This where i belong!

Igår gick bilen till Stockholm och jag och sambon hade en mysig eftermiddag och kväll i storstadssolen.

I Hummlegården. OBS. Det är inte min sambo på bilen ;)

I morse var det samling och inskrivning mellan 7.30 - 8.30 på GIH.
Jag kände mig nervös och lite vilsen. Alla tjejer (och killarna med) såg ut som muskelknuttar och jag kände mig som den fula ankungen. Jag tvivlade. Inte bra. Jag vet att jag inte är stark i armarna och vissa av sakerna som vi fick mail om i veckan att vi skulle klara visste jag att jag inte skulle klara.

Övningarna gick inte så bra. Jag kände mig svagast och funderade om och om igen vad jag gjorde där. Ville jag det här? Mitt spontana svar var nej.

Det positiva med detta var att all nervositet släppte efter dessa övningar. Jag visste att jag snart skulle få åka hem. Nu blev det dock en timmes väntan till alla överläggningar var klara och när resultatet visades vilka som gått vidare så var det inte någon direkt överraskning att inte mitt namn stod med. Jag tvivlade på mig själv redan från början och det i kombination med mina svaga armar blev mitt fall.
Jag är inte en Gladiatorutmanare, helt enkelt!

Sambon väntade på mig ute i solen och vi åkte hemåt. Vi blev bjudna på grillat av svärföräldrarna och efter det drog jag ut på en springrunda, i skogen. Hemma.
Solen sken och det var helt sagolikt vackert. Fåglarna sjöng. Jag höjde armarna mot skyn.  
This where i belong! I springskorna i skogen.

Jag känner mig ändå nöjd och glad att jag provade och att lilla jag var en av 150 som kom vidare av 8500 personer som sökt. Jag skulle kunna springa ifrån dom allihop, kanske inte på 100 meter men på 100 km.

Jag vinner i (på) längden! ;)