt varv kvar till halvtid? Det börjar pirra i magen lite nu inför vårens stor utmaning. Men jag ser fram emot det jättemycket och det ska bli kul att träffa alla ultrakompisar igen.

Jag försöker nu fokusera extra mycket på att äta bra och näringsrik mat. Jag försöker sova så mycket som livet tillåter och ta hand om mig på bästa sätt. Alla depåer ska vara välfyllda så jag står på startlinjen med fulltankad kropp och knopp.

Idag har jag gjort två trevliga mil tillsammans med Sirkka och Annica. Två starka mil. Kroppen känns fin och stark. Det känns riktigt bra!

Ett oemotståndligt erbjudande

Nertrappningsvecka denna vecka. Idag skulle jag inte springa alls, hade jag tänkt. Men så nu ikväll kom ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. 

Min minsta grabb ville ha med storbror ut och cykla. Men storebror ville inte alls. Då sa Lillebror till mig: "Kan inte du följa med mig ut. Jag cyklar och du kan springa. Du tycker ju om o springa. Vi tar bara ett par mil" (kan tilläggas att han inte är så haj på det här med avstånd än) Hahaha! Godingen! Så klart jag springer en tur! Det blev ju bara 3 km den här gången, men jag fick ändå lufta mina nya skor för första gången.

Nu: mysfredag!